Måste delad kunskap ha något med ömsesidig nytta att göra? Vad blev det av kunskapsdriven egoism och delad okunskap?

Är världen alltid så här när kunskap delas?

"These results confirm the hypothesis that people represent common knowledge as a distinct cognitive category that licenses them to coordinate with others for mutual gain. We discuss how this hypothesis can provide a unified explanation for diverse phenomena in human social life, including recursive mentalizing, performative speech acts, public assemblies and protests, and self-conscious emotional expressions."

Från: The Psychology of Common Knowledge and Coordination, Kyle A. Thomas, Peter DeScioli, Omar Sultan Haque1 och Steven Pinker. Journal of Personality and Social Psychology.

Lämnande hela frågan om motivationen till att dela kunskap och vad det egentligen inkluderar i koordination kan jag från mitt liv peka på att för all kunskap jag delat gemensamt syfte byggande steg för steg Hans Enterprise - En form av ny världsordning där det är tämligen odefinierat (kanske mindre troligt när jag tänker på det) vad nytta för andra egentligen innebär. Kunskap delas för mitt värde: Du kan uppleva att du lär dig något om XFS som snabbar upp din hårddisk bra för dig eller annat vad helst men i den större världen deltar du i att bygga Hans Enterprise och jag sitter inte och delar kunskap för att du ska komma och reducera min planerade roll i Hans Enterprise.

Coordination är bara att du och hundra tals miljoner andra "knowledge workers" gör något jag planerat - kanske optimerar din hårddisk - som samlat över alla små-händelser kunskapen får er till att inducera skapar min världsordning. Kanske följer jag upp över en mängd personer att de gör som tänkt i planeringen och om inte får man förändra något som får folk att göra rätt. Allt som jag ser på det här i allt - varje litet steg - handlar om Hans.

Det är som den typiska reklam jag möter när jag försöker identifiera webbsajter som genom för mig okända avtal klarar att visa avsnitt av olika teveserier kostnadsfritt (jag kan spekulera att jag ibland inte gynnas av kunskap om deras avtal då det skulle moraliskt - i en tämlingen udda semi-korrupt kompromiss - hindra mig från att besöka dem igen): Den information - kunskap - de indikerar uppmuntrande mig till att förstå hemsidans navigering fel för att i bästa / sämsta fall ladda ner någon form av mjukvara jag helt säkert inte vill ha på datorn känns inte som avsedd för min nytta.

Reklamen är förvisso något av ett defekt exempel på konceptet att dela kunskap men vi har en kontinuerlig uppsättning av information på lägre nivåer av bedrägeri-försök - tillochmed vad vi typiskt ej kallar för försök till bedrägeri - som egentligen inte riktigt är avsedd för min nytta och ibland heller inte är till nytta av någon som försöker tillämpa den.

Därmed inte sagt att jag helt betvivlar själva fenomenet som indikerat i citatet. Men jag tänker att andra motivationer också är drivande och mekanismerna som ev. organiserar informationen resulterande från dem över tiden kanske är intressantare och eventuellt är svårare att fånga i game theory inspirerade studier med enkla regler rörande beslut resp. individ fattar i ett fåtal situationer spelet kan hamna i. För en så genuint kollektiv företeelse känns det kanske också lite begränsat att tydligt utgå från individernas resp. beslut.

"Coordination is facilitated by common knowledge — the recursive belief state in which A knows X, B knows X, A knows that B knows X, B knows that A knows X, ad infinitum. We test whether people are sensitive to common knowledge when deciding whether to engage in risky coordination. Participants decided between working alone for a certain profit and working together for a potentially higher profit that they would receive only if their partner made the same choice. Results showed that more participants attempted risky coordination when they and their prospective partner had common knowledge of the payoffs (broadcasted over a loudspeaker) than when they had only shared knowledge (conveyed to both by a messenger) or primary knowledge (revealed to each partner separately)."

Från: The Psychology of Common Knowledge and Coordination, Kyle A. Thomas, Peter DeScioli, Omar Sultan Haque1 och Steven Pinker. Journal of Personality and Social Psychology.

Vidare låt oss betrakta händelser i nyheter nyligen möjligen indikerande terroristdåd i någon ort i det södra Kina. Antar uppgiften korrekt kan man kanske spekulera med starkt bias från alla möjligheter man mött genom åren att religiös extremism inte ska uteslutas.

Rörande extremism när den går in i den typen av våld vet vi också från kunskap om världen i övrigt bakåt under modern tid att det i den mån det kraftigt påverkar samhället där det verkar bryter sönder det utan att någon målsättning utmålad som övergripande mål någonsin har uppnåtts.

