Nu behöver libyerna lösa Muammar al-Gaddafi problemet

Jag tycker inte som många andra att processen gått snabbt i Libyen. Den skadar den egna befolkningen och kanske mer utåt där man ska ha klart för sig att lidande och människor är den över tiden stort inverkande faktorn på vilka regioner som klarar att bibehålla stabilitet och växa framåt.

Det innebär inte att vi i väst ska göra särskilt mycket i Afrika. Hela vår historia med Afrika har varit förgiftad och orsakat enorm skada för kontinenten där positiva möten, handel m.m. inte var vad som skedde utan enorma övergrepp.

Givet det och problem mer akuta problem i regioner behöver man se att hjälp kan orsaka problem när vi som rikare och större kommer med den. Det kan skapa mot-reaktioner inte minst om lokala problem av annan typ skulle tvinga fram väpnade operationer för att hantera mer akuta risker.

Det är på många sätt mycket bättre att Sverige liksom hela Väst håller sig utanför Afrika och ger ekonomiskt stöd via Afrikanska laterala organisationer. Givetvis under mycket kontrollerade former och inte någon av de politiskt bundna som finns idag och gärna i större antal. Kunskap är lika viktigt och där vi kan göra mycket mer för att göra det möjligt för olika kulturer att mötas. Det viktiga är att inse att det här ständiga små-petandet i Afrika. SIDA's arbete är ett excellent exempel på vad jag tror hur trevligt det än ser ut på pappret aldrig gör något av värde långsiktigt. Bättre saker finns att göra med pengarna: utbildning utspritt för folk utomlands av hög kvalitet, stöd till skapandet av egna Afrikanska organisationer som inte givet den historik som finns i Afrika för Västerlandets kontakter kan komma störa befolkningens förutsättningen att skapa nytta av saker.

I andan av det sättet att tänka tycker jag nu att det är dags för libyerna att hantera sina problem med Muammar al-Gaddafi. Även dom som fortfarande stödjer honom behöver våga se här att ingenting positivt skapas för någon annan alls varken kort eller långsiktigt, ekonomiskt eller på något sätt rörande politiskt inflytande. Det kommer - och snart nog - sluta på samma sätt ändå.

Böcker jag läser just nu

Är alla just nu direkt eller mer övergripande för att inte fastna i låsta idéer relaterade till Förord - Att uttrycka en samlad modell.

Enligt vad jag skrev i Människans fundamentala princip fångar Modern Systems for the behavioral scientist från 1968 mycket av vad vi kan se som evolutionära bias för hur vi vill förklara världen uttryckt övergripande för vetenskap. Därmed inte sagt att de inte är helt korrekta som vetenskaplig principer och modell-komponenter oavsett att de nog fungerar bäst för oss. Det tycks nog troligt att vårt bias speglar naturen här (det finns dock också utanför vetenskap p.s.s.).

Att visa det var ju inte syftet med referensverket men ett av de bästa övergripande jag har för det. Många av de här stora: förändring, svärmar, fysikens entropi respektive informationens, cybernetic, systemering, kausalitet, beteendevetenskap, att se helhet på olika sätt, konvergerande samband mellan olika områden, organisationsteori, vad en organism är eller vad vi inte kan uttrycka och ordentligt mer. För områdena grundläggande lagar och principer var ju också definierade vid den här tiden. Även om till och med nya områden som neuronnät tillkommit gäller ju att mycket där redan fanns publicerat redan under 1950- och 1960-talet t.ex. inom signalbehandling.

Ett ganska nytt köp är The Nature of Humans Values av Milton Rokeach från 1973. Den diskuterar och publicerar i princip omfattande statistik från undersökningar av hur amerikaner värderar olika grundläggande värden. Troligt jämförbart med hela västvärlden för tiden (resultaten speglar ju också språk förutom faktiska värderingar). Kostnad 10 kr på Röda Rummet. Bättre statistik finns elektroniskt men han var en av dom som gjorde de tidiga stora genomgångarna och lade tid på det och hans tolkning är värdefullt oavsett vad man jämför med under 1900-talet.

Ett excellent köp för 25 kr på Röda Rummet i Uppsala var Människans språk av Per Linell från 1979. Utmärkt sammanfattad referensbok över lingvistik övergripande där för berörda områden saker inte nått längre. Vi kan jämföra t.ex. med Never Ending Language som körs på en minst sagt stort nätverk av datorer och kategoriserar språket automatiskt från webben i jämn takt. Data finns publicerad att ladda ner. Visst intressant statistik men det är ingen egentlig ny kunskap jag sett att de tillförts i idéer och för de flesta praktiska applikationer tror jag nog att gamla kategoriseringssystem alternativt riktade för området specialiserade man själv behöver göra är vad som går lika bra och/eller bättre. Största skillnaden mellan nu och då är nog mer att så mycket mer dokumenterats för hur hjärnan hanterar saker och ting relaterat till spatiell rumsuppfattning, hur vi ser på tid, organisation av vissa kategorier (ingen fullständig kunskap men mycket bättre förståelse) m.m.

Indirekt visar den också kulturellt avstånd där jag märker att i systematisk tolkning och språk har vi för en Svensk nära i tiden och också från Uppsala stora likheter. Det framgår så mycket bättre med lingvistiker än t.ex. fysiker som har så magert språk uttryckande sådant.

I ren fakta - typiskt svenskt för kurslitteratur och referensverk - den bästa inom lingvistik jag läst. Mycket imponerande. En ny upplaga där föråldrat rensas ut och skrivs om (kanske 1/4 - 1/3) och tillför säg 100 sidor nytt skulle antagligen ha stort värde men sådant kommer ju ner till vem som skriver det också där kanske inte samma möjlighet finns just nu bedömt från vad man allmänt läst från de senaste åren.

Designer: No Name köpt också på Röda Rummet idag. Ny som det fanns många av och kostade 25 kr. En stor samling av design fotograferad. Intressant är att den både uttrycker form bra relaterat till hur vi kodar sådant (kurvor, vinklar, linjer m.m. vi lägger till ett kapitel för senare idag i Förord - Att uttrycka en samlad modell) vidare är ett gemensamt tema att det är bruksföremål från lite längre tillbaka. Här mer än modern inredningsdesign m.m. finns ett krav på energieffektivitet i användning. Det var saker som ofta aldrig slutade att fungera.

Rediscovering the Lost Techniques of the Old Masters av David Hockney köpt på bokrean för 129 kr på LundeQ. Bra bilder på konst och hans idé om att optik använts av gamla målare stämmer nog i många av exemplen. I en del tvivlar jag på det och misstänker att det mer kan ha handlat om att köparna ville ha extra skrytföremål dit målade i efterhand, att målarna själva bytte perspektiv, behövde riva ner arrangemang mellan målningar m.m. Ett trevligt köp i stort format med utmärkta färger.

Flera referensverk inom psykologi enligt referenserna 1 till 4 i 2.2. Gestaltpsykologins lagar. Att jämföra Goldsteins Cognitive psychology med Introduction to Psychology - Tenth Edition från 1990 kort är intressant. Den första har givetvis en del ny kunskap men den senare är mer omfattande. Största skillnaden är egentligen organisationen av refererade studier där de speglar två synsätt på kognition. Sammantaget håller jag den senare trots äldre att vara bättre bara genom storleken i sidor och refererade studier och många fler författare där den var bra filtrerad så mycket är aktuellt.

Man kan också för gemensamma ämnen för kapitel uppleva att Goldstein ungefär följer den senare men kortare och t.ex. för kategorier i språk mer ofullständigt. Han använde den antar jag många år som kurslitterat själv. Jag såg också att han författat en Sensation and Perception nu också att jämföra med klassiska med samma namn som givits ut sedan kanske 1980-talet och i senaste upplaga förra året med samma namn av Matlin och Foley (ISBN: 9780205579808). Den senare tror jag är bättre i detaljer varande fler sidor och funnits många år nu (äve om min äldre version har en del missar rörande fysisk, statistik m.m.).

I övrigt referensverk jag ytligt behövt slå upp saker idag men egentligen inte kan säga att jag sitter och läser (och förhoppningsvis slipper jag det då jag redan för många år sedan fick nog av dem): Mathemathics Handbook - Beta (skrevs av svenskar och tycks bättre för mig än den som nu mer tycks användas uteslutande där jag tror Beta lades ner ev. relaterat till ålder för författarna och liten kultur-lokal köpmarknad), Digital Image Processing respektive Oxfords Beginner's Japanese Dictionary.

