En möjligt - hypotetiskt i alla fall - intressant men givetvis långsiktigt oerhört problematiskt tänkbart möjligt verktyg att utnyttja (missbruka mer korrekt) under turbulenta vore att fasförskjuta verklig inflation mot värdering valuta.
D.v.s. praktiskt implementera åtgärder som spär på inflation men söka göra det på sådant sätt att det dröjer innan det korrekt framgår.
Önskvärt kan ju vara att kunna växla tryckta pengar och växla till valua möjlig att köpa ex. vapen för. Medan man samtidigt trycker pengar för att inrikespolitiskt hålla diverse grupper närastående i konflikt nöjda.
Jag tror inte riktigt det enkelt görs bara genom att förändra vilka uppgifter statistik bygger på rörande priser. Åtminstone inte särskilt länge. Däremot om pengarna man kastar ut på gatan är något så när lokaliserad kan och kommer en viss fasförskjutning uppstå om den lokala regionen aktuell också har sämre kommunikation utåt - eller långsammare - och antingen egen-producerar aktuella varor vars pris kan påverkas eller om distribution av de viktigaste basvarorna viktat index bygger på i huvudsak kontrolleras av samma entitet som skickar ut pengarna.
Givetvis håller det inte i längden - och knappast inte mer än kortare tid - givet att själva motivationen här är att få mer tillgångar i objektiva valutor än man annars har d.v.s. att mängden objektiva tillgångar för ögonblicket är mindre än som krävs. I och med det blir det ju problematiskt svårt att bibehålla det hela. En tid lär det väl dock fungera och nog mer än vad vi här i Sverige m.fl. moderna såväl som funktionella ekonomier (går själva vår infrastruktur för pengar sönder är det svårare i alla fall för mig att se vad som blir möjligt och inte möjligt) där jag tror det är relevant att jämföra löst i alla fall med Svenskt kronförsvar under Statsminister Bildt längre tillbaka.
Men en fasförskjutning för att köpa på sig vapen och kanske vissa former av "lyxvaror" (för ett land i kris i alla fall) funktionella som internt i egen organisation give-a-away / bribe / keep middle management happy lär det väl fungera ett tag.
Jag har inget skäl alls att tro att det sker i Egypten även om jag oavsett hela den här frågan är föga säker på att uppgifterna om inflation stämmer. Riktade bidrag från Saudiarabien i sundare valutare lär reducera eller ta bort motivtion för åtgärder diskuterade ovan. D.v.s. Egypten har flexibilitet att trycka egna pengar väldigt kreativt fritt så länge de fungerar och mer när när mer krävs för att det ska fungera och ändå handla vad nu arme behöver med dom bidragen.
Vad som uttrycks här annorlunda ska vi praktiskt bättre se tror jag som att man trycker pengar. Med hög ränta givet verklighet där man behöver pengarna fortlöpande riktat där det känns motiverat är ju högre ränta reducerat värde på dom pengarna. Sådant jämnar väl ut sig över tiden tror jag. Möjligen ännu lite mer spekulativt om nu funktionell infrastruktur ekonomi utåt fortfarande finns ger möjligt lägre ränta mer monopoliserad kontroll av valuta annan än den egna.
"The rate cut is a clear signal of confidence by the CBE, and an indication of its focus on economic growth rather than inflation," Liz Martins, senior economist at HSBC Middle East, said in a research note. She added that the CBE was likely to "retain a loosening bias" for the rest of the year.
Från: Egyptian inflation slows to 9.7 pct in August (2013-10-09) | english.alarabiya.net
Betraktar vi nu:
Är ett intryck där och i övrigt andra nyheter september att det ännu inte riktigt klarnat för Egyptens ledning vad dom numera är: en utrikespolitisk nolla. Egypten är i bästa fall numera proxy-stödjande mot kontantutbetalning och ej någon med mening eller betydelse själva i övrigt. De har säkert en föreställning om något annat ännu en tid men skillnader är under många år gigantisk oavsett hur vi jämför bakåt i tiden. Egypten räknas inte längre i Mellanöstern. Det är ej för Egypten längre att ha åsikt om andra aktörer i Mellanöstern annat än önskat av ägare (där budgivning ännu pågår d.v.s. här reducerade de troligt försäljningspriset några miljarder kanske avskräckande andra köpande ett stycke tagande upp totala priset därför oavsett om Qatar ej var aktuell köpare vid tidpunkten önskar ingen en svår regerlig koloni som har en massa åsikter om ditt och datt).