Men det innebär inte att någon som uttalar kunskap känner till det. Och det innebär heller inte att någon som uttalar den kunskapen och känner till det egentligen har just den målsättningen som indikerad. Resp. att denna gör en rimlig bedömning till nytta för den som tar emot kunskapen om vad den konkreta kunskapen om historik innebär d.v.s. görande en helt säkert orimlig slutsats om görligheten att ännu en gång försöka det hela. Ex. "Alla dom andra som hade sönder hela sina länder utan att det gav något försöker ju faktiskt fortfarande och är de nitiskt nog åren som kommer med att be, motivera sig o.s.v. ska det nog lyckas" eller annan helt orimlig föreställning om görligheten att uppnå något. Från det perspektivet tar emellertid förhöjd motivation via religiös-nit bara sönder samhället snabbare i den mån det resulterar i något alls.

Och vi kan så klart jämförbart tänka oss ett barn som lärt sig hur man gör ett projektilvapen själv (ex. en slangbåde d.v.s. en vapentyp vi lite komiskt kan kalla silencer eftersom den är tyst) lär andra barn hur man tillverkar vapnet. Dessa vapen är potentiellt ytterst kraftfulla och någon mutual benefit annat än en upplevd socialstatus och nöje av att skjuta lite innan man råkar "silence" någon i det "knowledge-sharing community" man samarbetar finns knappast (om de nu inte konkret svälter och tänker sig expediera några fåglar: Eller varför inte ett rådjur).

Kunskap i kompetenta händer är ett otäckt vapen man tar fram när icke-kunskaps-drivna kommandon inte riktigt orkar fram. Kanske för att tillverka en atombomb eller motivera andra utifrån någon ideologi att föra upp mig i samhället.

I övrigt är nyttan att sprida kunskap mer tveksam. Ibland rent statistisk. Du kanske drabbas av en sjukdom ett läkemedel resultatet av delad kunskap men ofta om du blir sjuk kan det istället handla om ett läkemedel byggt från hemlig kunskap hos tillverkaren. Och de flesta som äter läkemedel är ju inte du d.v.s. sällan nytta förutom ev. individuer som använder kunskap du delat byggande din nytta.

Jag befinner mig personligen på ett så brutalt cyniskt bastillstånd det här året dock så jag tycker inte man bara ska ta dom här tänkarna som någon indikation om det potentiella värdet av att läsa artikeln.

The New York Times visar det värde media kan få från att förränta nyheter och kunskap

The New York Times är egentligen den tidning på nätet jag läser regelbundet ofta. De har ungefär de områden som intresserar mig kompletterande på lagom nivå för snabbare läsning.

Intressant är dessutom att vi kan se dem experimentera försiktigt med en del av de komponenter vi vet media behöver närmare sig för att skapa långsiktigt effektivt värde av konkret information (avseende händelser m.m. nära nyhetstidningens mitt) och vägar att nå den mer abstrakta kunskap de etablerar i områden bevakade i publicerat, strukturen och relationen av publicerat både mycket explicit genom hierarkier, relaterade artiklar m.m. såväl som samband mellan nyheter utanför det mycket konkreta men ex. uttryckande expertkunskap eller ett engagemang (ex. hur en fackförbundstidning bevakar sin yrkeskategori från sina perspektiv från medlemmar eller hur The Economist bevakar ekonomin från ett liberalt åskar-perspektiv eller hur facktidningar kan bevaka ett ämne med övergripande samband men längre ifrån idé-perspektivet ex. alla tidningar som dyker upp kring diverse prylar som säljer bra som mobiltelefoner ) och byggd i medarbetare och leverantörer.

Att ha överblick där vi också kan se delar konkret med detaljer skapar möjlighet till mycket större värde direkt för läsare (ex. genom att man faktiskt kan hitta vad man vill läsa också om det inte är det senast publicerade) och tycks troligt göra det lättare att förvälta den abstrakta eller ideologiska eller affärsidé man har. Det senare bedöms ju inte sällan ganska väl från hur vi upplever och ser det när vårt perspektiv stämmer väl med de läsare man har förutsättning att tala till. Men ju större och komplexare desto svårare blir det. Att uttrycka information och kunskap inkluderande också medarbetarna reducerar troligt den begränsningen. Samband och helhet över ex. nyheter ej konkret relaterade (konkret i meningen att det handlar t.ex. om samma företag) blir helt säkert bättre när sambandet också finns hos medarbetare som uttrycker dem d.v.s. att de har större erfarenhet, historik m.m. för det övergripande sambandet.

