Ett excellent område att betrakta praktiskt är krigföring: stor budget, och vanligen väldigt intresserade av vad som sker just nu resp. vad som kan komma att hända.
Vi kan - och korrekt så - argumentera att stor förståelse för vad vi exakt avser är viktigt. När vi är nära det praktiskt implementerande. Vi vill t.ex. ogärna att vårt spionplan spårande fienden istället börjar förfölja vilda djur den får syn på därför att en lantbrukare den hörde prata kallade älgarna för terrorister efter att de åt upp hans tulpaner.
I det kreativa och resonerande är dock samma sak på andra sätt begränsande. Vi avgränsar världsbilden möjlig. Part-of-whole som koncept har jag haft svårt för från det perspektivet genom att det fodrar att vi definierar ett perspektiv för vad som hör till vad. Jag reflekterande det närmare såg dock då ingen bra definition av vad jag upplevde problematiskt i den mening att ett alternativt synsätt presenterande sig direkt.
Följande definition i kontext av agerande roller i språkanalys tyckte jag uttryckte hur man i det kreativa mer rörliga parallellt mer entydiga interna representationer - om alls (människor tvivlar jag just på är entydiga över längre tid om ej repeterat konvergerat en mening: snarare att det entydiga är just situationsberoende) - kan se på del av en helhet:
Ofta både mycket tydligt - praktiskt ibland för tydligt - definierat och ändå konceptuellt otydligt.
Här säger vi stället att delen A är "del" av B om inverkan på A påverkar B's potentiella agentativa egenskaper och/eller inverkar på sannolikheten att B agerar agent.
Ex. avlägsna armen av mig inverkar här akut resp. troligt permanent i viss utsträckning. Invaderande land p.s.s. Att gå in i område med risk för rån lika så introducerande mål för det.
"Helheten" är centrum för perspektivet vi tar. Den entitet vars handlande vi vill prediktera.
Tänker vi oss nu vårt spionplan igen är vingen en mycket sannolik del. Skjuter vi sönder den har vi mycket trovärdig förändring av dess agentativa egenskaper: det störtar. Vet vi av erfarenhet att dess övergripande människor blir nyfikna om vi skjuter raketer i område Q där de förvarar kärnvapen är området i det agerande del av helheten spionplanet är med sannolikheten för att dess agentativa, förändrande agerande, påverkas.
Ytligt kan det tyckas underligt när vi jämför vingen med raketen. Men jag menar att det känns underligt därför att default-perspektivet är det direkt visuella som synonymt med handlande. Vi är vana att handlandes fokus konvergerar för vad vi ser.
Från: Att besegra Tyskland: Kunskapsdriven militär-innovation (2012-12-30)
Likartat kan vi definiera vad något är. Det är centrum för dess delar. När det i tidpunkt N agerar och gör det i en tänkt sannolikhetsfördelning och vi i den domän vi analyserar från mäter får vi dess mening som centrum för den utgångspunkt vi skattar.
Den definitionen är samma sak som att i domän skriftligt språk säga att centrum för hur vi refererar den är den troligaste mest självklarta symbolen: typiskt ett ngram bestående av ett eller flera ord med bokstäver.
När vi refererar något internt "entydigt" (antaget jfr den verklighet vi säger är självklar rörande vår tolkning av den och projektion till den interna representationen) gör vi samma sak. Vi inför en given självklar mitt för att inte i onödan hamna i problemet (när vi är rationella: väldigt ofta kan den intresserade märka att dessa representationer vanligen införs för att sedan söka få världen att förändra sig - i pengar mätbart noteras det vanligen i samband med datainteraktion över olika system).
Från detta återvändande till slagfältet kan vi se två domäner. Att när vi representerar vad vi redan satt fokus på förstå vad vi refererar mellan samtalande. Resp. predikterande och tolkande inte inducera eller antaga att världen följer våra antaganden.
Praktiskt exempel på försök att nå det mer entydiga över system vi refererar och också inkluderande i den senare versionen ett tänk kring situation awareness finns i universal core (särskilt senare SL):
Dels tycker jag lagom begränsat i omfattning och ambition samtidigt är känslan efter att tittat över vad publicerat att man ändå haft stort fokus själva standardiseringen snarare än att börjat från direkta praktiska behov med fall där. Om så lätt standard-farligt då standarders förmåga att klara metamorfors till verklighet är att de används: där löser man problemet d.v.s. avgör om standarden är verktyg i verkligheten eller försök att förändra verkligheten till något ej värt kostnaden för det.
Surfande Universal Core är också ett fascinerande möte i trasig SSL: ej fungerande klient-certifiering, ej korrekta server-certifikat, implicita ldap-kopplingar, indexering i sökmotor av sidor som kräver klient-inloggning m.m. Dessbättre för entiteter vars interaktion med delar av den militära helheten ej fungerar riktigt som tänkt är nu säkerhetsproblem i SSL lätt fascinerande bland de minsta säkerhetsproblem man kan ha. Angripare tycks genomgående helt ointresserad av det.
