Så som flera gånger presenterats i språkstudier genom åren (och om jag ej minns fel även så sent som 2014) har åtminstone som man normalt och enklare gör analys engelskan ett positivt bias: Engelska språket uttrycker oftare positiva termer och så även om man viktar med norm-värden för orden.
Emellertid om vi återvänder till traditionella idag mindre i "mer moderna skrivelser" populära markedness konceptet (snarare än teori jag tycker är att ta i för ett så av historien brett begrepp) och till det tänker hur vi reagerar på fara och risk kan vi se följande tänkbara funktion:
- Ett större antal positiva termer - särskilt som aktuellt just nu för mig när vi är nedanför de vanligaste och betraktar antonymer med prefix-konstruktioner: ex. able och unable eller disable - är såväl vanligare i sannolikt betraktade som ord som effektivare att processa skattat från bokstäver och/eller morpheme.
- Det gör dem effektivare att processa till en lägre kostnad för hjärna (såväl som ibland ögonen om man är trött eller infekterad i dem), enklare att minnas, läses med färre direkta läsfel och för normalt jämförbart "vanligt" språk färre mer abstrakta missuppfattningar m.m. Därav att vi har ett positivt bias i engelskan.
Men vad innebär det faktiskt att många negativa termer är mer ovanliga såväl som fonetiskt mer komplexa? De kostar mer att processa. En effekt det ofta medför om man läser text från områden där man fortfarande är ovan vid språket (d.v.s. begrepp oavsett positiva eller negativa är för dig ovanliga) är att det är arbetsamt inducerande en kraftfull känsla av dådkraft och lära sig allt om området eller säkert vanligare att det lättare tråkar ut en (och faktiskt kan man välja vilken reaktion med tämligen enkel kognitiv-träning även om den tar lite tid att få upp för nytt område - ett par månader kanske tills du lärt dig att spela för vinna genom att lära dig området).
Emellertid har ett kontext av intensitet redan satts: Genom titel, genom bilder, genom pågående discourse - Kan gälla att den intensiteten gör att vi är mycket benägna att ta kostnaden för de mer arbetsamma begrepp marked.
Givet det mer än att ta en kostnad får vi en resulterande högre aktivitet så långa initial motivation tillsammans med den motivation språket fortsatt bygger räcker för att kompensera för att bli uttråkade (och jämförbart).
Detta är en mycket bra egenskap rent allmänt därför att om risk i vår omedelbara "farliga på riktigt" kontext indikeras tar vi kostnaden för det (ger och tar smällen) oavsett egentligen hur uttråkade vi blir upp till tagande konkreta kognitiva skador p.g.a. för hög aktivitet för länge (inflammatoriska processer varande en trolig orsak till varför katastrof-situationer och oftare långvarig risk-verklighet orsakar depressioner såväl som en mängd andra psykiatriska problem).
Emellertid är information vi tar in indikerande risk har vi (ännu i alla fall: jag föreställer mig att vi nu som förr åtminstone i den moderna historien har en period av anpassning till ny verklighet för hur information når oss) benägenhet att bli motiverade till att informera oss. Det kan ex. resultera i att vi kan mycket mer än internationellt kända personer i länder under inbördeskrig havande någon så när koppling argumenterat också till ex. Sverige (som Syrien möjligen även om jag inte har informerat mig om ev. konkreta riskscenarior som realiserats åtminstone i något försteg) medan många säkert vet mycket mindre om kända personer i länder som praktiskt pågående påverkar Sverige mycket mer i konkreta mätbara såväl som realiserade risker (och man kan inte ens säga tråkigare områden här då få områden intresserar så mycket som ekonomiska nyheter med eller utan förklarade och normaliserade statistiska uppgifter argumenterat korrekta även om kontroll av och till visar på tveksamheter i kvalitet samt mer "komplext" mindre vedertagna modeller ännu oprövade medan andra mer prövade modeller kanske visar något annat).
