Stämmer uppgifterna vi bl.a. har i följande två nyheterna kan man tycka att man borde vara "nöjd":
Men det är inte riktigt så jag upplever det. Tvärtom gör det mig lätt nervös och indikerar en komplexare situation än man kunde önska. Det känns därför korrekt att göra en kort översikt för att påminna mig själv om resonemanget och om något nytt rörande det mer uppenbart skulle indikera att en omvärdering är nödvändig.
I princip är det vad jag relativt tidigt föreslog avseende vad jag skilde ut mig från övrigt jag vid tillfället såg i media från ej involverade entiteter respektive personer från "involverade" entiteter (inkluderande USA, Ryssland m.fl.).
Sedan dess har egentligen ingenting för konflikten förbättrats eller indikerar att man på något sätt är närmare en lösning. Det är vad man kan spekulera gör lite ovanligare förslag som troligare att försökas men där frågan är hur värderade de är mot situationen nu relativt när de gjordes. Jag ser dock själv spontant ingenting på värderingen mellan risk relativ möjlighet som kan ha förändrats i meningsfull storleksordning. Särskilt om man vid beväpning utnyttjar den ökade "effekt" avancerade vapen ger innebärande att mindre "totalt" med vapen blir nödvändigt samtidigt som att vapnens möjlighet att återanvända i andra konflikter blir mer begränsat eftersom ammunition är svårare att få tag i via andra kanaler än från USA eller allierade.
På sidan rörande möjligheter är en viktig faktor övergripande att försöka nå en situation där man hela tiden minskat upplever avstånd och konflikt mellan arabvärlden och västvärlden. Att moraliskt korrekt stödja befolkningens rätt till frihet men på deras villkor (d.v.s. när de själva efterfrågar det snarare än att försöka införa det oavsett det vilket säkert medverkar till motsatt effekt) är en väg för att uppnå det. I inbördeskrigets Syrien vill man med andra ord att frihetssidan ska känna att de får stöd av västvärlden och att det stödet konkret "betalar" sig mer än de initiativ för att blanda sig i konflikten terroristorganisationer tagit.
I detta ligger självklart också vissa risker där det inte är önskvärt att avancerade vapen passerar över till terroristorganisationer. Den risken ska inte överdrivas till att ses som binär. Att en viss mängd vapen passerar över till dessa behöver inte innebära att deras slagkraft i någon väsentlig utsträckning förändrats. En viktig praktisk faktor här är att möjligheten till avancerad beväpning inför incitament för att frihetskämparna bra ska prioritera att hålla sig separerade från terroristorganisationer involverade i konflikten.
Jag ser därför egentligen ingenting uppenbart som skulle indikera att risker och möjligheter rörande stöd med beväpning behöver omvärderas nu relativt när först värderat.
När det gäller att ge Assad möjlighet att komma ifrån bestraffning är min åsikt att det är korrekt att ha ett praktiskt perspektiv där det viktigaste måste vara att lösa problemet i Syrien vilket konkret kostar människoliv. Riskerna är att en avskräckande effekt kan reduceras vilket dock måste vägas mot att denna om existerande tycks tämligen begränsad oavsett land eller region så länge diktaturer avses. Jag kan dock inte påstå att jag gått igenom statistik eller uppgifter i ens tillräcklig mängd för att korrekt kunna bedöma att den avskräckande effekten verkligen är så begränsad som jag upplever.
En annan riskfaktor är att befolkningen ser det som fientligt att Assad kanske kommer ifrån bestraffning. Det kan tänkas motverka möjligheterna till värde i att reducera avståndet mellan Västerlandet och Arabvärlden. Jag kan inte bedöma riskerna associerade med det men vill mer allmänt mena att nära samarbete mellan moraliskt korrekta entiteter bland andra länder (d.v.s. inte Kina och Ryssland) och moraliskt vettiga grupper i Syrien (d.v.s. inte Assad & Co eller terroristorganisationer) borde medverka till att minska sådana risker.
Betraktar vi Syrien frågan från ett amerikanskt inrikespolitiskt perspektiv tror jag att President Obama har allt att vinna på att prioritera frågan. Det gör det svårare för Romney att utnyttja brist på leverans för att få President Obama att verka vek och omanlig.
Att indikera värde för President Obama respektive Romney att uppmärksamma konflikten på olika sätt gör åtminstone som jag själv upplever det praktiskt mer komplicerat. Det skulle på många sätt vara enklare praktiskt när man uppmärksammar frågan framöver om President Obama gjort föga eller ingenting. Dels kan man briljera över egna ej beprövade förslag man kan antyda säkert skulle löst problemen om införda samtidigt som man mer entydigt kan gynna den andra parten. Nu har ju dock syftet här inte legat i dom domänerna där jag ärligt talat rörande nästan allt överhuvudtaget inte bryr mig i vem som vinner det amerikanska presidentvalet men tycker att det är intressant i den mån det som process kan motivera respektive "tävlande" att göra en god prestation rörande ett fåtal utrikespolitiska frågor. Ev. läsare man har över det stora vattnet ligger dock troligare om alls närmare andra med mer praktiska konkreta funktioner än just respektive politiskt aktör här oavsett hur tilltalande idéen om att Obama respektive Romney av och till med Google Translate satt och läste mina blogginlägg.
Hade jag inte legat efter med Culture Concepts - Reward Version med semestern försenad verkar det dock troligare att jag oavsett resonemanget ovan tittat djupare.