Libyen: När vi spelar för att spela

Jag har gjort en ganska intensiv insats senaste veckan med att sammanföra begrepp och svårare sätta även detaljer i allt. Det är ganska svårt därför helheten nu är både mycket praktiska koncept och algoritm-koncept respektive abstrakta övergripande idéer där jag vill ha det samlat i enkla principer underbyggda med referenser samlat även där det ännu inte varit gjort strukturerat. Jag hoppas väl i kväll börja föra ut det i en struktur (eller mer korrekt börja göra det del efter del som jag gjort kortfattade summeringar av).

Bland dessa summeringar jag gjort som slides i Google Document är kvaliteten på texten inte alltid den bästa utan är till för egen del för att inte glömma saker, ha många exempel gjorda med bilder och illustrationer o.s.v. En bit av det tänkte jag trots att det är obearbetat och rör en del som kanske inte tas med alls publicera här direkt därför att det ansluter till den akuta situationen i Libyen. Det hade kanske sagt mer att ta hela detta stycke men det är tämligen "obearbetat" och istället citeras en bit med ett för inlägget unikt tydliggörande.

I tidigare inlägg för Egypten diskuterade vi kort också hur personlighet associerad till pengar och makt kan agera och hur det kunde skapa möjligheter till förändring (att hitta via Stabilitet utan negativa bias med "blodbad" krävs).

Frågan är hur det översätter till Muammar al-Gaddafi? Det gör det inte i min modell. Vi kan ha olika drivkrafter där en eller flera kan dominera för en person. I Egypten handlade det "uppenbart" (en god kandidat) om abstrakta värden som aktivitet i orbitofrontala cortex för pengarna samlade och den hierarkiska makten. När det försvann eller innan blev mer omedelbart hotat (pengar frysta) var det en speciell händelse för Mubarak där saker behövde omvärderas och kortare i tiden minskade aktivitet relaterat till den värdering som fanns och han kan ha blivit lite förvirrad (nästan lite dement rent av).

För Muammar al-Gaddafi är drivkraften givetvis delvis detta. Men vi kan notera att han har ett mycket kraftigare behov av att understryka "cues" till det och från det förstår vi att han både är mer och mindre känslig för det. När det är fallet är risken - risk därför att när kapital och makt är mindre som känns tvunget att skydda med högre sannolikt är det personer svårare att hantera till konstruktiva lösningar - att förutom pengar och makt behövs striden för att saker och ting ska kännas riktigt bra.

"När de vunnit kan de visst bli härskare - ofta tämligen "irrationella" där kanske striden blivit att behålla makten - men mer troligt går de vidare till nästa strid. Jämför Muammar al-Gaddafi med Che Guevara för att ta ett i det första fallet en person som irrationellt kom att spela för att behålla makten men ändå inte någonsin klarade att undvika att gå in i andra till det ej relaterade konflikter (dennes förmåga att backa är styrka där en del aldrig klarar annat än att gå framåt eller stilla) och i det senare troligare en moralisk person som dock feltolkade information och situationer delvis genom den begränsande världsbilden (den politiska idéen i form av kommunismen associerades till den underlägsna sidan som gav stridshunger men var i det långa perspektivet samma sak som de diktaturer Che Guevara bekämpande genom att det inte inkluderade vad som var konkret långsiktigt värde oavsett ambitioner hos personer i kort tid d.v.s. frihet att styra och påverka vem som bestämmer över dig via metoder som inte inkluderar våld - i någon mening kan vi se varje konflikt annat än försvarande som inkluderar våld som irrationell och meningslös så länge den inte syftar till att öka demokrati därför att det är mekanismen i demokrati som i den långsiktiga tiden reducerar väpnade konflikter och våld) som de uppfattade gränsdragningarna i en begränsad tid där något känns viktigt att ske just nu medför."

Tydligare än i personliga anteckningar kan vi säga att kampen om makten som en av de primära motiverande drivkrafterna aldrig försvann för Muammar al-Gaddafi. Det räckte aldrig riktigt att styra Libyen utan han fick mer av diverse små helt irrationella konflikter han knappast själv riktigt kan han argumenterat som meningsfulla ens för sig själv.

I situationer som den i Libyen nu lever han upp. Han gillar striden. Han känner battle hunger. Det är ögonblicket som existerar där gårdag och morgondag inte är verkliga. Känslan och hur omvärlden och händelser värderas är jämförbar med situationer där vi slåss för överlevnad i en reducerad världsbild och endast ser vår motståndare som ex. i en duell med värja försöker döda oss.

Skillnaden här att känslan det ger Muammar al-Gaddafi är just angenäm. Pengar och makten räcker inte riktigt ensamt och han söker striden. Mekanismen generellt behöver hos människor inte alls vara negativ och kan göra att en person exempelvis först skapar ett stort företag eller gör en viktig upptäckt för att sedan känna sig uttråkad av det och gå vidare för att göra det igen. Några av världens bästa företagsledare är kraftiga i battle hunger.

Med Muammar al-Gaddafi i den situation han varit i med ensam makt blir det dock problematiskt särskilt genom att han själv kunnat addera faktorer som förstärker känsla av hybris som en stor kvinnlig livvakt, medaljer, folkmassor som jublar m.m. Den situationen är vad vi kan jämföra med vad som orsakar lika stora problem i finansvärlden när pengarna inte räcker utan striden för pengar i allt kortare tid krävs med växande högre och högre insatser för tillfredsställelse.

Så hur ska man lösa det problemet? Jag hade inget bra svar på det och har det knappast nu heller. Ekonomiska sanktioner har ingen effekt och är heller inte meningsfullt givet att landet är i uppror och Muammar al-Gaddafi kan praktiskt redan ha fallit även om han lär ställa till med problem innan han är död eller flytt.

En möjlighet är dock att utnyttja den världsbild som skapas i battle hunger. Vi kan jämföra med situationen beskriven för duellen. Det är fokus på en tydlig risk eller fara att slåss med.

Protesterande kommer här bilda en tydlig grupp. Separation i till verkligheten logiskt motsvarande grupper fungerar sämre. Det geografiska området där han befinner sig är också vad som är väldigt speciellt att försvara. Striden handlar om linjen runt det.

Där finns möjlighet till taktiska fördelar för motståndarna. Operationer och prioritet utanför detta är otydligare och även när det är viktigt vad som kommer fungera sämre om han själv leder striderna (och jag tror han gör det).

Att se motståndarna som en entitet är också felaktigt. Därmed är det troligt lättare att ta byggnad efter byggnad av betydelse i huvudstaden när de är geografiskt längre från Muammar al-Gaddafi och ännu mer så när aktivitet pågår i dennes närhet. Desto mer sådant vunnit ju tydligare blir förlusten för personerna runt om honom.

Bahrain och att fånga tiden

Egypten var oerhört positivt och skapade ett positivt kraft framåt vi kommer ha verkande flera år.

Vi kan för strid och dödsfall se det som att väldigt många konflikter är exempel av hur relationer i den lilla flocken som vandrade savannerna men ofantligt större och nu beväpnade med modern teknik.

Givet det är konflikter allvarliga och ingenting man lättsamt ska fatta beslut om. Samtidigt gäller ett antal fenomen som skapar möjligheter - låt mig här kort peka på dem där jag utvecklar dem mer i de mer abstrakta delar av sammanställningen av min modell jag arbetar på där vi i denna bättre ser på detaljer och referenser - där målsättningen är en bättre värld d.v.s. minskat förtryck, mat att äta och fler skyddade mot övergrepp.

Först kan vi konstatera att en entitet som förvaltar makt i en lite naturlig flock som vandrade jorden för många många tusen år sedan svårligen kom ifrån att diskutera och ta hänsyn till övriga. I dagens diktaturer - liksom länder i övrigt - har den ursprungliga flocken ersatts av personer runt honom. Någon fortsättning på den vägen finns inte därför att en ledare för ett land kan inte gå runt och förankra idéer med hela landet.

Lösningen på det är demokrati med fria val, åsiktsfrihet och minst lika viktigt som något annat pressfrihet. Länder med detta tenderar inte att förtrycka den egna befolkningen, gå ut i onödiga krig, stödja terrorism och har dessutom relativt stabil ekonomisk utveckling.

Lösningen är därför demokrati. Det behöver inte alltid vara det optimala ögonblicket att slåss för det men förr eller senare kommer allt till den punkt när det känns som det är dags att förändra landet. Folk gillar inte att ha någon som kan bestämma som han eller hon vill över dem oavsett om det är tortyr eller möjligheten till arbete.

