Antalet dimensioner de flesta människor i ögonblicket är medvetna om att de kan föreställa sig samlat är tre stycken. Orsaken till det är att vad vi kan utgå från i en tidpunkt för att fatta beslut är de delar av hjärnan vi har för att ge en fast struktur till arbetsminne där intryck utifrån och allmän information lagrad även utanför dessa strukturer kan verka.
Dessa strukturer är anpassade för att vara användbar i en värld där det fysiska rummet för en entitet i vår storlek praktiskt är tre dimensioner medan tiden för oss modelleras på det sätt som är mest meningsfullt för det fysiska rummet respektive vårt egna tillstånd d.v.s. tid för oss är i mycket anpassat till hur jorden relaterar till solen medan vår förmåga att se tid i övrigt är sådan att en klocka och almanacka ofta är nödvändigt trots att båda också är tämligen rudimentära approximationer av tidsdimensionen.
Det innebär emellertid inte att varken det fysiska rummet, hur vår hjärna fungerar eller hur man mest optimalt betraktar populationer är få-dimensionellt.
Låt oss titta på ett exempel där det sättet att betrakta saker begränsar vad man kan se (även om metoden i sig bör kunna leverera värde jämförbara med andra dyrare begränsade på samma sätt). Vill vi skapa oss en ögonblicksbild av vad folk tycker om något kan vi givet algoritmer för att filtrera data och bedöma kvarstående hämta upp denna från stora sociala nätverk som Twitter och Facebook (där Twitter troligen levererar ungefär på nivå med opinionsundersökningar och är lättare att använda medan Facebook med lite större arbete kan leverera mycket tydligare data än Twitter).
Skapar vi grafer med punkter kan det indikera hur något förändras över tiden och man kan även roa sig med att prediktera framtida punkter. Eftersom snabba förändringar är mer sällsynta än långsamma förändringar (även om snabba också inträffar vilka alltid missas utan att fånga utlösande faktor vilket i denna typ av data sällan är möjlig att se) är det egentligen inte svårare än att ta en linjal och skatta vinkeln på kurvan på den sista biten.
Att prediktera längre än en kort tidpunkt är dock svårt därför att externa faktorer som ej speglas i datat arbetas upp. Även med dessa hamnar man också fel också om man känner den effekt de kommer ha i ögonblicket och vet att dom kommer inträffa. Orsaken är att befintliga redan speglade händelser inte är uteslutande direkt verkande.
Jämför t.ex. med följande projekt där man skapat en algoritm för att detektera tecken på depression i data. Problemet med det är inte att det inte går att se i text. Problemet är att redan när begynnande depression är fallet eller att den är relativt långt gången är motsatta reaktioner möjliga som praktiskt uttrycker optimism. När det försvinner bort blir tecknen dock tydliga men förändringen är redan inträffad.
Vidare säger metoden heller ingenting om antalet användare t.ex. på Twitter som har problematiken om metoden appliceras på en tidpunkt därför att de flesta med problematiken kommer skriva färre tweets eller inga under en period.
Om man låter bli att fastna i konceptet att text ger alla svar blir det möjligt att skapa en bättre lösning. I ett koncept där saker produceras kortfattat oavsett om det är tweets eller som ofta också för bloggpostningar inser vi att hur de produceras i tiden per "mätpunkt" också har betydelse. Fortsätter vi från exemplet med depression inser vi att man från det t.ex. utmärkt kan detektera t.ex. den korta över-energi som vanligt innan depression även när bipolära element är få och korta.
Det blir också möjligt via ett nätverk av typen Twitter att se hur interaktionen mellan mätpunkter ser ut eftersom vad som är betydligt mer signifikant för depression än hur man uttrycker sig är förutom att saker görs långsamt mer sällan att sådan kommunikation minskar.
Vidare vilket för alla praktiska applikationer är mycket viktigare kan man följa hur kulturellt förstärkning sker på världsbilden. Givet att vi är flockdjur är vår världsbild inte vad vi skapar själva utan den är vår tolkning byggd av den världsbild som råder i de flockar vi tillhör. Det är t.ex. denna faktor som jag i min modell för riktad information (artiklar, insändare eller vad som helst som bär syfte) menar är orsaken till att stora företag när de passerat en viss storlek och ålder inte längre klarar att skapa något som tänker nytt utifrån vad de redan har och som inte inkluderar att man köpt något redan bevisat (inget undantag från detta har jag klarat att hitta) även om det givetvis inte innebär att de inte klarar att bygga nya saker med liknande koncept.
I någon mening kan vi se det som att det självklara sättet för oss även när det är sämre att se på världen genom att endast beakta vad vi enkelt kan uttrycka i tre dimensioner där tiden antingen inte alls beaktas (en mätpunkt om än på en tidslinje) eller uttrycks som tillståndsgrafer (t.ex. the hammer).
Det är ett sätt att se på världen skapat från navigation. Vad som händer just nu är oerhört viktigt därför att vi kan kollidera med något. Tiden är endast viktig i den mening att antingen kommer mer tid gå åt för att komma till målet än vad som är meningsfullt eller inte samt ibland om skillnaden tros vara större eller mindre. Det sista är för människan ett oerhört avancerat koncept och det felbedöms därför regelmässigt och ju större flocken är desto större blir felbedömningarna. En mängd organisatoriska system har skapats för att försöka hantera det men eftersom de alla (åtminstone de jag mött) i princip är tre-dimensionella finns ingen egentlig skillnad mellan dem i resultat och oavsett om projektet bygger ett IT-system, ett stridsflygplan, en fabrik o.s.v. blir det vanligen försenat.
Undantaget som finns från det är när det huvudsakligen inkluderar vad som redan i förväg går att uttrycka på ett sätt som skapar en exakt karta (d.v.s. man har gjort nära nog samma sak många gånger tidigare). Det gör att felen går att minska därför att vi kan innan simulera eller emulera färdens väg. Ändå är stora felbedömningar vanliga och ju fler personer som inkluderas desto större blir dom.
Desto mer vi använder exakta kartor för navigation ju mindre nytänkande får vi också och det även när man via egna metoder eller standardiserade system försöker motverka det. Därmed inte sagt att det inte går att motverka även såvida man inte vill riskera det enorma värdet kartan ger (även om det är strukturerade IT-komponenter motsvarande API:er och verksamhetsuppföljning eller om det är ritningar för att bygga hus) gäller att flera metoder behöver kombineras.
Att försöka stimulera riktig kreativitet i en organisation d.v.s. mer än att folk löser problem utifrån den gemensamma (ofta i organisationen lokaliserade) kulturen och först när lösningen ska skapas får indata som är lateral krävs dock att man först att man har en modell för att uttrycka navigation, tid och övrigt som definierar hur vi ser på världen.
Även om man klarar att skapa den mångdimensionellt möter man när den ska formuleras strikt just problematiken att den måste uttryckas som en karta som går att tillämpa mer allmänt. Det tror jag att klarade idag för min modell och en första skiss har vi nedan (även om den knappast som den är uttryckt just nu är meningsfull för någon annan):
Vad vi har är den strukturerade kunskapen i ett bakomliggande rutnät vilket kan ses som en organisation, population eller för en person långtidsminne. Vi har den mångdimensionella tidsdimensionen som uttrycker hastigheten på vad som sker utifrån hur personer påverkas av, påverkar den gemensamma strukturer och för idéer och kunskap till varandra (t.ex. att dokumenterar ett API) i den gemensamma strukturen.
Locomotion uttrycker vad entiteter som hör samman gör som kan uttryckas som en karta och att den är mångdimensionell är kritiskt därför att långsiktigt är det oerhört viktigt om förstockning ska förhindras "ytan" på den strukturerade kunskapen de vidrör i olika punkter av processen (men inte i den mening att större yta i sig skapar något värde utan ev. värde just rörande det har med vad som föranlett det).
I blåa linjer har vi "musiken" vilket är den samlade superpositionen av rörelser vilket indikerar den väg allt som behandlas i modellen rör sig. Den ska bäst inte avvika från det övergripande målet i vilket fall antingen kaos, förlust eller depression uppstår. Vi kan jämföra den med rörelser på en vattenytan eller bättre de luftrörelser som skapas när en flockduvor flyger tillsammans.
Återkopplar vi nu till evolutionen gäller att om långt verkade kommunikation som kan agera snabbt under stress försvinner gäller inte bara att akuta problem inte kan hanteras utan också kommer vi se det problem stora företag drabbas av. Djurarter kan optimeras för en situation och bli bättre och bättre på det men någon ny radikalt idé som påverkar utanför en punkt är oerhört otrolig. Lemurerna på Ceylon är ett exempel på det där de optimerats för varje ekologiskt nisch men ej utvecklats framåt.
Detta kanske man kan uppleva (för ett företag snarare än lemurerna) att internet kan lösa för stora företag men så är inte fallet därför att detta handlar inte om mängden information som går att utbyta utan typ av information och dess möjlighet att påverka och vilken respons den kan ge som uppfattas tillbaka (och flera liknande fenomen). Även för extremfallet där du säger exakt samma sak kommer effekten vara större i person därför att aktivitet när det tas in blir högre genom förstärkning över fler språk.
Detta innebär inte att internet skulle vara ett dåligt verktyg. Tvärtom är det utmärkt för att optimera användningen av "kartor" när praktiska lösningar ska implementeras. Men för att förhindra förstockning där helt nya idéer inte verkar är det inte fullt tillräckligt (jag är dock helt övertygad om att det går att lösa via ett antal metoder där faktiskt några inkluderar internet men på ett sätt där man kan förvänta sig att det stimulerar lateral kommunikation). Längre fram kommer metoder för detta diskuteras mycket mer och troligen gör jag en tillämpning av den större modellen just för att lösa det här problemet (där tillämpningen lika gärna kan vara en stad, ett företagscentrum eller ett helt land även om resultatet av faktisk påverkan skulle skilja sig radikalt beroende på storlek och innehåll i populationen).
