Gunilla Herlitz till Dagens Nyheter!

Jag har redan uttryckt min uppriktiga beundran för den kvalitetsökning Dagens Nyheter uppvisat senaste månaderna:

Förälskad i Dagens Nyheter

Jag skrev bland annat:

"Ändå har DN de senaste månaderna klarat att bli ännu bättre och tycker jag flera gånger tangerat Elitklass. Det handlar inte om språk, urval av nyheter allmänt (även om jag tycker att denna inom vissa områden blev exceptionellt bättre) eller utseende. Utan det är de små detaljerna och viktigare mycket oftare (menar jag) korrekt balanserad analys. DN har alltid haft bra analys men alla människor kommer där av till alltid göra fel. En resursstark aktör kan givetvis minska sådana risker systematiskt vilket även kan göras för hårt vilket hindrar utveckling."

Till det vill jag tillägga nu när jag funderat på det att det nog till stor del handlar om många små detaljer. Kanske har man gjort en systematisk kvalitetssäkring? Eller så är det helt enkelt i samhället större allmän optimism som ökat prestationen? Jag känner avundsjuka över att jag själv inte klarat samma sak. Antar vi att det handlar om en medveten ansträngning är en orsak jag känner kan ha spelat in rekrytering:

"Det kan även vara en riktigt bra rekrytering eller troligare att man fått in flera nya bra personer (det är min gissning). Sådant här kan man naturligtvis ta reda åtminstone avseende personal men det är knappast viktigt."

I dagens DN läser jag nu dessutom att Gunilla Herlitz tagit över efter Larsson:

Gunilla Herlitz ny chefredaktör på DN

Det är inte många namn jag kommer ihåg men Gunilla Herlitz har imponerat så många gånger under sin tid på Dagens Industri. Min övertygelse är att antalet personer som kan klara det här jobbet just nu och göra något bra av det är ett försumbart fåtal. Herlitz hör dit och viktigt är hon både kan prioritera den journalistika visionen och den ekonomiska anpassning där man måste bibehålla intresse samtidigt som verksamheten måste hållas kostnadseffektiv utan kvalitetsproblem. Hon har erfarenhet både från ekonomi och journalistik, och har lett en redaktion. En bättre rekrytering har jag svårt att tänka mig.

Spännande här är att vi nu kanske kan förvänta oss fler förbättringar? Eller experimentella förändringar? En sak kvar att göra är givetvis att dra upp trafiken på nätsajten. Relativt små förändringar som gör det lättare för läsarna att hitta rätt skulle öka upp Google-trafiken ordentligt (säg 20%). Det handlar om strukturering av nyheter och tydliggöra var de hör hemma långsiktigt. Området är ju något jag flera gånger lovat att ta upp här men det har ännu inte hunnits med. En del annat går också att se som enkelt kan ändras. Men nu finns knappast längre tid till eftersom jag behöver ta in några konsultuppdrag p.g.a. flera veckors semester. Kring trafik har jag förövrigt en del kvar själv att göra och ligger just nu kanske på 200 000 unika läsare per månader på nättidningar och bloggar varav mycket konverteras fullständigt undermåligt.

Förtroende & Effektivitet avgör Framtiden

Vad DN kan tillföra bättre än alla på nätet nyare konkurrenter med allmänt större fokus på att brödskriva (vilket absolut inte är fel så länge det är korrekt och intressant läsning) är tror jag fördjupning och genomarbetad analys där god kompetens följer respektive område över tiden.

Utanför det och för samhället ännu viktigare har vi journalistisk korrekthet och förvaltning av våra viktigaste frågor: Åsiktsfrihet, Demokrati och Pressfrihet. Utan DN, SVD m.fl. tidningar är risken att vi här kan tappa mycket och snabbt. Givetvis balanseras det av sociala medier, bloggar och annan billig publicering men våra stora morgontidningar kan inte ersättas. Med Herlitz som chefredaktör (och VD) på Dagens Nyheter känner jag och säkert många mycket stort förtroende och skulle knappast tveka att lita till DN. Enormt trevligt.

