Genom verklighetens "välsignelse" och "helvete" kan man ge det i förväg pedagogiskt talande exemplet till vem som helst som skulle argumentera att jag för resp. sida hade fel i . Från följande:
"Health officials said on Friday that a 20-year-old Palestinian was killed and nine others wounded in a clash with Israeli soldiers in the southeast Gaza Strip, testing the cease-fire between Hamas and Israel after wild celebrations here on Thursday."
Respektive:
"Maan, the Palestinian news agency, reported that a group of Palestinians went to Abassan, a border area east of the southern town of Khan Younis, on Friday to pray on their land, and ended up throwing stones at soldiers, who responded with gunfire."
Från: Israeli Troops Said to Kill Palestinian, Testing Cease-Fire
Direkt efter vapenvila att börja skjuta resp. kasta sten på den andra inser vi när det så systematiskt över tiden inbegripande så många av resp. nation gör att man svårligen kan argumentera för att den genomsnittliga personen där nere är är riktigt frisk i huvudet. Och det oavsett om denne är aktivt involverad eller inte. Medborgarens ansvar varken börjar eller sluta med att klaga och göra ingenting utan som historien lär oss skapas staten som ett värde för medborgarna genom deras engagemang och dom risker dom tar.
Antingen klarar resp. att komma till insikt och ta ansvar för att lösa sina egna problem. Eller blir problemen aldrig lösta och det oavsett hur mycket resp. med vänner överuttrycker gnäll över vad den andra gör, tänker göra och hur orättvist allt är. Ju mer de gnäller medan de skjuter och kastar sten på varandra som integral över tiden över visst relativt gränsvärde desto mindre lyssnar världen. Det är verkligen samma sak som med munkarna som tänder eld på sig själva:
- Tibets munkar måste sluta tända eld på sig själva
- Att motverka "tända eld på sig själv" subkulturen: Positiva åtgärder
Rörande den här konflikten bedömer jag också att det stör annat. Inte minst indikerat associerat samarbete rörande motivationsnivå Iran och Kina påverkande också Syrien. Sådant här med samtidighet tenderar att öka risken för mer "över" säkerhets-uppmärksamhet med övertolkning rörande ev. riktad motivation för förändring d.v.s. ledande till idéer om något illuminati-liknande ex. i något neo-konservativt hemligt brödraskap vilket kan öka risken för att vapen och kapital görs tillgängligt som hot mot befolkningen (realiserad risk flera gånger och kanske nu ev. igen nu förstärkt och emedan jag tidigare närmast skulle se effekten av sådan förändrings-inducerande trots motsatt syfte gäller det ej nu).
Problematiken med den här formen av långvariga konflikter är också i en helt annan dimension att säkerhetsapparater byggs upp för att prediktera problem. Samma form av lösningar är lätt att frestas att utnyttja också för inom business intelligens genom att man börjar se det egna landets ekonomi som en nationell säkerhetsfråga. Det i sig som konkret verklighet är dock en direkt motiverande faktor för att lösa problemen. Emedan krigföring m.m. har väldigt lågt internationellt juridisk möjlighet att hantera kännbart (till och med reglerna runt brott mot mänskligheten trots alla lyften efter Bosnien att så inte skulle bli fallet är tomma) gäller det samma inte ex. företagsspioneri.
Innan man ev. hamnar i en situation att detta blir verklighet (om man nu inte redan nått dit vilket en del pekar på) tror jag verkligen både Israel eller Palestiner vinner på att se till att lösa den här frågan med seriöst engagemang. Jag tror också att dom kommer klara detta och att dynamiken generellt i Libyen, Marocko, Syrien m.m. kanske hjälper till och att man under 2013 når en seriös lösning implementerad.
I have spoken.