Jag har börjat uttrycka min modell för riktad information (debattartiklar, insändare, annonser m.m.) allmänt uttryckt i olika situationer som en del av arbetet med att få den nu bättre uttryckt i ett mellansteg innan det sker mer exakt och delar implementeras i mjukvara.
En del av det är att försöka att tydligare översätta den till funktioner i hjärnan för att se att den är robust och komplettera de områden där modellen varit ofullständig (t.ex. helhet över text vilket jag kan ha sett en väg för via musiken).
Innan jag ger mig på att försöka göra en översikt av delar av språket modellerat med den djurmodell som skapats från zebrafink (och andra sångfåglar) vars stora likheter (se anteckningarna här en bit ner) med människan rörande ett stort antal områden relaterade till språk som gör dem både lämpliga för detta och att ordentligt kvalitativ forskning finns färdig för kände jag ett behov att betrakta immunförsvaret utifrån ett enkelt men grundläggande koncept i min modell (hastighet eller tid för information).
Zebrafinken är en av de bästa modellerna vi har för viktiga delar av människans språk. Många andra likheter går att se både rörande arvsanlag och beteenden just relaterade till kontinuerligt språk och kanske har arvsanlag antingen explicit eller implicit överförts från fåglar till människor via virus. En stor andel av de virussjukdomar människan drabbas av kommer också direkt eller indirekt från fåglarna.
Detta därför att en möjlighet är att "människan" faktiskt fick "musiken" (avseende inte bara musik utan viktigare förmåga att uttrycka helhet i språk utanför enskilda utrop, gester och ansiktsuttryck) just från fåglarna via virus. Detta både därför att likheterna är stora rörande genetik (men är ej exakta lika för något djur som bär det "unika"), mycket stora likheter finns i språk och beteende.
Det är också redan känt att cirka hälften av människans arvsanlag (olika uppskattningar finns där de lägsta indikerar neråt 5%) kommer från virus och utan genetisk information som kom med en virusinfektion skulle däggdjuren överhuvudtaget inte finnas därför att det är denna som gör att vi klarar att skapa en fungerande placenta där anlag för det kom bornavirus (se referenser i slutet för information om anlag från bornavirus i mänsklig DNA emedan länken går till Statens Veterinärmedicinska anstalt där bornasjukan diskuteras).
Jag gjorde det genom en fallstudie modellens tidsbegrepp "applicerades på immunförsvaret" på Pryltrend utifrån ett särskilt fall: placeboeffekten. Det därför att det kan både peka på problem i min modell relevant för riktad information jag inte sett och ge bättre kunskap om hur modellen översätter ner
till hur människan fungerar. Vidare önskade jag också se om den indikerade något rörande immunförsvaret som inte var känt allmänt eller av mig och som kunde vara intressant.
Både rörande att vi kanske fick "musiken" (en egenskap i språket inkluderande musik) från fåglarna och att immunförsvaret delvis mer direkt är intressant för modellen (men indirekt) är också genetisk information intressant att beakta. Nu är min modell varken anpassad för att klara att representera immunförsvaret eller evolutionen och ev. slutsatser som kommer från att tillämpa den här säger i sig självt ingenting även om resultaten kan vara intressanta. Här kan man inte se det som annat än en struktur att organisera annan typ av kommunikation med utifrån vad som är känt och från det göra antaganden om annat som kan vara möjligt. Men att något är indikerat bevisar inte att det är riktigt. En tankelek närmast.
Därför roade jag mig att tillämpa den direkt från modellens enklaste struktur direkt på evolutionen av genetiskt information och se hur det överensstämde med den övergripande modellen för evolution och det uttrycker jag mer samlat här.
Relativ tid är kritiskt för påverkan av all information
Artikeln för immunförsvaret indikerade behovet av att betrakta tid som något icke objektivt i min modell. Ett sätt att förklara det här är att om både du och en entitet uttrycker information till en population och att du har en smalare informationskanal till denna krävs att du uttrycker information mycket snabbare (jämför med hur bredband tillsammans med hur snabbt du kan producera information ut på kanalen och hur snabbt den överför informationen).
För en given situation finns heller inte en hastighet som är meningsfull. Även om du uttrycker eller mottar information snabbt existerar också en långsammare tid som behåller mer av vem du är och en kostnad föreligger som begränsar vad du tar in och praktiskt ytterst verkande i upplevd tid (du blir uttråkad och trött och hur snabbt och lätt påverkas också av personlighet och omständigheter utanför informationen).
Evolutionens långsamma tid ger stabilitet
Betraktar vi evolutionen har vi en mycket långsam tid som mycket mer konservativt kommunicerar ut vem du är med små förändringar:
Långsam tid: När bebisar skapas från en man och en kvinna.
Denna är inte 100% konservativ utan förändringar som är meningsfulla, icke meningsfulla eller skadande kan uppstå och det är som all kommunikation en kombination av vad flera uttrycker (annars pratar vi med oss själva vilket också kan ha värde men inte är kommunikation).
En till mekanism i samma tidshastighet är värdet som skapas när individer som är mer genetiskt skilda föder barn (i det extrema fallet hybridvigör för växter eller när inavlade linjer av kor blandas med varandra för en snabbt extra stark avkomma). För Romeo och Julia här målad av Sir Frank Dicksee kanske det hade givit visst utökat värde för deras barn därför att de kom från "krigande" maktfamiljer och deras kärlek var förbjuden. Denna mekanism kräver dock för att verka en över population ett kontinuerligt utbyte som dock i moder tid varit i tillväxt.
Det finns också en snabb tid lokaliserat i form av mutationer. Dessa kan förändra något snabbt och förändras levnadsomständigheterna radikalt dör vi ut om vi inte klarar av att hantera dem om inte en sådan inträffar som löser problemet och tillräckligt snabbt propagerar ut till populationen.
Mutationer som man ser på evolutionen har dock ingen egen informationskanal. Den kan ibland passera via den långsamma kanalen där anlagen förs över till banren men denna är just oerhört långsam.
En till informationskanal dessa har är den lokaliserade egna kroppen d.v.s. mutationer kan lösa lokaliserade problem mer påverkande personen själv eller de närmaste generationerna. En mutation i immunförsvaret även om denna inte passerar vidare till barn kan mycket väl lösa ett problem för individen eller orsaka ett.
Snabb kommunikation krävs för att lösa snabba stora problem
Däremot ett radikalt snabbt inträffande större avgörande problem påverkande en större population kan mutationer aldrig lösa därför att de är för långsamma (här säger vi helt enkelt att problemet är så pass snabbt). Det enda undantaget man kan föreställa sig är när mutationer via en extern faktor uppmuntras hos en stor befolkning där detta antingen i sig är problemet eller är synkront med detta t.ex. att problemet är radioaktivitet där mutationer som initialt skapas kanske också ger några människor möjlighet att hantera efterföljande lägre strålning (praktiskt inte möjligt för t.ex. kärnvapenexplosioner där alla människor i området dör ut om giftet inte städas bort eller de snabbt flyttas).
Därmed tycks en snabb informationskanal som påverkar stora populationer saknas. Det innebär i så fall att ingen katastrof som påverkar väldigt många av en genetiskt avgränsad grupp någonsin inträffat för nu levande. För de flesta dominerande sådana jag kan föreställa mig skulle dessa heller inte vara enormt avgränsade utan snarast beröra stora delar av en större genetisk grupp (t.ex. att gräsätare dör ut medan trädätare överlever o.s.v.).
Det håller jag för otroligt och att dinosaurierna överlevde genom att transformeras till fåglar är kanske ett exempel på detta. Alla menar att katastrofen kom snabbt och att den påverkade globalt (vi antar så här tillsvidare även att det går att argumentera att katastrofen inte skulle beröra fåglarnas förfäder specifikt t.ex. därför att tillräckligt många befinner sig i luften men det är något att diskutera i kommande inlägg).
Därför måste en till kommunikationskanal för genetisk information existera som både är snabb och når stora populationer direkt. Det behöver också vara en informationskanal som aktiveras naturligt av de situationer som indikerar katastrof.
Likheter mellan sångfåglar, människan, fladdermöss, ekorrar och delfiner
När jag tittade över djurmodellen för språk och inlärning som skapats utifrån zebrafinken blev jag övertygad om att en till sådan kanal finns kritisk för människans utveckling p.g.a. de likheter som existerar mellan de djur som delar vissa egenskaper i FOXP2 (där ge gemensamma egenskaperna i språk och ett flertal andra egenskaper finns). FOXP2 är kort förklarad nedan via ett citat från Wikipedia:
"Forkhead box protein P2 also known as FOXP2 is a protein that in humans is encoded by the FOXP2 gene, located on human chromosome 7 (7q31, at the SPCH1 locus). FOXP2 orthologs have also been identified in all mammals for which complete genome data are available. The FOXP2 protein contains a forkhead-box DNA-binding domain, making it a member of the FOX group of transcription factors, involved in regulation of gene expression. In addition to this characteristic forkhead-box domain, the protein contains a polyglutamine tract, a zinc finger and a leucine zipper.
In humans, mutations of FOXP2 cause a severe speech and language disorder. Versions of FOXP2 exist in similar forms in distantly related vertebrates; functional studies of the gene in mice and in songbirds indicate that it is important for modulating plasticity of neural circuits."
Det gäller så vitt jag vet alla djur som uttrycker kontinuerligt språk som inte är begränsat till ett fåtal uttryck av mer "symbolisk natur" (t.ex. gester, utrop och ansiktsuttryck). Dessa är åtminstone:
Sångfåglarna.
Människan.
Delfiner.
Ekorrar.
Fladdermöss.
Likheter hos dessa finns både rörande språk och beteende.
