Efter år av förtryck - i princip ockupation - av Sovjetunionen var tid för nationsbyggande i det tidigare Östeuropa rimligt: Jag såg det så vid tiden för alla dessa länders inträde i EU och såg ett lösare samarbete med lika gott ekonomiskt stöd såväl som frihandel men med större frihet att forma sig oberoende av det EU-gemensamma som en bättre lösning. EU med tyngd bl.a. från Sverige, Tyskland och Frankrike såg det som kritiskt att få in f.d. Östeuropa i EU.
- Bulgarien
- Kroatien
- Tjeckien
- Estland
- Tyskland
- Ungern
- Lettland
- Litauen
- Polen
- Rumänien
- Slovakien
- Slovenien
Det är när man betraktar Europa idag långt ifrån troligt att jag hade rätt: Det kom att fungera i huvudsak acceptabelt väl. Samtidigt behöver vi idag se att utrymnme för byggandet av den nationela identiteten i Polen m.fl. länder är viktigt: Söker EU att inkräkta där riskerar vi problem. Likväl givet att en nationalstat är medlem i EU kan icke-demokrati, korruptiopn och övergrepp ej accepteras. Lösningen tycks självklar i att ge länder som ej klarar samarbeten får tid utanför EU.
Ansvaret för nationalstaterna i EU som varit under kommunistiskt förtrycke är stort: Att ej gå emot förtryck själva och verka så i EU är att ej hantera och gå-vidare med de övergrepp man utsatts för. Som för individen utsatt för övergrepp kan sådant leda till ofriska processer där man istället för att ta ställning mot förtryck efter-apar förtryckaren som förgrep sig på den egna staten / individen. Byggandet av nationalstaten handlar i en del om att förr eller senare orka och klara att finna styrka nog för detta. Litauen har här orkat långt och visar sin styrka utåt:
Medan Polen ej ännu orkat att sunt gå hantera de övergrepp man - individer såväl som grupp - utsattes för och vänder sin historik av övergrepp mot återspelning i nya om än ännu ej lika betydande övergrepp som förövare. Det bor svaghet i detta.
När det kommer direkt till Sverige rörande problemen Litauen nu ytterst konkret hotas av duger föga så här långt. Tillåter vi manipulation av EU från den stora diktaturen går EU åt skogen snart nog: Starkt stöd för gemensam retaliation av EU mot varje - franmförallt Kina - diktatur som vidtar korrumperande åtgärder är gigantiskt viktigt: Utan det är EU meningslöst utanför frihandeln. Sverige tycks vekt så här långt: Misstanken är att vi söker gynna diktatur i utbyte mot handelsfördelar och från det via Svenska export-konstellationer riktade bidrag till tidigare politiker ( jag avstår från konkreta exempel: men att samkontrollera debatt-inläggg mot "stipendier" m.m. har tidigbare gånger visat på problem ).
Vad jag hade utgått från var sjävklart var ett starkt stöd från Sverige rörande ordentligt bestraffningssystem implementerat i EU såväl som mer än det initialt nu ( hade man agerat tydligt tidigare hade vi ej varit i problem nu ) ett för Kina gigantiskt dyrt demokratiskt hjälp-paket inkusive att Sverige såväl som forna Östeuropa landet Tyskland följer Litauen i diplomatiska relationer med Taiwan.
Att agera nedanför sin styrka för små give-aways från Beijing-diktaturen är att reducera ned folkets självbild och därmed förutsättningar till fritt tänkande, innovation och att våga försöka. Ersatt av osunt sneglande på Xi - idag konkret Kinas ewvåldshärskare - idéer om vad han önskar av oss. Som jag ser det är sådannt inte bara oacceptabelt utan så farligt att det är rimligare att lägga 5 miljarder kronor på att verka för Xi's frånfälle som att lägga det på försvaret. Xi är farlig, korruption från diktatur av EU är farligt, och smyg bugande av Sveriges politiker framför diktaurens envåldshärskares tron är äckligt såväl som en livshotande cancer.