Just nu tar Egypten utrymme i folks medvetande. Ändå är Egypten värde utåt i regionen och det fångas också bäst upp t.ex. genom att organisera personer. Med risk för att låta cynisk tror jag också att organisationerna konkret ska före protester ta kontakt med de större medie-entiteterna och samarbeta med målet att både positivt ta stag närmare frihet och skapa bra nyheter.

Media kan här också bidra konkret genom att förklara vad som är positivt och får stort utrymme i nyheterna och skapar en bild av händelserna som inte gör folk i viktiga länder nervösa. Vidare gäller att hög närvaro av media minskar risken för problem.

Om vi ska ge demonstranterna ett till råd. Här är en idé för att göra något tillsammans med media. Ni bygger en enorm staty i papier-maché tillsammans. Det skapar relationer mellan er och därigenom en starkare kärntrupp som också har relationer ut till fler bland övriga.

Folk gillar också att se folk göra något tillsammans för en bättre värld som är överblickbart. Statyn gör ni för att föreställa skurken Hamad ibn Isa Al Khalifa. När natten kommer tänder ni eld på den. Det kommer ge excellenta nyheter och att bränna en symbol är väldigt starkt. När ni bränner statyn förändras saker och ting.

Jag har ingen silver bullet i övrigt för att lösa problemet den perverterade ondskan i Bahrain som lokalt och värre globalt ansvarslöst har släppts lös irriterande problem. Men jag varnar ansvariga för att oavsett hur stor du känner dig styrande över ett land är du en liten människa. Själv är jag t.ex. två meter lång. Det är mer upp och därför bättre därför att man ser och hör mycket mer. Småpersoner som du. Ni talar och jag behöver böja mig ner från skyn för att ens höra ert babblande. Men då hör jag bra.

Problemet med småpersoner av den här typen när de har makt är också all skit de finansierar. Ingen demokratisk kontroll över det. Och oavsett hur diskret det sker är det ett potentiellt hot.

Om jag vore den mycket kortare personen Hamad ibn Isa Al Khalifa som inte alls är lika lång som jag - riktigt liten är han - och därför inte ser alls särskilt långt alls är rådet att ta det väldigt lugnt. Nyheter som dessa indikerar att du skapar problem mer än för landets medborgare också mycket annat i världen:

Bahrain troops 'fire on crowds'

Du får inte skjuta på demonstranter så att de dör. Här behöver du luta dig tillbaka, tänka nog efter och inte reagera i ögonblicket på sätt som skadar människor lokalt, gör världen sämre och kanske reducerar dina egna möjligheter väldigt konkret.

Att skjuta på demonstranterna är förbjudet. Du kanske inte håller med men även så lyssnar vi på dig och hör vad du säger. Kan du hitta argument som övertyger om motsatsen så försök övertyga oss men jag tvivlar på att du kan det.

Ögat på konspiration: Uganda - Sudan & Fel rörande Algeriet

Jag skrev fel i ett tidigare inlägg:

"Överföringen till Egypten från Algeriet är möjligt ett exempel på samma sak."

Från: Därför är Egypten kritiskt

Orsaken är helt säkert att jag repeterade nutidshistoria ganska nyligen rörande den franska kolonialismen i Afrika snarare än något annat.

Även om en fortsatt spridning från Egypten givetvis är förväntad har jag inte försökt ta in aktuellt data för att bedöma hur, hastighet och var det tycks fångas upp snabbare. Därav var det inte en felskrivning speglande att jag skulle ha tittat på frågan och predikterat Algeriet eller ha annan kännedom om protester som nu pågår där:

Thousands in Streets of Algiers Demanding Change of Government

Allmänt talat är det dock ett land som tycks ha förutsättningar just för att komma väldigt tidigt (vi behöver lateralt över hela processen se detta som att vi under ungefär 5 - 10 år har den tid där mycket positivt finns att hämta genom att stödja detta aktivt med fler positiva händelser respektive stöd av typen jag föreslog i Att tänka långsiktigt i Egypten) tidigt därför att det ligger nära Sudan, Egypten, Tunisien, Marocko o.s.v. där vi i alla haft viss waving sedan månader.

Ett tips till våra större svenska tidningar om de har system uppsatte för underrättelseanalys motsvarande att söka cues via korrelation mellan händelser (vad jag kallar nuhetsnät och det man söker för nuhet) som kan vara besläktade att undersöka vidare - vilket jag inte har just nu bl.a. därför att jag bygger ett nytt med en ny mycket mer avancerad modell baserad på människans språk som dessutom ska klara kreativa och skapandet av nya idéer - är skärningen mellan Uganda och Sudan i kontext av politiska aktörer som rörde vid alla de händelsekedjor och collaboration fram till valet i år.

Nu när Nordafrika är i positiv förändring kan det vara viktigt just att vara observant på ev. frågetecken sedan förr i dom kritiska regionerna. Om vad jag misstänker är riktigt kan det indikera en mängd problem som från det kan komma att uppstå de kommande åren och störa dom positiva förändringarna.

Sudan är så kritiskt för hela regionen de närmaste åren. De har lidit mycket och sådant påverkar mer än man kan tro och det är därför viktigt att saker går bra. Om så är det oerhört positivt därför att vi människor är inte kontinuerligt jämförande som en våg utan relativt - mer eller mindre - oavsett om det handlar om ljusstyrka, ljudnivå, känslor eller mat. Positiva förändringar i Sudan får därför enormt positivt effekt även om det relativt oss fortfarande kommer vara fattigt och tyckas väldigt lidande (men mycket bättre för dom). Det blir positivt samverkande med andra länder och i det vill jag nog räkna Sudan och Egypten till de viktigaste. Sudan därför att med lite tur kommer de leverera mest positiva känslor verkande ut lokalt i regionen och Egypten därför att positivt som kan ske där bättre förs ut till länder och områden längre ut (ex. Iran och Kina).

Det är möjligt att vi inte bara har något fult där och något ännu fulare som skedde i rörelserna inför valet med i allt stor potential som internationella nyheter (möjligen mindre troligt att man klarar att nå fram även om så är fallet men å andra sidan med rätt analysverktyg och den tillgång till datakällor jag tror våra större mediekoncerner bör ha är det ju heller ingenting som tar tid och energi).

Relaterat till Sudan hade New African också en fantastiskt bra bild nyligen på dessa politiska ledare:

Vi tog därför med dom i Att analysera motivation och samarbete i nyheter för att se morgondagen som exempel på hur man kan skapa värde med vad vi kan kalla stereotyper, schema, koncept o.s.v. Här påminner man läsaren - eller mer korrekt alla vid mötet också där bilden är tage - om att Sudan har olja genom att uttrycka vad som via den amerikanska kulturer just här utmärkt repeterat via TV-serien Dallas (med J. R. Ewing och alla andra).

Efterföljande nummer av New African var också ett fint exempel på hur media kan använda positiva stereotyper för att utan kostnader skapa värde hos läsarna där styrkan hos afrikaner både på kontinenten och i UK lyftes fram. Det är också positivt värde för tidningen själv därför att läsarna gillar det.

Jag har förövrigt ev. en mycket större nyhet möjligt av internationell potens i en mycket aktuell fråga troligt hela åren. Men jag tänkte ge den till någon svensk tidning att titta på senare när jag kommit lite längre med TigerAnt. De är egentligen inte relaterade men jag behöver vid någon punkt analysera en större mängd språkdata för statistik runt koncept, förekomst av ord, korrelation mellan idéer o.s.v. för att skapa en statistikkälla. Givet robot.txt och så finns ju mycket att välja mellan men det kan vara bättre att göra det med visst samarbete och sådant kanske går lättare om man som vänskapsgåva kan ge dem en av den månadens största nyheter i ett internationellt perspektiv. Mycket stor.

Semesterresor till Egypten

En till sak som medför samma form av värde men på ett annat plan är givetvis semesterresor. Det är tror jag en viktig orsak till möjligheterna som idag fanns att Väst och Öst mötts i Egypten länge den vägen. Givetvis är det befintligt och inte riktigt den typ av effekt vi sökte i:

Att tänka långsiktigt i Egypten

Men det är en bra och viktig företeelse.

Den kritiska och viktiga målsättningen behöver vara just att minska avståndet mellan upplevda flockar där vad vi ytligt (och egentligen inte beskrivande vad det är men vad det ibland kallas på andra nivåer) kan kalla frustration med risk i ögonblicket orsakar problem för att reducera generellt risker långt utanför Egypten och skapa största möjliga nytta av händelserna där potentialen inte alls bara är möjligheter att minska fundamentalism utan ger världen ett positivt bias i en färsk händelse att positiv förändring är möjlig med sunda protester.

