Bland det mer läsvärda runt krisen på flera veckor åtminstone jämfört med de större utländska tidningar eftersom jag inte följt de svenska på ett tag var Peter Wolodarski: Förrädiska bilder av krisens orsaker och lösningar genom att ta ett viktigt mer sällan diskuterat perspektiv.
När det gäller frågan om att skära utgifter eller (försöka) låna för att stimulera är det svårt att se att någon av de länder som gjort de senare mest och längst har vunnit särskilt mycket på det (ex. USA, Japan och Spanien).
Lånen till Spanien ska ju inte ses som stimulans av deras ekonomi utan konsekvensen av att man länge lånat in pengar till ekonomin. Det samma gäller Grekland: De har lånat sig in i krisen.
Därmed inte sagt att jag egentligen nödvändigtvis tror att det ena är bättre än det andra i någon gigantiskt avgörande betydelse. Jag tror nog att på några års sikt är länderna på ungefär samma plats oavsett vad de gör här och nu men det är tänkbart att det kanske är en bra tid att lösa problem som kontinuerligt verkat väldigt länge nu. Problem inte bara hos t.ex. Spanien utan systematiskt och i risk gigantiskt större hos EU där man uppenbart inte bättre än tidningarna klarar av att följa EU:s ekonomi.
Det går inte att ha en gemensam valuta om EU bedriver verksamhet på den nivå som nu kommit i dagen. Nu kan man tycka att det är rimligt och troligt att dom löser problemen men det gällde lika mycket långt tillbaka och det är en viktig fråga som inte får tappas. Den här typen av problem är vad varierade länder regelbundet råkar ut för inom EU såväl utanför där de givet euron kan ge en del spridd på problemen övriga bättre slipper.
PS
Kanske borde Sverige utvärdera alternativ till EU? Vad bland det av den Norsk-Svenska Unionen? För mig känns det som en klockren samarbetspartner: Olja vs Vattenkraft & Kärnkraft, Fiskeindustri vs Gruvnäring, Oljefonder vs AP:fonder, 1 Nobelpris vs Många Nobelpris:er.
Man ska inte måla fan på väggen bara för att telefoni-företagen inte riktigt klarade av att samarbeta. De två norsk-släktande jag haft att göra med professionellt tyckte jag båda var duktiga - Maj-Lis Farnes och Örjan Reinholdsen - och det tillsammans med deras härliga spar-moral i kontrast med EU:s 200 miljarder hit och dit som försvinner vecka från vecka tycker jag lovar gott.
För mig som Pan-Skandivan är Norskheten vad jag beundrar och vill lära mig mer om.
Att Sverige längre tillbaka orättfärdigt kan ha tagit en för stor roll i tidigare politiskt samarbete av unionstyp menar jag är en moralisk skyldighet för oss att göra ett nytt ärligare försök där vi ger den härliga norska sparsamheten riktigt norrländsk relativ-politisk-representation. Jag tror att snabb sammanslagning mellan olje-fonderna och AP:fonderna kan bibringa management där en sund norsk-sparsamhet och moraliskt korrekthet.
Syrien: Beväpning & Nåd
2012-06-23
Stämmer uppgifterna vi bl.a. har i följande två nyheterna kan man tycka att man borde vara "nöjd":
Men det är inte riktigt så jag upplever det. Tvärtom gör det mig lätt nervös och indikerar en komplexare situation än man kunde önska. Det känns därför korrekt att göra en kort översikt för att påminna mig själv om resonemanget och om något nytt rörande det mer uppenbart skulle indikera att en omvärdering är nödvändig.
I princip är det vad jag relativt tidigt föreslog avseende vad jag skilde ut mig från övrigt jag vid tillfället såg i media från ej involverade entiteter respektive personer från "involverade" entiteter (inkluderande USA, Ryssland m.fl.).
Sedan dess har egentligen ingenting för konflikten förbättrats eller indikerar att man på något sätt är närmare en lösning. Det är vad man kan spekulera gör lite ovanligare förslag som troligare att försökas men där frågan är hur värderade de är mot situationen nu relativt när de gjordes. Jag ser dock själv spontant ingenting på värderingen mellan risk relativ möjlighet som kan ha förändrats i meningsfull storleksordning. Särskilt om man vid beväpning utnyttjar den ökade "effekt" avancerade vapen ger innebärande att mindre "totalt" med vapen blir nödvändigt samtidigt som att vapnens möjlighet att återanvända i andra konflikter blir mer begränsat eftersom ammunition är svårare att få tag i via andra kanaler än från USA eller allierade.
