The New York Times är egentligen den tidning på nätet jag läser regelbundet ofta. De har ungefär de områden som intresserar mig kompletterande på lagom nivå för snabbare läsning.
Intressant är dessutom att vi kan se dem experimentera försiktigt med en del av de komponenter vi vet media behöver närmare sig för att skapa långsiktigt effektivt värde av konkret information (avseende händelser m.m. nära nyhetstidningens mitt) och vägar att nå den mer abstrakta kunskap de etablerar i områden bevakade i publicerat, strukturen och relationen av publicerat både mycket explicit genom hierarkier, relaterade artiklar m.m. såväl som samband mellan nyheter utanför det mycket konkreta men ex. uttryckande expertkunskap eller ett engagemang (ex. hur en fackförbundstidning bevakar sin yrkeskategori från sina perspektiv från medlemmar eller hur The Economist bevakar ekonomin från ett liberalt åskar-perspektiv eller hur facktidningar kan bevaka ett ämne med övergripande samband men längre ifrån idé-perspektivet ex. alla tidningar som dyker upp kring diverse prylar som säljer bra som mobiltelefoner ) och byggd i medarbetare och leverantörer.
Att ha överblick där vi också kan se delar konkret med detaljer skapar möjlighet till mycket större värde direkt för läsare (ex. genom att man faktiskt kan hitta vad man vill läsa också om det inte är det senast publicerade) och tycks troligt göra det lättare att förvälta den abstrakta eller ideologiska eller affärsidé man har. Det senare bedöms ju inte sällan ganska väl från hur vi upplever och ser det när vårt perspektiv stämmer väl med de läsare man har förutsättning att tala till. Men ju större och komplexare desto svårare blir det. Att uttrycka information och kunskap inkluderande också medarbetarna reducerar troligt den begränsningen. Samband och helhet över ex. nyheter ej konkret relaterade (konkret i meningen att det handlar t.ex. om samma företag) blir helt säkert bättre när sambandet också finns hos medarbetare som uttrycker dem d.v.s. att de har större erfarenhet, historik m.m. för det övergripande sambandet.
En mycket grundläggande men väl så viktig sak att göra vid någon punkt är att etablera vad man faktiskt avser med ett koncept. Vi kan se ett koncept bärande olika meningar. Lingvistiker är ofta mycket intresserade av dess sense ex. att jag kan döda en process i datorn såväl som att döda myror (eller begå massmord på myror utan att i juridisk mening mördat någon alls). Sense är inte det kritiska mer grundläggande utan det är här intressantare vad vi i den konkreta världen runt om kring oss avser. Vill jag läsa nyheter om massmorden i Jugoslavien under dess sönderfall vill jag inte läsa om massmord på myror. En statistisk bedömning är möjlig och kan ofta ge bra resultat men för en nyhetstidning kan vad vi avses etableras direkt när nyheten skrivs (vilket dessutom gör statistiska samband för gamla nyheter enklare att koppla ex. mot sökning och respons vidare till vad de troligt handlar om: övergripande likhet finns ofta mycket tydligt ibland mindre tydligt vilken sorts massmord vi menar och vet vi vad som avses en mängd fall blir det lättare att bedöma vad som avses där vi inte säkert vet det).
Den formen av mening har The New York Times etablerat ett "entydigt" språk för. D.v.s. har vi en stad som heter QQ och ett land som heter QQ kan skribenten beskriva vilket QQ de avser:
Den mening som oftare intresserar mig ligger närmare hur koncepten påverkar varandra också när de inte är direkt uttalande (mycket konkret vi associerar) och den förståelse och tolkning vi upplever oss nå ofta ganska direkt från känsla, erfarenhet m.m. vi redan har. USA är förvisso ett konkret land men det är också ett koncept i denna mening där det abstrakta och konkreta kan skilja sig ordentligt. För en del kan konceptet representera frihet medan det för andra är satans representation ovan jord, medan andra kan se USA som ett instrument-artat verktyg uppfyllande sin mening på jorden genom att konsumera korrekt mycket för att "driva" världsekonomin.
