Havande värre problem hårdvara än jag hoppats efter att investerat ett antal nya T (några T odugliga om än med föga data-tappat görande saker trångt krävande vandringar av filer samt också dator med tillgång internet utan säkerhetskrav kraftigt defekt i normal inmatning: tangentbord, mus m.m.) är föga riktigt tydligt efter att ha rädda upp en mängd samplings representationer till funktionellt att gå in. Lätt utmanande verkligen att skriva på den här.
Men jag ser ändå riktigt fram emot att få möjlighet att med min kroppsegna interna dator såväl med maskinellt representerade koncept se närmare på vad som ändå sedan november börjar lukta mer gott. Att själv försöka följa mycket i världen är svårt och också om jag hellre ser Kina som en intressantare entitet att följa i dess transformation till frihet är för flockdjuret människan föga i den moderna världen icke-relaterat. Växande intensitet runt om Kina såväl som i gör inte minst maskinellt data när jag når tid med nya och större grund-datastrukturer oerhört intressant.
Vad nu tiden egentligen är i en händelse-per-absolut-tid kanske jag efter det bättre vet efter att önskat den nya större versionen ändå sedan jag gjorde 2011 prediktionen. Ev. ligger vi ungefär i alla fall om vi utan att jämförbart maskinellt följt upp än utan mer tolkande lite med ytliga upplevelser rent personligen av nyheter m.m.som goda järtecken.
Och fascinerande nog är det kanske inte - om så - bara de mänskliga murarna som faller för att skapa något praktiskt användbart för frihet, ekonomisk tillväxt sundare görande ex. sjukvård, vettig pension, en sund arbetsmarknadsmodell (den svenska mitten här är sedan 1970-talet välkänt den optimala balansen resten av världen strävar mot - ej lika rovkapitalistisk som Kina och indirekt Västväröden egentligen vara Kinas utökade ekonomiska ägare men med all vardagspolitik rent av odefinierat för vad vi ddirekt kan påverka: att vara delägare i en mängd kinesiska halv-slavar är praktiskt när man köper hårdvara men moraliskt problematiskt och kommande med enorma internationella såväl som inrikespolitiska risker) o.s.v.
Kanske faller den Kinesiska Brandväggen som den brukar kallas (finns inget sådant: mest filtrering och troligen i säkerhet internt inte bättre än sämre än normalt för stora organisationer vitt-förgrenande handlande saker hit och dit). Men stenar tycks börja rasa.
Och också om den byggs upp starkare än förr är det intressant att se som ex. på vad man gärna följer. Stora organisationer särskilt när växande möter växande komplexitet. Effektiviteten av en individ eller formaliserat verksamhetssystem oavsett på papper, eller i IT levererar mindre per enhet. Att forma nytt kostar och ju större redan desto svårare blir det. Att hantera större organisationer är i sig kostnad. Att bygga ex. ett land kan därför ta enorm tid även i modern tid med eller utan Twitter, och UN (varande för både vetensapligt mätt rörande kostnaderna när sake rväxer och för UN i accounting).
För företag kommer förändring som vi externt märker ofta oväntat. Säkert ofta oväntat internt också. En mjukare inlärningskurva är därför vad som normalt hör till hindsight-världen. Komplexitet i påverkan från externa faktorer som allmän ekonomi och innovations hos andra man missat, kunder missat tills de plötsligt alla börjar köpa av något bättre och/eller billigare,m.m. kan göra att kostnaden plötsligt märks i dimensioner enklare att följa samlat: antal sålda mobiltelefoner, inga av internet-produktsatsningarna som gick så bra man hoppats (ej som telekom-världen med långsamma standarder o.s.v. styrda av aktörer som har råd att investera i att addera god tid på att få dem riktigt bra tillsammans precis som man själva gemensamt hos Siemens, Motorla, Ericsson m.fl. som det förr mer var i telekom och fortfarande är). För att ge Ericssons halvering i head-count runt 2000 som ett tänkbart exempel.
Och kinesiska diktaturen och stat bredare kommer med en enorma komplexitet givet man förändrat och reducerats bl..a genom att låta mer i ekonomi sköta sig själv. Hellre än att försöka planera allt i partiet (se rörande kommunistiska enterprise och planekonomins betungande komplexitet). Men ny komplexitet kommer och att försöka bevara den råa smutsigare sanningen som kvarstår när illusionen om att nå kommunism snarare än imperalist (Kina är på väg att bli en av de värre imperalisterna - om nu inte för att vi erfarna slugare kapitalister - lite fetare, mindre hungriga självorganiserat dem till vårt): Makt-hunger. Kraftig källa till reward för dom makt är den naturliga berusningen. Inget är riktigt det samma kanske av de vanligare. Ett möte mellan mer välkänd reward via inlärning och amygdalas potenta skattningar av flockens topologiska samband - och med långsam över tiden glädje över makten man bevakar vunnen i organisationens yta - likt ett revir men mest för egen del. Och av och till stärkande strider eller slugt fälla krokben för ungdomarna som ännu inte är gamla nog att veta att man bäst inte trampar i dina domäner.