På sidan rörande möjligheter är en viktig faktor övergripande att försöka nå en situation där man hela tiden minskat upplever avstånd och konflikt mellan arabvärlden och västvärlden. Att moraliskt korrekt stödja befolkningens rätt till frihet men på deras villkor (d.v.s. när de själva efterfrågar det snarare än att försöka införa det oavsett det vilket säkert medverkar till motsatt effekt) är en väg för att uppnå det. I inbördeskrigets Syrien vill man med andra ord att frihetssidan ska känna att de får stöd av västvärlden och att det stödet konkret "betalar" sig mer än de initiativ för att blanda sig i konflikten terroristorganisationer tagit.
I detta ligger självklart också vissa risker där det inte är önskvärt att avancerade vapen passerar över till terroristorganisationer. Den risken ska inte överdrivas till att ses som binär. Att en viss mängd vapen passerar över till dessa behöver inte innebära att deras slagkraft i någon väsentlig utsträckning förändrats. En viktig praktisk faktor här är att möjligheten till avancerad beväpning inför incitament för att frihetskämparna bra ska prioritera att hålla sig separerade från terroristorganisationer involverade i konflikten.
Jag ser därför egentligen ingenting uppenbart som skulle indikera att risker och möjligheter rörande stöd med beväpning behöver omvärderas nu relativt när först värderat.
När det gäller att ge Assad möjlighet att komma ifrån bestraffning är min åsikt att det är korrekt att ha ett praktiskt perspektiv där det viktigaste måste vara att lösa problemet i Syrien vilket konkret kostar människoliv. Riskerna är att en avskräckande effekt kan reduceras vilket dock måste vägas mot att denna om existerande tycks tämligen begränsad oavsett land eller region så länge diktaturer avses. Jag kan dock inte påstå att jag gått igenom statistik eller uppgifter i ens tillräcklig mängd för att korrekt kunna bedöma att den avskräckande effekten verkligen är så begränsad som jag upplever.
En annan riskfaktor är att befolkningen ser det som fientligt att Assad kanske kommer ifrån bestraffning. Det kan tänkas motverka möjligheterna till värde i att reducera avståndet mellan Västerlandet och Arabvärlden. Jag kan inte bedöma riskerna associerade med det men vill mer allmänt mena att nära samarbete mellan moraliskt korrekta entiteter bland andra länder (d.v.s. inte Kina och Ryssland) och moraliskt vettiga grupper i Syrien (d.v.s. inte Assad & Co eller terroristorganisationer) borde medverka till att minska sådana risker.
Betraktar vi Syrien frågan från ett amerikanskt inrikespolitiskt perspektiv tror jag att President Obama har allt att vinna på att prioritera frågan. Det gör det svårare för Romney att utnyttja brist på leverans för att få President Obama att verka vek och omanlig.
Att indikera värde för President Obama respektive Romney att uppmärksamma konflikten på olika sätt gör åtminstone som jag själv upplever det praktiskt mer komplicerat. Det skulle på många sätt vara enklare praktiskt när man uppmärksammar frågan framöver om President Obama gjort föga eller ingenting. Dels kan man briljera över egna ej beprövade förslag man kan antyda säkert skulle löst problemen om införda samtidigt som man mer entydigt kan gynna den andra parten. Nu har ju dock syftet här inte legat i dom domänerna där jag ärligt talat rörande nästan allt överhuvudtaget inte bryr mig i vem som vinner det amerikanska presidentvalet men tycker att det är intressant i den mån det som process kan motivera respektive "tävlande" att göra en god prestation rörande ett fåtal utrikespolitiska frågor. Ev. läsare man har över det stora vattnet ligger dock troligare om alls närmare andra med mer praktiska konkreta funktioner än just respektive politiskt aktör här oavsett hur tilltalande idéen om att Obama respektive Romney av och till med Google Translate satt och läste mina blogginlägg.
Hade jag inte legat efter med Culture Concepts - Reward Version med semestern försenad verkar det dock troligare att jag oavsett resonemanget ovan tittat djupare.
Men det är inte riktigt så jag upplever det. Tvärtom gör det mig lätt nervös och indikerar en komplexare situation än man kunde önska. Det känns därför korrekt att göra en kort översikt för att påminna mig själv om resonemanget och om något nytt rörande det mer uppenbart skulle indikera att en omvärdering är nödvändig.
I princip är det vad jag relativt tidigt föreslog avseende vad jag skilde ut mig från övrigt jag vid tillfället såg i media från ej involverade entiteter respektive personer från "involverade" entiteter (inkluderande USA, Ryssland m.fl.).
Sedan dess har egentligen ingenting för konflikten förbättrats eller indikerar att man på något sätt är närmare en lösning. Det är vad man kan spekulera gör lite ovanligare förslag som troligare att försökas men där frågan är hur värderade de är mot situationen nu relativt när de gjordes. Jag ser dock själv spontant ingenting på värderingen mellan risk relativ möjlighet som kan ha förändrats i meningsfull storleksordning. Särskilt om man vid beväpning utnyttjar den ökade "effekt" avancerade vapen ger innebärande att mindre "totalt" med vapen blir nödvändigt samtidigt som att vapnens möjlighet att återanvända i andra konflikter blir mer begränsat eftersom ammunition är svårare att få tag i via andra kanaler än från USA eller allierade.
