Vi ser detta inlägg med ev. uppföljning framöver av och till i konkreta såväl som mer abstrakta ämnen och uttryck som fortsättning på Hammaren är ute: Brott mot mänskligheten (2012-02-23) med utgångspunkt:
Givetvis som vi alla lär sig tror jag ganska tidigt i livet att när en aktör är motiverad och lite desperat väger man värde och risk i ett väldigt smalt perspektiv. Och accepterar vi hos sådan övertramp på en mindre nivå prövar de kontinuerligt så länge över-motiverade eller desperata i andra vilken nivå de tror sig kunna lägga sig på. Så här tycks incidenten blivit enormt större och fult utvald till just en taktisk situation där metoden har större "värde" (d.v.s. med gerilla ganska välskyddat i urban infrastruktur) men i mänsklighetens större moral mycket värre med många fler civila.
Självklart gäller att det helt saknar betydelse vem som är skyldig. FN's tidigare beslut och infört regelverk gör agerande tvingande. Klarar man inte av det gör man bättre att fatta nya beslut i FN som ej längre gör Brott mot mänskligheten speciellt utan som innan Jugoslavien och folkmorden där ses mest som en mellan-statlig förhandlingsfråga att väga mot kostnad, ekonomiska frågor, förhandling diverse annat o.s.v.
Det är mycket intressant hur Frankrike tenderar att step up mer nu. Oavsett frågor tidigare diskuterat i relativ struktur gäller ju att jag tror att USA kanske uttrycker mer av något närmare ett idé-system jag av och till genom åren noterat som möjligt och också mer övertygad numera tror är nödvändigt för att säkra viss stabilitet i befintligt ansvar praktiskt lokaliserat USA kontra kostnad för att göra något - också om jag gärna över åren vill se att andra väsentliga aktörer lär sig och vill försöka ta ett faktiskt ansvar för världen också när agerande och kostnad krävs (inte minst EU) där man förflyttar agerande, resurser och uttryckt agentativ roll till närmaste samarbetspartner (givetvis är det i sig vad vi kan se som ett funktionellt mellan-steg motsvarande vad jag på sikt önskar se) ex. Japan i Asien. Medan det traditionellt tidigare troligare blivit mer av att USA kommit sättande med fartyg ex. relaterat Sydkinesiska havet snarare än den faktiska alliansens andra part agerar och vid egentligt faktiskt behov får utökat stöd är det nu Japan som är proto-primärt-agentativt.
Jag tror lösningen om verklighet är riktig. Jag tror Japan är en sund samarbetspartner. Jag kan också se att problematiskt mer allmänt sunkiga regioner gör sunkigare samarbetspartners möjliga. Och ju sunkigare region desto mer verkande i motiverande faktorer för att välja denna lösning (dyrare). Det senare är potentiellt problematiskt och varande förr primärt intresserad av Asien och vid tiden ej bbeaktande Middle East får jag erkänna att också när jag kontinuerligt betraktade Middle East ej kognitivt uppdaterade min bild av lösningens troliga tidiga steg med vetskap om denna d.v.s. ej adderande där faktiskt funktionella mellan-steg. För Middle East är det svårt att komma ifrån sunkig aktör men det kräver att funktioner i övrigt där man ej kan acceptera att de agerar agentativt själva i samma bredd som en sund demokrati likt Japan. Samtidigt måste jag erkänna att jag tror att distans rent allmänt i agerande mellan Västerlandet och regionen krävs. Någonstans måste inses att konvergens till sundare styren är allmänt funktionella i människans kulturer men det tycks stabilare realiseras med visst eget ansvar (om inte efter det totala riva ner och bygga upp jfr Japan och Tyskland efter Andra Världskriget).
D.v.s. för regionen finns en hel del där jag ej upplever mig ha riktigt den informationsbredd för att väga värden och risker mot varandra inte minst därför att jag upplever stor osäkerhet rörande vilken budget för vilket problem Västerlandet är beredda att acceptera för egen del.
Ej heller (fortsatt antar vi att jag har "rätt" i tolkning av formen på en lösning) såg jag det potentiella värdet av att skapa utrymme för motiverade kulturer i övrigt som kan se att de värden de är tryggare i att man kan realisera än vanligt för länder utan gruppens gemensamma gömda ansvar i FN m.m. tar chansen att realisera värdet oftare konkret. Om vi nu antar att så är fallet för Frankrike.
För Frankrike finns viss elegans i att de tar en ledande roll när andra saknar styrka. Demokrati som statssystem föddes ju just i Frankrike. De föregriper här både USA och Storbrittanien. Och vi vet att också när tillfällig svaghet visar sig i delar av landet blir enorma kompenserande prestationer verklighet i andra delar av folket likt President Charles de Gaulle och det Fria Frankrike.
President Charles de Gaulle när den egna muren föll höll moraliskt styra nog för att inte förfalla till småstrunt som att förhandla för att säkra egna volativa tillfälliga värden brännande nationens större värden utan tog den styrka som fanns för att säkra uren bakom Frankrike.
"Let us be firm, pure and faithful; at the end of our sorrow, there is the greatest glory of the world, that of the men who did not give in.
Soyons fermes, purs et fidèles ; au bout de nos peines, il y a la plus grande gloire du monde, celle des hommes qui n'ont pas cédé.
Speech, July 14 1943."
Från: Wikiquote: Charles de Gaulle
