Norge är ett ganska ungt land vars existens ej kom utan att nationen att komma vågade värdera sig själva nog för att kräva egen existens utan politiskt resp. kulturell förmyndarskap (fullständig till sista åren förvisso fortfarande verklig i relation Sverige men också troligt till stora delar också ett egen-behov för att kunna rätt värdera och utveckla sig själva).
Under Andra världskriget kan vi kontrast mellan det äldre Danmark som inte behövt ta sin existens och förståelse av vad som skiljer ut en som annat än given - en inarbetad realitet för dom själva - välja kollektivt explicit från politiska system såväl som implicit (delvis säkert påverkade av den geografiska närheten till Tyskland också större upparbetade kulturella och praktiska närhet mellan länderna) hamna där man ej bekrigar ockupationen.
Behovet var kanske när från den inarbetade "tryggare" givna nationella identiteten mindre än det var för Norge som trots avrättningar av folk från antaget samma byar som sabotage m.m. bestred ockupationen. Både i realitet att exilregering byggde upp armé i Storbrittanien såväl som ttil stora delar självskapad från upplevt behov hos befolkningen i det ockuperade Norge.
Norge hade historiskt kanske lite tur med att man passerade till association Sverige från Danmark efter krigen mellan Europa och Napoleons Frankrike. Sveriges nya konung vill jag tolka som att han kanske hade en bättre bild av krigets verklighet än vad jag tror ofta i historien varit vanligt (mer så förr med sämre nyhetsrapportering, kortare livslängd, mindre kunskap att tillgå från tidigare inträffat skapande ett kort minne av upplevt som grupp resp. en dålig bild av vad som händer annat än lokalt). En praktiskt troligen inte sämre för den svenska diktaturen inledning med stor acceptans för den norska egenarten inledning på associationen (jag väljer association som ord ej värderande det pro-svenskt utan därför att jag ej minns den korrekta termen och hur det hela troligt förändrades i "nations-juridik" - en till ad-hoc term - fram till upplösningen av vad vi brukar kalla för en "union" i mening av det benämndes så snarare än någon uppenbar likhet med annat som kallats för unioner runt om i världen).
Ute i världen är Norge kända för ett fåtal "saker" (konsekvens av att vara ett ungt och litet land) med positiv association. En av dessa är just försvaret och motståndet mot den tyska ockupationen. Sverige i kontrast rörande historiska konflikter är kända för mer än Norge därför att vi är ett äldre eget land som just varit med i fler krig vilket ej direkt odelat i andra nationer är vad som man för dom ser som någon positiv historisk realitet hos Sverige. Ett exempel på det är att det tycks kunan utnyttjas för att rikta propaganda mot Sverige (att det har någon effekt oavsett hur diffus själva symbolen Sverige är jämfört med allmän nationell combat-vi-känsla adderande lite historisk avlägsen färg till det allmänna emotionella språket i och runt bl.a. Ukraina-konflikten):
Norge är dessutom associerade till economical might: De upplevs kunna göra saker och vid behov ta dåliga år via den förvissa relativt liknande saker gigantiska oljefonden men praktiskt egentligen när det kommer till nationell ekonomi inte så himla stor som den normalt tolkas.
"As of the valuation in June 2011, it was the largest pension fund in the world, although it is not a pension fund in the conventional sense as it derives its financial backing from oil profits and not pension contributions. As of 30 September 2014 its total value is NOK 5.534 trillion ($857.1 billion), holding one percent of global equity markets. With 1.78 percent of European stocks,[2] it is said to be the largest stock owner in Europe."
Från: Government Pension Fund of Norway | Wikipedia
Vi kan ge några kontrast exempel förvisso alla mer begränsade i storlek men också syftande mer avgränsat samt viktigare resultatet av ett kontinuerligt värdebyggande från ej ändliga resurser ifrån av näringsliv (där nu för Sverige den ändliga gruvindustrin idag är tämligen obefintlig i dessa sammanhang):
- "Alecta förvaltar ungefär 700 miljarder kronor åt sina ägare, 2,1 miljoner privatkunder och 33 000 kundföretag. Det förvaltade kapitalet gör Alecta till en av de största ägarna på Stockholmsbörsen.". Wikipedia.
