Komplettering: Kommer Google Wallet lyckas?

2011-05-27

Den mekanism och risk för projekt diskuterad i Kommer Google Wallet lyckas? är också oerhört relevant till När Inflationens tre former skapas i vår kognition.

En av uttrycken vi kan få av det är just en typ av inflation. Och som jag skrev är det här ju för människan allmänna mekanismer d.v.s. en relevant situation behöver inte alls vara ett projekt i ett företag utan kan lika gärna vara ett politiskt parti eller myndighet.

I en mut-kultur kan vi se mycket av dessa problem. Men också att "risken" blir hög när den relativa värderingen i samhället allmänt växer snabbt och där ledningen kräver lojalitet samtidigt som den är ifrågasatt oavsett om det är "medarbetare" som lämnar dem eller inte.

Verkligen att den processen oavsett om vi diskuterar företag eller annat är oerhört svår att bryta på ett sätt som inte är att vada genom lera och eld. Ericsson runt 1999 kunde man nog se de här uttrycken och de krävde omställningar. Samma sak på nästa företag jag var på. Liksom andra senare.

Och effekten i dom liksom alla andra jag känner till och tittat på är som att vända på en hand. Det är logiskt och inte underligt. När komplexiteten passeras ut och vi bottnar ut kurvan där vi kan trycka upp skalning på relativ värdering tar det bara stopp:

Diskussionen om verktyget på slutet är nu inte alls samma sak som jag resonerade från i inläggen nedan men de grundläggande principen är de samma även om det inte i allt är de samma givetvis. Men mer övergripande är relationer och värdering viktiga och att vi ser det som vad vi kan använda för att se och förändra är gemensamma principer.

Det finns egentligen bättre exempel längre bak och till Människans språk och ännu mer i förarbeten i Människans språk men givetvis just en faktor vi diskuterade så gäller ju att kontext verkligen påverkar vår motivation och också med samma motivation får ut av något så de kunde passa bra ändå.

Kommer Google Wallet lyckas?

Jag såg Google Wallet: Who'll Buy In?Technology Review och utan att egentligen läst den tänkte jag några aspekter givet att jag för tre eller fyra företag varit lite runt om den frågan där vi för alla har tror jag en eller några gemensamma nämnare att jämföra med andra lösningar i vår vardag.

Vi börjar på Ericsson där jag har ett tydligt minne av att Örjan Rheinholdsen - en Norrman som då arbetade som chef för säkerhetsgruppen i produktutvecklingen av IP@Service - visade och gav några om jag kommer ihåg bra synpunkter på en liten lösning han hade gjort med Symbian och OpenSSL (som vi arbetade med i övrigt och gissningsvis var det som ett test av möjligheter att använda ett ändå väldigt speciellt bibliotek på begränsad hårdvara) till någon Ericsson Mobile.

På Mynta (medelstort konsultföretag på tror jag kanske varierat från ca 50 till ca 150 cirka) tittade jag själv lite på det från aspekterna i standardiseringen och diskuterade det kommer jag ihåg i kontext och samband med både två uppdrag och branschmöten m.m. det som förre hette id2 men som nu finns tror jag uppköpt av någon. Ett fascinerande stort företag för en aktör som ger ut certifikat samt en del andra också i den storleken.

Sedan har vi mindre företag som jag både då respektive senare av och till under åren medan jag skrev åt IDG följde av och till också nära detta men mindre. Dels det här företaget som en upplevde jag då (och tror jag hade rätt i) väldigt kompetent säkerhetsarkitekt i mjukvaruutvecklingen startade med tror jag några andra. Helt säkert de var inriktade på något här.

Jag har också ett visst minne av att kanske en arkitekt jag delade rum med nere på Domikanska republiken blev produktchef på ett annat mindre inriktat här men följde aldrig upp på dem havande när jag noterade det tror jag 5 - 10 företag i det här segmentet jag tittade till ett par gånger per år när den årliga artikeln i det här segmentet skulle skrivas.

Sedan några stycken jag gjorde en del små uppdrag för rörande bedömningar kan vi vill säga utanför det tekniska. Marknadsanalys kanske man skulle kalla det men bättre beskrivet som argumenten för att sälja det specifikt rörande säkerhetsfrågorna i olika situationer.

