Av och till förändras ett kanske innan lugnare jämvikt till att fler än annars vill realisera tillgången eller att färre vill det men ingen vill ändå köpa vad det nu är och priserna ändras. Vår skattade totala förmögenhet kan helt visst röra sig med det.
Det i detta sammanhang extremt fascinerande är absolut inte detta där vi ju faktiskt ändå har mycket färre problem om vi oftast upplever jämförande från vår livstid utan ordentligt mycket mindre jämfört med lite längre tillbaka. Utan att en enorm mängd gigantiska konkreta värden som inte påverkas av detta eller några volativa rörelser aldrig "korrekt" eller rimligt "värderas" i våra förmögenheter därför att vi:
- Inte handlar med dem. Eller:
- Det konkreta värdet är enormt jämfört med samma uttryck tidigare men där det gamla sämre ej finns att jämföra med idag då det inte längre handlas.
Antibiotika är ett utmärkt exempel vilket säkert är att föredra framför sårbehandling av infekterade sår med kvicksilver. Mer miljövänliga bilar är ett till exempel vilka dessutom reducerar blynivåerna vi som växte upp under 1970-talet har i ordentliga nivåer fortfarande. Nybyggda hus och lägenheter håller också i de billigaste alternativen högre kvalitet än någon egentligen haft i historien också när vi jämför med de rikaste rörande allt från energiförsörjning, vatten, säker luftkonditionering, brandsäkerhet m.m.
Priserna på varför som för bara ett fåtal år var mycket dyrare kostar idag nära nog ingenting. Nackdelar med det finns. När utomhusbelysningen till villaträdgårdarna blev nästan gratis med inbyggda solpaneler tycks folk regelmässigt lägga väsentligt mindre energi på att sätta dit dem snyggt trots att de i utseende ser ungefär lika ut. Inte sällan är arbetsförhållandena i Kina och jämförbara länder dåliga men genom att varorna säljs här uppmärksammas problemen i Svenska media av och till inköpare i Sverige får positiva ett incitament genom möjligheten att synas kanske också efter att löst problemet, infört riktlinjer m.m. i tidningen igen och världen går närmare något bättre som den alltid tenderar att göra med av och till små dalar och mer problematiska platser som genom huvudsakligen långa perioder av traumatiserade våldskonflikter har allvarliga kvarstående problem som ibland förlamar deras utveckling nästan helt (regelmässigt med antingen många små-väpnade-skurgäng eller en diktator).
Teknisk utveckling gör att samma sak som levereras till oss blir mer för mindre. När jag började surfa på nätet utanför universitet var modem-hastigheten 16 600 bits att jämföra med 60 * 1024 * 1024 = 62 914 560 bits. Dessutom kan jag tala i telefon samtidigt, ha flera datorer uppkopplade och trådlös-access kommer med det.
Kvaliteten på vad som publiceras är dessutom mer varierat och inte sällan bättre. 1997 tror jag att jag skrev ett e-post till en IT-hantverkare på DN som byggt deras hemsida och berömde den. Minns jag rätt körde den i ett litet eget fönster som såg trevligare ut. Experimentet blev inte långvarigt. DN lärde sig rimligen något av det även om många antagligen tvivlar kring det eftersom DN regelbundet nästan årligen tror jag gör nyhetsrubriker där de själva uttrycker hur misslyckade de är på nyhetsrapportering på nätet och hur allt är fel och måste prövas på något nytt sätt. Senast tror jag att det var endast små nyheter och prenumeranter betalar lite extra för mer nät. Och året innan var både internet och media helt omöjligt och behövde statliga pengar.
DN skulle inte förlora på att åtminstone dessutom tänka igenom hur DN blivit större genom effektivare teknikutveckling, kunnigare medarbetare, en organisation som utvecklat sig och mer inarbetade lösningar vars problem reduceras årligen, och lyfta fram det också. Då blir läsarna glada när det blir tydligt att de faktiskt får mer DN-värde för pengarna varje år även om kvalitetsförbättringen kanske inte uttrycks i större värdering därför att alla tidningar tenderar att bli bättre eller reduceras bort.
Varje god DN-skribent borde börja sin dag innan arbetet med att tänka igenom vad de kan göra för att bättre göra Rikets Tidningsläsare mer produktiva, friska och glada. Det kommer helt säkert ge en varm glädje när arbetet är slut för dagen över efter en dags arbete för kvalitet och ger dessutom för alla roligare artiklar än de nuvarande regelbundna sedan ca 1998 återkommande DN-internet-ångest-självförtroende-reduktionen.
I den meningen känns SVD lugnare mer positiva och sedan jag nu mestadels surfat dem från Ubuntu har de tidigare problemen med att de hängde webbläsaren via deras flash-reklam försvunnit (eller om de nu kanske inte riktigt uppfattade riktigt hur någon annonsmäklare praktiskt räknade laddningar relativt hur tänkt lite spekulativt: kan handla om en hel del pengar så att ha kontroll på sådant tror jag säkert SVD har).
Jag ska här modigt föregå med exempel på hur den för Riket goda skribenten ska sätta dagens mål:
- Idag ska jag ge information relaterat till en mycket stor tekniksatsning med enorm potential Tyskland smyger med för att ta utrymme i enorm bransch nu nästan helt dominerad av USA och asiatiska lego-tillverkare.
- Ett segment där Sverige kan bli kraftfull "partner" leverantör.
- Mitt mål är att ge den svenska medborgaren indikationer om kunskapsområden han eller hon bör fördjupa sig i för att stå redo att bygga det svenska välståndet vidare.
- Jag tänker också öka lyckan genom att skriva något komiskt.
För att stärka mig inför den satsningen har jag här både pumpat upp mitt självförtroende genom att små-mobba DN och haft riktigt roligt under tiden. Allt för det bästa dock eftersom jag ger dem små tips på kvalitetsförbättrande.