På sidan rörande möjligheter är en viktig faktor övergripande att försöka nå en situation där man hela tiden minskat upplever avstånd och konflikt mellan arabvärlden och västvärlden. Att moraliskt korrekt stödja befolkningens rätt till frihet men på deras villkor (d.v.s. när de själva efterfrågar det snarare än att försöka införa det oavsett det vilket säkert medverkar till motsatt effekt) är en väg för att uppnå det. I inbördeskrigets Syrien vill man med andra ord att frihetssidan ska känna att de får stöd av västvärlden och att det stödet konkret "betalar" sig mer än de initiativ för att blanda sig i konflikten terroristorganisationer tagit.
I detta ligger självklart också vissa risker där det inte är önskvärt att avancerade vapen passerar över till terroristorganisationer. Den risken ska inte överdrivas till att ses som binär. Att en viss mängd vapen passerar över till dessa behöver inte innebära att deras slagkraft i någon väsentlig utsträckning förändrats. En viktig praktisk faktor här är att möjligheten till avancerad beväpning inför incitament för att frihetskämparna bra ska prioritera att hålla sig separerade från terroristorganisationer involverade i konflikten.
Jag ser därför egentligen ingenting uppenbart som skulle indikera att risker och möjligheter rörande stöd med beväpning behöver omvärderas nu relativt när först värderat.
När det gäller att ge Assad möjlighet att komma ifrån bestraffning är min åsikt att det är korrekt att ha ett praktiskt perspektiv där det viktigaste måste vara att lösa problemet i Syrien vilket konkret kostar människoliv. Riskerna är att en avskräckande effekt kan reduceras vilket dock måste vägas mot att denna om existerande tycks tämligen begränsad oavsett land eller region så länge diktaturer avses. Jag kan dock inte påstå att jag gått igenom statistik eller uppgifter i ens tillräcklig mängd för att korrekt kunna bedöma att den avskräckande effekten verkligen är så begränsad som jag upplever.
En annan riskfaktor är att befolkningen ser det som fientligt att Assad kanske kommer ifrån bestraffning. Det kan tänkas motverka möjligheterna till värde i att reducera avståndet mellan Västerlandet och Arabvärlden. Jag kan inte bedöma riskerna associerade med det men vill mer allmänt mena att nära samarbete mellan moraliskt korrekta entiteter bland andra länder (d.v.s. inte Kina och Ryssland) och moraliskt vettiga grupper i Syrien (d.v.s. inte Assad & Co eller terroristorganisationer) borde medverka till att minska sådana risker.
Betraktar vi Syrien frågan från ett amerikanskt inrikespolitiskt perspektiv tror jag att President Obama har allt att vinna på att prioritera frågan. Det gör det svårare för Romney att utnyttja brist på leverans för att få President Obama att verka vek och omanlig.
Att indikera värde för President Obama respektive Romney att uppmärksamma konflikten på olika sätt gör åtminstone som jag själv upplever det praktiskt mer komplicerat. Det skulle på många sätt vara enklare praktiskt när man uppmärksammar frågan framöver om President Obama gjort föga eller ingenting. Dels kan man briljera över egna ej beprövade förslag man kan antyda säkert skulle löst problemen om införda samtidigt som man mer entydigt kan gynna den andra parten. Nu har ju dock syftet här inte legat i dom domänerna där jag ärligt talat rörande nästan allt överhuvudtaget inte bryr mig i vem som vinner det amerikanska presidentvalet men tycker att det är intressant i den mån det som process kan motivera respektive "tävlande" att göra en god prestation rörande ett fåtal utrikespolitiska frågor. Ev. läsare man har över det stora vattnet ligger dock troligare om alls närmare andra med mer praktiska konkreta funktioner än just respektive politiskt aktör här oavsett hur tilltalande idéen om att Obama respektive Romney av och till med Google Translate satt och läste mina blogginlägg.
Hade jag inte legat efter med Culture Concepts - Reward Version med semestern försenad verkar det dock troligare att jag oavsett resonemanget ovan tittat djupare.
Energikostnad som alternativ till devalvering
När euro är aktuell i debatten och apropå Krossa myten om den lönsamma kärnkraften! är det intressant att betrakta potentialen energikostnaden för ett expertberoende land har som alternativ till devalvering.
Systematiska kostnader ex. energikostnad och sociala avgifter är styrmedel som delvis är funktionella p.s.s. som idag om vi inför euron.
Ökar vi kostnaden för energi delvis genom minskad energiproduktion för industrin och sedan söker att kompensera det genom devalvering eller "naturligt" minskat värde för valutan blir ju importen av energi från andra länder dyrare för vilken dessutom kostnader avseende energi-transport-infrastruktur och de energiförluster som ökar med avstånden medför växande kostnader.