Stabilitet utan negativa bias med "blodbad" krävs

Den gemensamma nämnaren i föregående inlägg om Egypten är inte minst bias:

• Mubarak behöver kliva ner väldigt snart
• Därför är Egypten kritiskt
• Spela för att vinna och perspektivets potential
• Att tänka långsiktigt i Egypten

Vi vet att det (även om bias i sig är en ordentlig men här fungerande förenkling av flera mekanismer där det egentligen inte ska ses uteslutande som man tänker i statistik och neuronnät) har stor betydelse för vad som praktiskt är spontant möjligt.

Här finns nu ett positivt case som visar att det är möjligt för en befolkning att nå frihet utan att behöva gå till det extrema som sällan ger något på det sätt det ofta realiseras. Det är värde.

Alternativet där vi istället hade fått ett blodbad hade istället skapat ett kraftigt negativt bias där det visar upp risk. I sådant är nu hjärnan som välkänt när vi inte reflekterar strikt (och även om så är det våra känslor och mod mycket mer styrt av bias som avgör mycket) styrd av och det kunde istället ha försvårat samma sak i mer problematiska entiteter som Iran och Kina.

På samma sätt behöver man inse att samma negativa perspektiv realiserat någon annanstans kan orsaka samma skada.

Jag menar t.ex. på det allvarligaste att tända eld på sig själv med bildäck (eller vad som helst jämförbart) är negativt i en jämförbar grupp (dock har antal stor betydelse liksom yta som saker sker på stor betydelse) och det enda värde det har är att indikera att mindset är lika negativt som när terrorism uppstår.

Vidare har vi flera regioner där liknande saker inte otroligt kan uppstå spontant de närmaste åren och där en liknande risk för ett blodband kan finnas. Jag tror givet den systematiskt negativt effekt det kan få att det inte kan tillåtas.

Nu är det ju så att per definition har vi ju ingen möjlighet att tillåta eller inte tillåta det. Samtidigt är potten större i mycket nu jämfört med förr och vi måste våga börja tänka energieffektivt. I det gäller också att negativ effekt kan bli större av högre geografisk och tidskorrelation (jfr Thailand).

Alternativt är i en komplexare mycket rikare värld där ekonomisk utveckling och allt fler och bättre lösningar för att lösa saker att vi riskerar hamna i även för väldigt små regioner väldigt dyra operationer. Att tänka lite proaktivt och just nu närmaste åren se till att vi inte får ett negativt stort bias med någon massaker kan vara bra.

Det är nu ingenting jag ser att man särskilt ska söka inte minst därför att det i sig ökar risken för att negativt bias ska krävas när ett större positivt finns att få som förändrar mycket mer. För åtminstone länder som har tillgång till nätet och telefon kan de söka den information och de samarbeten de behöver. Kan de nå förändring är det utmärkt. Vill företag och fria medborgare stödja dem är det utmärkt. Utan det är just som idag när det står och väger med risk för ett stort negativt bias med blodband som jag tror att man när den risken finns måste hantera väldigt direkt.

Att klara det anses ju traditionellt väldigt svårt. Men det handlar om perspektiv. När så krävs nu framöver rätt perspektiv där det krävs tror jag är viktigt. Alternativt är i värsta fall växande abnorma kostnader för att hantera allt fler gigantiska insatser. Rörligt hanterande av problem där det krävs. Det behöver inte alls vara något praktiskt problem.

Det är min åsikt som jag tidigare skrev att visst pragmatiskt energieffektivt tänkande kan vara klokt:

"Tycks det dock troligt att det går med stabilitet ska man tror jag inte vara rädd för att gå den vägen. Vi kan relatera till Andra Världskriget eller för den delen 11 september där President Clinton hade vissa förutsättningar längre bak att ta ut delar av den infrastruktur i form av ledning som tros ha organiserat och beordrat terrordådet. Dock med en juridisk kontroll i ett demokratiskt kontext även om det endast ligger för en entitet utanför aktuellt land som accepterar det som vägen att gå då det ju praktiskt är svårt givet att man tar ut en diktator för att göra vägen framåt möjlig utan ett stort antal andra personers död. För sådana beslut måste man också väga mot hur problematiken ser ut i övrigt.

Tittar vi på Egypten tror jag att det är en tveksam väg med mindre att en indikation kommer om att beslut som innebär många döda inträffar i vilket jag nog om det låg för mig att fatta beslutet skulle gå den vägen. D.v.s. för att inte vara onödigt feg med mina åsikter fattar Mr M beslut om våld så bör han om det är möjligt tas ut så snabbt som möjligt innan realiserat via en entitet man kan lita på hanterar övergången där ju flera kandidater i armén finns. Men där dock arrestering eller liknande kan vara en oftare mer gångbar och alltid bättre väg.

Det kan också vara värt att reflektera över för inblandade där nere därför att the sniper ser du inte och i den här lösningen får du inte mer än en diskret varning: ljuspunkten cirka 1 - 2 s innan på bröstet."

Från: Spela för att vinna och perspektivets potential

Det är inte helt bra givetvis men ingen massakrer är heller inte vad man nu kan ta en risk med. För stor påverkan relativt vad som finns realistiskt att vinna nu. Därmed behöver entiteter börja ta ansvar här. USA tycks ha gjort en bra insats i Egypten även om det är spekulativt. EU är vek utrikespolitiskt och behöver förändra sig till något också utrikespolitiskt meningsfullt eller helt lägga ner allt relaterat till det. Aktuella riskområden är ju också vad som är om man ska vara ärlig är småpotatis. De kan visst vara att nå fram till i en krissituation men rätt perspektiv om omedelbar risk för stort negativt bias med massaker kanske ibland kan fungera.

Förutom det gäller givetvis att sådant påverkar negativt ut i övrigt också med negativa känslor vilket ju som vi vet sätter ner hur vi värderar saker och ting via orbitofrontala cortex och därmed innebär skada och problem på ekonomiskt värdering av möjlighet liksom tillgångar.Den stora anledningen till att andra länder på sista tiden blivit intresserade av en del i Sverige ofta använda principer bl.a. kring rättvisa är ju att det minskar en annan sida av det uttrycket och därmed konkret oavsett kostnader och möjlighet direkt relaterat gör att folk allmänt ser på tillgångar på ett sätt positivt för hela ekonomin vilket ganska färsk forskning indikerat tydligt även om den direkta mätbara relationen just för det till ekonomin dokumenterats (men allmänt kring dom här områdena och kopplingarna till värdering är mycket känt). Lika så innebär det i regioner där kortsiktig problematik relaterad till upplevd belöning t.ex. p.g.a. stress, för lite mat o.s.v. att sådant kan medföra radikalisering där det precis som det positiva värde åtgärder som studentutbyte medför är vad som snarast inte märks förrän det är som att vända på en hand.

Här har vi dock nu ett enormt positivt bias. Och det nära nog helt att tacka Egyptens befolkning för. Värdet för övriga världen är enormt och något vi alla ska känna tacksamhet för. Det är mycket positivt på så många sätt. Det krävde mod och det krävde ännu mer styrka att klara att landa det så elegant utan att staden började brinna och struktur kritisk för framtiden förstördes med ännu värre många döda. Det imponerade på mig. Klarar man att undvika stora negativa bias nu ett tag i alla fall - säg några år - givet detta kan oerhört mycket positivt komma från det.

En lugn värld utan stora massakrer och vi får en lugn och trevlig ekonomi och snart nog demokrati i Kina och Iran även om det mycket väl kan ta några år.

Att tänka långsiktigt i Egypten

Att spekulera att den akuta situationen i Egypten kan ha rört sig till en punkt där den är "vunnen" tror jag inte att någon kan säga just nu med hög sannolikhet för att det stämmer. Dock tror jag att det kanske sedan någon timme är på väg att gå mot något som mer trovärdigt kan indikera att bra möjligheter finns för framtiden. Klart i ögonblicket så att säga.

Givet detta kan det vara bra att tänka lite framåt i tiden. Jag pekade på möjligheter och menar att det utan någon romantisk syn på världen - snarast är jag en brutal cyniker som inte har något problem att se värre risker - att dessaa inte bara är möjliga utan är troliga om vi vill ha dem och det vill vi:

• Mubarak behöver kliva ner väldigt snart
• Därför är Egypten kritiskt
• Spela för att vinna och perspektivets potential

Möjligheterna vi vill realisera är:

• Generell minskning av risk relaterad till fundamentalism.
• Ett positivt bias där andra folk (viktigast i Iran och Kina) får ett aktuellt fall där det tydligt framgår att diktaturer inte sitter där för evigt.
• Allmän ökning av positiva känslor vilket händelser som denna när när de slutar "lyckligt" (vilket förutom uppenbara värden också menar jag stimulerar ekonomin och det går att trovärdigt argumentera även om det inte är ensam rådande faktor för hur saker utvecklas).

