Varande en välkänd maktmäklare och inflytelserik gömt maktblock (ofta när en osynlighet hand kan upplevas utan att den går att se är det jag som tagit mig en promenad ut i skogen och offrat till Gudinnan för att förändra) reflekterade jag rörande engelskans order där vi har åtminstone två meningar:
- Hans beordrar något realisera hans vilja.
- Hans beställer en bok från ett dot-com buiness to consumer venture.
Vi kan se att begreppen är besläktade i att i båda fallen förväntar jag mig att någon ska göra något.
I det första fallet är det kanske inte intressant att fundera över vad vi egentligen kan beordra att göra saker. Det tycks när jag funderar över det att allt som klarar att fullfölja en uttalad önskan går att beordra: personer, företag, hundar, datorer m.m.
Ett träd går däremot inte bra att beordra. Inte heller kan vi beordra Orkanen Gudrun om hon är ett väderfenomen. Det senare kallar jag _HUMANOID men inte _ANIMATE d.v.s. något ej levande vi läser in mänskliga drag i (vi kallar det tillsammans här för humanoid fortsatt). Det gemensamma för dessa är att de kan agera uppfattat agentativt d.v.s. de tycks förändra världen på ett sätt vi inte enkelt kan referera till vad vi är van med att icke-levande gör.
I perception ser vi ibland tillfälligt också mänskliga drag men inte i annat än fiktion är det regelmässigt vanligt kollektivt språk eller privat språk (där vi återvänder till ett undantag mycket tvärtom rörande bilar man ev. kan relatera till ett samband runt relativ makt).
I fiktion oavsett tecknade filmer eller som nedan propagande från Vietnamkriget kan humanoid också när föremålen som sådana agera tillsynes agentativt (ibland pratar dom också). Det ligger i det givna att beteendet som sådant avviker från förväntad vardag och vanligast mycket tydligt. Det var ex. relativt vanligare med föremål som såg helt normala ut men uttryckta agentativt beteende i övrigt när tekniska lösningar för pratande och resonerande maskiner var mindre vanligt.
Utanför det fiktiva tycks vi dock inte kunna beordra humanoid. Undantaget existerande är vanan åtminstone existerande att referera till ex. bilar med personligt namn. Här särskiljer vi oss dock från ex. väderfenomenen i att dessa redan är verktyg vi kan beordra runt. För mig som kund till en nätbokhandel gäller ju dessutom att jag helst vill se just att det är ett perfekt fungerande verktyg. Vill jag socialisera med personalen besöker jag istället en fysisk bokhandel alt. för affärsrelationer försöker boka ett möte med dem.
Därmed gäller nu att vi kan beordra en grupp av människor att göra eller inte göra saker men där det är möjligt i språk att de uttrycks endast med sin konvergerade symbolmening ex. Amazon.
En perfekt skillnad för detta väsentlig ser jag därför inte. I den mån intressant för textanalys tycks det väsentliga ligga analys ej särskilt beroende som det uttryckta avståndet till ev. personer genomförande saker. Ju mindre de märks relativt den konvergerade symbolen ju mer verktygsbetonat är dom.
Den skillnad vi istället får i praktiskt språk är att när jag beställer en bok är fokus på det viktigare just att jag får en bok. Den läggs därför naturligt närmare verb:et medan vad jag beordrade att leverera en bok i den mån det alls är viktigt läggs längre ifrån verbet.
Vi kan se verb:ets betydelse för att beställa en bok som att konvergera till boken som resultat där denna konvergens kan sättas in i en dimensionspåverkande rymd med ex. from. Bokbeställning sker rummet Amazon där vad vi vet kan aktiveras för att påverka. Jag kan p.s.s. beställa boken i Sverige, ovan mark, under gårdagen m.m. som positionerar beställningen i ett rum som inte nödvändigtvis behöver vara spatiellt.
Ännu är emellertid gränsdragningen inte perfekt utan styrs fortfarande av de två poolerna. I sammanhang där människor vi direkt ser beter sig som vi kan förvänta verktygsmässigt är det fullt naturligt att beordra en bok (för den mindre van vid det känns troligt beordra fram en bok mer naturligt: delvis en fråga om energieffektivitet i språket där vi "komprimerar" det vanligare). Det är därför inte positioneringen i sig utan hur vi tolkar och heller inte hur vi tolkar och förstår argumentet utan snarare hur perspektivet från den som genomförde eller uttalade händelsen betraktade argumentet (uttalat i text eller inte) som genomförde vår önskan.