Fladdermöss - flygande däggdjur - kommunicerar kontinuerligt för att uttrycka och förstå rummet. Delfinerna gör ungefär samma sak men "flyger" i vattnet.
Ekorrar är det kanske lustigaste exemplet man inte lätt tänker på. En del av dessa har också utvecklats till att glidflyga. Dessutom har deras "språk" likheter med fåglarna. Ett exempel som visar likheterna i språk ekorrar har särskilt med fåglarna har vi nedan:
Ett till bra exempel som också illustrerar likheterna har vi nedan:
Ett ofta påpekat mysterium i utvecklingen av språket - som jag dock menar är en liten sak jämfört med att klara att få ett nytt radikalt annorlunda koncept som möjliggör språk, bättre spatial förståelse och kanske inspiration till använda armarna på ett annorlunda sätt än benen - är att vårt struphuvud förändrades för att kunna uttrycka ett artikulerat verbalt språk. Här är det värt att peka på att ganska många arter av fåglar kan lära sig härma människor vilket visar att vi har en hel del likheter även i den fysiologiska utformningen. Likheten finns därför åtminstone mellan en del fåglar och människan också för hur vi gör ljud fysiskt och inte bara hur den kanske viktigaste delen av språket - dess "musik" - fungerar i hjärnan.
Foto: Peter Békési Licens: CC by 2.0
Papegojorna - inte bara kända för virussjukdomen papegojsjukan - har tillräckliga fysiologiska likheter med människan för att klara att lära sig härma oss. Dessutom kan de precis som människan sjunga kontinuerliga stycken med musik för att uttrycka sig.
En till likhet är givetvis hur vi använder kroppen. Det handlar för alla (också på sätt och vis delfinerna) om att använda de båda framlemmarna mindre för att transport på marken och mer för att göra något konkret med. Förvissa är det inte unikt för dessa djur men givet att människan tycks slutligen ha rest sig ungefär samtidigt som vi fick en ny komponent i språket (kanske också en bättre känsla för att man kan göra mer med rummet) och de flygande råttor började med det antagligen nära nog med att de fick ett annorlunda kontinuerligt språk är det intressant.
Foto: Luis Miguel Bugallo Sánchez Licens: CC by-sa 3.0
Zebrafinken är en kraftfull djurmodell av människans språk och den har flera spännande likheter i beteende relaterade till när denna typ av språk är viktigaste både för sångfåglar och människor. För båda gäller att honorna blir mer socialt öppna av romantisk musik och båda hör till ett fåtal djurarter som kan sjunga. Dessutom gäller att hanarna både hos zebrafinkar och människor gärna "klär" sig i grälla färger.
Det finns dock en lång rad fler likheter som mycket väl kan vara relaterade till samma genetik som för den gemensamma komponenten i språket och några stycken av dessa tog jag med i anteckningarna rörande detta i väntan på att jag mer noggrant går igenom denna komponent i människans språk och mer exakt måste "se över" zebrafinken som är den mest effektiva djurmodell vi har för människans språk.
Detta är intressant här därför att jag är väldigt övertygad om att detta inte bara är resultatet av parallell evolution även om det helt säkert är avgörande för vilka varianter av djur som överlevt. Utan jag tror att en snabb informationskanaler som kan verka på stora populationer samtidigt möjliggjorde dessa förändringar genom att implicit överföra genetisk information på ett sätt som gjorde att de gick in i arvsanlagen och hos dessa överlevande djurarter resulterade i förändringar som visade sig meningsfulla och ledda fram till något i varje fall vackert och intressant värdefullt för världen: människor, fladdermöss, ekorrar och delfiner (varav åtminstone de tre första och övriga jag känner till är rovdjur som gärna äter ägg och det kan mycket väl också gälla delfiner nära sådana klippformationer där ett otal fåglar häckar eller att de av och till käkar en fågel som dyker ner efter fisk).
Och möjligen också sångfåglarna men det kanske också vara att det nu levande (bort räknat virus) närmast den ursprungliga källan till denna genetiska information.
Genetisk information är nuvarande tillstånd, möjlighet till förändring och redundans
Innan vi direkt berör den möjliga informationskanalen är det oerhört viktigt att förstå genetisk information som begrepp. Det är information som jag utifrån bakgrunden i krypteringsanalysen vill betrakta som redundans eller tom information. Det är antingen information som säger något eller så säger det ingenting.
Vi kan se det som att det inte bara uttrycker vad vi är utan också är feltolerans där feltolerans också är information. Det är också möjligt att information representerar vägar till att hämta in extern information i vilket fall det också är information. Mekanismer för feltolerans tillsammans med att inhämta information möjliggör både förändring och konservering där förändring också kan vara ett exempel på realiserad feltolerans utan att redundans minskat givet att denna informationskanal finns tvärtom kan redundans öka.
Virus kan representera den saknade informationskanalen
När jag följde upp om det var möjligt att genetiskt information hade kunnat passera mellan sångfåglar och människor (ev. mediterat "icke-kausalt" genom att övervintra i länge i informationskanalen t.ex. som virus eller virus information i värddjur där det är realiserat eller icke realiserat) uppmärksammade jag att människan bär på stora mängder genetiskt information som härrör från annat än mutation och vad vi fått från våra föräldrar där New York Times skriver:
"Scientists initially dismissed the viral elements in our chromosomes as so much tagalong 'junk DNA.' But more recently some researchers have proposed that higher organisms have in fact co-opted viral genes and reworked them into the source code for major biological innovations, according to Luis P. Villarreal, director of the Center for Virus Research at the University of California, Irvine."
De ger också ett exempel där det verkligen tycks vara fallet för alla däggdjurs placenta där den information som härrör från virus är kritiskt. Utan informationen från virus som nu ingår i vårt DNA utvecklas inte ett fungerande placenta och inga däggdjur skulle existera.
Virus kan därför mycket väl vara en den informationskanal som mycket snabbt kan överföra genetisk information påverkande stora populationer och där påverkan åtminstone i vissa fall ger en mycket radikal förändring.
Ett alternativt synsätt är att genetisk information i mänskligt DNA från virus är meningslös och närmast en förorening av vårt DNA som när den blivit för omfattande kommer göra att vi dör bort. Det konceptet är orimligt därför att om det huvudsakligen varje gång detta inträffade var meningslöst hade det givet det antal som det handlar om redan i tiden påverkat immunförsvaret med en hög sannolikhet. Betänk att 40% av DNA lam vara påverkat men även om det endast är några få procent och accepterar att mycket hög redundans är nödvändigt är givet bara däggdjurens ålder relaterat i mutationshastighet för däggdjur kontra virus detta orimligt. Om denna genetiska information minskar redundans i den takt som tycks ha skett hade vi redan sett en kritisk skada som var långsamt realiserade (följ upp vår genomsnittliga livslängd och uppmärksamma att vi nu lever mycket längre än någonsin tidigare d.v.s. genetiska sjukdomar som påverkar senare än de kanske 30 år som vi sannolikt under större delen av vår existens sällan levde mycket längre än gör att nästan vad som helst som är långsamt borde ha hunnits realiseras och spritts ut)
Däremot har jag inte försökt beräkna den faktiska informationstätheten men för att göra det meningsfullt måste den relateras till den entitet som angriper informationen. Defekter kan vi i någon mening se som motsvarande informationsläckage från ett blockchiffer där redundans genom att framgå blir meningslöst. Detta saknar betydelse när detta inte sker med mindre information än vad som krävs för att utnyttjas utan när en entitet har sådan beräkningskraft för att utnyttja det att det troligt tillräckligt ofta blir ett problem som behöver adresseras.
Att virus infekteras oss är i sig exempel om vi antar att det aldrig ger värde på att ett sådant angrepp där beräkningskraften hos virus vida överstiger vad vi har redundans för att klara av därför att dessa kan verka över inte bara multipla människor utan också ett större antal djurarter. Dess evolution är enormt mycket snabbare än vår och det skulle givet antagande om att virus i sig delvis inte också är redundans med värde för oss innebära att enskilda djurarter regelbundet kommer dö ut för att gynna övergripande evolutionär utveckling för virus även om så i andra djurarter. Hastigheten hos andra faktorer som kan snabba upp evolutionen av virus understiger vida all hastighet som redan gång på gång initierats genom historien och representerar ingenting unikt.
Givet att virus saknar kontextuell information skulle dom aldrig själva bromsa detta även om det långsiktigt innebär att alla värddjur dör ut. Detta har inte inträffat och kommer därför heller aldrig inträffa om ingen radikal förändring inträffar (miljöföroreningar kan dock vara det i vilket fall vi troligen är på nedräkning redan).
Virus måste gynna människan
En mekanism måste därför finnas där virus inte bara skadar värdar utan också gynnar dem övergripande för populationen värdar över tiden. Sådant kan visst ses som ett direkt resultat av evolutionen men givet att de ofta kan påverka så många djurarter gissar jag att det snarast är en grundläggande egenskap härrörande tidigt från evolutionen som hängt med. En metod för väldigt enkla organismer - oavsett om de formellt ännu var liv eller inte - att överföra genetiskt information innan vi kopulerade.
Möjligen (vad jag själv tror) var det korta protein segment (motsvarande "prioner") som överförde den informationen och att det utvecklades till att det skedde via virus som en del av den tidiga utvecklingen till komplext liv. I människokroppen tror jag "prioner" än idag fortfarande används som ett informationssystem och att bl.a. cytokinener är ett exempel på det. Idag tror jag virus både kan komma med eller utan "prioner" och att Creutzfeldt-jakobs sjukdom är ett exempel på det senare därför att jag svårt att inse hur prioner kan påverka utan virus givet att människan representerar senare evolutionära entiteter där prioner har ett kontext relaterat till virus d.v.s. jag tror inte att dessa kan binda till celler utan att virus först förändrat cellernas DNA (det tycks för mig rent statiskt vara osannolikt p.g.a. storleken av den information en prion kan representera relaterat till övrigt).