Den första frågan är den viktigaste där de två övriga hanterar sig själva och tror jag också försiktigt förstärkt från vad man gör för att realisera värdet i ett (det är svårt för mig att säkert avgöra givet min ytterst begränsade datormiljö att ens försöka ta ut statistik för att skatta media exponering just i ögonblicket vilket är en viktig sida om man mer exakt ska bedöma detta men där fler också krävande saker finns).

Jag utgår här i princip från TigerAnts sett att se det men förenklat (detta är dock delar som även realiserat i analys givet storleken på verkande faktorer skulle vara minst sagt problematiska att analysera annat oavsett budget just förenklat men även så är det möjligheter utan risk och troligt kommer slutsatserna realiserade fungera nästan perfekt där marginal neråt finns). Det verkande som finns som ger en kontinuerlig ökad risk för problem och som vi kan påverka är vad när vi söker åtgärder mot det kan sammanfatta tillsammans upp i:

1. Ett bias mot vad som uppfattas som externa flockar (mest typiskt USA). Det styr risker och problem man uppfattar finnas. Avgörande för hur det ser ut är händelser man hört om där de agerat för något man uppfattar är besläktat med en själv och för det är sådant väldigt åt fel håll.
2. Få möjligheter att skapa alternativa flockar som inkluderar personer från båda dessa oberoende av vad som kan uppfattas som geopolitiskt eller kulturella (inklusive religiösa) flockar).

När faktor två saknas finns väldigt lite som konkurrerande kan verka ut för att kompensera ett.

Det är vad man vill söka balansera och det kommer alltid om man inte är medveten om vissa saker tyckas svårt. Det tycks svårt därför att bias när det finns sitter ganska hårt i hjärnan men när det förändras går det snabbt där man för en population ser det bäst som ett tröskelvärde. Följande studie visar en del av det jag menar är verkande här där dock mekanismen troligen är mer generell och därmed komplex:

Abrupt Transitions between Prefrontal Neural Ensemble States Accompany Behavioral Transitions during Rule Learning

Det är med andra ord vad som tycks svårt därför förändring kommer inte stegvis. Flera saker krävs en tid innan förändring uppstår där det dock går väldigt snabbt. Förändringen i Egypten är i sig ett exempel på det.

Vi ser det bäst som evolutionär effektivitet där vi inte kan sitta och utvärdera och lära oss saker gång på gång. Inte heller kan vi förändra en föreställning om risk eller möjlighet för en ev. tillfällig förändring i miljön därför det tar tid att lära sig göra något t.ex. med ett verktyg.

Att jag här sätter verktyg kursivt är inte en slump. Vår förmåga att identifiera metoder och verktyg och lära oss använda den är väldigt drivande för människan. Det samma gäller att skydda oss mot faror (väder och vind, och vad som vill äta upp oss) och att införskaffa mat kortsiktigt och bygga värde långsiktigt.

Vi kan se det som att möjligheten att balansera befintligt bias ligger i att ge möjlighet att arbeta mot dessa målsättningar samtidigt som flockar och positiv erfarenhet av vad som just nu upplevs vara hotande.

Realiserat behöver det skära så många dimensioner av vad styr oss runt förändring av bias som möjligt därför att det inte bara ökar effekten och motivationen utan också reducerar risken för i processen "irrationella problem". Samtidigt behöver uppfattas som risk vara låg.

• Yngre har kraftigare signaler som stimulerar inlärning därför att deras biologiska neuronnät utvecklas fortfarande kraftigt. Det gäller också bias. Befintligt bias är också färskare. Yngre är därför effektivare och är också mer verbaliserande kring vad de lärt sig också därför att inlärningssignalen är normalt hög vilket får vad de lärt sig att kännas viktigt. Det för ut positiv erfarenhet väldigt effektivt.
• Att uppmuntra till att tänka långsiktigt är bättre därför att de destruktiva situationer vi vill hantera är delvis drivna av kortsiktigt tänkande även om det inte direkt behöver röra aktuella personer. För det senare kan vi se det som en allmän situation med allmänt kortsiktigt tänkande generell gör att det som kan skapa en föreställningen om att bygga långsiktigt värde går till en felfunktion.där det inte ger träffar om att det är möjligt och om kortsiktigt värde även inte gör positiva träffar är åtminstone en del personer känsliga för påverkan som kan styra dem på en olämplig väg. Mekanismen för detta kan vara den samma som kan medverka till självmord vid depression.
• Förmåga att lära sig hantera verktyg och metoder - när problematik kring det kortsiktiga d.v.s. mer uttalat att signalerna för inlärning relaterat till D2-receptorer inte är satta nere på svält - är ytterst motiverande för människor i ett kontext av långsiktigt tänkande.

Det går därför när vi tittar på ungdomar - troligen bäst tidigare än universitets studenter där det kan vara för några för sent för att denna enkla väg ska finnas även om andra finns och istället redan från motsvarande svenskt högstadium - att se möjligheter. Ev. föreställningar om en global konspiration är inte hårt satta därför att dessa delar av hjärnan utvecklas med en hög nivå av inlärningsstimulerande uttryck. I det ligger motivation att lära sig hantera verktyg - det är en av ett litet antal grundläggande dimensioner av hur hjärnan organiserar sig och viktigare vad som en direkt relaterad motiverande och inlärningsstyrande signal finns för - och när det också är relaterat till långsiktigt och kortsiktigt värde ännu starkare.

Kortsiktigt värde skapas genom att problem nu minskas. Det är det enklaste att lösa genom att Egypten är ett fattigt land och därmed att studera utomlands under bättre omständigheter vad som är mycket attraktivt där de fattigare är den intressanta gruppen (ev satt bias kommer vara flexibelt medan det mindre troligt är det för rika därför att bias har varit kontinuerligt med "framgång" även när detta inte är direkt relaterat till något de gjort själva). Ett utbytesprogram - åtminstone i meningen att de kan studera utomlands - där man ger - antalet sätter jag här från ungefär vad som krävs för att få en mätbar effekt snarare än från specifikt värde för personerna - cirka 20 - 25 tusen personer möjlighet att studera i andra länder. Det kan visst låta mycket och dyrt men det är ingenting. Växelpengar. Verkligen ingenting. I det här området läggs gigantiska summor. Jag vet t.ex. inte hur många bara i USA som arbetar relaterat till säkerhet på flygplatser men säg att det är ungefär 200 000 stycken. Och då har vi inte ens börjat räkna någon grupp av kostnader som är hög.

Långsiktigt värde handlar om motivation. Att lära sig ett arbete och möjligheten att arbeta i den rikare miljö man upplever är utmärkt och troligen för många vad so fungerar alldeles perfekt. Visst att en hel del om de går vidare till en högre utbildning inte återvänder till Egypten men många gör det. Att en del söker ett arbete utomlands är inte alls något problem utan en del av vad vi vill uppnå och också positivt för Egypten genom att det inte är en kostnad de bidragit till och kan medföra värden när de besöker hemmet.

I och med skapas vänskapsband - än bättre är romantiska relationer som leder till att man gifter sig och skaffar barn - och relationer med företag som skapar flockar som går mellan de av historien och politiskt idag verkande faktorer skapade. Vidare ger det en konkret upplevelse av att omvärlden inte är farlig eller hotfull på det sätt som kan indikeras om du upplever att du är på den ena sidan av uppdragna linjer där du mer sällan möter någon från den andra på nivån att du talar och lär av dem och ger dem av din kunskap och erfarenhet.

En förutsättning där är givetvis att man kan undvika situationer där de upplever sig utsatta i ett sådant program. Där behöver man våga se att det kan uppstå även för ganska begränsade saker om en grupp upplever sig svaga från början. Så är vi människor oavsett varifrån vi kommer. Respekt är därför viktigt. I det ligger inte märkbar misstänksam och lika viktigt inte situationer där detta upplevs vara något de ska känna sig tacksamma för utan exakt som de i verkligt värde är handlar detta om vad som konkret ger dom värde men också medför ett lika verkligt och troligen i kostnad gigantiskt mycket större värde för oss då våra kostnader relaterade till den nuvarande situationen i Västvärlden är enorm.