Myspace d.v.s. inte sociala media företaget utan det produktföretag jag gjorde en del mindre uppdrag med och nära nog startade ett företag tillsammans med deras Styrelseordförande med rörande management security var ju också inne i digitala signaturer för transaktioner och bredare. Där ju konceptet gick mot det inkapslade rörliga tror jag runt omkring innan det såldes till WM-data.

Jag upptäckte också när jag just i dagarna gick i genom papper som behöver förstöras snarare än sopsorteras enkelt att jag hade gjort tre tror jag uppdrag åt en väldigt stor svensk teleoperator samma om än inte ligger just i denna fråga uttrycker ungefär samma svårigheter.

Låt oss fundera över vilka isomorfologiska relationer vi kan se hos en mängd lösningar vi sett och sett försvinna eller bli som ingenting speciellt.

En vanlig föreställning är att dom här lösningarna ska och allra bäst stödjas mycket brett av många. Jag tror säkert det är en god förutsättning men vi kan också se att samma egenskaper lika gärna eller mer troligt kraschar dom här projektet.

Varför är det så? Jag säger att det dels kan bero på att det inte blir tillräckligt enkelt för användaren, är för långsamt i funktioner och tid relativt vad användarna förväntar sig m.m.

Men också ligger en faktor i produktutveckling och kostnad för denna och underhåll där antalet personer som krävs tenderar att öka. I den ökning ligger då också att man kraftigt behöver öka tid för utveckling och underhåll också för att reducera riskerna som kommer med fler personer d.v.s. uttrycka mycket strikt formalisering.

När man läser systemutveckling på universitet lärs man en massa saker som man nu långt efter fullständigt baxnar av att de utan självkritik inte ifrågasätter. Vad jag avser är samma sak som en massa troende på olika metodiker m.m. ständigt upprepar. Gemensamt är att systemutveckling resulterar ofta i en massa defekter och fördyrningar och felet är att inte det här eller det här görs o.s.v. Men någon egentligt samband med allt sådant mer än att strukturera saker meningsfullt som man begriper i projektet finns inte. Och där handlar det verkligen bara som vi kan säga med någon säkerhet om att det kommer ner till två saker:

  • Vad som kan automatiseras bort där det inte belastar personerna (notera det sista då många sådana lösningar från tror jag alla större företag jag varit i projekt i ofta varit väldigt tidsödande ex. med särskilda personer som försöker lära folk hur man hanterar olika versioner av program, förklarar hur man ska tolka relativt människans perception helt förvridet konstruerade system för att uttrycka processer ex. RUP m.m. )
  • Och antal personer relativt kommunikation och komplexitet för denna.

D.v.s. vad jag pekade på flera saker djupare relaterat till i Organisation av människor: Komplexitet, Värdering och Språkets effektivitet.

I projektet utan hänsyn utåt därför detta är rekursivt. Det torde vara en anledning till att konsulter för vissa uppgifter i utveckling kan tillför förvånande stort värde att det för dom rollerna (ex. systemutveckling inte sällan) inte engagerar sig i företagets interna frågor där en mängd kommunikation och "bevakande" av frågor kan krävas (vilket med en god karriär kan leda till systemkramande där man kan sitta och förvalta ett system under 20 år som egentligen inte gör något någon annan längre förstår men det är tror jag kanske mindre vanligt numera).

I det inser vi att storlek kan vara ett problem men inte behöver vara det.

Nu kommer vi dock till ett implicit antagande vi gjort här och det är att värderingen hos personerna relativt projektet är konstant. Är den inte det varierar komplexiteten och den effektiva tiden (oavsett antal timmars arbete d.v.s. vad vi kan se som antal beräkningar som görs för utvecklingen) för hur personerna uttrycker och tolkar i projektet. När vi förklarar det kan vi börja med att återvända till den algoritm jag gjorde för att ta ut isomorfologiska samband mellan ord och begrepp där datat som användes i dessa togs ut från olika studier där personer varierat uttrycker något i situationer en implicit värdering finns d.v.s. exempelvis fri-association där du svarar med ett ord på ett annat:

En del aspekter på vad vi kan se från det relevant ges i diskussionen om varför vissa ord tenderade att komma högt. Och här gäller att om man förändrar miljö och kontext tydligt i hur värdering och risk gäller för begreppen orden associerar till kommer vad som uttrycks spontant ändras.