- "AP7 Aktiefond hade vid utgången av 2011 en fondförmögenhet på 98 857 miljoner kronor." [...] "AP7 Räntefond är en räntefond [...]. Fondförmögenheten 2011 var 6 656,9 miljoner kronor.". Wikipedia.
Likväl är den norska oljefonden en bra sak att ha inför framtiden och ett potentiellt utjämnande koncept under utveckling av andra industrier ej bereonde av en såväl ändlig resurs som i utvinning dyrare än många alternativ (billigare att ta upp olja i arabiska halvöns öken än "ute på djupt vatten" där det såväl kan "blåsa hårt" som fodrande dyr utrustning och höga löner). Ser man ej upp kan det ha en nersida att bygga framtidens pension på värden som ej är kontinuerligt expanderande via normal ekonomisk tillväxt för kunskapsdriven industri.
En risk är att man dom lättare åren med en känsla av sparade pengar för när oljan tar slut förslöas och ej får till någon annan industri. Kanske kan en del om förslöandet blivit realitet bli lite desperata efter vad helst i ekonomin förutom oljan säljande sina åsikter såväl regerings inflytande i det egna landet bara för en diffus risk om försumbar inverkan på lax-exporten. Gamla gedigna nationer som Sverige är det nog få som faller ned i sådant men unga oerfarna länder kanske är mer osäkra och försöker hävda sig genom att umgås med länder de tycker verkar stora och starka och lite coola därför att de är diktaturer som struntar i allt som FN säger. Det var ju inte många år sedan Norge lämnande unionen och började försöka vara nationalstat själva och det kanske naturligt för folk oavsett grundkultur några år innan man klarat att komma rätt. Kan stabilare länder som Sverige hjälpa till vore det bra men det är nog inte alltid så lätt när dom redan hamnat i dåligt sällskap och börjat missbruka demokrati.
När Norges investeringar runt om i Europa och världen väcker vaksamhet
Att upplevas vara stark av en ganska unik samlad rikedom som denna fond är styrka med viss spridningseffekt via vad vi kan kalla för brand value. Men det finns som mest välkänt för Europas mer osmakliga historiska händelser vad som kommer med risker inte minst när den egentliga magnituden i verklig mening i kontrast med ex. ett typiskt land på kontinentens gamla Västueropas industri inte är helt lätt att tolka och kan kännas överdrivet stor. Koncept som girighet, att tros göra saker för att berika sig mer man inte riktigt vet utiliserande en antaget stor makt delvis gömd och mycket mer (som exempel på vad bland annat tillskrives de judiska folken i Europa vilket är en del av dynamiken som flera gång genom historien lett fram till Crime against humanity i form av folkmord). En del av dynamiken i dessa upplevelser är vad som har hög likhet i den rena graf-naturen hos människans ekonomiska system diskuterad i:
Men finns det nu något som skulle kunna utlösa detta för Norge? Troligen är man enormt från att komma i närheten av en sådan risk. Samtidigt för ett litet land som märks i ett fåtal frågor och är kända för ett fåtal koncept uttryckande vad man känner igen som värde i Norge tar man lätt skada av samma problem som på en högre nivå kan skapa dessa värre problem.
Norska regeringen smyger runt och gör hemligt arbete åt kinesiska diktaturen
Och ett sådant exempel blev känt förra året och var vad vi återigen påmindes om. Och närmast gjort medvetet inkompetent av förrövaren av norskt varumärkes-värde realiserat rätt på Norges tredje värde annat än ett fåtal känner till: Nobels Fredspris. Och på toppen av det om än ej lika direkt i skada från en så omedelbar association visande på att Norge kanske tappat kraften man var stor i under under ockupationen. Ersatt med en upplevt sjukligt överdriven girighet efter varje liten summa pengar man kan få oavsett moraliskt pris i andra frågor: Och ej något desperat ekonomiskt utmanat land i forna Östueropa utan ett av världens rikaste länder oc en oljenation med världens största fond med sparade pengar och med föga export (om någon ekonomiskt mätbar i värsta tänkbara effekt för vad korruptionen här syftade till att buga inför) eller handel som någon enskild aktör utanför FN-sanktioner kan störa.