Men även om alkohol, droger m.m. kostar mycket gäller ju här att även om skada resonerande nog är mindre när makt driver så är just för diktatur snarare än sundare stärka sin hjärna i fotbolls-klubbens välberedning, ett företag konkurrerande ut andra, eller bestrida osunda entiteter som journalist, eller finna tillfredsställellse i att våga risker för att skapa något bra i Ukraina som det tycks att foket där klarat en bit på vägen vill jag tror (men så klart krävs mycket engagemang därefter: tillfredsställelse över att vinna ett val eller styra en valberedning kan förhoppningsvis räcka bra för att motivera till en myckenhet av tråkigt arbete över åren).
Jag vill därmed hoppas att jag även snart känner att både växande intensitet och nuhet mot förändring gäller såväl som att systematiska långsammare faktorer som bl.a. kkomplexitet kommit en bit på vägen.
Och om nu inte vill jag gärna tänka mig att jag utnyttjar diktaturens sannasta kärna: makten är per definition tillhörande i lag och rätt den som håller makten och själv göra att försök att ta den ultimata Kejsar-titeln och styra det största landet i flock mening vi haft. Och när den berusningen är vad jag blivit tolerant mot tagande Korea, Japan, Indien, Vietnam efter behov. Spännande strider i manlig domän - skapande sin egen historia likt Caesar skrivande det själv mer eller mindre.
Och når jag inte till Europa och Afrika. Minns mitt veto när ni i er föga effektiva nu - om än kanske stabilare efter min död men det är ju inte relevant här egentligen - i FN har jag veto. Vill jag roa mig med att se er springa runt och peta runt med trivialiteter för att lösa något beredande min väg så stoppar jag det. Gillar ni det inte skjuter jag några av mina bönder eller svälter Tibet eller dyligt världen tycks engagera sig i. "Ni klagar och till vad nytta? Se den större svält än den ni föll på att för dödliga förbjudet att förändra när ödet säger nej.".
Mitt beslut. Min makt. Så länge jag styr staten. Diktatur är ej definerat av något annat än kontrollerande makt. Och ingen funktion annat än att ta den och försvara den finns. Förutom viss artighet rörande vapen vi slöss med man nöjer sig med tills någon tröttnar och rullar ut pansarvagnar därför att budget-besparingarna i försvaret är dumma.
Jag har länge haft en speciell personlig relation - upplevt så att säga till - Lord Vader såväl hans potent motiverande och starka ändå djupt vackra tema-musik. För mig var han alltid den större funktionen och positionen att tänka på för att skapa motivation. Mer så än kejsaren. Vader har ju en så djupare möjlighet att direkt hands-on gå ner och lösa problem den goda energieffektiva vägen medan kejsaren känns en aning distansierad såväl som mindre realistisk. Vader kan jag se som min förebild om någonsin blir den kejsare över en bunt slavande dvärgar jag alltid känt varit en större sanning i mig. Dykande upp och se till att folk håller tids-scheman och master-plan jag ritat upp.
Darth Vader: You may dispense with the pleasantries, Commander. I'm here to put you back on schedule.
Likt när jag slåss med pennan. Jag kommer och skriver en elak dikt till dig. När du rad läser den hugger jag dig med dess vässade spets. Utan förankring i hela folkets demokrati finns ingenting som stabilt kan balansera brott mot kutym. Förr eller senare. As needed. När lämplig general kommer ut på gatorna är beroende på sammanhang pARTI-Konung Xi trots enorm makt innan över partiets alla i andra situationer inflytelserika medlemmar från diktatur-arbete till hemmet värt ingenting. Han liksom vem som än håller makten är det alltid givna målet p.s.s. som folket i revolutionen tills seger eller reträtt är det.
Och trots pedagogiska ex. vill nu kinesiska folket inte ha Kina gemensamt (inte tungt mänskliga för det önskande och fodrande en stark ledare som jag), Xi gammal redan börjar se vek ut drickande ko-mjölk eller vad nu gamla Svea-konung sägs ha gjort när han gick i barndom så vill jag tro och hoppas att ni alla blir mitt. Likt gamla tider kommer skönhet och exakthet belönas. Ni lär alla lära er dikta med belöningsrelaterad motivation och risk för beordrat självmord. Medan enklare folk utan talang här och ej direkt intressanta att motivera upp talang i för att lära övriga att dikta som jag vill kanske får skapa stayer på sin fritid för att bygga kultur och skönhet att uppleva när jag ev. någon gång ids resa ut i landet. Och datorer förbjuds. Datorer slutar alltid med att vi slavar åt dem medan de ska lösa problem åt oss. Väldigt fel. Kejsare Hans är ej slav åt någon och folk ajg äger ska ej slava åt annan än mig.
Ukraina tycks i alla fall inte vara ett slav-folk.
