En tänkbar skillnad mellan situationen och dess entiteter i Sydvietnam och ( Irak, Syrien ) området är att de kurdiska grupperna är något involverade och antagligen fortsatt av nöd. Det är ju folk som lärt sig att vad de får behöver de försvara och stöd till dem kommer ovanpå en delvis mental såväl som kunskapsmässig utgångspunkt av självtillräcklighet.
Situationen från de sista franska åren och än tydligare sista åren Sydvietnam existerade var ju en vana att andra agerade. Utan förutom allt annat kring detta längre tids etablering av funktionella för en stridande verklighet dom organisatoriska och politiska funktioner. Snarare mer åt en vana av infrastruktur, kommunikation, ledningssystem, vad som dök upp, medan de politiska strukturerna som förväntat (åtminstone statistiskt) av färska länder såväl som regioner under konflikt korruption.
Av inte helt olika orsak är jag kanske inte helt övertygad om Iraks förmåga (regeringen eller vad man rätt ska källa och dess funktioner mer "centralt" - Kanske skulle man på sikt önska en delning av Irak: Det är tråkigt att Iran / Persien inte är en stabil och trygg demokrati) att lösa sina egna problem bra.
Mer bildliga jämförelser kan vi ha lätt för att uppleva bär sanning svårare att föra i bevis. Om vi vill kan vi se det som att kurderna under bra många år inte fick några möjligheter att bli feta: tvärtom kämpande för sitt liv så många gånger förr.