Nästan medvetet inkompetent. Men troligast bara riktigt defekt i tänkande. Om det nu inte kanske kommer visa sig att någon mer personlig motivation finns. Diktaturen vars ord sågs som en lag att försöka följa kan av och till uttrycka en uppsida av att göra något särskilt dom vill: Alltid är det tvingande om konkret att ej göra dom tillviljes ty annars är du ej längre fri och dessutom varaktigt moraliskt skadad som högst väsentlig risk. Och du säger alltid nej direkt och inlåter dig ej med dem ty risken för kontinuerlig stegvis korruption är realitet för människan. Eller hugg av handen som erbjuder något (eller huvudet ännu bättre).
I dagarna påmindes vi igen om korruptionen skadande Norge kanske åtminstone delvis falskt visande på att de tappat sin nationella kraft som folk hamnat i det onödigt giriga:
"Geir Lundestad, the former secretary of the Nobel Peace Prize committee, revealed in a newly released memoir that the Norwegian government tried in 2010 to dissuade the committee from awarding the Peace Prize to Liu Xiaobo, the founder of the Charter 08 campaign for Chinese constitutional reform who was sentenced to 11 years in prison in 2009."
Från: Norway Tried to Prevent Liu Xiaobo’s Nobel Peace Prize | China Digital Times
Om media-kanalen : "The website was started by Xiao Qiang at the Graduate School of Journalism at the University of California, Berkeley in the fall of 2003. It is currently run by students of the university and other contributors from around the world." (Wikipedia: China Digitla Times). D.v.s. ej helt korrekt i nationell anda för normännen att läsa kanalen mycket tänkbart kan innehåll nyheter som beskriver den kinesiska diktaturen negativt. E-posta och fråga din politiska åsikts-ansvariga på kinesiska ambassaden om du är osäker om vilka medier en god norrman bör läsa resp. vilka aldrig ens ska besökas..
Hur svaga i karaktär verkar inte det norska folket? Och hur problematiskt försiktig med att dela information med Norge måste inte den fria världen vara?
När frågetecken om vem Norges regering och därmed övrigt i nationalstaten egentligen representerar ska man nog sunt ej lita på vad de säger eller vara trygg i att deras agerande ej är destruktivt. Det är att betvivla att korruptionen vi såg exempel på indikerar att problem i nivå med att Norge gör andra särskilda tjänster åt Kina som att hämta in information om från sina samarbeten med EU resp. deltagande i NATO.
Men för enskilda personer kan man sunt inte utesluta att dom har särskilda hemliga förhållanden till den kiensiska diktaturen. Beteendet vi såg exempel på är i sig så anmärkningsvärt att det ej ska uteslutas att en del kanske har "privata" förhållande med diktaturen. Både världsbild i tolkning av diktaturen kan göra när så mycket svagare än för som hur man från tänkbart annat tror sig ha värderat korrekta värden medborgarna tycker är sunda såväl som grundläggande mänsklig moral relativt föreställda värden av att göra tjänster åt diktaturen. Lite extra laxförsäljning i maximal påverkan jämfört med all laxexport liten och helt försumbar jämförd med oljeexporten där Kina ej orkar påverka prissättning eller ens kan styra ner sin konsumtion allmänt under överskådlig tid.
Man kan inte annat än att ta risken för att personer av diktaturen köpt i de norska funktionerna i staten kan finnas utan allmänt känt eller ens känt av några andra för resp. individ i Norge. Sådant är vanligt och trots att många avslöjats i länder som gjort sig besvär att söka dem är det antalet troligen få jämfört med alla. Organisationer, länder och individer bör tror jag rätt vara lite återhållsamma i information man delar till Norge. Hur engagerade är exempelvis norrmän i NATO rörande situationen i haven runt Kina? Sådant intresse kan ju kanske indikera en vilja från en eller flera personer i norges politiska system ej på ens någon uppenbar tydlig roll "högt upp". Räcker bra att kunna påverka beställning / önskan om information allmänt för att det tänkbart kan propagera till vad Norge investerar NATO tid i.