Mer tyckt om "Guillou skriver bäst om Guillou."

Recensionen Guillou skriver bäst om Guillou i Dagens Nyheter var en imponerande uppvisning av Johnsson. Några tankar om den fick jag ner i:

Guillou är inte uppblåst - Han är tydlig

Jag tittade nu även över vad som bloggats om boken. Där fanns ännu endast ett fåtal varav en på Jinge.se är läsvärd:

Jan Guillou – Succé som vanligt

Där skrivs bland annat:

"Boken överraskade inte som jag skrev, vare sig mig eller andra. Men den ger ett annat perspektiv på händelser som många av oss relaterar till, ibland på ett sätt som närmast kan beskrivas som lite raljant, men nästan alltid med en underton av humor som gör att läsarna läser den med uppdragna mungipor."

Kanske speglar detta en inställning till livet utanför boken? Kan det i så fall ha varit en anledning till att Guillou klarade svåra utmaningar där andra stupade? Han pekar själv i boken (som jag inte läst) enligt Johnsson på att andra föll sönder.Vidare vilket Johnsson uttrycker bra har Guillou ofta en stark klarsyn:

"[...] hemligheten med Guillou: en spelteoretisk begåvning som gör att han kan tänka igenom ett scenario i flera led och med god precision förutsägga sannolika resultat och rimliga orsaker."

Lägg nu till den självkontroll han uppvisar. En livsinställning med humor, självkontroll och klarsyn kan vid behov förvandlas till potent överlevnadsstrategi. Klarsyn möjliggör planering, självkontroll att planering kan realiseras och humor att problem inte orsakar stora skador. Planeringen får säkert ofta ge vika för snabb argumentation när det krävs och nu har vi dessutom "whitening" där endast Guillou kan se vägen. Vad som ger whitening är att planering och nutid verkar skilja sig åt. Dimman blåser in och förrädaren börjar göra jobbet åt honom i ett förtvivlat försök att övertyga sig själv om att andra är lika moraliskt korrupta som han.

Här såg vi (tror jag) äntligen kärnan i Guillous styrka och varför han alltid vinner när motståndaren väckt hans motivation. Hot pursuit med flödande adrenalin. Likt en berusning men utan förvirring och med högt stegrad intelligens. Kanske tangerar IQ efter det 180 - 190. Guillou är nu snabb, stark och smärttålig. Att ta strid vid en utmaning kommer alltid och mer än någon drog fresta. Önskan att ta upp svärdet och börja slåss stegras i en växande klåda fylld med längtan. Dessbättre har vi hans självkontroll och ändå måste i allt kritiskt stridslust respekteras och aldrig väckas utan absolut nödvändighet. Kring småsaker ser vi att Guillou av och till släpper självkontroll liksom hur han lever ut stridslust i böcker och film.

Självkontroll och kraft har balanserats till den enormt konstruktiva Guillou vars bidrag till samhället aldrig kan underskattas och ännu växer. Det fodrar beundran.

Om detta har något med verkligheten att göra vet jag inte och kanske är det svårt även för Guillou att se. Också att tro att man kan se klart annat än när man betraktar flera stora oberoende populationer är inte sällan självbedrägeri. Men detta är en av många möjliga tolkningar.

Guillou är inte uppblåst - Han är tydlig

Stefan Jonssons recension i dagens DN var ett trevligt exempel på vilken bra tidning DN är:

Guillou skriver bäst om Guillou.

Analys av denna typ är mest läsvärd på kultursidorna än gjord av psykologer och beteendevetare. Orsaken är större verklighetsförankring till det praktiska livet. Här har dessutom både Guillou och Johnsson rört sig i samma bransch.

Även om jag aldrig läst eller i media följt Guillou annat än enstaka gånger har jag aldrig uppfattat honom som upplåst vilket är vad Johnsson avslutar recensionen med:

"Hur som helst har Jan Guillou, trots sin uppblåsthet och med ett stort mått list, förblivit devisen trogen."

