På väg till en lös tänkbar politisk förändring börjar vi med att tänka oss ett tämligen stabilt tränat biologiskt neuronnät i en människa. En del av detta ger möjlighet att uttrycka ganska hög variation i hur vi konvergerar mot en grupp nära besläktade lösningar (eller för resonemanget lika fungerande och enklare: representation för en entitet likt en människa vi är vana att se i olika former - kanske en publik person som en känd skådespelare).
Säg nu att vi börjar få höggradig intensitet i konvergenser mot detta men att dessa är föga upprepade. I abstrakt modell finns ett begrepp som argumenterat kan sägas motsvara i medicinsk termonologi tics men såväl funktionellt förenklat som möjligt att tillämpa som begrepp mycket bredare (därför att vad begreppet verkar på här har ej den typ av differensiering mellan funktioner, delar m.m. som en mänskliga hjärna har). Vi kan anta något motsvarande tics i delsystem görande att konvergensen blir utlöst av ganska stor bredd på datat alltid gående in mot oblanserat få lärda lösningar utan att någon ny vetskap lärs d.v.s. i den mån avsaknad av inlärning ej är inkorrekt är det rimligt att anta att motsvarande extrem känslighet för irrelevant brus utlöser dessa konvergenser.
Givet den relativt extremt höga aktiveringen ett fåtal lösningar existerande i de inlärda besläktade kan vi tänka oss att det utlöser pruning där komplexiteten i hela neuron-gruppen reduceras genom att minska ner deras relationer eller kanske tagande bort hela neuroner. Övrigt kan ju tyckas redundant.
Det är förövrigt ett fenomen vi kan spekulera om en motsvarighet till i klinisk medicin del-aspekter av vissa mer kroniska psykotiska tillstånd såväl som varför för dessa ex. atypiska antipsykotiska läkemedel kan fungera samtidigt som detta indirekt tycks i den mån tillämpbart peka på att de senare medicinerna kanske förhindrar möjligheterna att över-tiden hantera vad vi här kallade tics (i meningen här för begreppet är brett och förenklat nog för att ta in när motsvarighet klinisk-medicin diskuteras bl.a. schizofreni) genom att dess effekt nu är genom att reducera dimensionerna associerade antagligen särskilt uttryckt där problemet uppstår att efter den typ av skada de kan orsaka vi kommer till lära nytt såväl skapande kanske något meningsfullt av neuronerna som komma ifrån problemet (d.v.s. åtminstone denna typ av antipsykotiska läkemedel medan jag ej är säker alls på att det gäller de på serotonin-verkande jämförbart - jämför för att se skillnaden inlärning i det extrema med hur vi ej upplever oss beroende av ex. SSRI-läkemedel men att de praktiskt hur till de som är mer problematiska att sluta med troligt - bedömer jag - p.g.a. av åtminstone i försvarlig andel ej relaterat ursprunglig depression utan inlärning av ett normaltillstånd läkemedlen representeras. D.v.s. vi kan tänka oss en tämligen gigantisk temporal skillnad mot det i bl.a. kortare tid verkande dopamin genom att sådana effekter avsluta SSRI kan komma flera månader efteråt - Samtidigt att senare generationers antipsykotiska läkemedel med effekt via system runt serotonin kanske i sig ger oss en indikation om tiden självutveckling möjligen tar - om aktuellt varierar kanske ordentligt beroende på hur ev. aktuell association för en person ner till de grupper av genetisk-information om tror är delvis ansvariga ser ut - även om jag inte kan ta text-meter här att försöka uttrycka hur jag resonerat här tidigare egentligen i något annat: Men säg att vi istället motiverar det på annat sätt återigen utnyttjande jämförelsen till SSRI och säger att det kan ta 5 - 10 års nedtrappning via system av SSRI för att helt ta bort inträning och att detta ungefär kan tänkas vara tidsperiod för stabil självutläkning av vissa psykotiska fenomen genom först pruning och sedan när uppenbar re-wiring i och runt så att säga i neuronnätet görande brus-driven mer eller mindre självaktivering irrelevant till ej havande kontext där det sker).
Upprepning i sig defekt när pruning sker reducerar ner antalet lösningar. När korrekt data (i mening att träning av systemet ursprungligen skedde med jämförbart data och då etablerade konvergenser motsvarar en acceptabel lösning / agerande av datat) blir nu resultatet ett av ett fåtal nära besläktade. Det hela kan bli överdrivet känsligt också där minsta förändring gör att konvergerad lösning växlar till en annan. Och tänkbart har vilken vi hamnar eller när de växlar föga att göra med vilken som är bäst eftersom "frisk" träning skedde mot vad som kom att introducera många fler besläktade konvergenser där ofta de "riktiga" försvunnit genom till "immunförsvaret" (för människa så) föranledd pruning reducerande bort neuroner och kopplingar. Det hela har förtunnats.