Hur svag - tagande bort associerad styrka från oljefonden - riskerar du ej att upplevas när du trots den och så få konkreta risker handel att du inte vågar göra annat än att buga för diktaturen? Hur hade det varit om Sovjetunionen ännu levt? Hade medlemsskap i NATO, oljefonden m.m. räckt för att Norge idag skulle våga vara annat än tyst när Treholt tömde Norge såväl som NATO på information? Eller om Sovjetunionen önskade hela Svalbard? Traditionen av motstånd från en tid när ännu Andra Värkdskrigets generation hade inflytande i politik och nationellt genomsnitt i värdering hade kanske räckt för att man av vana skulle protestera lite men kanske hade de som ovan åtminstone försökt göra som de blivit tillsagda om. I sådant är man åtminstone trygg i svenskarna: De verkar fridsamma och fredsälskande men fullständigt förvånar trots att man såväl känner dem från ett liv här när de upplever sig hotade (och ej heller särskilt binära i någon lösning någon annan ska ta hand om utan något av en kultur där folk nästan verkar hoppas lite på att man ska bli ockuperade och den abnorma vapentätheten i Sverige från jakt-kulturen är något man ska få lösa problem med själv).
Jag har önskat länge att beteende vi såg exempel på i Norge här vore vad som normalt i demokratier juridiskt är landsförräderi. Det finns fara i sådant här beteende jag ofta tror är farligare än att sälja information om Norges enstaka soldater. Man kan åtminstone hoppas att andra organisationer är försiktiga med vad för information de delar med Norska regeringsfunktioner. Det luktar lite av köpta inflytelse-objekt i det poltiiska systemet i Norge oavsett om nu peson namngiven är indirekt påverkad här eller inte. Den världsbild som givit en sådan desperation och vantolkning av vad diktaturen detta år så svag klarar i verkligheten kan jag tänka mig kan vara systematiserad till realitet genom att diktaturen har köpta personer i Norge. Det är kanske inte den troligaste förklaringen men knappast heller ovanligt allmänt.
Visst känns dom svaga? Och att man inte riktigt kan lita på dom?
Väger Sverige mer om ett övergrepp sker på oss som nation av diktatur? Väger en person norsk istället för av annan nation mer för Norge om övergrepp sker på denna. Säg att norsk kvinna helt oskyldig förs bort i Kina och torteras (kanske sexuellt). Är det rimligt att ha ett förtroende för Norges agerande som nation? Och varför ska man någonsin läsande något de tycker via media ta dom på allvar. Från att verka lite löjliga i detta irrationella bugande för diktatur till att man alltid kommer misstänka att de kan ha förfallit till korruption.
"When Norway’s Labour party lost the 2013 election, the new Conservative-led coalition made repairing diplomatic relations with China a foreign policy priority. So when the Dalai Lama, who won the 1984 Nobel peace prize partly for his campaign for Tibetan autonomy from China, came to Norway in 2014, his visit was ignored by government officials. Norway calculated that affording him a state visit would only worsen relations with Beijing. That might have been true, but the snub looked grubby and Norway earned no discernible rewards from China."
Från: The fierce independence of the Nobel peace prize could be about to end | The Guardian
Också gäller för människan såväl som hunden att den veka mentaliten mycket osäker kan vara den farligaste. De kan reagera irrationellt våldsamt feltolkande en situation bara därför att de blir onaturligt rädda (motsvarande ungefär vad svenska lag och rättstolkning rörande excess avser att hantera: Du blir så rädd att du inte har kontroll över dig själv ex. försvarande dig mer våldsamt än vad nödvärnslagen tillåter). Troligen ska väl saker ej konkretisera sig troligt där individens natur får samma enkla utslag för nation men det är i alla fall exempel på faktorer jag tycker organisationer likt NATO allmänt ska betänka när man placerar ut kärnvapen. Vissa länder är ej politiskt stabila nog och en del likt Norge är kanske inte kognitivt stabila nog för att det ska vara annat än mest risker.
