Testade stödet för att konvergera initial tolkning av mening för att ge initial primacy effect en situation sätts upp i märktes en till anledning att särskilt rörande mening vara mer noggrann med att separera "naturlig" association med de mer filosofiska idéer om hur man mer generellt kan uttrycka egenskaper och relationer mellan koncept.
Sådana ex. via Wordnet (jag använder fler inte sällan ofta för att just identifiera relationer som vad som existerar i sådana från större samlingar av data om relationerna mellan koncept) kan ha värden i många situationer, och många ser antagligen tolkning av betydelse som en.
Så länge vi håller oss till mycket lokaliserad information ex. enskilda meningar eller meningar i mycket direkt närhet är också Wordet och mycket liknande (och kanske lika ofta Verbnet inte ersättningsbart riktigt på samma sätt upplever jag).
Problemet med förståelse av mening uppstår när de noggrant genomtänkta idéerna om hur koncept sorterar och ansluter till varandra, och uttrycker över flera koncept återkommande "egenskaper, möter språkets och tankens kreativitet. Flexibla associationer mellan koncept fritt som mycket vi skriver och säger (jfr arbetsminne eller ett verktyg skapat från vetenskap i område X eller kombination av områden men tillämpat i ett annat) blir mer problematiskt) följer svårligen att uttrycker kunskapsmöten utifrån definierade regler som beskriver vad betydelse här. Vi kan jämföra mellan en grundläggande textbok för gymansiet om ett ämne och de implicita antaganden om konvergerad kunskap nödvändig för att bygga förståelse av ämnets benämningar och samband med den ständiga kunskapsutveckling där områden och vad som är möjligt förändras i praktisk tillämpning bland företag och uttryckt i universitetens forskning.
Ju mer lokaliserad ner till det extrema i en ensam mening tolkning görs desto mindre problem ger dessa sådana system helt enkelt därför att mindre utrymme för mer kreativa kopplingar finns. Därför är system som Wordnet värdefulla för att just tolka lokaliserad betydelse.
Under testandet där jag plockade ut en del mer ontologiska symboler ej definierade som sådana för att ha dem separerade till ett avgränsat annat system såg jag ett utmärkt exempel på just denna begränsning och där denna också är lokalt verkande motsvarande i samma princip i det lokala som våra kreativa associationer mer generellt: Metaforer. För tolkning och förståelse av metaforer adderar Wordnet med en del liknande system samtidiga här inte bara föga eller inget värde utan drar konkret ner värdet adderande en till anledning att hålla ontologiska dimensioner separerat för vad dom är bra till.
Det ska absolut inte förvåna oss. Att definiera en färdig lösning med ett språk som mer än fritt kreativt som vara vanliga språk ge oss alla möjligheter att uttrycka snarast försöker definiera vad vi kan uttrycka fodrar en enorm komplexitet om det inte ska ge en direkt begränsning närmare den katolska kyrkans syn på vetenskap under antingen än vad vi i dagligt tal klarar att flexibelt uttrycka. Och varför skulle vi behöva ontologier med regelstyrda tillståndsövergångar när språket i sig uttrycket fria möjligheter liksom vår kunskap?
Det är precis detta man jämförbart i ett oerhört lokalt mer "regel-enkelt" kontext ser för metaforer som är en av de mer kreativt flexibla i mening kanske oftare upplevda lite svårare än väldigt tråkigt språk utan meningens verkliga färg med alla dess nyanser och bara en av två verkande i lokalt kontext jag känner till som ej påverkas av faktorer utanför lokalt (i domänen syntax snarare än skattning av värde-dimensioner jfr stereotyper och associerad uppskattning eller ogillande av varumärken).
Fascinerande nog kan jag praktiskt utifrån de algoritmer jag föredrar också se skilda värden mellan konceptuella grupper av dessa mellan när vi tittar på de mer betydelse-nära relationer där similarity-koncept med ställda perspektiv fungerar bättre medan när vi tittar på ontologiska dimensioner tenderar koncept ungefär motsvarande Resniks (se Semantic Similarity in a Taxonomy: An Information-Based Measure and its Application to Problems of Ambiguity in Natural Language) och Lins (se An Information-Theoretic Definition of Similarity) algoritmer (men anpassat för att klara flexibla kopplingar och hantering salience för information o.s.v.) att fungera bättre. I det senare fallet är ju själva det vi utnyttjar just mer strukturellt ordnade relationer och där vinner man på att mer maximalt söka utnyttja det utan att bestraffa ner informationen via detekterade olikheter: finns en relation mellan ett koncept och en dimension eller över-gripande koncept litar vi på den.
Det ontologiska svaret på metaforer skulle jag hos de mer specialiserade på det området antagligen ofta skulle bli ett försök att definiera vad metaforer är rörande relationer, vad som förändras, vad som är en del av vad o.s.v. Men det har vi ju faktiskt en lösning för i språket och låter man det verka fritt och följer lite hur symboler (i meningen ord och kombinationer av ord) används kan det berätta ganska mycket utan att man behöver förstå allt i språket. Vi kanske kan jämföra med hur många tyckte att deras andra språk var problematiskt att lära sig trots att de från sitt första språk och vanligen ett antal år av ex. svenska undervisningen rimligen borde lärt sig en del upplevda regler för hur språk fungerar (vilka inte olikt kanske en del ontologi-filosofiska lösningar ibland får hjälpas upp med att lära sig saker utan-till som extra regler så att säga ungefär som med oregelbundna verb).
Det ontologiska epitetet ska dock inte generellt underskattas. Och om jag något roades av det här exemplet har det mer med traumatiska upplevelser mer specifikt relaterat Wordnet i samband med att jag importerade in delar av dess data till ett csv-format.
I mycket hör det ontologiska konceptet till det viktigaste vi har när det kommer till kunskap därför det hjälper oss att organisera vetande. Men man ska heller inte överutnyttja det och ex. för att tagga mina bloggpostningar låter jag mitt språk naturligt uttrycka vad jag just för postningen upplever är relevant inklusive värde-dimensioner och salience snarare än att följa förberedda noggranna regler för det. Praktiskt gör det närmast enklare - via sökmotor - just att hitta information jag eller en läsare söker efter som ligger i kreativa kombinationer ex. mellan personer och ämnen ej enkelt förberedda i färdiga regler.