Faktiskt gäller att det mesta i vår personlighet påverkas av det kontext vi befinner oss i. Länge trodde man inte att det var så föränderligt som det verkligen är för få tenderar att märka det hos sig själva (anteckningar du inte löpande och gör det kontextuellt flyttat ut från dig själv tror jag inte att man själv kan märka det utan att ha något externt som mäter löpande) och forskning har ju skett under tämligen standardiserade sammanhang. Men numera vet vi att det verkligen är oerhört förändrat från en större förståelse och nya mätmetoder av människans psyke.

För att förstå en av de största riskerna för ambitiösa systemutvecklingsföretag i stora företag behöver vi dock inte vara så sofistikerade även om jag tror det var bra att peka på vad det faktiskt handlar om snarare än de vanliga idéerna om vad som är relaterat (vilka ju får aktörer gång på gång att tro att de kan undvika problemen med uppenbart fel metoder). Vi kan se den problematiken när relativ värdering ligger verkande för individen som inte enkelt översätter till prestationer i projektet. Det kan vara optioner, aktier m.m. som ges eller förväntningar om att delta i diverse extra projekt kanske i för sig beundransvärda men där personerna upplever att en värdering av dem ligger ej relaterat till projektet.

Notera nu också resonemanget om hur orbitfrontala cortex fungerar i Orbitofrontala cortex minskar aktivitet vid romantisk höjdpunkt. D.v.s. direkt kontext när belöning utfaller är styrande. Det finns inser vi stor risk enklare i problematiken att se att sådana uttryck är mindre troliga i systemutvecklingsprojekt därför att det är arbete som till stordel är långsamt i tid och i delar mindre socialt uttryckt.

Men viktigare tror jag att vårt arbetsminne är begränsat. Att hantera relativ värdering är krävande och det är min övertygelse sedan tidigt 2009 att det är direkt vad som hanteras i arbetsminne därför att:

1. Vid ADHD är arbetsminne nedsatt och det är ett neurospsykiatriskt funktionshinder som direkt påverkar värdering på så många sätt.

2. I autistiska spektrumstörningar har vi också jämförbara förändringar. Ta en sådan sak - vilket jag tänkte på igår när jag kom hem efter att ha pedagogiskt hjälpt personalen på ett av apoteken att se möjligheter till förbättringar genom att vänligt fråga dem på olika sätt om de har något verksamhetssystem för hur de ska hantera saker relaterat till en del problem de hade rörande prissättning m.m. kring ett nytt datasystem - att skattningssystem för sådant inkluderar olika frågor som syftar till att söka bestämma om du klagar på att du upplever ett problem ex. att du får fel växel tillbaka. Här är det då de färre dopamin receptorerna som gör att "lösningen" på situationen divergerar och entydiga lösningar rörande risk och möjlighet blir mindre tydliga och därmed mer än intellektuellt styrt ökar risken för att avstå från det särskilt i situationer där tiden är kortare.

Varken ADHD eller autistiska spektrumstörningar är i sig rörande symptom annorlunda från människan allmänt utan bara mycket tydligare mycket oftare.

Vi kan se det som att om överlastar ditt arbetsminne kommer du tendera att uppvisa ADHD symptom. Så om vi överbelastar det nu just med relativ värdering där du söker skatta hur du värderas bäst borde vi givet den teorin också få symptom på att man sökeer belöning överuttryckt. Belöning kompenserar ju det och avlastar ju det också därför att du kan slappna av.

Lägger man på det sedan kraftiga belöningar men där personerna upplever komplexitet att exakt förstå sambanden mellan hur mycket pengar de kommer få och arbetsinsatsen t.ex. att summan beräknas från ett värdepapper som styrs från hela företaget blir det väldigt speciellt. Därför nu kommer också okänt in och det om belöningen kan vara stort är vad orbitofrontala cortex direkt riktar in sig på därför det är troligen den enda del av vår cognition som överhuvudtaget kan resonera relativt tidsaspekter i prediktion om belöning och risk.

Den är nu än mer begränsad än för andra värderingar där mer kan läggas på amygdala, andra delar av frontala cortex eller för risk också ut i specialiserade delar. Men nu har det gått fel därför risk och möjlighet som du vill att medarbetarna är engagerade i är om projektet ska lyckas och vad som kan hindra det från att lyckas.

Du vill ex. inte ha situationen att man tar leverans i tid snarare än två veckors försening därför att man är osäker på hur det kan påverka en värdering som man inte förstår relativt projektets incitament, aktiekurser, vad din chef tycker om det o.s.v. P.s.s. vill du inte att medarbetarna när orbitofrontala cortex är överaktiv och efterfrågar information känner behov av att följa aktiekurserna flera gånger dagligen.