Ingenting verkar krävas för att få Norge att springa runt och korrumpera åt dig
Och så obefintliga påtryckningar. Var är hoten om mord? Relationer bortförda man försöker utnyttja? Förtals-kampanjer mot nyckelpersoner? Detta är ingenting men kanske inte mer än som krävdes: Nivå rörande omoraliska påtryckningar är också i all realitet en skattning av ditt värde ty påtryckningar på en verklig nivå kommer alltid med kostnad och ansträngning såväl som systematisk upparbetning av pågående risker för diktaturen. Ändå med allt realiserat nedan såväl indikerat som möjligt innan om du är värd mer än lite lax ska ej i all verklighet vara mer än god ryggrad vad några stycken norrmän ska klara att hantera så att diktaturen kliver tillbaka och fortsättningsvis avstår från sådant. Gör man som Norge och på så tidig nivå kräver man alltid igen så fort Norge mot all förmådan vågar sig på att tycka fel.
"But it was the award given in 2010 to Chinese human rights activist Liu Xiaobo that has prompted speculation about Mr Jagland's removal as chairman.
China was outraged at the decision. It froze top-level diplomatic relations with Norway, imposed visa restrictions and banned salmon imports, a valuable industry for the Scandinavian nation.
So is his demotion a peace offering to China?"
Från: Why has the Nobel Peace Prize chairman been demoted?
Svaga i karaktär. Ingen resiliance. Inget du kan lita på klarar mer än ingenting: Ingenting viktigt på riktigt - Ingenting riktiga länder behöver klara.
"Spis bare laks, men franske oster, kanadiske elg og eksotisk afrikansk øl? Så vi foretrekker det enn å sulte."
Som jag tror en norrman typiskt tänker när han av senaste småstrunt blivit hysterisk i sin rädsla för mörker men ej med allt fett orkar resa sig för att tända lampan.
Och också om ej något pro-demokratiskt-Illumanti finns som kan sitta och trösta Norge när de ska säga vad de egentligen tycker ska ingen heller räkna ner det positiva värde moralisk ryggrad ger i ekonomi. Ej heller ska Kina ses som något diktaturen har särskild kontroll över annat än i ganska enkla övergripande åtgärder (som att förbjuda viss import: Rörande sådant dessutom begränsat av att kinesiska företag är notoriska i att bryta mot de få regler som reglerar dem om det verkar lönsammare). Vidare att diktaturen uttrycker så mycket av kraft sista åren är ej en korrekt opartisk beskrivning av diktaturens faktiska makt: Tvärtom är den svagare än kanske någonsin tidigare.
Kanske vore det korrekt att demonstrera att kinesiska folket kan bestämma själva vem de ska köpa lax från? jag tror nog att många importörer och livsmedelsföretag gärna väljer att handla från andra aktörer än att stödja besmittandet av diktaturen till andra länder skadande just deras möjligheter till framtida frihet: Förräderiet är ju just mot dom kinesiska medborgarna. Hade Nobelprises ej givits som planerat p.g.a. av detta så kan jag föreställa mig att det kanske var vad som började dyka upp som idé och kanske ledde fram till mätbar förändring: De har personlig styrka på nivåer kanske svåra att föreställa sig för ett land som förtjockats i moral och dådkraft till slöhet och barneets irrationella rädsla för mörker.
Diktaturen är ej ett ensamt uttryck för Kina som de politiskt mindre verkighetsnära får för sig av vad som står i tabell-informationen i Wikipedia rörande statsskick och styrande statsman:
"- Ja samma namn som förklarade demokratiska pristagare farliga för våra lax-pengar. Å høre er å adlyde."
Som jag tror en typisk medlem i en norsk regering tänker efter att Xi ringt för att beställa.
Mer än Norge krävs för att som Sverige vara nationalstat på riktigt
Norges tredje värde i Nobels Fredspris ska vi i Sverige korrekt se som påminnelse om att vi politiskt agerade rätt när vi igen försökte hindra Norge att gå sin väg. Det värde ska vi ej se som reducerat av att Norge ännu ej är där de klarar av att sköta bra om prisets trovärdighet och varumärke. Norge fick ju Nobels fredspris av Sverige för att uppmuntra dem att tänka moraliskt väl som en nyfödd nation. Något som både uppmuntrar omedelbart i riktiga tankebanor och ger år av möjligheter att reflektera vad frihet och sund moral egentligen innebär. Det var en bra sak att göra och blir inte lite fel bara därför att Norge ej riktigt nått fram till att klara allt moraliskt bra runt priset.
