För diskriminering krävs diskriminerbarhet förutom den varaktig symbol

Förutom en varaktig symbol associerat något att bygga långsiktiga idéer och associationer till vilka som kan optimeras till att mindre ofta reflekteras utan lättare tas som givna oprövade krävs självklart att vi kan särskilja något vi upplever är symbolen representerad i verklighet. D.v.s. diskriminerbarhet - vad vi utnyttjar våra biologiska diskriminanter för att realisera i perceptionen.

Diskriminerbarheten avser just den försiktiga skillnaden diskuterad i Lika men lite olika: Kristna, Judar och Muslimer.

När händelse upplevs indikera vad fördomar predikterat detekterar vi enkelt fallet givet människans benägenhet att larma (från skvaller till tidningar och sirener) om allt med viss risk eller relativt värde. När ingen risk realiseras eller indikeras för det stora flertalet lägger vi ej märke till det. Regelmässigt gäller därför att ingen vettig bedömning av verklighet alls påverkar hur trosföreställningar, fördomar m.m. förändras över tiden.

Slår åskan ner i arm och du överlever med mycket milda brännskapar kan det föga otroligt förstärka trosföreställningar och om du mött byns första invandrare samma kväll som ett inbrott skedde på annan plats i byn kan det mycket väl förstärka ev. fördomar du har.

Ett av historiens mer välkända exempel på direkt regelstyrt införande av visuella symboler för att underlätta diskriminerbarhet och därmed göra diskriminering möjligt är tillsammans med världens alla ganska varierade militära-organisationers alla symboler de stjärnor Nazityskland krävde att folk de menade (och säkert ofta själva menade hörde till) det judiska folket.

Symboler, stereotyper och deras kombinationer under Nazityskland var i mycket mer än fråga om intensitet och samtidighet i uttrycket än att allt eller ens huvuddelen av själva symbolerna var nya. Ovan har vi vad som nog korrekt ska tolas vara motsvarande markeringen av individer i det judiska folket med en stjärna från 1500-talet. Se också Yellow badge (Wikipedia) för fler exempel.

Nazityskland var allmänt även utanför stjärnan fascinerade vid symboler och uttryckta dem gärna i massiv-intensitet både i urval, relationer mellan dem och i resp. instansiering i det fysiska rummet hög intensitet bara genom antal (ex. inte ett fåtal falggor utan massor av flaggor, ej en stor staty-byggnad utan en gigantiskt stor, ej stort möte med åhörare utan massor av åhörare). Vi ska inte utesluta att det kan ha skapat värde för den nazistiska diktaturens förutsättningar att bibehålla makt genom de filminspelningar som vid tiden blev realitet och effektivitet kunde nå ut till väldigt många. Därmed skapas möjlighet genom att göra massiva insatser energieffektiva eftersom det hela praktiskt kan nå ut till många fler än deltagande vid mötet (att jämföra om man istället reser runt och gör en stor OS-föreställning i varje tysk stad). Ex. ska inte tolkas som ett nazismen ger goda på riktad information relaterat ex. Slagfält bild på vägen till revolution. Nivån var nog go för tiden men det var länge sedan.

En viss övervärdering av slutmålet relativt den traditionella vägen tid. Symbolen som sådan snarare än vägen som vandrades där vi står. Associationen kan ju ofta bara direkt från ett tillstånd till symbol utan mellan-steg. Men det ska vara tämligen potenta symboler för att vi ska hoppa över logiska nästa-steg för hur vi ska gå (eller att vi allmänt uttrycker värdering lägre som grundtillstånd görande vane-repeterade symboler och handgrepp till vad som får förstärkt bias därför att allt mindre potent blir mer problematiskt att särskilja från andra ej överrepeterade alternativ). Drar vi upp allmän värdering och reducerar impulskontrollen: enkelt med en sex till åtta stark-öl beroende av tolerans och kroppsstorlek - ökar så mycket lättare engagemanget för meningslösa egentligen tomma symboler där bara bekrigande av andra tomma symboler som konsekvens inte minst av reducerad impulskontroll.