Men ofta kommer ju något positivt med saker förutom problem. Det positiva här är att det är beroendeframkallande. Så länge du håller medarbetare hårt styrda på detta stannar de men du blir tvungen att fortsätta att anställa och i allt snabbare takt därför de timmar effektiva timmar kontinuerligt.

När det trätt in tror jag att den typen av lösningar vi här diskuterar där relativ värdering av bara själva produkten är enorm i komplexitet bäst köps in genom ett företag man handlar in om det ska lyckas och håller i en separat organisation ganska länge. En redan fungerande lösning.

I sådana gäller givetvis samma grundläggande mekanism men ofta i en mindre mycket överblickbar organisation där alla känner alla är fokus just den fungerande lösningen så att man kan kasta över det hela på något lämpligt stort företag.

Men har vi inga alternativ? Nej egentligen inte därför en lösning är inte tillräckligt. Företag av typer som mer än andra berörs av detta behöver helt säkert arbeta med företagsinköp men det innebär inte att man kan sluta med egen utveckling där då fler lösningar krävs. Det är verkligen aldrig att en fint paketerad lösning i någon bok skriven av en populär person, eller viss metodik eller en trosföreställning inkluderande massor av bön och kanske när projektet riktigt skriker offra en get (faktiskt kan det tänkas addera viss effekt men troligen mindre relaterat till i projektet externa entiteter d.v.s. gör man sådant är hela projektet samlat och mycket teater kanske med en pyramid eller en krypta - tänk Eyes Wide shoot kombinerat med stora krokiga knivar från Indiana Jones - och du lär få någon effekt även om det är svårt att sia om vilken väg det skulle ta men åtminstone blir det lätt att förklara för din läkare att du behöver sjukskrivning något halvår medan projektet dör utan dig) utan det kan för ett större företag.

Jag kan inte påstå att jag är nöjd med den här diskussionen. Det här är ett av de fenomen jag tittat mest på i kontext av modell därför det är en så viktig aspekt som går igen i oerhört mycket i samhället inklusive infekterade politiska frågor. Därför hade det egentligen förtjänat att man diskuterade det komplett och seriöst och inte alls.

Och faktiskt har jag ett realiserat verktyg för hur det kan hanteras därför det istället skapar fler nya idéer via stimulerad kreativitet. Istället är nu fel ord självklart därför precis som jag sa är inte en sak en ensam lösning och därför vad vi bättre uttrycker som att den volativitet som är verkande ger ett värde som inte kostar utan istället reducerar problematiken både i att belastning på arbetsminne minskar genom att saker övergripande utanför projektet organiseras utan egentlig tidskostnad där det förenklar samtidigt som det ger möjlighet att i det relativt projektet skapa nya idéer enklare för att lösa dom problemen.

Man behöver dock egentligen inte göra det för ett företag. En bransch eller en kultur i samhället går det lika bra för. En kul jämförelse man kan göra och oerhört grov och egentligen felaktig men kanske illustrerande lite allmänt här är att jämföra de fyra tidningar jag brukar göra fallstudier för tidningar i Sverige på - SvD, DN, Aftonbladet och Expressen - utifrån aspekter av vad vi diskuterat här eller besläktade:

Aftonbladet och Expressen kan vi både se ligger närmare de bombastiska relativa värdena. Nu händer det något och det är stort, upprörande, värdefullt, okänt o.s.v. och givetvis bäst visuellt stort också.

SvD ligger närmare vilket är varför jag just här fick för mig att göra det i något hur jag tänker när jag säger att man lika gärna kan ta metoden ut i samhället. De har inte det men man kan se att journalisternas arbete i en helhet ligger något närmare det i kultur men just utan meningsfull organisation i dom här aspekterna så det flyter ut lite. Där är det ju heller inte mer eller mindre rätt därför värdet här är ju inte att eliminera dom risker vi diskuterat för projekt utan hur du lägger ut en lösningen mot projektet här läsarna och vad de är engagerade i sina liv för att ge dem möjlighet att ta ut värden.

DN är starkt i vad vi kan jämföra med dom kategoriserade delarna av vår hjärna. En aspekt vi kan se relativt SvD är också att SvD tenderar i värdering av något konvergera en tid. Ingenting är rätt eller fel i respektive uttryck i språket - i verifierbar uppföljning i några stickprov tycks det vara sak samma ungefär - men det passar olika personer olika bra. DN sitter lite eftertänksam grubblande i parken och tänker på synthmusik och poesi medan SvD går runt och fascineras av skyltfönstren.