Virus är evolutionens snabba och breda kommunikation
Betraktat på detta sätt är virus en snabb informationskanal som påverkar stora populationer men som agerar korta tidpunkter. Den tillför långsiktigt värde för alla entiteter som deltar i samarbetet.
Vilka djurarter som hamnar i samarbete kan givet resonemanget om redundans (som är svårt att enkelt uttrycka kortfattat) initialt vara slumpmässigt men över tiden optimeras mellan dem där redan överförd genetisk information gör det mindre kostsamt att "testa" att ta in mer information från vad som ligger i mediet d.v.s. att t.ex. fåglar, möss, ekorrar, fladdermöss och människor eventuellt delar ganska stora komponenter av "virusinformation" gör att vi lättare kan låsa upp och testa vad som ligger i "virusmediet" (en mekanism beslutad via slumpmässiga fördelningar snarare än att det beslutas av någon intelligens eller är ett medvetet beslut).
Detta är självklart oerhört riskabelt. Det kan göra oss sjuka och få en mängd personer att avlida därför att detta leder i värsta fall till livshotande virusinfektioner därför att virus går in i cellerna och manipuleras dess DNA eller RNA för att få dessa tillverka fler virus. Men det kan evolutionärt ha varit mer gynnsamt att behålla denna möjlighet än att stänga ner den därför att den innebär en lägre risk för att den enskilda genetiska historiken ska avlida av andra orsaker.
På samma sätt kan det för dessa djurarter vara mer gynnsamt att leva nära inpå varandra. Det gäller för samtliga av exemplen möjligen undantaget delfinerna men kan också lika gärna om man bedömer virus som meningslösa inte ha föranletts av att djurarterna evolutionärt gynnats av närhet via denna mekanism utan av annat och att virussjukdomar långsamt dödar människor, ekorrar, fladdermöss m.m. därför att vi lever nära inpå varandra sedan "evigheter" av dessa orsaker och besmittar varandras DNA och när vi nu allt mer "umgås" med delfinerna snart kommer få både dom och oss att dö ut.
Jag tror dock inte att människan eller något annat djur just dör ut av virus. Däremot kan virussjukdomar som en del av den evolutionära processen döda en mängd människor på vägen därför att värdet av en meningsfull information som ibland överförs den vägen kan vara enormt (det kan faktiskt tänkas motverka ärftliga sjukdomar orsakade av mutationer som i nutid kanske oftare sprider ut sig därför att vi ofta har goda läkemedel både mot dessa och/eller sjukdomar de ökar risken för). Och jag tror det gav oss ett språk där vi kan uttrycka mer än gester, utrop och ljud samt som jag läste tycks det också givit alla däggdjur placenta (utan vilken inget däggdjur skulle existera).
Hur kan virus lösa problem vid katastrofer?
En faktor kvar att adressera är hur intensitet i virus konkret synkroniserar i tid mot intensiv stress där snabb evolution är nödvändig för att vi ska överleva. Det finns flera välkända mekanismer som effektivt påverkar och den första är att stress tillfälligt sätter ner immunförsvaret vilket gör en enorm skillnad i möjligheterna för virus att effektivt infektera oss. Det är också som jag skrev vad som både fångar upp fysiskt och psykisk stress.
Vidare givet att vi accepterat att virus är en evolutionär mekanism gäller också att när en djurart koncentreras i hög koncentration kommer den divergera. Virus stämmer väl in med detta därför att:
1. Många av samma djurart gör att virus mycket lätt sprids.
2. Virus underlättar utveckling till fler djurarter ytterst konkret. Jämför med lemurerna på Ceylon som täckt upp nära nog alla evolutionära nischer som finns.
Foto: Arjan Haverkamp Licens: CC by 2.0
Lemurerna är inte bara intressanta därför att de täckt upp alla ekologiska nischer genom att bilda fler arter utan också därför att man hittat en föregångarna till HIV i åtminstone en av lemurernas DNA. Det gäller en sorts muslemur (men inte den i bilden). Lemurerna kan vi i någon mening se som att ha blivit avskurna från de djur de tidigare kontinuerligt kommunicerade med via virus resultatet av det blev att de även om de spreds ut till fler djurarter inte utvecklades framåt i evolutionen utan de motsvarar vad primaterna var för evigheter sedan.
Snarare än att evolutionen skulle ha avstannat för människan givet om detta resonemang är riktigt står vi därför inför den snabbaste utvecklingen vi haft under överskådlig tid bakåt i historien. Vi kommer få - kanske redan har - en period mycket intensiv fylld av virussjukdomar.
Fågeninfluensan och dess varianter kan komma att orsaka problem men därför att vi konstant - i denna modell - "byter" genetiskt information via virus till och från bl.a. fåglarna är troligen riskerna lägre än för HIV. Vad HIV kommer innebära om den lämnar avtryck som går in i vår gemensamma genetiska pool är oerhört svårt att bedöma.
Troligt skulle det dock påverka det centrala nervsystemets funktion snarare än immunförsvarets effektivitet därför att immunförsvaret reglerar det första via återkoppling och den genetiska information som styr detta är kortare än den för t.ex. andra delar och förändringar som påverkar andra delar kan också påverka det första medan jag tror det omvända händer mindre sällan.
I de fall de passeras mellan människor, fåglar, ekorrar, fladdermöss o.s.v. tror jag knappast att det får oss att dö ut. Fågelinfluensan oroar mig därför föga där det också tycks för mig troligt att för känsliga kan de antivirala läkemedel som redan finns t.ex. Tamiflu vara tillräckliga och jag tror inte fågelinfluensan blir mycket värre än vi redan sett.
Däremot för HIV där anlagen kommer från stora primater och ev. övervintrade hos lemurerna innan den återgick i virusmediet till aporna i Afrika och därifrån till människa är riskerna svårare att bedöma. När det skett tidigare har det ofta lett till allvarliga utbrott och jag tror inte människan naturligt utbytt genetiskt information kontinuerligt som med fåglarna. Hur HIV kommer påverka människan om den lämnar genetiskt avtryck i våra arvsanlag återstår att se.
Har HIV lämnat ett avtryck kan det innebära att personen inte insjuknar i vilket fall de genetiska avtrycken kommer gå in i populationen. Om så har det mycket möjligt redan inträffat och vi bör börja se de första exemplen kanske i Kalifornien därför att där finns modern sjukvård, många sjuka och sjukdomen blev tidigt stor.
Påverkan virus har på evolutionen kommer fortsätta
Det lär aldrig någon bli trevligt när virussjukdomar ökar i antal en period men jag har svårt att se att det är särskilt mycket vi kan göra åt det. Läkemedel som kan motverka enskilda virussjukdomar är givetvis viktiga men detta är ett kontinuerligt flöde av snabb information och det lär såvida ingen radikal medicinskt upptäckt sker som föreställer jag mig mer eller mindre måste förändra hur DNA och RNA fungerar i människan fortsätta kontinuerligt även när skadeverkningar av enskilda sjukdomar kan begränsas.
Att isolera oss har heller ingen systematisk effekt om det inte sker orimligt därför vi lever i städerna ytterst nära inpå varandra liksom med fåglarna, ekorrarna och fladdermössen. De är rent av fler än vad vi är.
Men jag tror att virus är bra långsiktigt och att vi kommer få se fantastiska saker (förutom alla kortsiktiga problem) som kommer uppstå under den period av virussjukdomar vi nu får. Det kan både handla om att människan får någon ny egenskap - kanske HIV kommer förändra oss som det ev. förändrade lemurerna så att kvinnorna blir oerhört dominanta flockledare. Eller kanske ekorrarna kommer börja kunna härma människor precis som papegojor och undulater. Eller att några fladdermöss börjar dyka ner i havet för att fånga fisk. Men troligast blir det ingenting vi märker på väldigt länge.
Mer att läsa
Jag var kanske inte denna övning mest intresserad av att direkt tillämpa min modell i ett "felaktigt" kontext där den inte gör mer än att testa det mest basala i den så i någon mening är det också ett litet test av om principen är sund. Det visade den sig vara för immunförsvaret även om det varken där eller här bevisar något och stickproven jag gör är för begränsat för heller säkert säga något.
Här tycks jag i alla fall inte se något som talar emot principen och helt säkert har virus tillfört stort värde vid några tillfällen.
Först har vi några exempel på att man konkret identifierat genetiskt information i DNA som kommer från virus. Ingen möjlighet finns att ta ett stycke information i DNA och endast från det veta om det är från ett virus utan man måste jämföra med kända virus och hur mycket av vår DNA som är virus eller även om det finns i virus faktiskt från början kommer från oss går därför inte att med säkerhet att bedöma under överskådlig framtid.
Ovan resulterar det i sjukdom och det kommer det givetvis ofta gör därför att det finns ingen i varje enskilt fall särskild intelligens som klarar att bedöma effekten av sådant utan det följer statistiska fördelningar där dessa övergripande övertiden kommer gynna samtliga entiteter som deltar i kommunikationen (människa, virus och övriga som "talar" med varandra över kanalen).
I exemplet nedan vilket jag blev enormt glad över att jag hittade därför att lät bli att öppna upp det flera gånger när jag sökte efter studier har vi ett exempel på hur människan lägger ut information i kanalen i form av virus (på det sätt som min modell betraktar det medan andra modeller kan se det på annat sätt):
"The USF team also confirmed preliminary results by other investigators that, a long time ago, the virus inserted its DNA into the DNA of human sperm and egg cells. As a result, some people (about 1 percent of people in the U.S.) are born with the virus's DNA in every cell in their body. Indeed, HHV-6 is the first functional virus of any type reported to be passed through the human germ line.
The team presented clear evidence that the virus can insert its DNA specifically into telomeres – structures at the ends of each chromosome that play key roles in both aging and cancer.