Ännu ser vi relativt lite konkret i skillnad mellan medier där etablering av att varaktigt veta vad allt publicerat egentligen handlade om också utan att läsa eller minnas miljoner nyheter men det långsiktiga värdet av att någon gång just komma igång och som här göra det riktigt i ett område som ger långsiktiga förutsättningar att kvarstå som publicist samtidigt som branschen generellt tenderar att inte addera struktur man själv kontrollerar utan snarast skära bort mer implicit sämre kontrollerad sådan (ex. fasta medarbetare) utan ersättning ska vi inte underskatta betydelsen av. Vi kan dock konkret se användning och struktur i meta-information till nyheterna i koden.
Ett bättre exempel för att se saker man kan göra med denna typ av ändå väldigt grundläggande teoretiskt enkel struktur bara av vad vi avser ger Reuters. Större delen av de tjänster de etablerat senast ett par år bakom bygger helt på struktureringen av kunskap inom flera (ev. större delen) av de motsvarande "affärsområden" de adderat. Gemensamt att de förstår vad de avser, hur det är strukturerat i områden läsare och data-kunder är intresserade av och lite programvara och tjänster för att svara på frågor relaterat det samt diverse statistiska uppgifter det som etablerad grund gör det möjligt att presentera. Rörande tjänster relaterade statistik och sifferuppgifter att jämföra med större delen av övrigt inom media som sällan också med en mycket stor inriktning på sådant (d.v.s. ekonomiska pressen på nätet) egentligen ännu inte gör annat än att publicera upp och ner på olika marknader (barriären mot andra leverantörer är här approximativt motsvarande varumärket och befintliga kunder).
Kombinationen av företagshistoria både från leverans av nyheter och finansiella sifferuppgifter gjorde det kanske lättare för dem att se möjligheten tidigt och att ha kompetens för det lättare tillgängligt. Ett till ex. på grundläggande infrastruktur något mer utvecklat är att detektera de koncept man kan namnge d.v.s. varande en statistisk bedömning från kunskapen vi vet vad den avser vilket hos dem är synliga via:
Jag gillade den inte när jag skrev om den tidigare i Reuters Calais (Väldigt Dåligt) resp Guardian Content API (Bra) men konceptuellt är den vettig (också för informationsinhämtning rörande vad användarna gör med den) och det tycks troligt att den praktiskt är mycket mer inarbetad idag. Att döma från andra tjänster vi kan tänka oss bygger på konceptet har den åtminstone förutsättning till att leverera tillräckligt bra resultat för alla normala ändamål aktuella här.
En helt annan aspekt kan man tycka men egentligen också vad som kommer ner till mening är hur vi adderar värde i en artikel. Följande ex. från New York Times är färskt:
- Nature’s Drone, Pretty and Deadly (April 1, 2013)
Men är ju precis som nämnt vad vi avser och vad vi redan upplever av konceptet, och hur det samspelar med informationen vi får. I vissa fall är det ytterst konkreta exakta viktigt (vi vill ex. gärna ha en sifferuppgift på hur bra eller dåligt något går kompletterande ex. skribentens upplevelse av hur det hela kändes talande med några medarbetare resp. hur dom känner att det går). I allt övrigt bär ju språket meningen inkl. bilder, rubriker, faktarutor, referenser till tidiga nyheter o.s.v.
Rubriker, bilder m.m. vi direkt ser (liksom länk vi nådde nyheten från) sätter ett kontext i vad vi förväntar oss och det styr hur vi tolkar efterföljande information. Det uttrycker de viktigaste koncepten och vår associerade mening påverkas tydligare i vad man mätbart kan detektera (bedömt från min nyhetsanalys) när vi projiserar från övergripande mening i artikeln till konceptet som ger initialt kontext. D.v.s. de båda styr hur vi tolkar efterföljande och vi tenderar att lättare lära och associera nytt till dom från texten. Motsvarande är det från det förväntat (men ej kontrollerat) att om du går en universitetskurs i X inom det större ämnet Y och kursbok refererar till metod Z känt ganska nära eller mycket nära X etableras fakta lättare som kunskap än om det berörs i en egentligen i kunskap mycket näraliggande kurs men där konceptet (ex. artificial intelligence relativt natural language processing) är mycket mindre förväntat associerat till Y.