Det har därför ett viktigt värde för att både bibehålla industrins konkurrenskraft med bibehållet värde på svenskens sparade pengar att energin är billig. Alternativet är att den svenska valutan troligare reduceras i värde och/eller att sparande i form av sociala avgifter reduceras för att öka industrins konkurrenskraft.
Att se kostnaden för en hypotetisk kärnkraftsolycka som en subvention av kärnkraften har därför tämligen begränsat värde som jämförelse. Det just därför att dyrare energi även betraktat unikt bara för industrin i sig troligare medför kostnader för medborgaren i form av försämrat värde i valutan och reducerade sociala avgifter.
P.s.s. kan vi öka värdet av valutan genom att reducera energikostnaderna. Energikostnaden genom energi-förlusterna via transport av energin är ju ett sätt att "kringgå" den gemensamma marknaden och gynna den egna industrin. Det skapar ett ökat värde att ha tillverkning i Sverige innebärande förutom ökade skatteintäkter m.m. det medför att mer utländsk-valuta kommer växlas in till svenska kronor stärkande valutan.
Det är intressant att notera att några av de länder som bäst klarat effektiv energiproduktion är de just nu ekonomiskt mer framgångsrika länderna ex. Tyskland och Sverige. Medan länder där energinätet ligger efter ex. USA har ekonomiska problem.
Snarast om inte riskkostnaden beaktas borde därför kärnkraften byggas ut. Moderna kärnkraftverk kan ge oss ordentligt mycket mer energi per kostnad jämfört med de gamla kärnkraft vi har idag. Sparat avfall från de gamla kärnkraftverken är också vad vi kan använda som bränsle reducerande avfallsproblemet samtidigt som det ger enorm energiproduktion.
Någon anledning till att tro att ett nybyggt kärnkraft innebär ökad risk finns knappast där man snarast kan sätta gigantiskt högre krav på säkerhet än möjligt för tidigare kärnkraft eller jämfört med något annat kärnkraftverk i världen utan att det innebär en kostnad som innebär problem just därför att energipriset är värt mer i Sverige varande ett tydligt exportberoende land.
Systematiska kostnader ex. energikostnad och sociala avgifter är styrmedel som delvis är funktionella p.s.s. som idag om vi inför euron.
Ökar vi kostnaden för energi delvis genom minskad energiproduktion för industrin och sedan söker att kompensera det genom devalvering eller "naturligt" minskat värde för valutan blir ju importen av energi från andra länder dyrare för vilken dessutom kostnader avseende energi-transport-infrastruktur och de energiförluster som ökar med avstånden medför växande kostnader.
Det har därför ett viktigt värde för att både bibehålla industrins konkurrenskraft med bibehållet värde på svenskens sparade pengar att energin är billig. Alternativet är att den svenska valutan troligare reduceras i värde och/eller att sparande i form av sociala avgifter reduceras för att öka industrins konkurrenskraft.
Att se kostnaden för en hypotetisk kärnkraftsolycka som en subvention av kärnkraften har därför tämligen begränsat värde som jämförelse. Det just därför att dyrare energi även betraktat unikt bara för industrin i sig troligare medför kostnader för medborgaren i form av försämrat värde i valutan och reducerade sociala avgifter.
P.s.s. kan vi öka värdet av valutan genom att reducera energikostnaderna. Energikostnaden genom energi-förlusterna via transport av energin är ju ett sätt att "kringgå" den gemensamma marknaden och gynna den egna industrin. Det skapar ett ökat värde att ha tillverkning i Sverige innebärande förutom ökade skatteintäkter m.m. det medför att mer utländsk-valuta kommer växlas in till svenska kronor stärkande valutan.
Det är intressant att notera att några av de länder som bäst klarat effektiv energiproduktion är de just nu ekonomiskt mer framgångsrika länderna ex. Tyskland och Sverige. Medan länder där energinätet ligger efter ex. USA har ekonomiska problem.
Snarast om inte riskkostnaden beaktas borde därför kärnkraften byggas ut. Moderna kärnkraftverk kan ge oss ordentligt mycket mer energi per kostnad jämfört med de gamla kärnkraft vi har idag. Sparat avfall från de gamla kärnkraftverken är också vad vi kan använda som bränsle reducerande avfallsproblemet samtidigt som det ger enorm energiproduktion.
Någon anledning till att tro att ett nybyggt kärnkraft innebär ökad risk finns knappast där man snarast kan sätta gigantiskt högre krav på säkerhet än möjligt för tidigare kärnkraft eller jämfört med något annat kärnkraftverk i världen utan att det innebär en kostnad som innebär problem just därför att energipriset är värt mer i Sverige varande ett tydligt exportberoende land.