Finally, the team showed that the chromosomally integrated HHV-6 (CIHHV-6) genomes can be reactivated to an infectious form.
The findings are a surprise, since other human herpesviruses cause permanent infection by a different mechanism. The round up their DNA into a little circle that resides inside the nucleus of the cell: they do not insert their DNA into the chromosomes."
En mycket trevlig fallstudie. En mycket bra dag i övrigt också. Endast slagen av att modellen klarade identifiera en kända franska författaren Alexandre Dumas utifrån en roman (i svensk översättning) som extrem kaffedrickare vilket i alla fall viss dokumentation tycks peka på stämmer (vilket jag möjligen kommer förklara hur därför att det berör en faktor jag lärde mig från forskning som publicerats om zebrafinkarna tillsammans med några antaganden). Modellen tycktes dessutom gå att applicera utan några enorma problem på immunförsvaret testat precis som har endast på en grundläggande idé.
Den stora författaren Alexander Dumas är trevlig att läsa genom hans härliga konstanta överdrivande av vissa mänskliga egenskaper på ett ganska ovanligt sätt samt hans texts snabba musik men ändå i segment korta rörande en särskild i romaner vanlig litterär konstruktion.
Varken här eller för immunförsvaret gäller dock att det att modellen är applicerbar bevisar något - jämför med hur Newtons modell för tyngdkraften gör vissa praktiska tillämpningar möjliga men inte säger något om vad tyngdlagen är och i andra situationer t.ex. på månen inte fungerar alls. Inte ens om alla möjligheter jag här pekar på visar sig korrekta bevisar det att teorin modellens applikation på området pekar på är korrekt.
När man som jag försöker skapa en allmän modell för riktad information (t.ex. musik, insändare, reklam m.m.) för att uppskatta dess påverkan och spridning och möjliggöra praktiska applikationer oavsett om det är tillämpning för tidningar, miljö- och demokratiorganisationer, statistiskt prediktion, konst eller andra områden där språkets uttryck är vad som påverkar eller indikerar vad som händer just nu var det tidigt lätt att se att man behöver dela upp språket i olika ganska väsenskilda delar.
Vårt språk består trots en lateral helhet av "olika" språk som har olika ursprung i tid och genetik (via evolution, mutation eller DNA-segment passerade via virus och cirka hälften av vårt DNA kommer från just virus vilka ofta "övervintrar" hos fåglarna). Vissa "språk" som kroppsspråk och ansiktsuttryck har stora likheter i sitt övergripande koncept med (tror jag) alla däggdjur (se bl.a. [1] och [2]). Detta språk handlar mycket om att uttrycka ett avgränsat budskap - en komponent - för ögonblicket.
Egyptiska ansiktsmasker från konst och kreativitet. Orsaken till att dessa och andra kulturella konstuttryck stimulerar vår kreativitet är att de bär på mening men den är inte specifik utan uppmuntrar till en tolkning av vårt befintliga tillstånd där associationer mellan befintlig kunskap som skapar ny förståelse stimuleras. Detta därför att du uttrycker med ett språk hörande till ögonblicket men där ögonblicket varierar därför att budskapet frysts i konst.
Det samma gäller gesterna som är oerhört tydliga i vad som avses oavsett om vi pekar, välkomnar med armarna, vinkar eller hotar någon och särskilt när de kombineras med ansiktsuttryck och övrigt kroppsspråk (men de är separata i min modell därför att gester är en inlärd tillämpning av kroppsspråk en mer avancerad hjärna klarar av och det har stor betydelse).
En mästare som otvetydigt dokumenterat - nästan systematiskt - ansiktsuttryck, gester och andra delar av vårt visuella språk och kanske också i text är givetvis Leonarda da Vinci. I Den sista nattvarden använder han gester (och andra komponenter) för att ge målningen ett starkt budskap (se också [3] rörande gester och hur de bär mening i ögonblicket) med en känslomässig helhet (en "berättelse") om än skildrande ett ögonblick:
Att Den sista nattvarden i ögonblickets språk här optimerat på gesterna givits styrka av den stora mästaren gör den så stark att en del rent av upplever att den bär på "hemliga budskap". Även om den kan tänkas inkludera även "gömda" visuella komponenter är det med största sannolikhet endast mästarens verktyg för att skapa en målning som är stark i "språket" för att göra att betraktaren upplever kraftfull känsla och "mening" utifrån den egna tolkningen i ögonblicket snarare än den högst tvivelaktiga situationen att da Vinci skulle ha målat en "skattkarta" till någon djup mörk hemlighet.
Det finns fler områden i språket som jag identifierade och alla bär i hjärnan dels laterala egenskaper där de påverkar övergripande men i samtliga fall finns också tydlig association till ett eller ett fåtal områden i ögonblicket (vid neuroimaging antar man praktiskt att allt sker i en tidpunkt och att endast vissa "toppar" har betydelse meda övrig aktivitet i hjärnan om än varierande är "bakgrundsbrus" vilket man dock vet inte riktigt stämmer) i hjärnan vilket också indikerar att de skiljer sig "evolutionärt" rörande när och var de utvecklades eller varifrån det genetiska materialet kom.
Området som erbjöd det största nöjet att följa - givet att jag var ordentligt fördjupad i den skriva texten sedan så många år kanske p.g.a. dyslexin har jag aldrig haft annat än ett ytligt intresse av musik innan min modell förde mig till den - var musiken. Samtidigt som den delar egenskaper med text och särskilt poesi, debattartiklar och liknande är musiken mycket kraftigare i påverkan och så annorlunda. Musiken är samtidigt obegriplig och oerhört lätt att ta emot och "förstå".
Jag upplevde musiken när jag från i början av juni 2009 på allvar började med att försöka förstå musiken ungefär som Daniel M. Russell uttryckte i följande inlägg och som jag läste för kanske en vecka sedan senare den dag som jag för första gången kände mig säker på att jag skulle komma igenom med musiken i modellen:
"I love the complexity, the convolution of heartfelt song and cerebral musicsmithing. Orlando’s time was an age when the composers would insert all kinds of wordplay and counterpoint play—crossing melodic lines to indicate the cross, a sudden ascent to suggest a rising to heaven, with a corresponding leap octaves downward as the plot is betrayed.
There’s no getting around it, the music is simultaneously complex and while also immediately perceivable."
Inlägget han skriver uttrycker riktigt bra mycket av vad som gör musiken speciell och det var då riktigt upplyftande att läsa det.
Zebrafinken.
En fördel för mig när jag tittade på musiken var troligen just att jag aldrig haft annat än ett ytterst ytligt intresse av musik och t.ex. aldrig ägt en stereo. Musik var vad jag huvudsakligen innan nu lyssnat på när jag kört bil och det var många år sedan.
Är ett område nytt snarare än att man redan lärt sig mycket om det är när konceptet är speciellt ibland till fördel. Särskilt kan det gälla musik som faktiskt är ett grundläggande språk och ett språk som skiljer sig från övriga. Att uttrycka vad det är och därmed förstå det kan därför vara svårt och att betrakta det utan att implicit bära på befintliga modeller kan ha varit till fördel.
Idag tror jag dock att jag nådde fram med musiken även om ett troligen relativt omfattande arbete kvarstår för att få in det meningsfullt i modellen (mer än den förenkling som idag finns mer för syns skull än att modellen just för detta område enkelt går att tillämpa).
Först ska det också uttryckas rörande några övergripande koncept i artiklar m.m. även om jag knappast går in på detalj just rörande musiken (^_^)
Anteckningar rörande det samlade jag mest av en slump i:
Det berör egentligen ingenting om hur det kan modelleras men däremot pekar det ut den förståelse som gjorde det möjligt att förstå musikens språk och därmed se hur det kan modelleras. I någon mening har jag insett detta ganska länge men aldrig riktigt medvetet troligen just därför att musikens ursprung liksom själva musiken är väldigt annorlunda.
Även om jag skulle ha fel i antaganden jag gjort om det genetiska språng uppåt människan gjorde (d.v.s. att vi via virus tog upp genetiska anlag som ursprungligen kommer från sångfåglarna) och som gav oss känslomässig helhet i språket via musiken (samtidigt som vi slutligen reste oss upp och började gå på två ben precis som fåglarna och verkligen att "standing tall" är ett till språk och det saknar övriga primater) till att bygga "riktigt" språk - se det som förmågan och önskan att sjunga tvingar oss till att sluta att börja uttrycka oss i stycken - med där vi började uttrycka oss i meningar och zebrafinken med flera sångfåglar bara är en ytterst kraftfull djurmodell för språk och inlärning med stora genetiska, strukturella och funktionella likheter med människan har det ingen betydelse eftersom det ändå gav helheten.
3. En hammer lika intressant här är också en omskrivning för en hidden markov model:
"In a regular Markov model, the state is directly visible to the observer, and therefore the state transition probabilities are the only parameters. In a hidden Markov model, the state is not directly visible, but output, dependent on the state, is visible. Each state has a probability distribution over the possible output tokens. Therefore the sequence of tokens generated by an HMM gives some information about the sequence of states. Note that the adjective 'hidden' refers to the state sequence through which the model passes, not to the parameters of the model; even if the model parameters are known exactly, the model is still 'hidden'."
Eller som Jerry Reed uttrycker det:
"Well if I can keep it on the ground when I put that hammer down
Then I'll be Texas bound and a flyin'
I've got my ten in the wind, let it all hang out again
'Cause how you gonna win if you ain't tryin'
4. En ten förutom att vara ett räknetal är också:
"(countable) (US) (slang) A superb specimen.
(countable) (Jamaican) (slang) A beautiful woman."
Denna musik handlar också väldigt mycket (men inte bara) just om att uttrycka sådant och ett vackert exempel med en spännande likhet mellan sångfåglarna och människorna rörande uppvaktning har i följande två forskningsnyheter:
Det är språket för efectos especiales - specialeffekterna
och att uttrycka musiken i en generell modell är på sätt och vis att berätta luftens känsla med jordens rationella språk.