Kunskap vi på det sättet kan sägas filtrera bort (i att vi lättare lär mot förväntade koncept från dem enklare än mellan dem lokalt) kan vi också se som att vi adderar möjlighet till djupare och mer fyllig mening i vad nyheten avser och handlar om avseende dom förväntade koncepten (som ger primacy effect).
Tittar vi nu The New York Times artikel om the Dragon fly är de visuella komponenterna rörliga. Först ges dock en stillastående bild vilken enligt samma samband som för rubrik kontra brödtext kommer sätta initialt kontext. Det visuella handlar ju också ofta tydligare om förväntad inför den omedelbara upplevelsen (precis som ansiktsuttryck m.m. fortlöpande gör det under dagen). Att ge bilden har ju därför i sig värde utan som vanlgt enorm knapp brytande intrycket men den undre bilden känns åtminstone för mig mer attraktiv (den syns ett kort ögonblick för mig). Men ännu mer hade kanske något spännande med byte eller liknande fungerat än bättre.
När en publicist etablerat att kunna publicera rörligt faktiskt fungerande med nyheten utan som vanligt en massa problem kommer ju sådant ner till verksamhet man har kunskap om hos många fler än IT. Egentligen bara att tänka igenom hur det fungerar och se till att en lämplig stillbild levereeras med filmklipp när görligt och lämpligt och adderande värde, och uttrycka det i enkla riktlinjer för skribenterna.
När vi tänker i att etablera mening, ge det djup, och systematiskt förstå vad vi säger blir det konkretiserande värdet av meningens djup lättare att visa värde för läsarna:
- Jag kan som läsare betala X kr för att få en nyhetstidning varje dag.
Eller så kan jag betala lika mycket och få tidningen och se att tidningens konkretiserade människor löser systematiska problem som stör mig eller jag ser hade stört mig om de hade hänt mig. Där ligger det samhällsvärde som för många (inte alla) är en viktig grund till ex. skattemoral eller att folk engagerar sig i Fyrisbiografen (och aktiskt betala en årlig klumpsumma för att få göra det) jag besökte igår. Djup och förståelse av hur det når helhet ger möjlighet att uttrycka mer än det smalare uttryck ofta växlande mellan okänt, otäckt och nytt med kända varumärken mellan dem (musiker och skådespelare ofta).
Vad är möjlighet att lösa problem i helhet mot nyhetsbevakning, den kunskap och den information man kontrollerar resp. som intresserar och ger läsarna värde i upplevelsen. Upplever och uttrycker man det återkommande värdet att man är tidning och att man dör är farligt då har man inte klarat att konkretisera sitt värde nyanserat så att det kan nå folk i vad de direkt kan se och uppleva värdet av fortlöpande. Inte heller har man tolkat från medias egenbild (som vanlig bland dagspressen) klarat att visa värde som mer än mer begränsade läsare tycker känns verkligt för dem (en objektiv sann verklighet finns ju inte här på samma sätt som ex. direkta uppgifter av den typ vi finner onormalt att tolka fel: här handlar det om vilka förändringar i vardagen som är viktiga och vilket samhälle i dom frågor som intresserar dig vi ska gå till).
I övrigt har jag inte prövat The New York Times konkretiserat i att ge information för att skapa positiv-förändring i det meningsfulla men kommer eventuellt göra det kring en mindre men fascinerande nyhet. Åtminstone om det inte blir löst av sig själv (och annars är vi just i engagemang: värdet en tidning ger i positiv-förändring ska optimalt vara den idealt fungerande staten där just vad du betalar i skatt löser just dom problem du tycker är viktiga men inte kan, vill eller har lust att lösa själv - resp. där tidningen kan skapa värdet mycket mer energieffektivt).