Motsvarande system vi hamnat i kan vara när meningsfullt tränat för att vara just detta vad som kan vara starkare. Detta när snabbare respons krävs och själva valet av fler mer exakta lösningar tar tid. En avvägning mellan exakthet och möjlighet att reagera finns.
När vi resonerar motsvarande för ett kollektiv av människor i samarbete är buråkratiska organisationer intressantare. Och intressantas just nu upplever jag kinesiska kommunistpartiet givet att topp-styrd "pruning" skett mer eller mindre sedan Xi tillträdde. Sådan pruning av människo-noder kan vi tänka oss får ej bara konkret "immunförsvars-avdödade" noder att ej bidra onödigt till en lösning de kan leverera (ibland är det bättre att inte märkas så mycket: Att bara göra mindre är en väg man kan uppnå detta med ibland fungerande).
Förvisso kan effekten av sådant bli att man tycks göra mer i vissa områden. Men det säger ingenting stabilt om hur mycket man agerar samlat. Ännu mindre går det bra att bedöma exaktheten i det man gör från historik. En besläktad effekt här är ju dessutom (som vi utan problem kan "bunta" samman med den mer konkreta pruning) att många kanske också hellre upprepar en indikerad önskad lösning på ett problem än adderar en förändring än innan.
Redundans reduceras. Högre komplexitet på situation att hantera kan tänkbart vara svårare att hantera. Medan man lättare kanske kan hantera situationer man lätt föreställser kan orsaka problem. De lite annorlunda och överraskande utmaningarna som bäst konkret är ej helt triviala att rätt förstå om man inte satts sig in i ett ämne runt omkring något relevant är inte otroligt vad som är svårare för partiet att svara bra på. Kanske kan de rent av utlösa globala tics-fenomen i dem från lokala sådana? Att görande lösning ej fungerande sprider sig till allt fler och allt mer i vad de gör för att hantera något man upplever är ett problem men där vad man gör ej tycks fungera. Har vi tur kanske vi kan få se något spännande exempel framöver som kan visa sig otroligt är vad vi kan jämföra med globala tics etablerande allmänna "organisatoriska / kollektiva" maniska tillstånd.
Diverse agerande inom domän ekonomi i det praktiskt mycket påverkande och märkbara kanske vi kan tänka oss är ett exempel man kanske kan reflektera från den här utgångspunkten. Det känns som man identifierar en förenklad bild av potentiella problem framtid (eller som man tror är realitet) samtidigt som en mängd andra dimensioner runt dom här frågorna kastats som irrelevanta (jag kan tänka mig att växande vad man tror är vad som driver fram säkrande av diktaturen när de tros vara fallet gör allt möjligt annat numera tyst i hur det påverkar lösningar vilket jag svårligen tror kommer göra särskilt mycket annat än att öka möjligheten att diktatur upplevs dålig av fler eller gör problem i hot mot den svårare att hantera utanför just de mycket konkreta situationerna lätta att förstå och som man utan utmaning förstått långt innan kan uppkomma likt protester på gator medan komplexa domäner som "industri-ekonomisk-protest-rörelse-krigföring" eller vad helst vi kan tänka oss domäner av ekonomi och samhällets sociologiska flöden är vad de i den mån effekt uppstår bara försämrar diktaturens sannolikhet överlevnad för någon tidsperiod framåt).
Ett par exempel från ekonomin där hög reaktivitet (intensitet / händelser per tid som skattat här subjektivt både från effekt inducerad per tid i hur det påverkar kort därefter som hur benägen - reaktiv - man tycks ha varit). Först interventionen i handeln med värdepapper första handelsdagen 2016 medan Shanghai ännu fortfarande vill ner (men lite osäker om uppgifter import-export för Kina: Kanske lite feltänkta då jag tror enterprise-strukturer köper på sig lager bara därför att flera råvaror bl.a. olja är riktigt billiga just nu resp. varande just enorma statliga konglomerat är långsamma med att förändra sin planering):
Exempel två är jag egentligen inte riktigt trygg att ta med utan att peka på att jag inte är säker om detta är dyrt i åtgärd kortsiktigt med en kanske feltänkt besparing / värde på medellång eller lite längre bort kortsiktigt men som ev. kommer fel inducerande annan skada (det är jag mindre säker på) när företeelse minskar eller ökar kostnad och skada indirekt möjliggörande andra i risker jämförbara spekulationer. Snarare att jag chansade lite här utan att riktigt förstå området: Det hela känns reaktivt i hur de agerar och jag upplever att det passar in i en större mängd åtgärder inom ekonomi jag tror likt föregående gjordes onödigt dåligt p.g.a. dålig exakthet. Därför att dom gör något ganska reaktivt upplevt besläktat annat gissar jag att det kommer visa sig vara en dålig åtgärd men förstår inte själv området eller åtgärden alls (eller vad de försöker förhindra):
"In the latest in a series of moves to stop the local currency from leaving the mainland, China’s foreign-exchange regulator has verbally instructed some banks to limit outflows and reduce offshore yuan positions and liquidity, according to people with knowledge of the matter. The People’s Bank of China has repeatedly intervened in the offshore market via state banks this week to crack down on speculators, people familiar with the matter said. The intervention has limited the supply of yuan overseas, driving the currency’s interbank rates in Hong Kong to record highs."