Tyska och Amerikanska Varningar & Liten Varning för min Varning
2012-06-21
Trots verkar det som idag flera tunga varningar om den ekonomiska utvecklingen rörande mer allmänna faktorer och mätmetoder (ex. Business Week: Fed message - Economy unlikely to improve this year och Financial Times: Eurozone debt crisis weighs on Germany - Survey shows private sector activity contracting sharply) tror jag att en kompletterande varning till Sveriges ekonomi: Kraftig risk under uppsegling är nödvändig.
Varje klok person ska alltid automatiskt lägga försiktighet i tolkandet av ekonomiska-prognoser oavsett om våra mest använda och vedertagna modeller (där avspeglande det behovet välkända begränsningar finns) eller en experimentiell fallstudie i arbetet på en bredare modell för skattningar och analys genom människans språk. Bäst ska flera olika verktyg, perspektiv och aktörer användas.
Förutom det behöver följande kommenteras något:
Visst att det eller något liknande är en möjlig förklaring men som formulerat föranleder det till föreställningen att något konkret indikerar just inköp till bostadsrättsföreningar vilket inte är fallet. Är idéen till förklaring av läckaget riktig kan vi tänka oss att det är något annat utanför hela "bostadsfrågan" men associerad med hur man bör. Kanske relaterat till ett konsumtionsmönster i storstaden.
Det är inte otroligt att jag har mer att säga om detta när jag skrivit klart kapitlet om beräkningsmetoder och modell-delar relaterade till detektion av emergens och skattningar av olika uttryck för komplexitet. Jag såg över relaterat till denna fallstudie i samband med att började skriva på det kapitlet.
Också fortfarande utan att ha följt upp försäljningsstatistik eller sett över vad som rapporterats kring frågan (sist jag läste något om det var troligen en månad sedan) vill jag även om det verkligen är svårt att söka vara så exakt i den tid jag lade på den här uppföljningen lutande åt slutsatsen att prisfallet kommer igång efter sommaren. Nu ett tag om ingenting konkret redan givit indikationer vill jag dock tro att det är lugnt en tid trots den amerikanska varningen och finansoron i EU. Inte heller tror jag att frågan kommer bli allvarlig för Sverige. Faktiskt utanför - nog tydligt - prisfall på åtminstone bostadsrätter i större städer och villa i mer efterfrågade områden med "status" är nog situationen inte så illa för Sverige som en tolkningar av indikationer från expertindustrin har dragit.
Jag är inte så säker på att också en viss nedgång i exportindustrierna behöver vara avgörande. Inhemsk sysselsättning kan ändå vara bra och kanske rent av bättre än idag. Det finns ju också mer än ett sätt som inflöde av valuta kan uppnås via, och om något problem relaterat till det finns är ju alltid en möjlig att pröva att gå den andra vägen och flöde ut en del kapital via beskattning av mindre arbetande svenskt sparande ex. betalande av utlandsskulden och göra den operationen på sådant sätt att vi praktiskt spekulerar ned den svenska valuta (givet valuta-oron är det väl inte otroligt att andra följer efter) och så att säga ge exportindustrin en valuta-rabatt övriga Sverige betalar eller någon av flera andra metoder som är tillgängliga för länder att påverka sin valutakurs via. Jag skulle nog gissa att den svenska valutan håller sig ungefär där den är idag och att det inte kommer innebära något just märkbart problem för svensk sysselsättning på ex. de ökningsnivåer vi hade under tidigt 1990-tal.
Varje klok person ska alltid automatiskt lägga försiktighet i tolkandet av ekonomiska-prognoser oavsett om våra mest använda och vedertagna modeller (där avspeglande det behovet välkända begränsningar finns) eller en experimentiell fallstudie i arbetet på en bredare modell för skattningar och analys genom människans språk. Bäst ska flera olika verktyg, perspektiv och aktörer användas.
Förutom det behöver följande kommenteras något:
"En problematiskt sida jag missade och ej har tid att lägga till rör fördelningarna där det också tycks finnas en kostnadsfunktion eller läckage på den nya entropin. Det är relaterat till vad vi började med att diskutera. Snabbt förklarat dock: när konkret värde vi önskat länge blir billigare och kommer det med viss sannolikhet vara relaterat till något som översätter till en annan värdering vi gör relaterat till vårt egenvärde. Därmed att vår egenvärdering över några år som population ej förändras trots samhällets utveckling även om vi har toppar och dalar i hög- respektive låg-konjunktur. Här finns ett också allvarligt problem för den nya entropin som är rekursivt nedåt entropi-produktion i gammalt boende d.v.s. typiskt orsakat av att man köper investeringar i boendet för att få en egen värdering men de system som gör detta (ex. bostadsförening) kanske betalar för högt. Andra märker det och entropin är nu ordning precis som annars men med hos ägarna boenden association till en reduktion. Det är den förklaring som jag kom att tänka på men har inte haft tid att följa upp det. Alternativt om inte något liknande har jag helt tagit fel på var vi är i tiden och prisfallet har redan börjat (jag har ej följt upp några aktuella priser vilket stör och riskerar att påverka negativt när man gör sådant här p.g.a. primacy effect än men kanske gör det efter semestern)."
