En episod från dom tidiga åren av min karriär dök upp i ett samtal med min mor och är kanske lite intressant eftersom den involverar en ganska känd företagsledare.
Vid den här tiden hade jag ganska nyligen slutat på Mynta och delade när jag var i Stockholm kontor med Torbjörn Burgert på Norrmalmstorg 1. Vi hade bestämt oss för att en period försöka söka riskkapital kring en idé till en säkerhetsprodukt jag hade. Det här var när IT-krashen var som värst men det kändes ändå som det var värt ett försök. Jag tror vi fick cirka 2 - 4 miljoner garanterade av de sex till åtta som krävdes för en seriös och meningsfull start så vi tog det aldrig till utvecklingen eller realiserade några kostnader belastande andra än oss själva.
Till historien hör att hans kontor var tillsammans med några jämngamla män i övre medelåldern som hade ett tidigare kanske mer känt riskkapital vid den här tiden mestadels hanterande en del ännu ej realiserade investeringar samt en del annan verksamhet.
Jag är naturligt av och till ganska disträ och särskilt när jag har mycket annat att tänka på. Det hände därför ganska ofta trots att kontoret låg väldigt högt upp att jag glömde att ta hissen och istället började gå ner för att istället komma och tänka på detta kanske 2 - 4 trappor ned.
Vid ett sådant tillfälle när jag gick på hissen tror jag ganska omedelbart under troligen två trappor (vilket var den vanligaste platsen) känner jag igen en man redan i hissen.
Inte bara kände jag igen hans utseende utan också namnet. Jag funderar ett tag i hissen på varifrån jag kände igen honom men tyckte att jag kunde utesluta folk jag träffat under tiden Mynta givet att jag hade fört samman och gått igenom kontakter från den tiden och allmänt hade en tämligen komplett karta över den svenska IT- och säkerhetsbranschen jag uppdaterade av och till vanligen i samband med artikelleveranserna till IDG.
Det kom därför ganska omedelbart för mig att han kanske hörde till kontoret. Givet att övriga personer på kontoret troligen inte var helt oviktiga för vårt projekt även om de i mycket liten utsträckning personer jag annat än lät Torbjörn ha riktade kontakter med givet att de nu var hans indirekta kollegor och vänner.
Samtidigt kan jag särskilt perioder när jag är mer disträ än vanligt verka lite osocial vilket jag tykte kunde verka oartigt. Jag beslutar mig därför för att hälsa på mannen och med namn och föreslå att vi skulle gå ut och dricka något. Det höll han med om.
Medan jag numera är mycket mer av en renlevnadsmänniska som både försöker äta nyttigt och är helnykterist var den här kvällen vid den här tiden inte helt ovanligt blöt. Även om jag läst och hört (bl.a. hade en tidigare kollega vid den tiden som arbetat med honom av och till varande anställd i ett av företagen berättat en del) är mitt intryck när jag funderade över det senare efter att jag lyckades placera vem han var mer än utseende och namn att jag egentligen inte tyckte att han drack med tydligt överdriven tolerans. Det ska givetvis inte tas som en säker indikation både rörande undantag, möjligheten att han hade promille innan och nedsatt förbränningskapacitet i levern.
Snarast var mitt intryck med den tidens referenssystem att han drack på nivå med ganska många män i medelåldern med försäljningsansvar och som hörde till dom "gillade att dricka". Med mitt referenssystem idag inte minst med större kunskap om kroppens fysiologi var det dock en klart åtminstone delvis olämplig nivå indikerande åtminstone viss tolerans mindre troligt uteslutande "naturligt hög".
Jag träffade honom faktiskt en andra gång också i samma byggnad om jag kommer ihåg rätt. Vi gick ut och drack öl den gången också. Det var då den andra gången det kom till mig vem han var.
Man kan från ett best practise perspektiv i hanterande av kontakter tycka att jag borde ha förvaltat honom men jag har alltid långa perioder varit dålig på det. Vissa saker man investerar tid på tar just tid och jag har länge nu tenderat att följa mina intressen. Det är dock en person jag hade kunnat lära en del av men jag hade dåligt med tid det året och året efter och sedan glömde jag bort det fram till förr-förra året och så. Från min inställning till hälsa nu sedan flera år där starten av Nyfiken vital var konsekvensen av att jag en tid sett över kost, motion och hälsan i övrigt tämligen grundligt dock vad jag tror var för det bästa.
Ett fascinerande meningsfullt sammanträffande (tror jag) är att de flesta jag känt som haft en karriär tydligt inom marknadsföring och försäljning har relativt mig själv tror jag uteslutande varit korta (jag är två meter). Det gällde t.ex. Johan Hallberg jag samarbetade med på Mynta, Henrik Markström vid ville ha att arbeta med försäljning i venture-projektet, Torbjörn och ett par - tre efter den perioden. Om det är vanligt med par av långa och korta generellt vet jag inte men minns att det var så med Gunnar Norrby och Sören Olauson. Mycket troligt ett meningsfullt sammanträffande utan verkliga statistiska samband eller indikerande bakomliggande faktorer annat än det stokastiska. Eller så möjligen om än mindre troligt finns personlighetsdrag associerade med kroppsbyggnad och längd där långa "schizotyma" och korta "cyklotyma" kompletterar varandra. Kanske har vi någon liknande mervärde hos Sergey Brin och Larry Page?
Även om jag träffat en del andra svenskar i olika branscher ganska kända personer oftast i antal de åren jag skrev åt IDG avseende IT- och informationssäkerhetsbranschen var nog detta den i särklass mest kända svensken jag träffat (åtminstone inom industri och även i inkluderande en eller två utanför det knappast mindre känd än någon av dom) där man gjort mer än att hälsa på varandra.
Företagsledaren ifråga var Jan Stenbeck. Jan Hugo. Jan i att det är ett namn vars betoning "går uppåt" passande hans personlighet. Hugo med att det segrar lite och oftare har en betoningstendens neråt stämde dåligt med hans personlighet :-)