Från: Offshore Yuan Set for Record Five-Day Gain as China Curbs Supply (2016-01-13) | Bloomberg
Fantasilös som jag är har jag svårigheter att så här spontant komma på en lista på andra bra områden utanför ekonomik där man kan tänka sig att partiet kan möjlighet till re-training i form av utmaningar man troligt hamnar i tics av eller åtminstone reducerat ner sina möjligheter att klara varians och nytt för resulterande i relativt sämre lösningar än vad som var fallet (eller för jämförbara utmaningar troligen bättre hade hindrats innan Xi drog igång sina pruning projekt med dess lite udda inledning genom fullständig bort med en ganska stor neurongrupp med hierarkiska pyramidnoden - en av då få verkligt trovärdigt troende marxisterna i toppen av partiet och utan tvekan alls pruning från defekt data - Bo som mest kontextuellt igenkännbara noden d.v.s. den symbol som kanske oftare är slut-konvergensen än ett delsteg: Bo pruningen var ju ganska komisk vilket jag möjligen berört någon gång rörande delar av orsakerna men om inte jag tror jag avstår från nu bl.a. därför att det kan vara bra att se hur "globala-tics" benäget det hela är innan man ev. föga genomtäntk själv löser ut någon större intern-förändring via Bo's PLA-kamrater likt militärdiktatur eller för demokrati-värde troligen ej självklart gynnsamt inbördeskrig - om dom nu inte alla tänkbara av dom redan gått i pruning vilket kanske är det troligaste men som jag inte ids kontrollera: I så fall tveklöst ett tecken på att PLA ofta inte har så himla bra koll på saker och ting i mening av sämre anpassningsbarhet utifrån information man etablerar via intelligence då nu själva processen att avlägsna Bo och därifrån kritiska delar av deras befällsstruktur - om så för det senare - nu var inducerat via förgiftad information från entitet - individ - utanför Kina och som nu faktiskt lika gärna kunde ha varit ett annat land - kanske Nordkorea - förberedande krigföring med dem: Sådan risk om ej önskvärd kan man minska genom att reducera komplexiteten d.v.s. när så ej hindrande värde ex. tydliggöra historik nära för att defekt intelligens inte ska exempelvis öka risk för väpnade konflikter när man fyller på runt feltolkningar och missad information med de mest "självklara" lösningar globalt utifrån vad man samlat skapats för och tränats för att hantera även om de egentligen är fullständigt otroliga. Kul var det i alla fall att Xi besegrade Bo: Kanske kommer någon besegra Xi snart? Kanske lärande lite hur det gick till och från det förfina tekniken ännu mer? Eller skaffande sig bättre anabola stereoider än föregående tungviktsmästare haft / Eller tagande Xi bara på att han inte direkt blir smartare med varje nu smäll på skallen: Svårare dock just genom fenomenet här diskuterat med en reduktion konvergens troligen i större andel likställande saker till super-lösningen göra som Xi-vill när kanske ganska många av de ej veka lösnings-bidragen redan gått ut i pruning).
Public transport kanske kunde vara något? Eller om den svenska inspirationen är defekt varande något unikt fel i vår kultur? Centralstationen, Stockholm, är ju trots allt en av de absolut fulaste "central-station" jag sett i någon huvudstad. Kan det vara någon kulturell "skada" som etablerat sig för evigheter sedan? Kanske något från början sökande göra sig icke-attraktiv för danskarna efter Stockholmsblodbar för att slippa nya övergrepp? Eller så kanske det är ett område som är lätt att misslyckas med och där varje misslyckande ej försumbart lätt för städer med hög intensitet göra (flyttar många individer per tidsenhet) påverkar många vilka gärna blir arga och ibland så arga att de gör rena överslags-handlingar i något inte alls relaterat alls.
