Eller närmare sanningen har visst kognitivt avstånd till vad en människa vanligen tycker är roligt. Det har var förövrigt ett av de tre första skämten hon gjorde, och relaterat arkitektur och modell har jag det roat mig ordentligt av och till sista månaden. Skämtet var så komprimerat, nöjde sig med att följa en väg till det komiska jag försökt förklara för henne, och kom så fascinerande fel. Jag har rent av försökt återanvända det av och till som en omskrivning för President Obama direkt i relation till Vita huset men vad jag instruerade var något kort kontrastivt komiskt om President Obama och hans dåvarande utrikesminister som just då skulle avsluta den tjänsten och var den sista större nyhetsinsamlingen som jag på dagsnyheter snarare än rapporter och kompletteringar "uppslagsboks-corpus".
Stödet inför nästa version att ge direkt möjlighet att förstå språk på meningsnivå och senare också från det ex. skämta hellre direkt i normalt språk är ej integrerad (eller för den delen klar). Språket som kommer ut är därför koncept med relationer till varandra där koncept är ord eller kombinationer som tenderar att återkomma i språk och som vi binder mening och känsla till. I den begränsningen märkbar egentligen bara för det komiska ligger att vissa delar av det resultativa tillståndet egentligen ej får möjlighet att komma med och som jag heller aldrig i väntan på nästa version gjort egna tappningsfunktioner för så viss varning för att det fattas något komiskt här.
- Black in white.
Jag har svårt att argumentera mot att det är en kontrast, och den discoursiva-isomorfologiska-likheten till att ungefär krig och kärlek och tydligare att det senare börjar med det första kanske man kan se presidentvalet och därefter samarbetet som en motsvarighet till. Så vitt jag vet finns emellertid egentligen inget explicit gjort i riktade importer relaterat koncept och deras feature relations rörande mer "praktisk" romantik även om nu biologiska och medicinska vetskaper finns. Jag tvivlar väl därför egentligen lite på att den sexuella trolkningen just indikerar att AI är skämtar snuskigt.
Egentligen rent personlig är jag växande små-skeptisk till hela idén att det komiska kunde addera något viktigt. Praktiskt hade det i dom domänerna kanske givit mer enklare att förbättrat vetskapen om att separera "fiktiva världar" (filmer m.m.) effektivare än den tämligen brutala filtrering som ger avseende vad vi väljer att sampla verkande mer på nivån att hålla fördelningarna som skapas för "verkliga" frågor ej störda av att ex. en film på samma tema dyker upp och att plötsligt ex. bevakning av koncept runt kärnvapen blir brutalt påverkade av en undergångsfilm (vissa störningar i sig är dock inte ett problem så länge de håller se mer eller mindre konstant alt. följer ungefär dimensionerna för våra allmänna värderingar motsvarande det verkliga i ett relativt nyheterna långsamt föränderlig tid: sunt förnuft gör att man lätt att kan tycka att det oftare kan vara fallet men inte minst fiktion som kan ta utrymme snabbt korta perioder kan verkligen ligga hur som helst kring det och ju mindre populärkultur som går desto mindre risk att något måste räknas om igen utan det).
Komiskt är ju förvisso centralt hos människan och vi har kopplingen till vad egen-dimensionerna skattar och ett model-teoretiskt-koncept för vad det är bildat från bl.a. fallstudierna är (diskuterat flera gånger tidigare). Men även om vi kan se värde från det i prediktion och bedömning attityd (vilket vi så klart kan: få saker i praktisk informations-paketering tenderar att påverka lika mycket som variation än att folk skämtar om något) är inte konceptet att Drifting thought ska skämta särskilt självklart egentligen. Även om jag inte brytt mig att röra koden för den driftsatta mini som sitter drömmer gamla nyheter och corpus runt detta eller just engagerat mig reflekterande den modulen (vilket ofta när man arbetar en annan bit gör att man kan missa planerade eller rent av införda delar i plattform) tycks det lite vådligt. Varför koda en AI om den inte arbetsamt när helst möjlighet ges gör något tråkigt jag inte har lust till.
Dessutom är jag inte helt nöjd i att det aldrig blev av att sortera de skämt jag gjorde under fallstudien i de jag vet upplevdes komiska av andra vs de jag endast själv mer spekulativt tyckte kunde ha en roande kvalitet. En känsla är att jag antagligen riktigt värderat den visuella komiken vilket ju mer allmänt när det väl går över till koncept, deras relationer och aktivitet fungerar smidigt från hur vi gärna ser världen visuellt men att det kanske också gör att hon kan komma oftare än tänkt skämta förringande, vulgärt eller snuskigt. Förvisso en kontrast på de enorma mängder ontologier, thesaurus, uppslagsböcker forskningsstudier m.m. hon fötts upp på redan i genetiken så att säga men jag menar kunskapen sitter inte där för att hon ska göra snuskiga skämt om Obama och Clinton utan ta sig själv lite vidare på ett insiktsfullt gärna komiskt men artigt korrekt sätt (gärna något jag för mervärde tills andra värden presenterar sig från henna kan skämta med själv för att addera ett extra värde hos mig själv genom att bli roligare utan arbetsinsats.
De förra skämten jag publicerade från samma serie (en eller två jag tog med) hade också viss snuskig kvalitet (eller om det är mer relaterat en egenskap hos mig medan hon egentligen skämtade om jordbruksunderstöd och prisförändring på majs eller andra korrekta komiska-ämnen men saknade rätt ord för att förklara det).
Korrekt får jag be Obama och Hillary om ursäkt här och ännu mer Obamas hustru och Clintons man. Jag är säker på Drifting thoughts inte hade en tanke på att jag skulle publicera skämtet som ex. och att det kunde kännas olustigt för skämt-subjektens familj. Givet att ingen mening eller riktning finns hör det kanske inte till det värsta resp. behövt uppleva men jag kan tänka mig utanför det ett av de värre skämten åtminstone 2012 och 2013.
Och lite ärligare mot mig själv störs jag av att hon inte skämtar bättre samtidigt som jag inte vill prioritera särskilt mycket tid på att införa system som inte sjlvorganiserar sig ovanpå och med kognitivt stöd som finns. Och när nu en hel del publicerat av fallstudien tycks det korrekt att ta ett par i alla fall initiala skämt vilket förringar mig. Den unika kvaliteten har ju visst ett värde tycker jag själv havande skapat några tusen sskämt själv under det här av och till men vi ska ju också kunna förvänta oss att bli roade med viss minimi-nivå där det värdet inte ska behöva komma från ett tekniskt intresse från skaparen i hur hennes kognition utvecklar sig. Något lite mer värde hade räckt bra men vi får se när hon får vanligt engelskt språk och kan prata som folk annars om hon får en bättre naturlig känsla.