På sätt och vis kan man se det som att delar - den övergripande helheten där känsla uttrycks över långa stycken med lyrik, tal eller text - av vårt språk är drakarnas språk. Kanske en genetiskt rest från dinosaurierna som när den nådde oss via virus från sångfåglarna kombinerad med allt vi redan hade skapade något större.
Och verkligen om man klarar att uttrycka en modell för musiken - inte för att jag skulle använda the hammer - har man något där man hoppat upp ovanför övriga. Ännu mer så om modellen predikterar forskningen inom sitt eget område där allt nytt bara bekräftar den.
Referenser:
[1] Hundar och katter kan lära sig förstå varandra
Utmärkt exempel på hur denna typ av språk till stor del är gemensamt för däggdjuren i den mening att det grundläggande konceptet är det samma.
[2] Ansiksuttryck
Sammanställning av forskningsnyheter jag publicerade när jag följde forskningen runt ansiktsuttryck för att få en förståelse av detta språk.
[3] Orangutanger talar med gester
Diskuterar studie rörande det språk med gester orangutanger har och den modell som används för att tolka in betydelsen i dem. Notera att gester bär en avgränsad mening och därför inte är jämförbart med t.ex. skriven text eller musik med eller utan lyrik.
Skillnaden mellan stereotyp och arketyp utifrån min modell diskuterades men ett exempel där vi ser att det inte för stereotyper är nödvändigt att just diskutera konst eller artiklar är värdefullt. Att tala i tungor är ett bra sådant exempel.
Även om orsaken till varför att tala i tungor är enkel i min modell är området mycket komplicerat i bakomliggande orsaker nödvändiga att förstå och artikeln är därför lång. Att här ta tillfället att gå igenom stora delar av den grundläggande teorin för underområdet negativa stereotyper till min modell över riktad information (t.ex. debattartiklar, insändare, reklam m.m.) är dock bra att ha gjort. För att göra detta diskuteras också:
Den neurologiska orsaken till varför negativa stereotyper (t.ex. det falska påståendet att kvinnor är sämre i matematik) har påverkan.
Vad basal gangliga, prefrontal cortex, motorisk cortex är.
"Orsaken" till tics, ADHD och tourette syndrome diskuteras utifrån min modell.
Att ADHD och tourette syndrome används i diskussionen har sin orsak i att hur negativa stereotyper och reinforced learning fungerar i hjärnan är lättare att tydliggöra med dessa neuropsykiatriska funktionshinder därför att hjärnan är överkänslig för denna påverkan. Samtidigt är modellen inte gjord för att användas utanför riktad information och för dessa problem är verkligheten mycket mer komplicerad än "förklaringen" som ges här och den är endast tänkt för att förklara modellen.
Foto: Expat Nomad Licens: CC by-nc-sa 2.0
Inte bara kristna räcker ut tungan medan de gör ljud fyllda med känsla. Även maorierna gör det i sin krigsdans. I bilden ser vi även den traditionella könsrollen där kvinnor förväntas stå lite bakom männen när de ska bege sig ut i krig.
Stereotyper och reinforced learning
I min modell använder jag begreppet stereotyp och jag menar att de till skillnad från arketyper verkar via basal gangliga avseende reinforced learning (begreppen förklaras längre fram). Denna funktion hos basal gangliga (bl.a. nucleus accumbens) inkluderar "belöningsfunktioner" i hjärnan som är en väg som vi kan lära oss saker.
För exemplet med den negativa stereotypen att kvinnor är sämre i matematik vet vi säkert att det saknar biologisk grund. Ändå kan sämre prestation i matematik utlösas hos kvinnor genom att utnyttja den negativa stereotypen i riktad information när de gör provskrivning på universitetsnivå (se t.ex. [1] och [2]).
Att hålla med en expert utlöser positiv reinforced learning (se [3]) där vi får en liten belöning när det visar sig att vår åsikt stämmer med expertens. Just för kvinnorna resulterar det dock som alla negativa stereotyper i försämrat arbetsminne eftersom det minskar den dopamin-drivna aktiviteten motsvarande att befinna sig längre ner i flocken därför att det verkar kontinuerligt och/eller upprepat (initialt kan det dock verka tvärtom när de håller med om att de är sämre i matematik men när det är inlärt faller också det bort).
Foto: Tommy T Licens: CC by-sa 3.0
Det är alltid bättre att personligt bli arg över negativa stereotyper. Betraktar vi fördomar om kvinnor ges också värde att bilda egna "flockar" (här grupper som motverkar fördomarna) vilket p.s.s. som frikyrkorna gjorde kompenserar för negativ påverkan. Samtidigt är det viktigt att arbeta för konkreta värden framåt snarare än polarisera situationer mer genom att sprida egna negativa stereotyper.
Mekanismen har också en positiv och viktig funktion
Denna mekanism är i sig inte på något sätt felaktig eller ondskefull (även om t.ex. den negativa stereotypen att kvinnor är sämre i matematik är felatig och ondskefull) utan är vad som gör att vi kan fungera som folkdjur utan t.ex. att alla pratar samtidigt och avbryter varandra.
Denna mekanism behöver inte verka permanent utan kan växla mellan individer under ett möte där olika personer t.ex. ger riktad information från sitt expertområde. Jämför gärna med hur ADHD för en del gör att man gärna avbryter därför att den här funktionen delvis är satt ur funktion (diskuteras mer längre fram).
Detta kan också växla mellan olika situationer och tidpunkter. I en situation har du en mer ledande roll t.ex. när du promenerar med ditt barn i trafiken medan det inte gäller när förbereds för att opereras på sjukhus eller stoppas i trafiken av polisen.
Riktad information verkar numera över stora populationer istället för små flockar
Samtidigt går idag vår kommunikation ut över mycket större populationer och verkar under mycket längre tid. Det är vad som skapat negativa stereotyper.
Negativa stereotyper är information som utnyttjar saker som optimal endast verkar under korta tidpunkter eller meningsfulla roller (även om det går att förstärka i små flockar vilket kvinnomisshandel, mobbning, slaveri är otrevliga exempel på där också misshandel används med samma påverkan).
Idéen om att kvinnor är sämre i matematiken blir "sanningen" för många fler och även om en liten grupp inte ser tecken på det stämmer upprepas det och det överröstar också forskning som visar att det är falskt. För kvinnor påverkar den negativa stereotypen kontinuerligt genom att ständigt upprepas.
Frikyrkorna förtrycktes och otrevliga myter om dem skapades
Att delta i en gudstjänst och lyssna på en religiös ledare precis som vilken som helst ledare vi respekterar och tycker är värd att lyssna på ger oss p.s.s. en liten belöning. Här spelar helt säkert flera liknande funktioner för flocken in där det känns angenämt att vara en grupp oavsett om det är en församling, en trumcirkel i Kalifornien, en marscherande armé eller en flock fotbollssupportrar.
Jesus talar till sin "flock".
Frikyrkliga församlingar har länge haft en tradition av att försöka förstärka denna påverkan. Det är en tradition som går långt tillbaka till en tid när dessa kyrkorörelser ofta befann sig i opposition mot en vedertagen statskyrka. De var förtryckta och också i en strid för sin rätt att få utöva sin tro.
På samma sätt som en kvinna som förtrycks systematisk via negativa stereotyper som säger att hon är mindre intelligent och är sämre i matematik realiserar det som sanning får samma effekt d.v.s. nedsatt dopamin-aktivitet associerad till informationen för medlemmar i frikyrkorna när de förtrycktes på olika sätt.
Att tala i tungor gav kompensatorisk verkan
Att kompensera effekten av förtryck vid möten blev därför viktigt. Ett antal metoder kom användas för det och att tala i tungor är en av de mest intressanta därför att den kompenserar via troligt flera mekanismer.
Det kan tyckas förvånande att tala i tungor skulle ha en märkbar påverkan men det hade det sannolikt och skapade en aktivitet i hjärnan som kompenserade för den påverkan förtryck och myter om dem skapade. Förklaringen till hur det kan fungera i hjärnan är lättare att se genom först titta motoriska och verbala tics fungerar i hjärnan.
Tics förklarade utifrån reinforced learning verkar vid nedsatt aktivitet i basal gangliga
ADHD och tics är två exempel på problem associerad till för låg aktivitet i delar av basal gangliga (eller hela beroende på situation). För ADHD är en effekt av det svårigheter att fungera bl.a. i klassrum därför att den normala belöning som det ger (genom att lyssna på läraren) är för låg för att vara märkbar därför att aktivitetsnivån i dessa delar av hjärnan är onormalt nedsatt.
Tics (som ganska ofta förekommer tillsammans med ADHD) går att förklara från min modell (men den är inte avsedd för detta och detta ska ses som ett exempel för att förklara mekanismerna medan verkligheten är mycket mer komplicerad)
Basal gangliga sätter aktivitet både i prefrontal cortex och motorisk cortex, och det kan ske implicit (d.v.s. ökar aktiviteten i basal gangliga kan aktiviteten öka i båda områden även om orsaken inte är styrd från respektive) eller explicit (d.v.s. aktiviteten ökar som en feedback på ökad aktivitet i antingen prefrontal cortex eller motorisk cortex).
Problem med för låg aktivitet i basal gangliga som vi direkt kan uppleva som verkligt är för påverkan på prefrontal cortex. Motoriska störningar kan du se och reflektera över via prefrontal cortex men det leder inte till en känsla du direkt kan associera till problemet.