Mötet med andra kulturer är en till möjlighet vi behöver realisera och dra nytta av. Det är bra om man här mer effektivt kan låta ungdomarna möta ungdomar också från Israel. Israel som även om de är rikare kan argumenteras också vara en sida i en infekterad konflikt där hopp om positiv förändring i värsta fall minskar år från år (men mindre känsliga konkret genom att det är ett rikare land). I att uppleva vara en sida av en infekterad konflikt ligger dock att man generellt ogillar sådant här men vill man vara väldigt cynisk kan man argumentera projektet utifrån dom förutsättningarna också där det kan vara problem (men jag avstår här).

Att ha fokus på motsvarande högstadium och gymnasium är tror jag viktigt även om man man givetvis också får värde från universitetsnivå direkt men ungdomar med väsentlig tid innan 17 år är vad som gör skillnad från allt annat.

Mer kortsiktigt finns möjligheter att mer konkret direkt gå emot bias som kan finnas där USA har störst potential därför att troligt är bias om dem mycket större än för annat i väst. Förutom bias allmänt finns ett relaterat bias om amerikanska företag.

Genom att ge möjlighet för medborgare i Egypten - givetvis generellt men Egypten är viktigt och den första stora potten vi fått för att skapa något större förändrade i hela problemområdet - att uppleva att amerikanska företag engagerar sig i dem, ser dem som en del av deras folk värda att försvara och också ganska kortsiktigt arbeta i dessa och möta verkliga personer snarare än att skapa sig en bild från vad man tror sig veta och hör skapas värde.

Det Google oavsett låg kostnad och bara ett företag tror jag därför var väldigt värdefullt därför att det kom helt rätt i tiden och även om särskilt många där kanske inte vet det nu vad som sprider sig ut ganska snabbt då situationen är väldigt förstärkt för många:

Some weekend work that will (hopefully) enable more Egyptians to be heard (Googleblog)

Den bärande principen i detta och utbildning är givetvis att det sprider sig. Det skapar positiva exempel och de ger sin bild vidare till andra. Effekten av det är ju väldokumenterad sedan 40 år inom psykologi och potent.

Enligt samma princip också mer kortsiktigt optimerande byggande på hur vi ser flocken är det positivt och starkt att ge folket möjlighet att se många personer de upplever representerar något viktigt i flockar lokalt de upplever sig tillhöra eller stå nära möta personer från omvärlden. D.v.s. energieffektivt och ytterst konkret att man regelbundet har möten som framgår i TV. För en väldigt konkret effekt säg att en god målsättning är cirka 100 - 150 sådana personer som träffar olika personer från Väst under en tidsperiod av cirka sex månader initialt där det väldigt konkret i TV framgår att det är vänskapligt.

Antalet här som för studenter kan låta högt men här ligger nu den stora potten. Den första chansen att om jag har rätt och Mr M är på väg över Röda havet just nu att skapa en väsentlig förändring som generellt är trendsättande positivt.

Det finns mycket annat också som kan medverka och mer bör givetvis göras. Särskilt finns en mängd varianter av den sista som egentligen inte kostar något. Dessa tre verktyg bör dock exemplifiera vad det handlar om.

Viktigt tror jag också är att det sker - även om man kanske kan tycka att det är cyniskt också vad som är positivt för alla inblandade - på ett sätt där positiv effekt är kvantifierad och mäts. Vi har haft för mycket av båda extrempunkterna med överdrivet försvarande respektive romantisk syn väldigt många år kanske med början direkt efter Andra världskriget. Oftast är sådant bara uttryck för sig flock-betonade övertygelser där man lärt sig något man tror på utan att ifrågasätta eller kontrollera och ev. misslyckande är vad man beskyller dålig övertygelse för i någon av många variant. En pragmatisk realistisk - vad som ofta kanske uppfattas cynisk - världsbild där vi faktiskt mäter (och inte med som inte sällan nu modeller som misslyckas konstant - alternativ finns där jag känner till förutom vad jag har känner till åtminstone sex jag tror presterar utmärkt i de här frågorna även om viss anpassning och realisering o.s.v kan krävas medan mycket mer använt rent ut sagt är skräp) kan vara bättre.

Därför är Egypten kritiskt

När man ser över åsikter och diskussion om dynamiken i Egypten finns viktiga frågor man förbiser. En sida av det var verkande i den risk för att skapa ett case som negativt kan verka för förutsättningar i demokrati i andra länder - se Mubarak behöver kliva ner väldigt snart för problematiken beskriven utan att mekanismen diskuteras - och därigenom göra det nödvändigt att balansera det vilket därigenom kan göra dom frågorna lite hårdare politiskt.

Den positiva sidan av samma mekanism är i potentiellt värde också värd att diskutera. Jag utgår här från delar av TigerAnt som modell för delar jag inte hunnit att egentligen diskutera även om de varit ganska tidiga och även om det går inte att göra i detalj bör översiktigt det vara vad man känner igen från ganska länge välkända mekanismer beskrivna i psykologi åtminstone sedan 1970- och 1980-talet.

Skillnaden från vad som även ganska tidigt dokumenterades för enskilda människor är att vi har ser det för en population där kostnaden omvandlingen och tolkningen av språket respektive dess kreativa värde beaktas för en grupp. Några exempel på hur man kan betrakta effektiviteten - d.v.s. kostnad där meningen av vad vi säger aldrig blir så tydlig och exakt som den är för oss och kreativiteten d.v.s. möjligheten att förändra världen - finns i kommentarerna till Nyfödd modell av människans idéer och kreativitet.

Antalet mekanismer som skapar både den potentiellt negativa sidan som om realiserad gör att kompensation bäst krävs för att inte störa större frågor och det potentiella värdet är ganska många och vi nöjer oss med ett litet urval och diskuterar inte vad som direkt ligger i gruppen.

Vi kan där först peka på att bias när vi fattar ett beslut är viktigt. Vad som relativt nyligen beslutats eller inträffat är nästan extremt verkande för vilka möjligheter och hur vi agerar just när vi realiserar i energi - relevant här t.ex. protester för att införa demokrati - medan vi i information t.ex. framför åsikter oftare tar in erfarenhet från längre bak i tiden och tänker längre framåt.

Ett exempel på hur det kan ta sig uttryck i dessa frågor är hur Östeuropa befriades. Allt verkande som indikerades rörande ekonomiska problem o.s.v. var bara verkande för att utlösa den första vågen. När den var verklighet förändrades bias hos folken från att se regimerna som oerhört starka, dominerande och svåra att besegra där ingen ännu klarat det till att se dem pappershus.

Överföringen till Egypten från Algeriet är möjligt ett exempel på samma sak.

Om processen lyckas är det därför utmärkt. Skulle det istället misslyckas är det problematiskt. Det förändrar spelets regler ändras lite varstans och det måste man våga se.

Flyttar vi perspektivet till Västerlandet gäller samma sak här. Det finns ett bias för hur både USA och andra länder betraktas. Här ser jag föga aktivt i den här processen som indikerar att Whitehouse är särskilt störande negativt för processen direkt i den nu men folk har ett bias från förr som kommer föranleda den tolkningen.

Ett misslyckande kommer därför rätt eller troligare fel ses som något de delvis är skyldiga till och de negativa känslorna som i misslyckandet skapas istället för övergripande positiva som minskar problematik riskerar (med hög sannolikhet) därigenom att ge en ökade uttryck för terrorism istället för en mycket tydlig minskning.

Vi behöver i det inse att diktaturer i sig medverkar till att skapa det problemet där skador i form av PTSD m.m. på individer förstärkande mekanismer kring hur vi fungerar i hierarkier ger förutsättningarna för de mest extrema uttrycken för konflikt.

Jämför vi med Irak och Afghanistan kan rent av potten som nu ligger i Egypten vara mycket större därför att Egypten mycket mer än Afghanistan är vad som ger uttryck som rör sig ut i världen medan Irak som alliansen märkte när de gick in i landet inte hade en regim som hade något stöd hos befolkningen där soldaterna länge gränsen ofta kastade vapnen.

Om Egypten misslyckas kommer istället för att indikera att trevliga uttryck för en moralisk riktig längtan till demokrati har värde ett allmänt hat och sökande efter andra metoder förstärkas där en fiende längre ut från den egna flocken alltid om ett bias - och ett bias finns - få ta en stor del av det.