Oavsett om nu våldsfest kring hockey-lek eller att sprida kaos och våld kring annars fredliga demonstrationer kan nog en öl-sponsor vara värd hur mycket som helst. I min vilda ungdom rekryterades vi tex. årligen genom att vi lockades med stark-öl från flak att tåga och samlat i stora folksamlingar (så många detaljer är som borta eller om vi aldrig brydde oss) och skrika och kasta flaskor i som en flod (jag tror att det är den vanliga floden eller ån i Uppsala men man upplever det som annorlunda). Efter först som samlingar lite varstans. Det byggdes som saker tror jag mig minnas också. Samtidigt skedde som någon sorts demonstration å vattnet där folk kunde stå på båtar och som uppmuntra om att kasta ägg m.m. eller kasta ner öl till dem om de hade samma uniforms-färg som en själv (orange-uniform). Jag kom aldrig fullt att förstå det hela men sannolikt någon form av militär-kult. Möjligt relaterad första maj. Det bör ha varit där runt om kring. Otäcka saker sådant där. Uniforms-subkulturella organisationer ska man ha viss respekt för som möjligt destruktiva kulturbärare oavsett om det handlar om en alkohol- och drog-kultur eller värre.

Min svagheter: Att brottas och förlora mot omoral för att göra sig lustig (ej lämpligt för barn, äldre, en del kvinnor och andra känsligare läsare)

I ett i slutändan helt misslyckat och negativt inverkande försök att göra något åt mina moraliska svagheter reflekterade jag i dagboken över hur jag gjorde mig lustig tidigare om den negativa stereotypen kring homosexualitet stark i det militära där man verkligen kan mena att mina skämtteckningar som ofta fallet kring negativa stereotyper i den mån de har någon inverkan alls är den negativ oavsett om man i något fall åtminstone lätt efterkonstruerande använder det som exempel på vad som är.

Hur jag senare nöjd över hur en tecknings- och skämtamatör ändå kunde fånga något av den negativa stereotypen gjorde jag ju dessutom om det hela igen (alla teckningar inkl. denna och en diskussion kring dem finns i Amerikanska Inrikespolitiken Sexual Deviant om Utrikespolitiken - redaktionellt rätt vore ju att återpublicera dem här men det känns lite fel givet temat här) vilket får inleda citatet ur dagboken:

"[...] så motivation var endast att jag kände personlig nöjdhet över hur fyndigt komiskt relaterat en negativ stereotyp - ett personligt intresse - skämten var. *Lite* som en gas-uppfinnare som nöjd över sitt mass-mordsvapen tillverkar en mer effektiv lite smartare zigenar / judisk / Rysk o.s.v. massmordsmaskin.

- Nå men jag diskuterade ju trots allt risken att atrocities kan uppträda om folk använder maskinen för vad jag konstruerade den för. Faktiskt förklarade jag ju att sådant är fel och olämpligt. Så då gör det ju ingenting om jag bygger en till liknande maskin lika fyndig och tekniskt spännande.

Rättviseprincipen kräver nu dock att man göra samma sak mot judar, afrikaner, kulis, svartingar i bredare meningar, sand-negrer (rätt term?), gulingar, rödskinn, kvinnor, barn, gamlingar m.fl. marginaliserade svaga grupper vi alla bättre borde känna ett ansvar för att hjälpa istället. Homosexuella blir orättvist försvagade därför att jag gör mig lustig genom skadan på kognition skämten runt negativa stereotyper utlöser och ökad risk för våld och diskriminering. Deras evolutionära konkurrensfördel i kampen för genetiskt-spridning blir nedsatt på bekostnad av gamlingar m.fl. som får möjlighet till att generera ett större genetiskt avtryck."

Och nedan direkt som citat fortsatt inser jag att jag gjort precis samma sak och känner mig fullt jämförbart nöjd över hur fyndigt jag tycker skämtet jag hamnade i var trots att det är direkt osmakligt:

"Fuck. Nu känner jag uppblåst nöjdhet hur fyndigt rolig jag är på bekostnad av den utan andra metoder än vanligt för heterosexuella åtminstone rörande personer direkt involverade i mating enheten sprida gener."

Mer amoral än omoral kanske? En teoretisk och mät-praktisk förståelse av att motsvarande skämtteckningarna i den mån ett mätbart antal läser dem faktiskt gör skillnad oavsett om som exempel är negativt inverkande men samtidigt i den akuta situationen tillfredsställt nöjd över att jag lärt mig att göra skämt om än osmakligt grova.

Till nöjdhet över upplevd skämtförmåga kan man mer värde-neutralt (?) addera tillfredsställelse över att motivera och lära läsarna i hur de kan bli lite bättre som människor genom att reflektera över min hårda kamp mot enstaka små defekter i det större konstverk min idé- och moralvärld lyser upp världen med. Kanske vad som kan bli ett återkommande blogg-tema av och till? Som ej väckelse-kristen eller medlem i AA har man ju annars så få naturliga sociala kanaler för att låta världen lära av ens svagheter.

