Min svagheter: Att brottas och förlora mot omoral för att göra sig lustig (ej lämpligt för barn, äldre, en del kvinnor och andra känsligare läsare)

2012-12-04

I ett i slutändan helt misslyckat och negativt inverkande försök att göra något åt mina moraliska svagheter reflekterade jag i dagboken över hur jag gjorde mig lustig tidigare om den negativa stereotypen kring homosexualitet stark i det militära där man verkligen kan mena att mina skämtteckningar som ofta fallet kring negativa stereotyper i den mån de har någon inverkan alls är den negativ oavsett om man i något fall åtminstone lätt efterkonstruerande använder det som exempel på vad som är.


Hur jag senare nöjd över hur en tecknings- och skämtamatör ändå kunde fånga något av den negativa stereotypen gjorde jag ju dessutom om det hela igen (alla teckningar inkl. denna och en diskussion kring dem finns i Amerikanska Inrikespolitiken Sexual Deviant om Utrikespolitiken - redaktionellt rätt vore ju att återpublicera dem här men det känns lite fel givet temat här) vilket får inleda citatet ur dagboken:


"[...] så motivation var endast att jag kände personlig nöjdhet över hur fyndigt komiskt relaterat en negativ stereotyp - ett personligt intresse - skämten var. *Lite* som en gas-uppfinnare som nöjd över sitt mass-mordsvapen tillverkar en mer effektiv lite smartare zigenar / judisk / Rysk o.s.v. massmordsmaskin.


- Nå men jag diskuterade ju trots allt risken att atrocities kan uppträda om folk använder maskinen för vad jag konstruerade den för. Faktiskt förklarade jag ju att sådant är fel och olämpligt. Så då gör det ju ingenting om jag bygger en till liknande maskin lika fyndig och tekniskt spännande.


Rättviseprincipen kräver nu dock att man göra samma sak mot judar, afrikaner, kulis, svartingar i bredare meningar, sand-negrer (rätt term?), gulingar, rödskinn, kvinnor, barn, gamlingar m.fl. marginaliserade svaga grupper vi alla bättre borde känna ett ansvar för att hjälpa istället. Homosexuella blir orättvist försvagade därför att jag gör mig lustig genom skadan på kognition skämten runt negativa stereotyper utlöser och ökad risk för våld och diskriminering. Deras evolutionära konkurrensfördel i kampen för genetiskt-spridning blir nedsatt på bekostnad av gamlingar m.fl. som får möjlighet till att generera ett större genetiskt avtryck."


Och nedan direkt som citat fortsatt inser jag att jag gjort precis samma sak och känner mig fullt jämförbart nöjd över hur fyndigt jag tycker skämtet jag hamnade i var trots att det är direkt osmakligt:


"Fuck. Nu känner jag uppblåst nöjdhet hur fyndigt rolig jag är på bekostnad av den utan andra metoder än vanligt för heterosexuella åtminstone rörande personer direkt involverade i mating enheten sprida gener."

Mer amoral än omoral kanske? En teoretisk och mät-praktisk förståelse av att motsvarande skämtteckningarna i den mån ett mätbart antal läser dem faktiskt gör skillnad oavsett om som exempel är negativt inverkande men samtidigt i den akuta situationen tillfredsställt nöjd över att jag lärt mig att göra skämt om än osmakligt grova.


Till nöjdhet över upplevd skämtförmåga kan man mer värde-neutralt (?) addera tillfredsställelse över att motivera och lära läsarna i hur de kan bli lite bättre som människor genom att reflektera över min hårda kamp mot enstaka små defekter i det större konstverk min idé- och moralvärld lyser upp världen med. Kanske vad som kan bli ett återkommande blogg-tema av och till? Som ej väckelse-kristen eller medlem i AA har man ju annars så få naturliga sociala kanaler för att låta världen lära av ens svagheter.


Att skämta om män och präster har jag fått för mig inte är fel på samma sätt? Korrigera gärna om jag har fel här. Så vi citerar in den här skämtteckningen jag gjorde på det temat istället för någon av de moraliskt tveksamma från Komiska teckningar kompletterande:


"Listan i Skämtteckningar av Hans Husman på Hans Husman om Media kompletteras här med SVD & Värde vilken jag tror missades. Teckningarna publiceras också nedan då det endast var ett par stycken."