Visst att det eller något liknande är en möjlig förklaring men som formulerat föranleder det till föreställningen att något konkret indikerar just inköp till bostadsrättsföreningar vilket inte är fallet. Är idéen till förklaring av läckaget riktig kan vi tänka oss att det är något annat utanför hela "bostadsfrågan" men associerad med hur man bör. Kanske relaterat till ett konsumtionsmönster i storstaden.
Det är inte otroligt att jag har mer att säga om detta när jag skrivit klart kapitlet om beräkningsmetoder och modell-delar relaterade till detektion av emergens och skattningar av olika uttryck för komplexitet. Jag såg över relaterat till denna fallstudie i samband med att började skriva på det kapitlet.
Också fortfarande utan att ha följt upp försäljningsstatistik eller sett över vad som rapporterats kring frågan (sist jag läste något om det var troligen en månad sedan) vill jag även om det verkligen är svårt att söka vara så exakt i den tid jag lade på den här uppföljningen lutande åt slutsatsen att prisfallet kommer igång efter sommaren. Nu ett tag om ingenting konkret redan givit indikationer vill jag dock tro att det är lugnt en tid trots den amerikanska varningen och finansoron i EU. Inte heller tror jag att frågan kommer bli allvarlig för Sverige. Faktiskt utanför - nog tydligt - prisfall på åtminstone bostadsrätter i större städer och villa i mer efterfrågade områden med "status" är nog situationen inte så illa för Sverige som en tolkningar av indikationer från expertindustrin har dragit.
Jag är inte så säker på att också en viss nedgång i exportindustrierna behöver vara avgörande. Inhemsk sysselsättning kan ändå vara bra och kanske rent av bättre än idag. Det finns ju också mer än ett sätt som inflöde av valuta kan uppnås via, och om något problem relaterat till det finns är ju alltid en möjlig att pröva att gå den andra vägen och flöde ut en del kapital via beskattning av mindre arbetande svenskt sparande ex. betalande av utlandsskulden och göra den operationen på sådant sätt att vi praktiskt spekulerar ned den svenska valuta (givet valuta-oron är det väl inte otroligt att andra följer efter) och så att säga ge exportindustrin en valuta-rabatt övriga Sverige betalar eller någon av flera andra metoder som är tillgängliga för länder att påverka sin valutakurs via. Jag skulle nog gissa att den svenska valutan håller sig ungefär där den är idag och att det inte kommer innebära något just märkbart problem för svensk sysselsättning på ex. de ökningsnivåer vi hade under tidigt 1990-tal.
Ett minne från IT-kraschen: Öl och Stenbeck
En episod från dom tidiga åren av min karriär dök upp i ett samtal med min mor och är kanske lite intressant eftersom den involverar en ganska känd företagsledare.
Vid den här tiden hade jag ganska nyligen slutat på Mynta och delade när jag var i Stockholm kontor med Torbjörn Burgert på Norrmalmstorg 1. Vi hade bestämt oss för att en period försöka söka riskkapital kring en idé till en säkerhetsprodukt jag hade. Det här var när IT-krashen var som värst men det kändes ändå som det var värt ett försök. Jag tror vi fick cirka 2 - 4 miljoner garanterade av de sex till åtta som krävdes för en seriös och meningsfull start så vi tog det aldrig till utvecklingen eller realiserade några kostnader belastande andra än oss själva.
Till historien hör att hans kontor var tillsammans med några jämngamla män i övre medelåldern som hade ett tidigare kanske mer känt riskkapital vid den här tiden mestadels hanterande en del ännu ej realiserade investeringar samt en del annan verksamhet.
Jag är naturligt av och till ganska disträ och särskilt när jag har mycket annat att tänka på. Det hände därför ganska ofta trots att kontoret låg väldigt högt upp att jag glömde att ta hissen och istället började gå ner för att istället komma och tänka på detta kanske 2 - 4 trappor ned.
Vid ett sådant tillfälle när jag gick på hissen tror jag ganska omedelbart under troligen två trappor (vilket var den vanligaste platsen) känner jag igen en man redan i hissen.
Inte bara kände jag igen hans utseende utan också namnet. Jag funderar ett tag i hissen på varifrån jag kände igen honom men tyckte att jag kunde utesluta folk jag träffat under tiden Mynta givet att jag hade fört samman och gått igenom kontakter från den tiden och allmänt hade en tämligen komplett karta över den svenska IT- och säkerhetsbranschen jag uppdaterade av och till vanligen i samband med artikelleveranserna till IDG.
Det kom därför ganska omedelbart för mig att han kanske hörde till kontoret. Givet att övriga personer på kontoret troligen inte var helt oviktiga för vårt projekt även om de i mycket liten utsträckning personer jag annat än lät Torbjörn ha riktade kontakter med givet att de nu var hans indirekta kollegor och vänner.
