En spännande möjlighet:
Alternativt kan UK ge bort sitt plutonium till något annat lands projekt för att reducera mängden anrikat plutonium för att förbrännas eller lagras där istället. Sverige valde ju att ge bort sitt upparbetade plutonium:
Även om jag vill låta bli att spekulera om vilken mängd vapen-plutonium Sverige egentligen hade. Ev. var det inte särskilt mycket i energi-värde. Och beroende av om "värdet" nu var några hundra miljoner eller 50 miljarder (eller mer) ska kanske inte värdet av att agera exempel för diverse andra länder underskattas. Konceptet att vapen-plutonium existerar "default" efter att ha skapats för många år sedan i diverse länder som förbundit sig att inte skapa kärnvapen är ytterst otrevligt.
Reflekterande över det nu post-ryska-flygningar mot Sverige - görande hela frågan kärnvapen mer konkret för mig i alla fall - lutar jag nog mest mot här att det ev. värdet av att ge projektet ett föredöme för andra länder (vilka jag litar mindre på eller kanske inte mer än Sverige ev.) motiverar att ge bort vårt vapen-plutonium. Tycks förövrigt behändigt motsvara ett modernt kärnvapen:
"In practice, bombs do not contain such amounts of uranium or plutonium, and typically (in a modern weapon) about 2 to 2.5 kilograms of plutonium, representing 40 to 50 kilotons of energy, undergoes fission before the core blows itself apart."
Från: Nuclear weapon design | Wikipedia
Men jag känner inte till ursprunget till detta plutonium eller det eller de kärnvapenprogram vi haft. Jag antog det höra till det gamla kärnvapenprogram vi hade efter WII när jag läste om att det gick till detta program.
Vidare gäller ju här kring diverse andra "små-frågor" eller icke-existerande frågor i moralisk problematik att beslut rörande de lander varande större i vår utrikeshandel att olika värden och kostnader bör vägas samman och när effektivt finns ju ingen anledning att inte roa dem kring frågor de och/eller vi upplever viktigt. Också om det hade varit elegant om de implicit-relaterat hade likt Brasilien köpt på sig lite försvarsutrustning från Sverige också om nu konkurrerande en del inhemskt materiel. Men det säger såklart ingenting om inte andra ev. värden oavsett om icke diskuterade överhuvudtaget.
Vidare har vi ju annat anrikat vi tänker oss lagra ("slutförvara" tror jag buzz-word för det varit) för framtida generationer att hantera istället för att förbränna till energi. D.v.s. mycket värde (när omsatt energi) här - och betvivlar jag inte magnituder mer än vi hade i vapen-plutonium - vi ej tänker realisera värdet av utan tycks föredra att ta en tidigare kostnad för "slutförvaring" av (även om vi förbränner detta ska ju restprodukterna från det - men då enormt mycket mindre problematiskt i tidsperspektiv såväl som övriga risker - förvaras anpassat långa tider).
Nå åtminstone om ansvariga myndigheter faktiskt vet var allt upparbetat kränavfall finns just nu räknande mängd före, efter, i Frankrike, i Sverige, på annan plats o.s.v., kvarstår ju möjligheten att förändra beslut under kanske ganska lång tid. Sist jag följde svensk nyhetsrapportering runt slutförvaring för ganska många år sedan pågick en grand tour runt Sverige för att hitta någon lämplig plats med tillräckligt intresserade landsbyggdsbor för att se spännande värdet i utveckling av arbetstillfällen att vara intresserade. Och det är väl inte otroligt att byggande, förflyttning m.m. tar ganska försvarligt med tid också. Tillsammans kanske nog för att ny mer problematiskt tid av ekonomiskt sönderfall likt de få mer konkreta depressioner vi haft.