Rörande ovan och också i övrigt diverse rörande Qatar gäller också mycket möjligt praktiskt inverkande att de under flera år etablerat stora fonder och investeringar utomlands. I delar har de varit framgångsrika, i andra delar ungefär som liknande i övrigt och ibland dåliga. Gemensamt oavsett vilket gäller emellertid att kvalitetskontroll under flera år var ganska dålig och många köp överbetalades därför. Detta försöker man skärpa upp väsentligt mer än tidigare. Förutom att sakna politisk betydelse vilket ju också kan vara en investering där ju Saudiarabien i fondering och investering liggande i kvalitet ungefär på nivå med Qatar tidigare men uttryckande en väsentligt större procent ej i långsiktig fondering utan investerande agerande eller konsumption just nu - sedan handlat om Egypten.
För Qatar att bjuda emot för Egypten-kolonin hade varit oerhört svårt. Konkret krävs en träningsperiod för Egypten som kommer vara flera år. Den innebär att inte mer än struntsummor i taget och ändå var för sig utspritt utbetalande är funktionella så att värde transfererat i valuta an dras innan. Aktuellt här var väl tror jag ungefär 20 - 30 miljarder i Svenska pengar (troligen praktiskt egentligen mindre) samt en del natura utbetalning i energi.
För Saudiarabien att gå upp lite mer för en aktör ännu vad vid att faktiskt betyda något själva i Mellanöstern är enklare genom att de har större gemensam historiskt etablerad politiskt kultur i samarbete där båda är närmare flera Europeisa länder såväl som viktigare USA.
Qatar hade svårligen kunnat bjuda samma ivå och ändå räkna med att Egypten hade förräntat sig. De hade varit inte annat än att ge bort pengarna. Samtidigt är ju riskprofilen från tidigare i år i huvudsak närmande sig worst-case scenario så någon annan förräntning än via politiskt köpande finns ju inte. D.v.s. praktiskt - såväl som i principiell eller modell-mening konflikt - på väg mot att etablera verklighet där ej tillåtet politiskt uttryckande entiteter har associerade delar växande beväpnade och ej med särskilt hopp om att en görlig väg finns via annan metod, och med parallellt eller samtidigt politiskt intresse från helt andra frågor (etablera extremism) att trycka på för väpnad kamp, och där ekonomin via ev. återvändande turister är föga otroligt mål (också om kanske kustområden vid Röda havet (ej medelhavet givetvis: dit vore vansinne att resa med närhet eller i Kairo) tänkbart korrekt bedömt är mycket säkrare än Egypten runt nilen också om jag själv ej skulle resa dit givet många jämförbara regioner utan inbördeskrig och verkande terroristorganisationer såväl som totalitär militärdiktatur: riskbild håller tills risk man trodde ej var aktuellt realiserats). [Red. Även relaterat dessa frågor beroende på hur jag ser på det senare i år diskuterande en del är det möjligt att jag väljer att göra en Obama - och när aktuellt lärande av den större mannen görande en attitydundersökning innan beslut - hellre än att slösa energi på värde redan förstört sönder.]
Förvisso tror jag också att politiska preferenser mellan föregående och nuvarande aktörer spelat in för båda. Men jag tror heller inte att en växande uttryckt motivation om att utrikespolitiska såväl som rena investeringar utomlands ej ska få landet att verka "dumma", "göra landet löjliga via ekonomiskt agerande" m.m. som rörande särskilt en del fastighetsaffärer ibland ungefär uttryckt vad en del ungefär kan ha sagt. Är Egypten skyldig dig ungefär tio miljarder svenska kronor och du klarat att få dem att betala nu är det snarast tecken på väldigt slugt förhandlande för någon tilltro att du kan få dem senare med mindre än att Saudiarabien tycker det känns ntressant att betala dig är inte på något sätt direkt självklar samtidigt som du säkert får jämförbar eller bättre förräntning var som helst i världen.
Rent allmänt tycker jag också är viktigt att säga att alla tre av länderna Egypten, Saudiarabien och Qatar är samarbetspartner man när praktiskt görligt hellre försöker undvika. Praktiskt i Mellanöstern hanternade konkret verklighet kan det självklart krävas men när det ej är aktuellt är de alla tre realiserade eller potentiella risker i allt från negativ synlighet i pressen (oavsett via "naturlig" granskning eller om konkurrenter investerar för att söka omoral associerat sådana affärer) till osäkerhet ev. investeringar fastigheter eller infrastruktur som gå kan gå förlorat vid turbulens, såväl som att man ej kan räkna med samma trygghet relaterat spelregler lokalt i länderna (d.v.s. ogillar någon med inflytande dig plötsligt efter att han tyckte att du uttryckta dig olämpligt positivt till hans hustru eller dotter kan både du och tillgångar relaterat företaget stanna kvar permanent i landet).
Självklart understryker dom riskerna betydelsen av att demokratiska länder alltid har som målsättning att vara den primärta samarbetspartnern til organisationer som annars mindre stabilt eller långsiktigt stabilt kan få finansiering av sådana aktörer (för Egypten självklart om aktuellt via proxy-utbetalningar godkända av deras ägare).
