Apropå:
Även om jag inte kan dra mig till minnes att ha i referenslitteraturen eller studier kring emotionell motivation träffat på någon som vågat indikera kraft i det senare som funktion av det första (om vi räknar bort äldre mer "pre-modern-vetenskap" teorisystem där det inte är ovanligt som förklaring enskilda fall).
Men kanske är arbetsinsatsen runt anti-rökning vad som ger en grov indikation om hur svårt systematisk riktad information är att få stabilt att hålla in i tonåren där jag heller inte vill utesluta att en del tänkbara personlighetstyper intressantare för volativ förändring också kan vara de samma som med lite otur är mer benägna att börja röka. Även om nu nikotin i Nordkorea troligt är gigantiskt mer belönande än att protestera mot statskontrollerad inlärning där långsiktiga sjukdomar och besvär inte otroligt kan vara mindre aktuella i det senare - men ingetdera är kanske alltid kortsiktigt riktigt rationellt alla gånger.
Oavsett dom moraliska frågeställningar, dom kort- och långsiktiga politiska spekulationerna m.m. känns det som en potentiell vinn-vinn-situation att Nordkorea har fått ordning på sina pressbilder. Den intensitet och potential de önskar skrämma upp med skapar fina nyheter som korrekt illustrerar problematiken dom representerar.
Förhoppningsvis är Nordkorea inte ett problem kroniskt eller det som malignt kommer spridande sig ut via cancerogena partiklar i atmosfären dödande världen runt om.