Ännu åtminstone om något gapar högt med vapen och/eller visar upp övergrepp visuellt så reagerar vi motiverat i nära tid. Vi kan vara mer benägna att följa upp fortsatt efter indikation medan om vi lämnar det för dagen inte alls lika troligt själva tar initiativ till att informera oss nästa dag utan nå utlösande faktor som vi träffar på genom normal vana (om i övre medelåldern kanske via televisionens dagliga nyhetsprogram eller bland de yngre nedanför 30 år via diverse rykten och titlar på länkar något fått att visa för dem på Twitter). Åtminstone tror jag att verkligheten ligger åt det här hållet: Mekanismerna och motsvarande reaktioner under tänkbart jämförbart är kända men jag har inte informerat mig inom aktuell media-forskning på ett tag nu.
Resultatet blir en kompenserande faktor verkande för konkret risk. Risk indikationer är vi mer benägna att följa upp och vi aktiveras upp mer av dem. Ibland har vi (menar jag) exakt samma scenario för positiva nyheter (och möjligen har jag något personligt bias när jag så få exempel såväl som reducerande kommer till mig) där mycket oftare får tio år sedan nu tror jag folk kunde låta lura sig till det egentligen helt otroliga i området av "Nigeria-brev" (stoppande in en annan form av negativt bias här generellt kanske inte helt bra men i alla fall en helt begriplig term för alla). Överdriven kostnad i aktivitet för att informera sig såväl som av och till ge ifrån sig pengar och en massa timmar av besvär accepteras därför att det känns så positivt och bra i framtiden om man gör det (apropå den årliga påringningen av säg indier eller pakistanier i call-centre om mina föga vältränade engelsk-variant igenkänning kom något så när rätt - möjligen troligare Pakistan eller liknande land egentligen: Jag brukar ha mycket bättre telefonförbindelse till Indien än de haft något år).
Och teorin om varför positivt bias kan vara mindre än man normalt får det till är att negativa termer när vi väl läser dem oavsett nivå på själva vikten inarbetad är lite mer aktiverande. Medan argumentet för att positivt bias ev. är större är att en försvarlig andel (i antal utan hänsyn till sannolikhet för dem vilket jag ej följt upp) av dem är troligare i tråkigare sammanhang många kanske väljer att inte läsa.
RT-jämförligt? Vardagens person till person reaktioner
Slutligen låt oss göra ett praktiskt exempel. Och föreställer oss att någon vi åtminstone ytligt känner spontant går fram till oss i en välkänd miljö och säger följande:
You are very unable regarding something.
Resp.
You are very able regarding something.
En faktiskt realiserat mätbar reaktion för andra personer är antagligen troligare i det första fallet därför att vi tänkbart argumenterar emot slutsatsen ex. tydliggörande att ett problem rörande något vi fattats "ansvariga" för på arbetsplatsen egentligen orsakades av en utomstående leverantör av något slag.
Vår aktivitet orsakad av fall två kan också märkas mätbart även om ev. oftare mindre så i språk än fall ett. Intern aktivitet kan emellertid vara jämförbar eller högre och mycket möjligt minns vi händelsen lika bra eller bättre.
Det är med andra ord inte i allt riktigt samma aktivitet. Ej heller så menar jag i språk. Den jämförbara funktionen processande är vad som gör positivt språk oftare snabbare och negativt (eller marked lika väl och mer generellt) språk mer fel-benäget. Situationer med risk indikerad är vad vi kan reagera prospekterande på med divergerad aktivitet sökande ex. problem vi ej ser: Om motivationen håller för det.
