"A bright idea came into Alice’s head. “Is that the reason so many tea-things are put out here?” she asked.
“Yes, that’s it,” said the Hatter with a sigh: “it’s always tea-time, and we’ve no time to wash the things between whiles.”
“Then you keep moving round, I suppose?” said Alice.
“Exactly so,” said the Hatter: “as the things get used up.”
Från: A Mad Tea-Party, Alice In Wonderland.
Själv har jag aldrig förstått poängen med gåtor. Berättar någon en gåta för dig är det ju med syftet att du antingen bränner din dyrbara kognitiva-beräkningstid begränsad under en livslängd eller att de vill berätta något och antagligen försöker igen.
Ofta bygger de dessutom på språkliga egenheter vilket kanske förklarar barns tror jag större intresse av det givet deras tämligen aktivt pågående inlärning expanderande de biologiska neuronnäten.
Tid är ju också verkligen i så mycket en fråga om förändringshastigheten och kanske mer än faktiskt förändring i samhället och grupperna av människor hur det motsvarar vår kogntivia förändringshastighet det avspeglar. Snabba händelseförändring vi tar emot i språk ger intensiva tydliga minnen och det i sig kan innebära att tidsperiodens erfarenhet får större påverkan än vad det konkreta värdet egentligen förtjänar om man noggrannare jämför saker och ting.
Omvänt skspar det precis som The Mad Hatter antyder för Alice viss flexibilitet att välja den upplevda mer än fysiska tiden för ett händelseförlopp. Oavsett hur ex. segt det varit kan det vara möjligt att genom förändring av händelsernas intensitet när de troligt uppfattas via det kollektiva språket dra upp hur tiden relativt förändringshastigheten påverkas. Förändring av det liksom mycket annat kan öka väldigt snabbt men tendera att också bottna ut i ökning där konvergerande mot ett maximalt värde. Ett företag jab glra nubbeb av en händelse tydligare oberoende av andra faktorer genom högre intensitet relativt tid men får mycket eller för ofta och den möjligheten reduceras eller skapar inlärd filtrering där det inte alls märks.