Egypten nu när protesterna pågått länge och allt detta genom waving ut i världen och i Egypten förstärkts extremt från fallet vi skulle ha haft med endast några dagar är därför enorm och inte jämförbar med något för mig känt exempel från nutidshistoria. Det är både en potentiell väg för att föra många frågor mot en stabilare värld men ett misslyckande kommer förändra oerhört mycket till det radikalt sämre.

För Egypten praktiskt måste man också än en gång konstatera att EU i utrikespolitiska frågor underpresterar. Jag tror vi bättre igår än idag men hellre idag än senare måste våga se att EU kanske bättre behöver träda tillbaka i utrikespolitik och tydliggöra att de enskilda länderna eller i egna samarbete behöver ta ansvar hellre än som nu att vi har vad som bäst jämförs med en slö ko som står och idisslar. I bästa fall kan den rapa men det är ingen som bryr sig i det.

En annan väg är att medlemsländerna tar ansvar för att korrigera de problem som finns. En stark representant för den processen som alla har förtroende för och som i utrikespolitiska frågor kan föra EU:s talan med den sunda moraliska grundsynen - icke aktivitet nu väckt tvivel ännu en gång - på världen är viktigt där nuvarande representanter inte är mer än vad de valdes ut för att vara: namn som bokar möten bäst betraktat som en överbetald sekreterare vars titel är till för att få mötesdeltagarna att känna sig viktiga men som saknar verklig mening.

Att EU:s medborgare inte fäster något intresse alls vid dessa och knappt vet deras namn är inte ett tecken på ointresse för politik utan att man korrekt identifierar dem som meningslösheter utvalda för att inte störa en balans mellan länderna som sitter låst där ingenting praktiskt blir gjort.

Rätt person eller den sorts person vi måste ha för att klara det är Lech Wałęsa.

Foto: MEDEF Licens: Creative Commons Attribution-Share Alike 2.0 Generic

Han är respekterad av alla, känner de flesta och viktigare finns förtroende för att han med en normalt sund moral inte kompromissar med demokrati. För flera politiska aktörer i EU finns om ingenting radikalt förändras väldigt direkt utifrån hur saker fungerat associerat till Egypten och också tidigare nu misstanken om att de inte har en grundläggande syn på världen och människan som är vad de flesta i EU eller i världen ser som positiv. Tveksamheter finns också associerat till samarbeten enskilda länder har med diktaturer.

Lech Wałęsa visar att det är falskt och att problem kommer korrigeras. Det är en trovärdig demokrat som inte kommer vika sig för korruption internt eller diktaturer utanför EU. Det är inte bara en direkt positivt verkande kraft utan också ett konkret skydd om Egypten misslyckas. En till pappers-tiger utan mening är istället en potentiell högst väsentlig risk.

Mer än en sund moral och politisk styrka är Lech Wałęsa briljans: när trivialiteter ser möjligheter men praktiskt gör föga är detta en person som klarar att skapa. Han har också personlig styrka och någon oro för att EU ska falla för svaghet och inte klara att stå moraliskt mot aktörer som Kina m.m. finns inte med Lech Wałęsa i ledningen för EU.

Lech Wałęsa styrka att skapa där andra lärt sig att skriva små korrekt stavade pressmeddelanden och definitioner av EU-begrepp utan substans framgår ex. i följande citat från Nyfiken vital i Fritt program för att analysera positiva uttryck i språk:

En av flera drivande aktörer som mer än andra bidrog till att Östblocket kunde falla både smidigt och relativt fredligt var den polska fackföreningen Solidaritet. Om deras arbete och deras tidiga ledare (Polens nuvarande president) Lech Walesa finns mycket skrivet och här kan vi peka på en liten men elegant detalj:

• Det kommunistiska blocket hade mutat in begrepp som solidaritet associerade till samarbete mellan vanliga människor utanför partiet.
• Andra samarbeten t.ex. Solidaritet och Katolska Kyrkan förföljdes.
• Namnet Solidaritet gav dels medlemmarna ett namn som talade tydligt om vad man representerade både mot diktaturen men också ett begrepp man var van vid där de stödde varandra.
• Namnet tog också ifrån det "monopol" som diktaturen tagit om begreppet. Solidaritet var möjligt utan diktatur.

Lika elegant är det sätt man representerade sitt namn i text att göra vad som kunde uppfattas som en svaghet till en styra. Symbolen skapades naturlig för att skrivas som slagord på plakat likväl som väggar. Den försökte inte efterlikna de resurser i tryckeri diktaturen hade.

Mer om demokrati från Makt i ord:

• Tankar om demokrati

Oavsett hur någon av de större utrikespolitiska frågorna som kommer forma de närmaste åren nu rör sig är Lech Wałęsa rätt val. En moraliskt jätte som positivt förändrar världen.

Mubarak behöver kliva ner väldigt snart

Vad vi behöver ha fokus på för Egypten och Mubarak avseende om vi föredrar regimen eller jämförbar kvar eller inte i ett Västerländskt perspektiv är två dimensioner:

1. Först behöver ev. risk för oss med att regimen försvinner vägas mot moraliska frågor om människans rätt till frihet och rättssäkerhet liksom åsikts- och pressfrihet.

Min bedömning är att risken att Egypten radikaliserar p.g.a. av frihet är låg och att det sätt protesterna uttrycker sig på är ett tecken på det. Viktigare än protesterna uttrycks menar jag att risken för fundamentalism kan skattas från collbaration och möte med omvärlden - givet att uttryck av befolkningen är tillgänglig - innan där det för Egypten är intensivt.

Om fortsatt möte prioriteras för Egypten där vi gör en seriös insats rörande studentutbyte, turister, företag som lokaliserar sig o.s.v. inte bör se några relevanta problem. Sådana samarbeten ger också liksom andra projekt där den ny friheten stöds ge möjligheter att lägga också förutsättningar för att uppmuntra en ny demokratiskt vald regering att prioritera åtgärder mot terrorism m.m.

Regimen Mubarak är här däremot värdelös från och med nu givet protesterna därför att den längd de pågått har skapat en enormt emotionell insats där misslyckandet i sig kommer radikalisera landet med en initial knuff som kan bli väldigt problematiskt sätt över 5 - 10 år men säkert märkbart redan senare under detta år i uttryck i information och ev. värre. Detta är en konkret risk.

2. Lika viktigt måste frågan ses ur ett globalt perspektiv. Vi har en stor mycket farlig diktatur i Kina med realiserade stora förutsättningar att projisera makt. Givet det kan vi inte tillåta att ett case för Mubarak kan tillåtas där problematik givet protester tillåts att kvarstå genom implicit eller explicit stöd för honom. Det går inte.

Det är vad som måste om det är troligt ses för "misstänkt" politiskt eller annan företrädare rörande stöd för diktaturen mot protesterna som del av en systematik där det vägs tillsammans med ev. collaboration med den kinesiska kommunistregimen där det utan detta kanske inte är problematiskt givet andra åtgärder men i och med detta blir problematiskt. Bäst kanske betraktat som att man får välja mellan olika vägar. Försöka bibehålla båda med en bedömer jag troligt växande skeptisk egen befolkning och omvärld eller välja antingen en hårdare sida mot endera av de två.

Rätt väg är att alltid när befolkningen väljer frihetens väg att stödja det även om givetvis inga militära åtgärder är vad jag tror är en klok väg för omvärlden i varken Egypten och än mindre Kina utan använda våra ord, pengar o.s.v. Innan en sådan punkt nåtts tror jag starkt rörande ex. Kina mer än Iran att på det sätt den situationen är idag är möte, samarbete m.m. rörande ekonomi, utbildning och sådant är bättre för att motverka nationalism som så lite uppstår och utnyttjas i diktaturer och minska risken för en otrevlig mycket farlig polarisering.

För den vägen räcker inte bara ett tydligare ställningstagande. Rättvist eller inte är det så att om Mubarak blir kvar eller att en ny diktatur tar makten är det möjligt men inte säkert att den vägen blir svårare genom samspel kring förtroende för Västerlandet i denna fråga och en allmän radikalisering och polarisering där praktiskt mycket mer kan störas även om ingen egentligen önskar det eller verkar för det. Mubarak kvar motsvarar därför en möjligt - även kanske mycket - större politisk kostnad för att samarbete kring ekonomi med Kina.

Det ska vägas mot de positiva känslor - visst specifikt för regionen sett från omvärlden vanligen lite romantiska - som alltid skapas när en befolkning får som har ett oerhört positivt värde. Egypten i sig kan vi se som resultatet av det utifrån bl.a. Tunisien och går det bra ska vi inte utesluta att förutsättningar finns för att lösa t.ex. Iran på samma sätt lite senare under året.