Att skämta om män och präster har jag fått för mig inte är fel på samma sätt? Korrigera gärna om jag har fel här. Så vi citerar in den här skämtteckningen jag gjorde på det temat istället för någon av de moraliskt tveksamma från Komiska teckningar kompletterande:

"Listan i Skämtteckningar av Hans Husman på Hans Husman om Media kompletteras här med SVD & Värde vilken jag tror missades. Teckningarna publiceras också nedan då det endast var ett par stycken."

Beslutsteori och kreativitet: Fano inequality och diskriminerbarhet

Betraktar vi problemet vi löste i Möjlig lösning: Aktivering av tillstånd relativt likhet i kontext precis omvänt har kanske en motsvarighet i vad som indikerades här:

"In a new study, published March 27 in the online, open-access journal PLoS Biology, Anne Collins and Etienne Koechlin of Ecole Normale Supérieure and Institut National de la Santé et de la Recherche Médicale, France, examine frontal lobe function using behavioral experiments and computational models of human decision-making. They find that human frontal function concurrently monitors no more than three/four strategies but favors creativity, i.e. the exploration and creation of new strategies whenever no monitored strategies appear to be reliable enough."

Från: Creativity and human reasoning during decision-making | EurekAlert!, AAAS.

Här är ju släktskapet med Fano inequality ger oss en skattning av tydligare. Det handlar ju just om ett mått på hur "fel-tolkningen" påverkar gränsvärdet för meddelandets information:

"Then, for each incorrect output message the correct input message must be identified. The number of possible input messages is N−1 because the output message is known to be incorrect. Thus the amount of information necessary to identify the input message cannot exceed log(N−1) , and the corresponding average amount of information to be provided cannot exceed P(e)log(N−1) , the second term on the right hand side of (2)."

Från: Robert Mario Fano (2008), Scholarpedia, 3(10):6648.

Så vi kan kanske se det som att när strategier falerar här blir vi kreativa och söker något nytt och spekulera att kostnaden för att hantera det ökar med ökande n (och oavsett om en möjlig kostnad hade existerat innan är det kanske inte vad vi i klassiskt evolutionär-verklighet någonsin riktigt har rutiner för givet kända samband från mänskliga beteende relaterat hasardspel. för snabb-inlärning kring irrationella ej väsentliga faktorer på 1 till 2 träffar ej påverkat av många fall därefter o.s.v). Innan tre (för andra logaritmen) är ju tänkbar information vi behöver tillföra inte definierat alternativt 0 (vad vi saknar uttryck för). Stämmer det behöver kanske inte antalet strategier vara så hårt bundna till tre och fyra utan kan kanske variera också en bit uppåt beroende av hur sannolikheterna upplevs.

Åtminstone om vi ser det från Fano inequality världen. Vi kan ju också tänka oss att det åtminstone handlar om diskriminerbarhet d.v.s. det måste gå att särskilja vad som hör till strategier eller varför inte n stycken objekt vi håller i arbetsminne. Är ex. objekten features till visuella bilder har vi en enorm-mängd träningsdata vi plöjt igenom under vårt liv och skattningar av osäkerhet ex. enkelt relaterat gränsvärden via normalfördelningen för variansen blir därefter, och vi kan hantera många fler detaljer. Handlar det istället bara om vanliga ord räcker det inte lika långt därför för dom har vi mycket större varians. Det här resonemanget har en del praktiska värden också ex. blir det möjligt att resonera praktiskt görligt jämförbart mellan en individ i beslut och kollektiva beslut för populationer under antagande av funktioner för att uttrycka motsvarande pooled variance (bättre uttryckt som volativitet).

Tveklöst ett fascinerande intressant ämne också för många läsare. Eller kanske hade varit det om mer applikationsnära-tillämpningar diskuterats (det hade nog varit lika tråkigt ändå om problemet och dess lösning diskuterats men det är bara nyttigt för mina läsare att få lära sig lite självbehärskning eller i brist på det avstå från något utvecklande: här kan jag se ett moraliskt ansvar att bygga upp läsaren till en kanske mindre glad men nyttigt produktiv samhällsmedlem som skapar tillväxt inom långsiktiga nyckelområden viktiga för Nationen och Världen).