Rent konkret för svenska marknadsvärden gäller att övriga Nobelpris ej via defekt beteende av organisationen som sådan, dess samarbetspartners eller från svenska regeringen sökande att se till att ej någon tibetan firas som skicklig i något forskningsområde. Deras prestige och förtroendet för dom är sådan att de ej skadas av Norges problematik. Vi ser också hur tydligt Norge som koncept är utgångspunkten när korruptions-försöket diskuteras i media.
Norges misslyckande kladdar ej ner Sveriges större värde. Vi blir ej mindre av att Norge ännu ej lärt sig klara det här med att vara land.
Kan Sverige hjälpa Norge tillbaka till den smala vägen? Bort från brottets bana?
Norge håller med när så "ombedd" och är annars tysta när riktiga länder tycker om något:
Och när Xi är snäll och låter Norge få känna sig som ett riktigt land kan de ge Kina ett hantag med förtrycket (det är väl inte alltid upplevelsen av att vara stor förstördes som när Nobels Fredspris inte brydde sig just den gången i vad man ville ha gjort åt diktaturens i risk management av frihet så Kina inte behöver betala för det själva kanske en gång till).
Det är väl samma osäkerhet man haft lite roligt åt såväl fått något för att sitta och roas över som norrmannen visar när de bjuder frikostigt på Stockholmskrogen utan att man någonsin träffat dem tidigare medan man får potenta föreställningar om Norge berättade för sig och av och till självbilds-kompenserande tankar om Sverige. Bara lite komiskt samtidigt som man gladdes åt att Norge ändå verkade vara på rätt väg och ha ett bra område som skapade arbete och pengar: Vad vi så klart alla i Sverige hoppats på alla år sedan unionen upplöstes.
Det krävs mer för att vara en nation på riktigt än att vifta med flaggor och sjunga och känna sig som en stor statsman inför den kinesiska jätte-diktatorn därför att man trodde sig klara att manipulera ett oberoende för världen viktigt positivt värde. Det räcker ej att plocka ytliga symboler man ser att andra demokratier uttrycker och klistra på sig utan någon tanke man på innehållet. Du kan köpa den billigaste bilen du kan hitta, klistra på varumärke från världens dyraste bilmärke och köra runt med den i Oslo men för besökare från andra länder är det bara löjligt.
Hade det som det nu blev egentligen inte varit bättre att ha varit kvar i unionen och växt lite mer innan man försökte vara nationalstat själva? Ska vi komma och rädda er nästa gång Xi vägrar att äta lax? Oavsett hur osmakligt agerande var är gör dom sig så löjliga att det blir komiska.
Ingen realism i att det går att hjälpa Norge med en ny union med Sverige finns så klart. Men kanske kan man göra något likt Nobels Fredspris för dom igen. Något som hjälper dem att börja fundera på vad det innebär i ansvar för det egna folket och världen som helhet att vara nationalstat. Lite diskret uppmuntrande utan att de denna gång heller ser det som att vi vill göra säkert att de inte hamnar helt fel som nation. Diskret sunt uppmuntrande hjälp utan att vi kommer och upplevs när vi beskriver fel och i värsta fall ger exempel på Sverige på hur man gör det rätt som nationalstat som "kulturellt förtryckande".
Det gäller att få norrmannen att komma till att tänka på sitt nationella innehåll och inte bara köpa strunt som man klistrar på sig i tron att det betyder något. Vad är exempelvis de norska satsningarna på att skapa industrier och företag drivna av värdefull kunskap värd när de knappt ens börjat märkas i publicerade forskning lika lite som publicerade arbeten av studenter som gör arbeten utomlands?
De ser andra länder göra det. Betalar för att få formen av det så att de känner att de är värda lika mycket som "land" som riktiga länder likt Sverige. Men det verkliga värdet: Vad det egentligen syftar till att bygga för folket tänker man inte på.
Kanske försöka ge dem ett pris en gång till och hoppas att processen att utse pristagare denna gång lyckas med att få dem att lära sig något själva. Det vore dåligt om vi misslyckades en andra gång nu när vi förstår att nivån behöver ner på en mer grundläggande nivå:
Stora Demokratisk Nationalstat klarar att tänka själv fast Diktor ringer dig och säger åt dig att göra något (förtrycka diktaturens folk åt dem så att de slipper själva kanske)- Våga säga Nej!