Samtidigt kan jag särskilt perioder när jag är mer disträ än vanligt verka lite osocial vilket jag tykte kunde verka oartigt. Jag beslutar mig därför för att hälsa på mannen och med namn och föreslå att vi skulle gå ut och dricka något. Det höll han med om.
Medan jag numera är mycket mer av en renlevnadsmänniska som både försöker äta nyttigt och är helnykterist var den här kvällen vid den här tiden inte helt ovanligt blöt. Även om jag läst och hört (bl.a. hade en tidigare kollega vid den tiden som arbetat med honom av och till varande anställd i ett av företagen berättat en del) är mitt intryck när jag funderade över det senare efter att jag lyckades placera vem han var mer än utseende och namn att jag egentligen inte tyckte att han drack med tydligt överdriven tolerans. Det ska givetvis inte tas som en säker indikation både rörande undantag, möjligheten att han hade promille innan och nedsatt förbränningskapacitet i levern.
Snarast var mitt intryck med den tidens referenssystem att han drack på nivå med ganska många män i medelåldern med försäljningsansvar och som hörde till dom "gillade att dricka". Med mitt referenssystem idag inte minst med större kunskap om kroppens fysiologi var det dock en klart åtminstone delvis olämplig nivå indikerande åtminstone viss tolerans mindre troligt uteslutande "naturligt hög".
Jag träffade honom faktiskt en andra gång också i samma byggnad om jag kommer ihåg rätt. Vi gick ut och drack öl den gången också. Det var då den andra gången det kom till mig vem han var.
Man kan från ett best practise perspektiv i hanterande av kontakter tycka att jag borde ha förvaltat honom men jag har alltid långa perioder varit dålig på det. Vissa saker man investerar tid på tar just tid och jag har länge nu tenderat att följa mina intressen. Det är dock en person jag hade kunnat lära en del av men jag hade dåligt med tid det året och året efter och sedan glömde jag bort det fram till förr-förra året och så. Från min inställning till hälsa nu sedan flera år där starten av Nyfiken vital var konsekvensen av att jag en tid sett över kost, motion och hälsan i övrigt tämligen grundligt dock vad jag tror var för det bästa.
Ett fascinerande meningsfullt sammanträffande (tror jag) är att de flesta jag känt som haft en karriär tydligt inom marknadsföring och försäljning har relativt mig själv tror jag uteslutande varit korta (jag är två meter). Det gällde t.ex. Johan Hallberg jag samarbetade med på Mynta, Henrik Markström vid ville ha att arbeta med försäljning i venture-projektet, Torbjörn och ett par - tre efter den perioden. Om det är vanligt med par av långa och korta generellt vet jag inte men minns att det var så med Gunnar Norrby och Sören Olauson. Mycket troligt ett meningsfullt sammanträffande utan verkliga statistiska samband eller indikerande bakomliggande faktorer annat än det stokastiska. Eller så möjligen om än mindre troligt finns personlighetsdrag associerade med kroppsbyggnad och längd där långa "schizotyma" och korta "cyklotyma" kompletterar varandra. Kanske har vi någon liknande mervärde hos Sergey Brin och Larry Page?
Även om jag träffat en del andra svenskar i olika branscher ganska kända personer oftast i antal de åren jag skrev åt IDG avseende IT- och informationssäkerhetsbranschen var nog detta den i särklass mest kända svensken jag träffat (åtminstone inom industri och även i inkluderande en eller två utanför det knappast mindre känd än någon av dom) där man gjort mer än att hälsa på varandra.
Företagsledaren ifråga var Jan Stenbeck. Jan Hugo. Jan i att det är ett namn vars betoning "går uppåt" passande hans personlighet. Hugo med att det segrar lite och oftare har en betoningstendens neråt stämde dåligt med hans personlighet :-)
Vid den här tiden hade jag ganska nyligen slutat på Mynta och delade när jag var i Stockholm kontor med Torbjörn Burgert på Norrmalmstorg 1. Vi hade bestämt oss för att en period försöka söka riskkapital kring en idé till en säkerhetsprodukt jag hade. Det här var när IT-krashen var som värst men det kändes ändå som det var värt ett försök. Jag tror vi fick cirka 2 - 4 miljoner garanterade av de sex till åtta som krävdes för en seriös och meningsfull start så vi tog det aldrig till utvecklingen eller realiserade några kostnader belastande andra än oss själva.
Till historien hör att hans kontor var tillsammans med några jämngamla män i övre medelåldern som hade ett tidigare kanske mer känt riskkapital vid den här tiden mestadels hanterande en del ännu ej realiserade investeringar samt en del annan verksamhet.