Man kan inte korrekt jämföra på det här sättet men det fungerar kanske något vi konkret har i alla fall.

Hur som helst relativt betydelsen och värden i vad jag kunde uttrycka om jag tog tiden bland det sämsta jag skrivit. Men att skriva den här delen seriöst är vad jag alltid upplever skulle kräva så mycket i stödjande delar för att förklara saker.

Orbitofrontala cortex minskar aktivitet vid romantisk höjdpunkt

Jag har av och till för att tydliggöra betydelsen den visuella upplevelsen har för oss som vi ofta naturligt inte alltid tänker på illustrerat det i kontext av föreställning med "romantiska sådana".

Till min stora glädje och som jag missat forskning om kan jag nu läsa följa i Newscientist:

"Georgiadis argues that the OPC maybe be the basis of sexual control - and perhaps only by letting go, so to speak, can orgasm be achieved. He suggest this deactivation may be the most telling example of an 'altered state of consciousness' [...]".
The pathways of pleasure

I forskningen som journalisten Kayt Sukel också prövar följs aktivitet i hjärnan under romantiska föreställningar.

Idéerna om orsaker som presenterade i artikeln säger väl egentligen ingenting tycker jag. Detta var dock väntat för mig därför att:

  • Orbitofrontala cortex är av allt att döma kritisk i prediktion relativt värdering oavsett fara eller risk inkluderande samspel med andra delar.
  • Den romantiska höjdpunkten så att säga kan vi ju se som realisering i mål på en belöning.
  • Om orbitofrontala cortex i sig under det skulle aktiveras påverkas ju dess inlärning direkt.
  • Givet att orbitofrontala cortex ska och som visat i annat "speglar sådan aktivering" predikterande kan man tycka att den borde aktiveras men inte så.
  • Därför att ett värde vi har och får sätts som en given grund och ger inte samma aktivering vid upprepning.
  • Att det är en given grund påverkar dock inte orbitofrontala cortex predikterande vilket för mycket heller inte skulle vara bättre d.v.s. större territorium och fler sparade äpplen är bättre även om det i det moderna samhället går till meningslösa överdrifter oavsett egentligen vad (inklusive givetvis underhållsmissbruk av ex. droger).

Ändå sättet det är möjligt är att den deaktiverar när realiserad värdering var förväntad.

P.s.s. om belöningen inte är helt förväntad utan förväntad skulle vi i det fallet få påverkad på orbitofrontala cortex. Det är nu känt från mycket annat och kanske tydligast när det gäller läkemedel inom besläktade grupper som kan växlas för ofta en bättre effekt när ett tröttats ut inom ex. smärtbehandling, antidepressiva läkemedel, centralstimulerande läkemedel och sömnmedel. Där kan vi också se att den relativa skillnaden mellan dem relativt behandlingslängd för respektive och totalt påverkar.

Också på detta sätt fungerar nu all vår inlärning och i det ligger också varför det första intrycket är viktigt. Och varför när vi bara förändrar perspektiv om vad något är och hur det sorterar också kan sätta det ur spel (mindre intuitivt för många tror jag men faktiskt så gäller det också läkemedel).

Jag är mycket nöjd med detta. Fortfarande 2010 fick jag av och till nya studier där jag behövde korrigera modell eller gjort saker för komplicerat eller förstått saker fel inklusive fortfarande nya områden jag tog in när jag gick bakåt. Aldrig numera. Orbitofrontala cortex är dock central så även om jag inte för allt i världen förväntat mig att något rörande den och dess samspel som kommer nytt inte skulle bekräfta modell är det särskilt nu när jag inte läst särskilt många studier på en månad ytterst tillfredsställande att se modell bekräftad igen.

Den ofta frustrerande programmeringen kan spela in i det med en lämplig kontrast. Och det illustrerar ju förövrigt också varför en period utan ex. ett centralt verkande smärtstillande läkemedel kan öka effekten. Det blir mer oväntat. Prediktionen har ju slagit fel för en period. Och fel är avsaknaden d.v.s. den relativa skillnaden. Inte absolut. Absolut finns också men ligger inte i detta. I relativt ligger storhet och risk. I absolut ligger både fundamentalismen såväl som den avslappnade glädjen utan krav eller hunger efter storheten.

