"Syria's embattled leader, Bashar Assad, appears to be losing one of his last bastions of reliable support: the Druse Arab community in the Israeli-occupied Golan Heights.
In the snow-covered villages of this strategic highland, Druse are quietly breaking a long-standing code of silence and _ for the first time since Israel captured the Golan from Syria in 1967 _ holding protests against the Syrian government for its brutal crackdown on opponents."
Från: Golan Druse support for Syria regime cracking
Kanske är också Libanon lite mer rörligt än vanligt med rätt power-up?
Turkiet har sägs det just slutit handelsavtal eller motsvarande (läste inte i detalj) men jag tvivlar på att det har särskilt avgörande betydelse för något. Dessutom känns Turkiet som sunt balanserad kring mycket.
Ett problem är ju dock att problematiken spridit sig ganska duktigt förutom plåga, förstörd infrastruktur och död i själva Syrien.
Men det var som jag skrev förra sommaren när jag pekade på ca vecka åtta som mest intensiva (och kanske missar vi med en vecka eller två? Men jag har ej saker uppe för att försöka mig på en uppdaterad analys men något lite här från en debugg-körning: Japan högre i "nyhetskraft" än Syrien, Iran och Kina) att visst tror jag regimen faller men att det obehagligt nog som så ofta blir i blod. Kan man undvika blodet är det värt oerhört mycket inklusive tid och praktiskt förlåtelse.
Död och tortyr lämnar spår efter sig. Belgiens stympningar med avhuggna fötter, händer, armar m.m. i Kongo ägt av Leopold II som privatperson skapade en kultur där det efter dom fruktansvärda åren uttrycks i konflikt på konflikt i regionen. Nyligen inte minst Rwanda.
Men vänta måste bära rimlighet och i mycket bestämmer ett folk själva när de är redo. Åtminstone gör sällan någon annan det åt dem med lyckade resultat. Utan förmåga att fritt välja i val leder delade meningar i stora frågor ofta till väpnade konflikter.