Samtidigt kan jag kanske se att han kan missuppfattas som uppblåst.

Betänk det inflytande han har i Sveriges kulturliv. Kan det vara så så att han klarar att göra en väldigt tydlig argumentation snabbt? Och gör det närmast "väpnat"? Ändå har vi att han hela tiden tar till sig av kritik vilket ju Jonsson pekar på är fallet även i "Ordets makt och vanmakt. Mitt skrivande liv". Jag kan se hur det kan likna uppblåsthet men verkligt uppblåsta är inte självkritiska.

Här har vi också se att han väljer att argumentera tillochmed i infekterade frågor där de flesta avstår. Givetvis blir han vältränad i argumentation och bygger beredskap och hastighet. Det kräver inre styrka. Metoder för att bibehålla det kan säkert ligga bakom det Johnsson pekar på att han inte ser skillnaden mellan Guillous bästa och sämsta sida. Inte heller kompromissar han med sin egen moral och det irriterar alltid.

En egenskap vi ser både hos Guillou och flera välkänt skickliga politiker (egentligen hos ett fåtal av alla skickliga politiker men det är ju naturligtvis inte vanligt allmänt heller) som kan vara så snabba i argumentation att andra inte hinner med att fast det ofta är rena åsiktsfrågor. Lägger man på det till att de faktiskt tar sig tid att läsa in sig på området blir det mycket potent. Fast det retar upp oppositionen och långt ifrån alltid är det den mest effektiva vägen till konkreta politiska resultat.

Den här recensionen lämnar mycket att fundera över och så är det med det verkligt läsvärda. Helt klart hör den till det mest givande jag läst senaste året och vid tillfälle måste jag läsa mer av Johnsson.

Nu gick Adsense igång för nyheten

Apropå följande två inlägg:

Johanna Nylander är Kraftfull på Expressens Ledarsida

Nu är nyheten indexerad

Kan jag lägga till att Adsense nu gick igång för nyheten där problem fanns. Mycket bra.

Kommer regeringen klara nästa val?

Aftonbladet ställer en viktig fråga i gårdagens ledare:

Nu måste Bildt ge besked om pressfriheten

Jag har inte läst något i frågan och har ingen åsikt om den. Däremot kan jag säga så mycket att döma från pressens intryck finns tre möjliga vägar varav de första två är:

• Regeringen städar ut diverse folk i utrikesdepartmentet som man i så fall menar inte stödjer regeringens linje.
• Regeringen gör sig av med Carl Bild som i så fall stödjer befintligt agerande regeringen anser vara felaktigt.

Gör man inte något av detta kommer det inte ha någon betydelse att Fredrik Reinfeldt och Anders Borg excellent och mycket imponerande klarat att hantera ekonomin genom hela krisen. Istället hamnar man i alternativ tre vilket är att man förlorar nästa val.

Det handlar inte bara om den här frågan utan det är nu ett antal saker som ger känslan av att regeringen kanske inte riktigt är engagerad i de här frågorna. Vilka tappar man när det slutligen väger över? Press och bloggosfär. Därefter kommer regeringen ha motvind fram till valrörelsen och genom hela valrörelsen. Givet hur saker ser ut i övrigt kan jag inte tro annat att Socialdemokraterna vinner valet.

Om det är en bra eller dålig sak om regeringen förlorar valet vet jag inte. Ska jag vara ärlig tror jag att resultatet blir ungefär det samma. Regeringen har varit bra i krisen. All "stimulans" oppositionen pratat tror jag hade varit katastrof men nu är det inte längre kris. Om det någonsin varit det i någon verklig betydelse relativt delar av världen som har verkliga problem.

Reflektera gärna hur Wiktionary definierar ordet kris och jämför med situationen Sverige haft:

"mycket negativ situation som är mycket svår att lösa, och som innebär många problem eller mycket lidande"

Från: Kris