Så här oväntat när jag verkligen inte ens sökte information utan endast råkade läsa artikeln är belöningen ungefär på nivå sju gånger mer konkreta romantiska kontakter ungefär. I det ligger självklart också den totala relaterade värderingen och riskmiljön i övrigt runt om saker går fel d.v.s. ex. investerad tid och vad det kostar.

Utmärkt.

That is good.

Kul: Kulturhet, Lokalhet, Svenskhet och Miljöhet

Varande tidigare idag närmast klar med första modulen blev det inte riktigt så då jag hade missat att förtäta (eller valt att inte göra det tidigare för att få snabbare initiering vid debug-körningar). Utan Wikipedia relationer och tidpunkter (undantaget år m.m. som kommer in ändå) lär det väl efter det kanske ligga på 2 - 3 miljoner relater och cirka 6 miljoner med Wikipedia inkluderande aspekter o.s.v. d.v.s. i en bred mening. Jag trodde ett tag att jag hittat guld också:

Men inte så. Så jag gjorde en till teckning med en fortsättning på det visuella handeldvapen-temat och här kombinerar vi också in lokalitet.


Att tillverka krut till den historiska pistolen vi valt för att hedra den svenska historien var onödigt ineffektivitet med de små påsar syrefrigörande salpeter butikerna sålde. En bättre idé var att:

  • Att med kommunen arrangera ett gemensamt projekt där Uppsala-bor tillsammans gör något för miljön.
  • Istället för att köpa salpeter eller ammunikation med svartkrut besöker vi alla tillsammans kryptorna under Domkyrkan.
  • Det är också historiskt och säkert lärorikt för barnen många antagligen tar med.
  • Där kan ordentligt salpeter samlas på en-gång.

Kombinerat skapar vi:

  • Vad man gör efter sopsortering. Recycling.
  • Vi hedrar svenskheten genom att hålla liv i våra gamla vapen goda nog för våra förfäder nere i Turkiet och innan.
  • Och lokaliteten genom att besöka stora gamla byggnader i Uppsala.

Men det är väl svavel vi samlar in från "gravarna" (man lär väl få skrapa en del under och på benknotor m.m. tänker jag). Jag tyckte dock felskrivningen hade sina poänger ändå. Det är ju så viktigt med livslångt lärande och kanske några läsare inte vet att det är syre som frigörs från salpeter när vi tillför energi. Därmed växer energin som frigör exponentiellt då den frigjorda syrgasen också brinner.

På nedsidan givetvis att för mig med min naturliga anspråks- och prestigelöshet och engagemang i mina läsare att jag är lite orolig för att ni ska känna er underlägsna mig med min kanske mycket större kunskap. Men här tyckte jag att det också var viktigt med alla möjligheter sådana här projekt har i alla möjliga städer.

Ship to Gaza: Dags att tänka konstruktivt

2011-05-26

Det finns aldrig bara en väg för att lösa ett problem och ofta i infekterade situationer tenderar aktörer att välja vägar som är sämre.

Jag tror egentligen att det inte tillför värde med Ship to Gaza men av allt att döma kommer de ånga ner.

Därmed gäller för Israel uppvisa lite mognad och framförhållning som omväxling. Förra gången agerade man som femåringar med automatvapen och det har uppenbart inte förändrat något utan skeppen kommer igen.

Nu kan man argumentera att israel visst förändrade något därför att skeppen inte nådde kusten men rörande det gäller antingen att de innehåller något problematiskt eller inte.

I den frågan har vi en till väg som Israel och Turkiet tillsammans kan välja där båda får kompromissa. D.v.s. att last kontrolleras innan de ångar ut på havet under överinseende av en tredje-part båda kan lita på.

Givet att Turkiet är med i NATO och Israel kan argumenteras ha en speciell närhet med USA vore en amerikansk ledd lösning för det lämplig. Ex. amerikanska kontrollanter under FN kontext eventuellt med några fler.

För vad Israel ska ha klart för sig att lösningen att man reagerar våldsamt oavsett om det är att man överreagerar eller eliminerar en risk praktiskt försämrar deras situation mot att båtarna inte kommit alls eller att de når kusten utan att innehålla något problematiskt.

Och jag kan personligen inte nog understryka att sjöröveri inte är tillåtet. D.v.s. är skepp på internationellt vatten gäller för det gemensamma lagar.

Men vi får se hur det här går. Dessbättre är det ju heller inte särskilt länge egentligen tills det är val i Israel igen.