Sannolikt språk generellt - såväl som positivt som ju delar egenskaper och uttryck statistiskt - är mer konvergerat språk. Aktivitet går snabbare framåt i text tagande mening och processande ord med mindre behov av att stanna upp och reflektera vad vår ärkefiende egentligen tänker sig när han predikterar att jag kommer falla acanthocephalan (negativ tolkning känns riktig men föga troligt att åtminstone jag har vikt för termen skapad från projektion utnyttjande text-corpus: Ett av och till förekommande problem möjligen ej orelaterat affix och den ev. kostnaden / aktivering de orsakar tänkbart möjliga att modifiera "base word" / "stem" med åtminstone för prefix av de typer priming-effekt är känd för resp. mer givet de normala varianterna för adjektiv och adverb såväl som noun - unable to be morphing good just yet - även om nu i allt praktiskt endast en utmaning för adjektiv och adverb: noun och verb tror jag att man svårligen ska ha problem för annat än adderande vissa särskilda egenskaper relaterat ex. pågående processer - jfr i risk-kontext att du är tydlig med när du ringer polisen att det är en pågående lynchning snarare än att mördarna gått därifrån så att de säkert kommer) istället för som vanligt artigt buga dig med underförstådda dolda faror antydda som kommande (eller vad helst oftare om ej hanterande den rena kostnaden för orden och feltolkningar de kan orsaka troligare något mer komplext kontext här).
Ev. är det kanske inte en principiell skillnad i grunden för hur vi konvergerar ord med prefix (eller troligen suffix) jämfört med hur vi hanterar ex. not eller so innan. Eller hur vi konvergerar ett adverb till ett adjektiv och det vidare till ex. ett explicit i samma fras givet noun. Eller hur vi konvergerar två noun efter varandra till ett fullständigt namn istället för ett förnamn och ett efternamn. Antingen kan vi göra chunking direkt eller så spenderar vi mer tid på (ex. för namnet) resp. ord innan. Oavsett vilket får vi argumenterat i ett perspektiv samma resultat antingen utnyttjande inlärda vikter (när personen i två-grammet är välkänd för oss) eller så propagerar vi något till namnet börjande beskrivande honom vilket är tidigt steg till att ev. lära personen (som säkert många gör samtidigt om vi skattar ex. över färska nyheter för nytt namn). Nytt namn är lite mer marked skapande lite extra prospekterande och undersökande uppmärksam aktivitet - kanske för att förstå var personen hör hemma hemma - medan vi inlärd kan fokusera på att upptäcka bra egenskaper indikerade för någon vi redan föredrar eller omvänt få bekräftat att han eller hon är den stora skitstövel vi länge förstått denne vara.
Och p.s.s. kan vi förstå verb+ed som typiskt passerad tid även om vi aldrig sett det som ord förr. Och för många ord i många kontext börjande med un+resten av ordet fungerar det ungefär som not men är inte ordet ovanligt behöver vi inte investera kostnad på att förstå det utnyttjande un med lätt chansning.
RT som area under kurvan?
För nya personer gäller spekulerar jag varande en välkänt gedigen människokännare att de flesta troligen lär sig få nya namn på "kända personer" när de lämnat skolan om inte stor risk indikeras i nyheter om dem, de gör mycket känd musik eller film gärna med publika mänskliga svagheter från privatlivet, är abnormt upplevt mäktiga och inflytelserika eller riktigt rika. Offentliga personer med kraftigare markedness och bias till kraftigare topp-aktivitet i reaktioner gäller för negativa nyheter.
Kanske lite i alla fall jämförbart med response time för enskilda personers reaktioner ex. på positiva eller negativa ord? Kraftiga reaktionstoppar på indata under kortare perioder för färre ämnen men som ändå kan bli väldigt mycket tillsammans.
Självklart: Förutom att jag ej försökt skatta ut ev. effekt här kan gälla att vi har en relativ förändring närmare av vad man löst tolkat eller funderat över utan att försökt skatta upp det i vettigt goda beräkningar. Men själva principen för markedness och weapon effect med kamrater gäller allmänt (även om det inte säkert kompenserar tillräckligt för positivt bias för att motivera någon särskild behandling jämfört med de enklare beräknings-modeller de flesta använder).
