Komplexitet resp. kraft skapad från upprepning är två av de enklaste approximativa skattningarna av effekt på ett budskap vi kan göra tillräckligt snabbt för att söka större mängder data efter intressanta träffar att borra vidare.
För hur vi uppfattar information från konst till reklam är effekten minst sagt väl dokumenterad sedan många år även om förståelsen av vad det motsvarar och hur är sämre d.v.s. att prediktera att en smakfull och kommersiellt fungerande förändring oavsett inom industridesign, konst eller reklam är fungerande är inte fullt lika enkelt som att prediktera att en plötsligt förändrad färg eller form av något som dyker upp på en skärm regelbundet uppfattas nytt.
Låt oss betrakta området från ett relaterat forskning om effekt av budskap väldigt annorlunda perspektiv med citat av följande två meningar från Neurolinguistics - An introduction to Spoken Language Processing and its Disorders, John C.L. Ingram, Cambridge Textbooks in Linguistics, 2010:
| (10) | The rat the cat the dog chased hunted nibbled the cheese. |
| (11) | The dog chased the cat that hunted the rat that nibbled the chesse. |
För de flesta är det känt att den första meningen är lättare att tolka. Det hör till en av ett antal fenomen Chomsky tidigt dokumenterade och genom den definierande roll han kom att ha dominerande för hur vetenskapsområdet utvecklades kanske kom att övertolkas.
Följande förklaring till vad som kan göra mening 10 mer komplex att parsa ges:
"Detailed explanation differ, but essentially all who have investigated this matter agree that the centre-embedded constructions impose heavy demands on the parser's specialized working memory and the cause of this difficulty may be attributed to the need to deal with some new constinuent, before returning to the suspended constituent."
Ser mina läsare en parallell till en postning nyligen relaterat riktad information inom politik? Om inte återvänder vi till det i slutet av inlägget.
Ett problem med förklaringen är inte att den är felaktig. Jag tror den i huvudsak stämmer. Men antagandet om att mening 10 är svårare att parsa vet jag inte stämmer för alla personer utan just de flesta personer (där upplevelse av att mening 10 är enklare förövrigt med preferens kommer med annorlunda fungerande arbetsminne).
Parsnings-strategi där mening tio är svårare har tydlig preferens (för språk relaterat läsa och troligt också tolka tal den bättre strategin) åt vad vi algoritmistiskt i programmeringsspråk kan jämföra med Markov-processer jämförbart (utan hjärnans parallella multidimensionella värld) med inom lingivistisk och statistisk språkbehandling vanliga algoritmer. Givet dessa strategier får vi just detta problem naturligt för de flesta att se som förklaring och helt säkert statistiskt mycket enklare att detektera i genomsnittliga kontrollgrupper.
Vi har dock en till strategi som för de flesta är vanligare i andra sammanhang. I detta fall är kedjan mellan symboler i en topologisk rymd via motsvarande rekursiva övergångar mellan underrum mindre saken än att vi har flera konkurrerande symboler i samma rum där istället salience, närhet, associerad risk, associerad fara m.m. är direkt konkurrerande varandra utan antagna regler som styr detta.
Denna strategi inser vi ligger mycket närmare hur vi tolkar en scen vi ser just nu. Jämför med hur flera personer i samma scen kan konkurrera om uppmärksamheten genom att ropa olika högt.
Medan den första strategin mer motsvarar hur vi planerar taktik och strategi för hur vi ska ta oss igenom en scen med tänkbara händelser som kan utlösas i ordning. Jämför också med hur man flyttar uppmärksamhet i en grupp av personer genom att fullfölja ett antal händelser i ett socialt-protokoll (ex. räcka upp handen och vänta på att flockledaren tycker att du ska tala).
Tenderar man generellt att ha starka preferenser för den visuella strategin - tydligt mer än vanligt oavsett om man allmänt upplever sig visuell - kan strategin blanda in sig i hur man tolkar språk särskilt när man är trött på morgonen varför jag noterade detta för mening 10.
Vad har nu exemplet med repetition kontra komplexitet att göra? En väg att söka förklara det samspelet är via informationsteorin. Det är visst möjligt men det översätter mycket dåligt till praktiskt fungerande algoritmer därför att det sätt människan skattar motsvarande sannolikheter gör stora omvägar nödvändiga.
Istället kan vi enklare tänka oss ett enklare möte mellan salience och informationsteori där om vi antar den visuella strategin för mening 10 gäller att den entitet som har störst salience när vi når mitten av meningen är hunden. Det första händelse-epitetet som meningen tilldelar någon entitet är jaga.
Hunden varande den sista entiteten som aktiverades kommer ha störst salience. Den är vidare i inlärd referensinformation associerad till jaga och parsningen går ut för den. Nästa är katt p.s.s. och nu är hunden och jaga borta därför dess betydelse har konvergerat med GABA-a / lateral inhibition / eller vilken mekanism vi tänker oss för det och är inte kvarstående i tolkningsrummet vi arbetar i (att programmeringstekniskt se det som borta från stacken kommer nog bra nära sanningen). Samma salience samband gäller och vi löser ut den också.
Problemet med strategin allmänt även om den som här fungerade för en mening väldigt få naturligt skulle skriva är att salience relativt strukturell information värderas för hög. Man vill hoppa till en lösning bara från vad som har störst salience oavsett om den strukturella informationen indikerar att man inte bara kan tolka informationen genom att jämföra hur stort / sött / färgstarkt / direkt inträffande just nu. Det innebär också troligt att man lättare har en preferens att flytt uppmärksamhet mellan entiteter direkt istället för att följa en händelsekedja steg för steg där också detaljer fångas upp.