En mycket grundläggande men väl så viktig sak att göra vid någon punkt är att etablera vad man faktiskt avser med ett koncept. Vi kan se ett koncept bärande olika meningar. Lingvistiker är ofta mycket intresserade av dess sense ex. att jag kan döda en process i datorn såväl som att döda myror (eller begå massmord på myror utan att i juridisk mening mördat någon alls). Sense är inte det kritiska mer grundläggande utan det är här intressantare vad vi i den konkreta världen runt om kring oss avser. Vill jag läsa nyheter om massmorden i Jugoslavien under dess sönderfall vill jag inte läsa om massmord på myror. En statistisk bedömning är möjlig och kan ofta ge bra resultat men för en nyhetstidning kan vad vi avses etableras direkt när nyheten skrivs (vilket dessutom gör statistiska samband för gamla nyheter enklare att koppla ex. mot sökning och respons vidare till vad de troligt handlar om: övergripande likhet finns ofta mycket tydligt ibland mindre tydligt vilken sorts massmord vi menar och vet vi vad som avses en mängd fall blir det lättare att bedöma vad som avses där vi inte säkert vet det).

Den formen av mening har The New York Times etablerat ett "entydigt" språk för. D.v.s. har vi en stad som heter QQ och ett land som heter QQ kan skribenten beskriva vilket QQ de avser:

• data.nytimes.com

Den mening som oftare intresserar mig ligger närmare hur koncepten påverkar varandra också när de inte är direkt uttalande (mycket konkret vi associerar) och den förståelse och tolkning vi upplever oss nå ofta ganska direkt från känsla, erfarenhet m.m. vi redan har. USA är förvisso ett konkret land men det är också ett koncept i denna mening där det abstrakta och konkreta kan skilja sig ordentligt. För en del kan konceptet representera frihet medan det för andra är satans representation ovan jord, medan andra kan se USA som ett instrument-artat verktyg uppfyllande sin mening på jorden genom att konsumera korrekt mycket för att "driva" världsekonomin.

Ännu ser vi relativt lite konkret i skillnad mellan medier där etablering av att varaktigt veta vad allt publicerat egentligen handlade om också utan att läsa eller minnas miljoner nyheter men det långsiktiga värdet av att någon gång just komma igång och som här göra det riktigt i ett område som ger långsiktiga förutsättningar att kvarstå som publicist samtidigt som branschen generellt tenderar att inte addera struktur man själv kontrollerar utan snarast skära bort mer implicit sämre kontrollerad sådan (ex. fasta medarbetare) utan ersättning ska vi inte underskatta betydelsen av. Vi kan dock konkret se användning och struktur i meta-information till nyheterna i koden.

Ett bättre exempel för att se saker man kan göra med denna typ av ändå väldigt grundläggande teoretiskt enkel struktur bara av vad vi avser ger Reuters. Större delen av de tjänster de etablerat senast ett par år bakom bygger helt på struktureringen av kunskap inom flera (ev. större delen) av de motsvarande "affärsområden" de adderat. Gemensamt att de förstår vad de avser, hur det är strukturerat i områden läsare och data-kunder är intresserade av och lite programvara och tjänster för att svara på frågor relaterat det samt diverse statistiska uppgifter det som etablerad grund gör det möjligt att presentera. Rörande tjänster relaterade statistik och sifferuppgifter att jämföra med större delen av övrigt inom media som sällan också med en mycket stor inriktning på sådant (d.v.s. ekonomiska pressen på nätet) egentligen ännu inte gör annat än att publicera upp och ner på olika marknader (barriären mot andra leverantörer är här approximativt motsvarande varumärket och befintliga kunder).

Kombinationen av företagshistoria både från leverans av nyheter och finansiella sifferuppgifter gjorde det kanske lättare för dem att se möjligheten tidigt och att ha kompetens för det lättare tillgängligt. Ett till ex. på grundläggande infrastruktur något mer utvecklat är att detektera de koncept man kan namnge d.v.s. varande en statistisk bedömning från kunskapen vi vet vad den avser vilket hos dem är synliga via:

• Opencalais.com

Jag gillade den inte när jag skrev om den tidigare i Reuters Calais (Väldigt Dåligt) resp Guardian Content API (Bra) men konceptuellt är den vettig (också för informationsinhämtning rörande vad användarna gör med den) och det tycks troligt att den praktiskt är mycket mer inarbetad idag. Att döma från andra tjänster vi kan tänka oss bygger på konceptet har den åtminstone förutsättning till att leverera tillräckligt bra resultat för alla normala ändamål aktuella här.

En helt annan aspekt kan man tycka men egentligen också vad som kommer ner till mening är hur vi adderar värde i en artikel. Följande ex. från New York Times är färskt:

• Nature’s Drone, Pretty and Deadly (April 1, 2013)

Men är ju precis som nämnt vad vi avser och vad vi redan upplever av konceptet, och hur det samspelar med informationen vi får. I vissa fall är det ytterst konkreta exakta viktigt (vi vill ex. gärna ha en sifferuppgift på hur bra eller dåligt något går kompletterande ex. skribentens upplevelse av hur det hela kändes talande med några medarbetare resp. hur dom känner att det går). I allt övrigt bär ju språket meningen inkl. bilder, rubriker, faktarutor, referenser till tidiga nyheter o.s.v.