Men givetvis med ett bra namn och väldigt indirekt i själva kärnan i vad de behöver lära sig än jag skrev det här. Givetvis anpassat till deras nivå kunskapsnivå, normala verksamhetsområden i landet o.s.v. Kontext mer i fiska och sälja mat och öl till brittiska oljearbetare kanske än kanske internationell politik direkt? Sådant en norrman förstår att tänka efter om utan att det blir underligt för dom. Lite grovt uttryckt vad någon lika efterbliven som vi nu förstått att norska politiker kan vara när det gäller internationellt politiskt på vuxen nationalstats-nivå.
Det kanske lyckas. Och tänk om de rent av i framtiden tänker kreativt skapande ett eget pris att ge till något politiskt mer primitivt land för att hjälpa dem att tänka mer om viktiga frågor. Eller rent av att de också börjat göra helt egna innovationer hittande på något annat än just ett pris... Hur fint kommer det inte kännas att ha hjälpt Norge upp från den fria världens B-lag som vanligen har sönder det mesta A-laget gärna sluppit att laga när de någon gång ger sig på att möta fiende-laget: Till istället en nation som verkar för en bättre värld.
Notering: Black Magic
När taggen black magic används för inlägg inkl. ett av de länkade (Romer och Judar: Hat-dynamik skapad från geo-grafer i dimman (2013-10-24)) ligger det i gräns-zonen för vad jag egentligen tycker är sunt att publicera i låg-komplexitet krav på annan kunskap görande missbruk kanske för lätt. Just här där risk för att norrmannen läser saker och ting är det kanske ännu mer riskabelt när man nu känner att deras normal-nivå i moral kan vara ganska låg.
Märker jag någon okynnes användning där exempel på problem och risker utnyttjas för att orsaka skada, hetsa till omoral m.m. kan jag bli irriterad såväl som agiterad vilken kan skapa en kreativ process uttryckande ibland ett negativt värde riktat mot sådan aktör om än tror jag normalt via gediget moraliskt acceptabla metoder även från en hård bedömning.
Sista exenoket blr ga vara det påbörjade projektet att visa att Koranens ord säger att ISIL som den av Gud i rösten av Mohammed utlovade prövnngen med de som säger sig komma i Gud men är av Satan för att pröva människan. De uppfyller faktiskt hela "checklistan" Gud gav i Koranen för att skilja ut dom som bara dumt lär sig den utantill istället för att sätta sig och läsa den ordentligt med förståelse av ordens meningen: Mujtahid och av vad nu för orsaker var det ganska länge sedan som jag reagerade i ord upplevt närmare tillbaka utan att det gav någon form av avsedd effekt hanterande tidigare problem eller uttryckande en kostnad för att hindra jämförbart i framtiden. Kanske delvis en fråga om relativ kostnad som parameter till effekt även om nu Koranen-projektet var praktiskt mindre tidseffektivt - för att säga det minsta krävande en hel del som ej del av kulturen i inläsningen Koranen inte bara till att hitta den konceptuella utgångspunkten att göra något med utan därefter demonstrerande dess riktighet - än upplevt elegant.
Jag tror verkligen det är utmärkt råd att ej exempelvis utnyttja inlägg ovan som inspiration till ett nytt marknadsförings-projekt för att öka hatet mot minoriteter i Sverige och även om man kanske tycker sig från sista åren att det alltid lånat sig att göra i sådant i väljar-feedback m.m. gäller det inte just här att man skulle gå plus. Istället håller man sig vid ev. intresse av innehåll till sådant som ej är "oheliga metoder" markerade black magic så är det såklart helt ok med mig även om man kanske avviker lite från den moraliskt föredömliga medborgaren verkande för en bättre värld i min bild av en sådan).
Avseende de ibland ganska "överuttryckta" metoderna tillämpande av en liten grupp aktörer rörande invandring i Sverige. Rörande risker med Norge räcker det helt säkert nog med att göra som Xi och säga till dom hur det ska vara: Nej och undrar ni något om vilken som helst fråga parlament eller annat ska besluta om e-posta så bestämmer jag det åt er som ni är vana vid (om Xi åker på semester någon vecka och det blir väldigt mycket rädsla och osäkerhet i Norge).