Har vi istället normal preferens Markov-strategin gäller fortfarande att salience aktivering har betydelse. Men i detta fall för när vi läser är den som i exemplet mindre scen-styrd och istället mer selektivt verkande bakåt över operationerna. Här är det istället mer jämförbart med accessibility scale (Ariel, 2001).
Den visuella strategin ser vi här som motsvarande värdet repetition ger. Det är också en strategi som har motsvarighet i hur vi resonerar med enkla abstrakta representationer för att i vardag görligt med begränsad kapacitet ska kunna hänga med i vad som sker.
En motsvarighet när strategin tas vidare felaktigt till områden den inte evolutionärt är anpassad för är de många stereotyper vi byggt upp i kollektivt språk. För stereotyperna gäller att motsvarande en visuell tyngd som flyttar vår uppmärksamhet förenklat tilldelas en grupp människor utan att mer beräkningskrävande resonera igenom de faktorer egentligen inverkande i en händelse givet dess förutsättningar.
Vill vi variera ex. reklam är det oerhört problematiskt. Att klara att variera reklam och få god eller förstärkt effekt fodrar stor skicklig. Utmaningen är att förändringen kan störa repetition och repetition är när vi räknar bort negativa faktorer vi kan sammanfatta i begreppet "blivit tråkigt" en god skattningen av det övre gränsvärdet för den effekt vi kan uppnå.
Förändring som avlägsnar "blivit tråkigt" kan därför också avlägsna den effekt som uppnåtts via repetition och man är närmare att ha börjat om från början än att faktiskt låst något problem.
Står man kvar och fortsätter att upprepa utan variation reduceras slutligen också effekten därför det blir tråkigt. Ingenting indikerar nu information för mottagarna och reklamen märks slutligen inte. Avsaknad av korrelation mellan reklamkampanjer och effekt på kunder kan vid denna punkt föranleda slutsatsen att hela konceptet behöver göras om för att det nu helt saknar effekt. Vanligen inses när det påbörjats att effekten var mer långsamt underförstådd mellan kampanjer när den i och med det nya konceptet trots större uppmärksamhet nu genererar sämre effekten än "ingen effekt" innan. Det mest vådliga exemplet på den strategin är givetvis att byta varumärke (ex. Konsum till COOP som troligt fortfarande under många år har sämre effekt i diverse nya varumärken relativt det gamla eller jämför med det värde Apple hade i gammalt varumärke dessutom associerat non-mainstream som mot-pool till Microsoft när de hittade koncept fungerande för den verkligt breda mainstream-konsument-marknaden).
Vad man istället vill göra är att bibehålla repetition samtidigt som tillräcklig variation adderas för att reducera hastigheten som blivit tråkigt kommer med.
Vägen för att göra det är att bibehålla den representation och de konvergenser den visuella strategin ger preferenser till med i samspelet mellan symbolerna och operatorerna mellan dessa (oavsett om vi diskuterar text, bild eller kombinationer) adderar viss komplexitet.
Genom komplexiteten adderar vi information d.v.s. nytt och också tid som informationen betraktas d.v.s. förstärks salience. Samtidigt om konvergensen är jämförbar i direkt visuell strategi och där tolknings-tydlig är det föga troligt att Markov-vägen kommer indikera en annorlunda konvergens. Åtminstone med normalt "sund" information snarare än underligt skrivna meningar motsvarande exemplet från Neurolinguistics.
Ett exempel på hur det kan göras är att bibehålla varumärke, personer, byggnader m.fl. symboler man direkt associerar men att variera händelserna mellan dessa. Ett dyrt och genom att det är budget-dyrt tämligen enkelt där ett otal varianter utan större problem bör vara möjliga för de flesta med samma budget möjlighet utan särskild risk för att man hamnar fel om man undviker överdriven konstnärlighet eller koncept längre från centralitet är den TV-reklam ICA åtminstone för något årsedan hade hållit på med länge. De bibehöll varumärke, ett antal skådespelare (vilka varierade mycket långsamt över tiden), övergripande grupper för händelser, övergripande typer av varor (vanligen mat) men hade mindre variationer i varor, uppfattad (irrationell) förändring i priser genom siffer-indikationer och triviala varianter på händelser tänkbart vad som sker mellan medarbetare i butik.
Exemplet är givetvis genom att det kräver en så pass betydande budget för att vara möjligt att göra lika enkelt utan särskild risk eller exakthet ointressant för de flesta. Det är inte ens även med samma budget lika trivialt möjligt över andra kanaler än just TV-reklam. Utmaningen är i andra poolen nog som störst för reklam där vi har en avgränsad ruta med visst utrymme för text, varumärke och en bild. Jag tror att oavsett om man är en aktör med "ICA-budget" där TV-reklam är en kanal är det nog det bästa att börja med den mest komplexa kanalen och förstå samspelet mellan de egna symbolerna relativt vanliga variationer där kanske via experiment på fokusgrupper eller troligt fungerande utan särskilda risker genom reklam man prövar över annars mindre prioriterade kanaler (ex. via Adsense mot olika webbsajter inriktade mot olika målgrupper och åldersgrupper: Adsense ger ju god spårbarhet och diversity in hur konstant budskap kommer vara placerat relativt visuell uppmärksamhet för hela serien).
Hur var det slutligen med vilken postning nyligen om politisk information vi har en parallell till? Jo abstrakt vs konkret, och p.s.s. också exemplet med empati:
Vad är en stereotyp? En abstrakt-förenkling. Markov-strategin aktiverar och reducerar vilka associerade potentiella egenskaper i det stora abstrakta som är aktuella i situationen. Desto mindre komplexitet vi önskar / kan investera för att göra den analysen desto mer benägna är vi att direkt konvergera till endast det mest väredefulla, farliga, största eller "ljudliga".