Det är potten nu när protesterna pågått fram till nu. Hade de försvunnit tidigt hade det varit en annan sak. Nu är det inte så och man får ta verkligheten för vad den är.

Jan Guillou: Stämmer datum och uppgifter om fängelsevistelse?

Här lite av en slump följer jag upp kring Jan Guillou och uppgifterna 2009 om att han rapporterade inkorrekt och troligen innan det preskriberade olagligt till KGB. Detta har åtminstone skett 1967 - 1972.

Först avseende ans självbiografi upplevde jag när jag läste den då och som jag inte såg berört i samband med "spion-affären" följande innan det som anmärkningsvärt och ev. i kontext av den som möjligt mer intressant:

1. Precis som Expressen skriver satt han periodvis i isolering:

"Guillou satt periodvis i små isoleringsceller både i fängelset i Österåker och i det nu nedlagda fängelset på Långholmen i Stockholm."
Från: Så blev Jan Guillou dömd IB-affären

Vilket också Jan Guillou själv bekräftar i självbiografin.

2. När vi betraktar självbiografins skildring av fängelsevistelsen kan man dock uppleva som att den givet det rörande access till nyheter m.m. är osannolik för hur han skulle ha kringgått det.

Det känns helt enkelt givet som han själv skriver att personalen uppmärksammade och åtminstone vid tillfällen stördes av det vad man kan uppleva som en mindre trolig förklaring.

Nu indikerar han visst bekantskap med någon form av inflytelserik super- brottsling liksom ett allmänt stöd men det stämmer ju mindre bra med tidpunkterna tidigare.

Man kan därför givet mycket annat visat sig utelämnat spekulera om att han fick någon annan form av hjälp under perioden i fängelse. Det är inte alls orimligt via flera tänkbara nätverk även om just för isoleringen tidigt under den aktuella perioden när fokus på incidenten är hög troligen är reducerat i möjligheter.

Ett av flera tänkbara scenarier är att Jan Guillou engagemang som uppgiftslämnare var större än uttryckt och inkluderade kännedom om andra personer och verksamhet. Givet det och att det alltid är svårt att bedöma - som ju Jan Guillou själv i biografin pekar på för sin kollega som han upplever blivit "knäckt" - hur olika personer ska reagera på fängelsevistelse där för aktörerna han rapporterade då givet antagandet är vad man kan ha känt viss oro inför.Vidare är det ju alltid när det är möjligt att göra utan problem lämpligt att ge en uppgiftslämnare stöd relaterat till deras säkerhet såväl fysiskt som psykiskt.

Givet ett generellt kanske stort stöd även om det troligen inte skulle gå så långt är det vad som gör sådant lättare. Vad vi kan tänka oss bärande skulle ex. kunna vara personal direkt på "anstalten" men det känns mindre troligt då de knappast innan var rekryterade och heller inte när problemet noterats bör ha haft förutsättning för att göra det permanent där saker styrs om till att det inte ses som ett problem.

Däremot är det vad man kan spekulera om att en tämligen högt uppsatt polis och/eller person med inflytande eller roll i de myndigheter som hanterar justitiefrågorkan ha haft.

Givet att Jan Guillou idag känner Leif GW Persson är det intressant att titta bakåt på uppgifter om när de träffar givetvis primärt för att utesluta det som möjligt mer än att någon konkret misstanke skulle finnas.

Vi för det först följande uppgift av (kursivt tillagt av mig):

"Jag utredde att uppgifterna kom från en av Carl Perssons mest närstående medarbetare, Leif GW Persson, som jag inte kände vid den här tidpunkten (det var, dystert nog, så här vi träffades) och jag kunde bevisa att Carl Persson verkligen känt till, och sanktionerat, Leif GW Perssons uppgifter till Dagens Nyheter."
Från: Åren mellan IB och Rekord-Magazinet | Piratforlaget.se

Det är inte helt tydligt för mig vilket år detta var men historien publicerades 1977 av Dagens Nyheter.

Leif GW Persson skriver dock 27 okt 2009 i Expressen:

"Jag har känt Jan i närmare fyrtio år och umgåtts i stort sett dagligen med honom under halva den tiden."
Från: Leif GW Persson skriver själv om vännen Jan Guillou

Eftersom uppgifterna avviker låt oss betrakta Leif GW Persson utifrån möjliga fel han kan ha begått:

1. Utifrån ett antal TV-program jag tog tillfället efter "spion-affären" att titta på som han åtminstone då ledde i populärkultur där tittarna tipsade om olika brott i TV-kanalen TV3 fick jag intryck - snarare än bedömt vederhäftigt på något sätt - att han inte onormalt för åldern kanske har en aning försämrat minne vilket ju kommer med det tillsammans med lite sämre kontroll i ögonblicket och koncentrationsförmågan.

2. Det försämrar dock sällan och mycket mer långtgående minnet om händelser bakåt i tiden.

3. D.v.s. spekulativt från det kan det vara mer troligt att missa på något styrande just nu om vad man ska ge uppgift om snarare än ett faktiskt verkligt datum längre tillbaka.

Någon särskild anledning att tro att minns fel p.g.a. det finns därför inte. Givet att nyheten också uppdaterades och man kan anta p.g.a. känsligheten att han kontrolläst det bordet det åtminstone utesluta ett direkt fel (där uppgiften är angiven i text snarare än siffror) även om det inte behöver göra det.

Antar vi nu att denna uppgift snarare än den av Jan Guillou stämmer är datumet för när de första gången träffades cirka: 1969.

Vi kan jämföra tidpunkterna med att de antingen träffades långt innan eller först när Jan Guillou från Peter Bratt han redan känner från bl.a. avslöjandet av IB uppger sig ha fått fram denne som källa till Peter Bratts uppgifterna rörande Lennart Geijer publicerade i Dagens Nyheter. Detta ska .Jan Guillou ha gjort på uppdrag av Aftonbladet för en ev. uppföljande artikel i den tidning där de exakta omständigheterna som föranledde rörande initiativ o.s.v. till artikeluppslag den beställningen är okänt från de uppgifter jag har.

Vidare när vi betraktar affären runt Lennart Geijer givet att nu Peter Bratt - där korrektheten i det inte är vad jag kan bedöma - är dömd för "spioneri" liksom Jan Guillou kan man fråga sig om någon särskild motivering kan ha funnits att störa Lennart Geijer från ex. KGB som nu Jan Guillou rapporterat till kan ha funnits.

Det är givet att hur Sovjetunionen värderade betydelsen respektive riskerna av olika skeenden i Sverige respektive Geijers internationella kontakter är mycket svårt att bedöma men vi kan i alla fall notera att denna var justitieminister under en turbulent period inkluderade bl.a. Röda armé-fraktionens angrepp på Västtysklands ambassad i Stockholm samt Sjukhusspionaffären där det intressanta också är om den senare egentligen i sig kanske inte vara det viktigaste utan del av en ev. större försök att försöka identifiera och hantera en problematik man kanske hade uppgifter om. Sådant är ju vad som - korrekt eller inte - är vad vi vet även från långsenare avslöjanden som Ebbe Carlsson's kontakter med Anna-Greta Leijon är vad som kan engagera en justitieminister.

Leif GW Persson går därför inte att utesluta.

Relaterat

Eftersom vi tog upp tidiga minnesproblem - där absolut ingenting vederhäftig bedömning skett av det utan ett tyligt intryck av reaktioner kring frågor, persoer runt om kring och så där det ytligt åtminstone inte känns som otroligt ungefär som innanför vad som är normalt för åldern - kan följande vara intressanta allmänt för den intresserade rörande sambandet mellan närminne och koncentrationen som ju vad som kallas arbetsminne har betydelse för båda funktionerna.

"The capacity to ignore irrelevant information—such as most of the faces in a crowded room when one is looking for a long-lost friend – and to enhance pertinent information—such as the face of a new acquaintance met during the search for the old friend – is key to memory formation. This process is known as top-down modulation."
Age-related memory loss tied to slip in filtering information quickly | University of California

Vidare t.ex. denna studie:

Attentional Control in the Aging Brain: Insights from an fMRI Study of the Stroop Task (PDF).
Michael P. Milham, Kirk I. Erickson, Marie T. Banich, Arthur F. Kramer, Andrew Webb, Tracey Wszalek och Neal J. Cohen,
Brain and Cognition,
2001.

Arbetsminne rör dock för minnesfunktionen just närminne där problem med långtidsminne om alls kommer långt senare. Även svårt drabbade kan trots direkt förvirrade i nuet utmärkt minnes händelser längre tillbaka.