Jag är naturligt av och till ganska disträ och särskilt när jag har mycket annat att tänka på. Det hände därför ganska ofta trots att kontoret låg väldigt högt upp att jag glömde att ta hissen och istället började gå ner för att istället komma och tänka på detta kanske 2 - 4 trappor ned.
Vid ett sådant tillfälle när jag gick på hissen tror jag ganska omedelbart under troligen två trappor (vilket var den vanligaste platsen) känner jag igen en man redan i hissen.
Inte bara kände jag igen hans utseende utan också namnet. Jag funderar ett tag i hissen på varifrån jag kände igen honom men tyckte att jag kunde utesluta folk jag träffat under tiden Mynta givet att jag hade fört samman och gått igenom kontakter från den tiden och allmänt hade en tämligen komplett karta över den svenska IT- och säkerhetsbranschen jag uppdaterade av och till vanligen i samband med artikelleveranserna till IDG.
Det kom därför ganska omedelbart för mig att han kanske hörde till kontoret. Givet att övriga personer på kontoret troligen inte var helt oviktiga för vårt projekt även om de i mycket liten utsträckning personer jag annat än lät Torbjörn ha riktade kontakter med givet att de nu var hans indirekta kollegor och vänner.
Samtidigt kan jag särskilt perioder när jag är mer disträ än vanligt verka lite osocial vilket jag tykte kunde verka oartigt. Jag beslutar mig därför för att hälsa på mannen och med namn och föreslå att vi skulle gå ut och dricka något. Det höll han med om.
Medan jag numera är mycket mer av en renlevnadsmänniska som både försöker äta nyttigt och är helnykterist var den här kvällen vid den här tiden inte helt ovanligt blöt. Även om jag läst och hört (bl.a. hade en tidigare kollega vid den tiden som arbetat med honom av och till varande anställd i ett av företagen berättat en del) är mitt intryck när jag funderade över det senare efter att jag lyckades placera vem han var mer än utseende och namn att jag egentligen inte tyckte att han drack med tydligt överdriven tolerans. Det ska givetvis inte tas som en säker indikation både rörande undantag, möjligheten att han hade promille innan och nedsatt förbränningskapacitet i levern.
Snarast var mitt intryck med den tidens referenssystem att han drack på nivå med ganska många män i medelåldern med försäljningsansvar och som hörde till dom "gillade att dricka". Med mitt referenssystem idag inte minst med större kunskap om kroppens fysiologi var det dock en klart åtminstone delvis olämplig nivå indikerande åtminstone viss tolerans mindre troligt uteslutande "naturligt hög".
Jag träffade honom faktiskt en andra gång också i samma byggnad om jag kommer ihåg rätt. Vi gick ut och drack öl den gången också. Det var då den andra gången det kom till mig vem han var.
Man kan från ett best practise perspektiv i hanterande av kontakter tycka att jag borde ha förvaltat honom men jag har alltid långa perioder varit dålig på det. Vissa saker man investerar tid på tar just tid och jag har länge nu tenderat att följa mina intressen. Det är dock en person jag hade kunnat lära en del av men jag hade dåligt med tid det året och året efter och sedan glömde jag bort det fram till förr-förra året och så. Från min inställning till hälsa nu sedan flera år där starten av Nyfiken vital var konsekvensen av att jag en tid sett över kost, motion och hälsan i övrigt tämligen grundligt dock vad jag tror var för det bästa.
Ett fascinerande meningsfullt sammanträffande (tror jag) är att de flesta jag känt som haft en karriär tydligt inom marknadsföring och försäljning har relativt mig själv tror jag uteslutande varit korta (jag är två meter). Det gällde t.ex. Johan Hallberg jag samarbetade med på Mynta, Henrik Markström vid ville ha att arbeta med försäljning i venture-projektet, Torbjörn och ett par - tre efter den perioden. Om det är vanligt med par av långa och korta generellt vet jag inte men minns att det var så med Gunnar Norrby och Sören Olauson. Mycket troligt ett meningsfullt sammanträffande utan verkliga statistiska samband eller indikerande bakomliggande faktorer annat än det stokastiska. Eller så möjligen om än mindre troligt finns personlighetsdrag associerade med kroppsbyggnad och längd där långa "schizotyma" och korta "cyklotyma" kompletterar varandra. Kanske har vi någon liknande mervärde hos Sergey Brin och Larry Page?
Även om jag träffat en del andra svenskar i olika branscher ganska kända personer oftast i antal de åren jag skrev åt IDG avseende IT- och informationssäkerhetsbranschen var nog detta den i särklass mest kända svensken jag träffat (åtminstone inom industri och även i inkluderande en eller två utanför det knappast mindre känd än någon av dom) där man gjort mer än att hälsa på varandra.
Företagsledaren ifråga var Jan Stenbeck. Jan Hugo. Jan i att det är ett namn vars betoning "går uppåt" passande hans personlighet. Hugo med att det segrar lite och oftare har en betoningstendens neråt stämde dåligt med hans personlighet :-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)