Nedsatt aktivitet i prefrontal cortex kompenserar vi för
Nedsatt aktivitet i prefrontal cortex är därför att vi upplever det också benägna att försöka kompensera för. Förtrycker en grupp människor en annan kan det t.ex. båda leda till att de blir mycket fogliga (men kompenserar på andra sätt om de inte bryts ner vilket kan jämföras med vad som beskrivs i [10] för The Journal of Neuroscience men inte lika extremt) eller att de revolterar. I det första fallet har vi explicit påverkan av att aktivitet i basal gangliga minskar och i det andra fallet implicit påverkan där feedback går tillbaka i form av ilska och det kommer när det sker i grupp också höja upp aktiviteten i basal gangliga och det ordentligt (ingenting som att marschera ut i krig för att riktigt uppleva flödande dopamin och nor-adrenalin).
Ett kortsiktigt praktiskt sätt för att kompensera för nedsatt aktivitet i prefrontal cortex är dock att göra något som drar upp aktiviteten t.ex. märkbart vid ADHD något påtagligt socialt som att prata med någon. Mer intellektuell aktivitet som utnyttjar flytande intelligens (t.ex. huvudräkna) fungerar också men kommer till en mycket större kostnad (t.ex. via stress) därför att koncentrationsförmåga och arbetsminne är nedsatt.
Det finns dock en del metoder som i vissa fall kan fungera (beroende på hur den neurologiska störningen ser ut och vid just ADHD bör de ge mycket mindre men däremot vid tourette syndrome är det ganska vanligt och ett exempel är verbala tics. Även om dessa kan inkludera alla möjliga ord (hanteras beroende på typ delvis i olika delar av prefrontala cortex) är det mer intressant att titta på de som inkluderar mer socialt "förbjudna" ord som svordomar och könsglosor.
Wikipedia uttryckte dessa typer av ord bra för uppslagssidan för profanity:
"A profanity is a word, expression, gesture, or other social behavior which is socially constructed or interpreted as insulting, rude, vulgar, desecrating, or showing disrespect. It is very inappropriate word which shouldn't be used at any circumtances. Don't say bad words."
När vi säger svordomar aktiverar vi också en ganska avgränsad del av prefrontal cortex som hanterar känsloladdade ord. Ökar aktivitet där kommer det i sig stimulera viss feedback för ökad aktivitet i basal gangliga även om den mekanismen är nedsatt vid dessa problem.
Här gäller det dock ord som signalerar att vi nu valt att för en stund avvika från flocken och samma mekanism finns åtminstone hos övriga stora aporna.
Det skulle i min modell motsvara en liten revolt vilket skyddar mot påverkan av negativa stereotyper (att reagera med ilska är alltid bäst om det inte inkluderar våld eller skapar risker).
För tics är orsaken dock inte en negativ stereotyp (även om personer som utsätts konstant för dessa eller annat med samma påverkan t.ex. tortyr kan utveckla tics) en neurologisk störning som dock ger en jämförbar permanent påverkan. För dem ger "revolten" (i min modell och inte ett helt felaktigt begrepp här heller) på samma sätt en viss kompensatoriskt höjd aktiviteten i basal gangliga.
Samma fenomen kan förklara andra kända företeelser och effekter svordomar har för oss alla:
Att använda svordomar när vi behöver extra kraft t.ex. lyfter något tungt. Ökad aktivitet i basal gangliga har allmän påverkan och kan rent av ge ökad muskelkraft ett kort ögonblick.
Vi säger svordomar när gör illa oss och svordomar verkar också konkret smärtstillande och ökad aktivitet i basal gangliga bör ge viss smärtstillande verkan och en del av basal gangliga inkluderar just mekanismen för centralt verkande smärtstillande upplevelse (se också [6] i Scientific American
och påverkan av svordomar på smärta de såg om den är riktig kan medieras via basal gangliga och varken aktivitet i denna del av hjärnan eller prefrontala cortex är vad uteslutande dopamin hanterar utan också bl.a. nor-adrenalin är kritisk och mycket av kompensatorisk verkan handlar just om nor-adrenalin eller sämre cortison).
Båda exemplen precis som att tala i tungor är exempel på hur svordomar har viss påverkan på alla människor (en mer omfattande sammanfattad diskussion finns hos BBC i [5]).
Reinforced learning skapar stereotypa beteenden
Varför tenderar då personer med tourette syndrome att upprepa orden många gånger och typiskt regelbundet hela livet om det inte försvinner under ungdomsåren (när frontal cortex växer intensivt och vi blir vuxna)? Och varför behöver de ibland göra många fler verbala tics om de hållit dem tillbaka en period?
Utgår vi från min modell finns en enkel förklaring till det (medan verkligheten för ett neuropsykiatriskt funktionshinder är mycket mer komplext) och följande citat från Wikipedia ([8]) uttrycker detta indirekt:
"Immediately preceding tic onset, most individuals with Tourette's are aware of an urge, similar to the need to sneeze or scratch an itch."
Det är ungefär som t.ex. jag kan uppleva tobaksabstinens och där ligger också förklaringen utifrån min modell. Stereotyper representerade vad som är anpassat för att motsvara flockens kommunikation när de uppfattas som detta kan verka via reinforced learning vilket uppstår när en feedback signaleras från riktad aktivitet prefrontal cortex tillbaka till basal gangliga
skapande en minnesbild av vad som är korrekt respons på denna (t.ex. vad man ska tycka för att åsikten ska överensstämma med en expert d.v.s. forna tiders flockledare).
Resultatet av det kan (men det behöver inte vara märkbart) vara en viss känsla av belöning. Viktigare skapar reinforced learning förutsättning för motivationsstyrd aktivitet.
När en person med tics använder svordomar kan det på samma sätt skapa reinforced learning där man "minns" (ej ett medvetet minne utan känns mer för en person med onormalt nedsatt aktivitet som en klåda eller längtan) att det ökade aktivitet i basal gangliga med ökad frisättning av dopamin (men kan troligt medieras via lika gärna nor-adrenalin och serotonin åtminstone fram till att minnet skapas där däremot mycket troligt fritt dopamin krävs).
Det kan jämföras med en beroendesjukdom även om den här är mycket unik därför att aktiviteten är så låg från början och därför att det också ger en allmänt ökad känslighet för negativa stereotyper (jag gissar där men det skulle förvåna mig om jag har fel) och omvänt svordomar för att markera distans till flocken och det tillsammans gör påverkan mycket mer konkret av svordomen.
Vad är beroendesjukdomar?
Personer med beroendesjukdomar är alltid när sjukdomen är resultatet av reinforced learning (d.v.s. mer direkt ökar frisättning av dopamin) stereotypa i sitt beteende när de söker drogen. Deras möjlighet att styra beteendet blir i viss utsträckning begränsad men större ansträngning och avstånd som ligger mellan deras droglängtan och inta drogen minskar detta genom att ge dem möjlighet att reflektera.
För en crack-rökare är det stereotypa beteendet extremt därför att drogen verkar nästan unikt kraftigt via reinforced learning och sätts en crack-beroende i ett crack house med fri tillgång till drogen röker han tills pengarna tar slut eller han avlider. För alkohol, cannabis med flera droger är det stereotypa beteendet mindre därför att reinforced learning inte är lika starkt (det är droger folk kan sluta med själv medan en crack-rökare bäst behandlas i slutenvård).
Verbala tics kan vara ännu extremare reinforced learning
När det gäller verbala tics givet att aktivitet är sådan att det ger en märkbar skillnad är det mest extrema tänkbara exemplet av reinforced learning jag kan tänka mig. De kan yttra några ord och få en belöning (i min modell och det innebär inte att det är korrekt) och jag kan för allt i världen inte föreställa mig att givet att reinforced learning inträtt att någon kan lära bort sådana stereotyper.
Väldigt få kan bli beroende av svordomar
För en person som inte har nedsatt aktivitet via ADHD, tourette syndrome m.fl. neuropsykiatriska funktioner i basal gangliga fungerar (givet att de inte har en beroendesjukdom) reinforced learning på en helt annan nivå och risken för att de skulle uppleva ett behov att svära i alla möjlighet sammanhang genom en längtan eller "klåda" är inte aktuellt.
Påverkan är svordomar är inte mindre verklig för det men inte lika stark. Att svära i kyrkan även om det är för att skapa en trevlig vi-känsla är dock inte vad vi gör därför att mekanismen är revolterande mot kyrkan själv. Däremot gäller att ungefär samma område av prefrontala cortex (men menar jag i min modell inte exakt samma sak) också hanterar andra former av kommunikation av känslor relaterade till flockfunktionen.
Dessa funktioner kanske en del skulle beskriva som mer primitiva men det är att inkorrekt förringa dem. Känslor är en viktig del av all vår kommunikation. För svordomar utanför ett text-kontext är dock påverkar mer lokaliserad. När det gäller att tala i tungor avseende ljuden som görs ligger också - upplever jag - en kaotisk varierad kommunikation av känslor melodiöst (se också [7] i Journal for the Scientific Study of Religion för en mer komplett beskrivning). Det utnyttjar menar jag delar av det här området kanske allmänt och höjer helt enkelt upp aktiviteten.
Effekten av det ensamt är svår att exakt bedöma på samma sätt som svordomar men ökad aktivitet om det inte skapar stress är ofta trevligt. Den ökade aktiviteten lägger också förutsättningar för ev. feedback mekanism från andra komponenter att få ökad påverkan (men om detta i sig utlöser feedback ner till basal gangliga kan jag inte avgöra men tvivlar på det).
Att räcka ut tungan i grupp är starkt
Nu "sjunger" personerna dock inte bara känslor. Utan de räcker också ut tungan och gång på gång och det sker snabbt. När vi gör något snabbt och upprepat förstärker det effekten p.s.s. som personer med tics som hållit dem tillbaka kan behöva säga dem flera gånger snabbt vid en senare punkt eller jämförbart med hur snabb rökning ger större effekt.
