"Obama has refrained from issuing a classified “finding” that would give the CIA authority to conduct covert operations inside Syria against Assad, U.S. officials said.
Even in its core mission of gathering intelligence, the agency has been cautious, according to officials who described Syria as a sophisticated counterintelligence adversary, with substantial assistance from Iran."
Från: U.S. tracks Syrian elite’s money transfers, but picture remains murky
US Intelligence kraftigt efter i Arabvärlden
Senate Armed Services Committee om samarbetet underrättelsetjänst & militär
Publicera Syrien-bilderna från spionplanen
Amnesty International visar visualiserad geo intelligence
Syrien: Kina hotar med kaos i världsekonomin
Det jag kan reflektera allmänt är att olika kanaler för intelligence finns och de diskuterade i artikeln kan grovt delas in i personer man talar med, egna personer man har på plats, vad man ser från luften och vad man hör från luften & datanätverk & allt snail-mail-liknande. En känsla Washington Post artikeln ger är att USA känner sig lite beslutsbegränsade när det fungerar för typ av land sämre än väntat.
Beslutsbegränsningen kan man allmänt dela in i en mängd behov varav två grova och stora grupper är att förstå hur olika partier kommer agera utifrån händelser styrt av doktrin-relaterade faktorer, optimism / pessimism, intryck från omvärlden och egna bedömningar framöver relaterat till andra grupper av faktorer respektive se vilka nya verktyg som förs in i spelet. Indelningen är egentligen inte särskilt "standard" men jag menar att betydelsen av att särskilja och prioritera verktyg är underskattat då dessa är vad när deras potential och förutsättning finns klarar att göra en entitet mer energieffektiv i aktuella användningsområden. Mer "standard" är att stirra sig blind på vapen respektive demonstrationer varande de mest använda som verktyg trots att många andra ytterst effektiva finns. Ex. på verktyg i Syrien skulle kunna vara en typ av vapen frihetsrörelsen saknar som slår ut en typ av fiende-vapen de har större problem idag att hantera. Ett verktyg regeringen nytt kan vara den avlyssning indikationer finns härrör från den kompetensöverföring och samarbete Kina initierade med Iran under tror jag 2011.
Vi kan för båda grupperna se en alternativ väg för att kompensera den typ av brist på intelligence artikeln pekar på. Utan konkret information om händelser, planering eller åsikter nära associerade till sådant respektive händelser går det ändå att ta ut det samma i det mer abstrakta och med transformationssystem kan man skapa modeller för att försöka skatta möjliga vägar utvecklingen kan ta och beslut grupper av enskilda kan tänkas fatta. Det blir givetvis mindre exakt men å andra sidan finns ju löpande möjligheter när förändring i utvecklingen sker att få data att återkoppla till modell med. Indikationer på verktyg är tror jag både vad som har ännu större potential än tidigare diskuterat allmänt har, och vad jag tror både indikerat från händelser och i mer allmän intelligence bakåt i tiden kan indikera bättre än kanske ofta insett om man ser på data lite annorlunda.
Det finns alltid en enorm hunger på exakthet. Säkerhetsfunktioner kan sitta och spindla sociala media efter konkreta indikationer på fundamentalism. Det kan nog av och till tänkas ge en och annan träff även om jag har en känsla av att det också adderar väldigt många personer utan praktisk risk medförande växande kostnader att försöka följa dessa. Mer abstrakta förändringar i attityder för grupper kan dock också när man redan har förtroende för metoderna förvånande väl indikera vilken väg utvecklingen kommer gå. Människor är alltid människor.
Jag kan uppleva att när möjlighet ges i samband med att nuvarande utvecklingsversion blir fryst att det kan vara intressant att börja följa publikt publicerade nyheter, regeringsmeddelanden m.m. (i den mån språk-frågan kan hanteras) för Iran. Men jag tvivlar på att det är praktiskt rimligt eller med de resurser jag är beredd att lägga relativt annat åtminstone personligen viktigare att prioritera det. Dock tror jag verkligen att det är dags att börja planera för att vi kan komma att se förändring också i Iran de närmaste åren och det oavsett hur opraktiskt det kan upplevas rörande ekonomi, instabilitet m.fl. uttryck av förändringsrädsla. Att stoppa huvudet i sanden därför att man tycker att man inte ser klart ovan mark kommer lika lite för Iran som för Syrien vara lösningen.