Rubriker, bilder m.m. vi direkt ser (liksom länk vi nådde nyheten från) sätter ett kontext i vad vi förväntar oss och det styr hur vi tolkar efterföljande information. Det uttrycker de viktigaste koncepten och vår associerade mening påverkas tydligare i vad man mätbart kan detektera (bedömt från min nyhetsanalys) när vi projiserar från övergripande mening i artikeln till konceptet som ger initialt kontext. D.v.s. de båda styr hur vi tolkar efterföljande och vi tenderar att lättare lära och associera nytt till dom från texten. Motsvarande är det från det förväntat (men ej kontrollerat) att om du går en universitetskurs i X inom det större ämnet Y och kursbok refererar till metod Z känt ganska nära eller mycket nära X etableras fakta lättare som kunskap än om det berörs i en egentligen i kunskap mycket näraliggande kurs men där konceptet (ex. artificial intelligence relativt natural language processing) är mycket mindre förväntat associerat till Y.

Kunskap vi på det sättet kan sägas filtrera bort (i att vi lättare lär mot förväntade koncept från dem enklare än mellan dem lokalt) kan vi också se som att vi adderar möjlighet till djupare och mer fyllig mening i vad nyheten avser och handlar om avseende dom förväntade koncepten (som ger primacy effect).

Tittar vi nu The New York Times artikel om the Dragon fly är de visuella komponenterna rörliga. Först ges dock en stillastående bild vilken enligt samma samband som för rubrik kontra brödtext kommer sätta initialt kontext. Det visuella handlar ju också ofta tydligare om förväntad inför den omedelbara upplevelsen (precis som ansiktsuttryck m.m. fortlöpande gör det under dagen). Att ge bilden har ju därför i sig värde utan som vanlgt enorm knapp brytande intrycket men den undre bilden känns åtminstone för mig mer attraktiv (den syns ett kort ögonblick för mig). Men ännu mer hade kanske något spännande med byte eller liknande fungerat än bättre.

När en publicist etablerat att kunna publicera rörligt faktiskt fungerande med nyheten utan som vanligt en massa problem kommer ju sådant ner till verksamhet man har kunskap om hos många fler än IT. Egentligen bara att tänka igenom hur det fungerar och se till att en lämplig stillbild levereeras med filmklipp när görligt och lämpligt och adderande värde, och uttrycka det i enkla riktlinjer för skribenterna.

När vi tänker i att etablera mening, ge det djup, och systematiskt förstå vad vi säger blir det konkretiserande värdet av meningens djup lättare att visa värde för läsarna:

• Jag kan som läsare betala X kr för att få en nyhetstidning varje dag.

Eller så kan jag betala lika mycket och få tidningen och se att tidningens konkretiserade människor löser systematiska problem som stör mig eller jag ser hade stört mig om de hade hänt mig. Där ligger det samhällsvärde som för många (inte alla) är en viktig grund till ex. skattemoral eller att folk engagerar sig i Fyrisbiografen (och aktiskt betala en årlig klumpsumma för att få göra det) jag besökte igår. Djup och förståelse av hur det når helhet ger möjlighet att uttrycka mer än det smalare uttryck ofta växlande mellan okänt, otäckt och nytt med kända varumärken mellan dem (musiker och skådespelare ofta).

Vad är möjlighet att lösa problem i helhet mot nyhetsbevakning, den kunskap och den information man kontrollerar resp. som intresserar och ger läsarna värde i upplevelsen. Upplever och uttrycker man det återkommande värdet att man är tidning och att man dör är farligt då har man inte klarat att konkretisera sitt värde nyanserat så att det kan nå folk i vad de direkt kan se och uppleva värdet av fortlöpande. Inte heller har man tolkat från medias egenbild (som vanlig bland dagspressen) klarat att visa värde som mer än mer begränsade läsare tycker känns verkligt för dem (en objektiv sann verklighet finns ju inte här på samma sätt som ex. direkta uppgifter av den typ vi finner onormalt att tolka fel: här handlar det om vilka förändringar i vardagen som är viktiga och vilket samhälle i dom frågor som intresserar dig vi ska gå till).

I övrigt har jag inte prövat The New York Times konkretiserat i att ge information för att skapa positiv-förändring i det meningsfulla men kommer eventuellt göra det kring en mindre men fascinerande nyhet. Åtminstone om det inte blir löst av sig själv (och annars är vi just i engagemang: värdet en tidning ger i positiv-förändring ska optimalt vara den idealt fungerande staten där just vad du betalar i skatt löser just dom problem du tycker är viktiga men inte kan, vill eller har lust att lösa själv - resp. där tidningen kan skapa värdet mycket mer energieffektivt).