Vidare att räcka ut tungan är riktad information och jag tror detta handlar om samma del av hjärnan som svordomar, verbala tics och att kaotiskt "sjunga" känslor. Att räcka ut tungan tror jag också skapar samma feedback till basal gangliga som svordomarna gör och givet hög aktivitet i samma område av övrig tala i tungor aktivitet blir den troligen tydlig.
När vi tittar på personer som talar i tungor kan vi också se att de gärna sluter ögonen och "lämnar kroppen" men de kommunicerar ändå att de fortfarande är en del av den genom att hålla ut armarna och av och till kan folk samlas runt dem.
I någon mening tror jag också att de lämnar kroppen genom att sätta högt fokus i denna del av hjärnan som handlar mycket om känslor medan andra områden går ner för att ge detta utrymme (en hjärna med frisk basal gangliga har bättre förutsättningar att styra aktivitet i prefrontal cortex medvetet än för många andra områden i hjärnan).
Var används just tungan?
Att man valde just att tungan för att ge effekten tror jag beror på flera orsaken:
1. Initialt för frikyrkorna var manifestation för att skapa personlig "revolt" viktig. Svordomar var dock religiöst tabu men att tala i tungor är vad den religiösa traditioner berättar förekom längre tillbaka i kristendomen och av och till fram till deras skapande även om det i övrigt hade börjat dö bort.
2. Kristendomen liksom annan religion använder redan emotionellt laddade ord, musik m.m. som kanske motsvarar svordomar lite men utan feedback-påverkan för social distans. Melodiöst sjungande i romersk katolska och grekisk ortodoxa kyrkan av latin är ett fint exempel på det där obegripligheten i orden utesluter motsvarande vänstra del av prefrontala cortex medan den här delen i den högra delen i lugn och ro får uppleva det.
Att besegra krigsdans där man räcker ut tungan fodrar hjälten av folket
Jämför gärna värdet svordomar ger när vi behöver extra kraft med vad att räcka ut tungan kanske gör genom att titta på de krigsdanser bl.a. Nya Zeelands ursprungsbefolkning maorierna gör. Dansen togs upp av deras rugby-lag All Black att se i filmklippet från världsmästerskapet i Sydafrika 1995 (syns bäst på slutet):
Det gör dem starka. Det är revolt och krig mot motståndarna. Efter att de dansat är de starka och har skrämt livet ur fienderna. Att räcka ut tungan tillför värde och gör dansen potentare.
Det är som Nelson Mnadela säger åtminstone i filmen Invictus att All Blacks dans är kraftfull. För honom är det ett problem de behöver lösa för att vinna och ge landet stolthet.
Därför skapar Nelson Mandela en hjälte av folket från den enda färgade lagmedlemmen laget har. Det sker genom att laget får resa runt och spela med Sydafrikas vanliga folk i förorterna. Från hjälten som skapas och mötet mellan denne och folket skapas kraft i hela laget när de går från att vara illa omtyckta till att bli älskade av folket, och de ser betydelsen de har när isolationen mellan dem och Sydafrikas svarta befolkning bryts.
Det är lätt att underskatta värdet både av krigsdansen och att skapa en hjälte av folket men i verkligheten är värdet av båda enormt. Nya Zeeland han en lång serie segrar bakom sig och var fruktade. Sydafrika ansåg ingen kunde vinna men de blev världsmästare. Det är påverkan av riktad information när den är så nära den stora magin vi kommer.
Tungan kan också påverka via motoriskt cortex
Lika viktigt eller viktigare tror jag tungan förstärker effekten ytterligare via stimulans av motoriskt cortex. Även motoriskt cortex är kopplad basal gangliga och denna koppling påverkar inlärning.
Vidare tycks det troligt att aktivitet i detta område också indirekt påverkar den övriga aktiviteten. Det höjer allmänt aktiviteten i hjärnan vilket är en förstärkning av upplevelsen.
Det är möjligt att följande är hela förklaringen i övrigt (även om jag inte tror det):
"The frontal lobe or prefrontal association complex [Red. Avser cerebral cortex som kommunicerar till motoriskt cortex och är kopplad till basal gangliga.] is involved in planning actions and movement, as well as abstract thought. In the past it was theorized that language abilities are localized in the left hemisphere in areas 44/45, the Broca's area, for language expression and area 22, the Wernicke's area, for language reception. However, language is no longer limited to easily identifiable areas."
D.v.s. att rörelserna också stimulerar prefrontal cortex via kopplingar från cerebral cortex och att det förstärker upplevelsen.
Men det kan också vara att den påverkan verbala tics har på basal gangliga skapar "behov" av motoriska tics.
I någon mening kan man kanske se det som att en konkurrenssituation i basal gangliga existerar mellan prefrontal cortex och motoriskt cortex där denna implicit kommunicerar till båda (konkret om du agerar via rörelse eller reflektion men berör mycket mer men här är så lite ännu dokumenterat om hur det egentligen ser ut). Det skapar också i vissa situationer problem väl illustrerat av de motoriska tics Parkinsons sjukdom kan orsaka och orsaken till motoriska tics vid bl.a. ADHD och tourette syndrome är troligt i princip samma sak (liksom restless legs). Jämför med vad University of Pittsburgh Schools of the Health Sciences diskuterar i [4]:
"'Our findings provide a neural basis for these findings,' Dr. Strick said. 'In essence, the pathways that we have discovered may enable abnormal signals from the basal ganglia to disrupt cerebellar function. The alterations in cerebellar function are likely to contribute to the disabling symptoms of basal ganglia disorders. Thus, a new approach for treating these symptoms might be to attempt to normalize cerebellar activity.'"
D.v.s. att stimulera aktivitet i basal gangliga till högre än vad signaleringen ut är anpassad för skapar motoriska tics snarare än att dessa höjer aktiviteten i basal gangliga. Och att vifta med tungan löser det problemet samtidigt som det förstärker den angenäma effekten.
Dessutom är det känt att motoriskt aktivitet motsvarande om vi hade gjort en rörelse själva ökar när vi ser någon annan göra rörelsen via spegelneuroner. När vi ser en mängd andra räcka ut tungan ger det oss samma påverkan om än lite mindre och det kan också addera till värdet precis som att gunga på en läktare troligen ger större påverkan än att gunga om man inte ser övriga.
I sammanfattning
I Skillnaden mellan arketyp och stereotyp diskuterade jag min modell från fyra av dess indelningar av grupper med komponenter i riktad information (fler finns):
Stereotyper.
Arketyper.
Motorisk stimulans.
Musik.
Stereotyper verkar för tala i tungor via den ursprungliga revolten där man kompenserar för förtryck som i modern tid bara är värde utanför vardagens tristess via lite extra dopamin. Arketyperna har vi via traditionen från den tidiga kristendomen och skapandet av frikyrkorna. Motorisk stimulans har vi med tungan och musiken är allmän i kyrkan och ljuden de gör bär också musiken melodiösa känslor om än lätt kaotiskt.
Modellen tillämpad för kreativitet
Ett till exempel på hur modellen kan tillämpas har vi i artikeln om konst och kreativitet där diskuteras hur visuell påverkan kan stimulera vår hjärna men där egentligen uteslutande via arketyper. Allmänt för hur modellen tillämpats för kreativitet finns också diskuterat även om detta område är mer komplicerat i modellen och endast delvis diskuteras.
Principen är dock den samma som här d.v.s. att information påverkar oss och att vi påverkas när vi själva producerar information. Att tillämpa det för ökad kreativitet är en av de mest kraftfulla tillämpningar man kan tänka sig för en modell som där har större påverkan än befintligt när det skalas upp från individ till organisationer eller bäst ett helt land. Det är vad som skapar ekonomiskt tillväxt.
Referenser
[1] Kvinnor är lika bra i matematik
Nyfiken vital.
Diskussion om forskning där vi kan konstatera att kvinnor har samma förutsättningar att prestera inom matematik.
[2] Negativa stereotyper försämrar prestationsförmågan
Nyfiken vital.
Mer forskning om påverkan av negativa stereotyper gjord vid Indiana University där man dokumenterade att kvinnor blev sämre på att lösa matematiska problem om de blev medvetna om den negativa stereotypen att kvinnor är sämre i matematik.
[5] Swearing/Profanity-The Fool's Adjective
BBC.
En mer omfattande och allmän sammanfattad diskussion om svordomar och hur de eventuellt verkar i hjärnan. Jag har inte läst hela eller följt upp referenserna.
[6] Why the #$%! Do We Swear? For Pain Relief.
Scientific American.
Diskuterar hur svordomar ger högre smärttålighet. De pekar här på högre aktivitet i amygdala och det är den del av hjärnan som aktiveras när vi gör den här typen av ansträngningar och dess aktivitet förstärks också utmärkt från högre aktivitet också i basal gangliga liksom explicit eller implict hela av hjärnan.
[7] Samarin, William J. (1972). "Sociolinguistic vs. Neurophysiological Explanations for Glossolalia: Comment on Goodman’s Paper". Journal for the Scientific Study of Religion 11 (3): 293–296. doi:10.2307/1384556.
Pekar just på att ljudet personer som talar i tungor hör är melodiöst och liknar tal men inte har några meningsfulla ord eller grammatik vilket bör optimera nästan uteslutande mot den del av prefrontal cortex som tolkar känslor i sång, tal, svordomar m.m.
[8] Tourette syndrome
Wikipedia.
Uppslagssidan har värde inom vissa områden men är ofullständig och föråldrad rörande annat. För en allmän översikt är den dock säkert en lika bra start som någon annna.
[10] Parkinson's Disease: Fighting the Will?
The Journal of Neuroscience, October 31, 2007, 27(44):11777-11779; doi:10.1523/JNEUROSCI.4010-07.2007
Diskuterar den avsaknad av motivation - ibland fullständig - som Parkinsons sjukdom kan orsaka p.g.a. nedsatt aktivitet i basal gangliga orsakad av att dopaminproducerade celler dör.
