Några till exempel på vad som avses med typiska koncept och den grammatiska formen:
I just know she is after him..
I absolutely deny I came to meet up with NN.
I only came to do under-age drinking.
Och jag vill tro att de typiskt ser ut ungefär som ovan i form där vi adverb tidigt i mening för att sätta sammanhang och kontext med intensiteten given innan vi når själva meddelandet.
Det är klart att man kan se den här ordklassen (ofta som mycket annat instoppad med adverb men jag vill uppleva föreställande mig dom ljudade att stark koppling till att vi "stryker under" (intonation i engelskan pratande ex. ett viktigt ord så HÄR vilket gör dem särskilda) som att de används för att göra vad som sägs trovärdigare.
Och jag kan tänka mig användandet är vanligare hos ungdomar inkl. för really. Ungdomar är ju allmänt mer upplevt affektiva såväl som en aning "egocentriska" i upplevelsen av verklighet för egna känslor jämfört med andras känslor (relaterat och orsakat av dom delar av hjärnan som förändras snabbare) vilket rent allmänt kan vara relaterat till ett allmänt mer affektivt förstärkt språk.
Från är emellertid för meningar som I really don't understand om det just är trovärdigheten man uttrycker så mycket som egentligen bara en affektiv förstärkning. Sägande något om en egen upplevelse av det såväl som bara att man ej förstår: Uttryckande betydelsen, intensiteten i upplevelsen, man vill fästa vid det såväl som kanske inducerande empati. Eller rent allmänt har som vana att uttrycka.
Jag skulle nog gissa att för den här ordklassen och ungdomar är de allmänt vanligare och huvudsakligen del av en allmän preferens att förstärka känsla och intensitet till vad man säger när och med en koppling till en själv (vad man upplever, vad man värderar, föredrar o.s.v. som uttryckt).
Och i det lär säkert ligga situationer där man säger något som kan bedömas mer eller mindre trovärdigt:
- ‘Am I really really mature or something’: Really in teentalk. Carita Paradis och Nina Bergmark, Lund University
Kanske också vanligare där. Men jag tror likväl att det ändå är konsekvent av att uttrycka egna känslor som en allmännare företeelse.
Bredare är ju en vanlig företeelse att vi får mer "utrymme" (oavsett om vi räknar det i längd på orden, information, emotionell intensitet) när vad vi vill uttrycka är viktigare, mer oväntat eller uttrycks under stressade omständigheter där man ser överuttrycker för att säkert göra sig förstådd (om man ska rationalisera).
Det är från det inte alls självklart att effekten av den här ordklassen (i den mån de påverkar p.s.s. som de uttrycker när det gäller text vilket vi dock återvänder till) just ökar trovärdigheten givet att viss association till det mindre predikterbara - det oväntade - kan finnas. För ungdomar är det nog egentligen inget av detta som för dessa konstruktioner är orsaken utan snarare vad som är något besläktat med det sista: Egna upplevelsen av vad relaterat en själv är lätt överställd relativt upplevelsen av hur andra upplever så att säga. Och ett visst överuttryck som om viktigt, oväntat, eller uttryckt i en stressad situation där man verkligen vill säga något kommer naturligt.
Att hantera denna lilla ordklass
Är jag ej på det klara med vad som krävs om alls något särskilt. De används ju jämförbart tror jag med att TALA så här och kanske ibland så kombinerat, och de uttrycker ofta något om den givna aktivitetsnivån emotionellt hos den som talar.
För den som HÖR så eller läser vad som really writes i chatt eller annat är en respons inkluderande aktivitet kanske ej alltid otrolig. Jag vill tänka mig att användningen ofta är sådan att den mest naturliga responsen hör till att reagera på en skattning av nivån på känslorna. Kognitiva förutsättningar hos ungdomar rörande empati är lägre än hos bara några år yngre barn (runt 12 år är den ganska god för att sedan gå ner när prefrontala cortex m.m. utvecklas mer intensivt) såväl som hos vuxna: En viss inflation i uttrycken mellan dem är ju därför att förvänta och kanske så vedertaget hos vuxna som läser eller hör uttrycken.
Inflationen bör ju p.s.s. gälla för den som talar eller korrektare sagt vara anpassad för den språkliga subkulturen.
Tänkbart praktiskt särbehandlar man dessa inte alls i skattningar av aktivitet när titlar och löpande text i motsvarande nyheter, artiklar i journaler m.m. tolkas. Medan man håller öppet för ev. särbehandling i talstreck, citat, eller analys innehåll som kommer från källor likt sociala media, forum, och kanske bloggpostningar.
Med viss risk för att visa en del hål i min vetskap om alla mer eller mindre esoteriska begrepp för olika undergrupper kan jag tänka mig att denna ordklass (eller en grupp något större) kallas emphatic adverb. Detta därför att när jag sökte på ungefär dom ord jag använda i exemplen tillsammans med adverb prövade jag att sätta dit emphatic efter att ha sett det i en snippet jag fick i resultaten. Och det visade på en kategori emphatic adverb.
Emphatic stämmer mycket väl med just att begreppen i dessa konstruktioner säger något TYDLIGT om känsloläge eller en preferens / beslut emotionellt understryken där effekt på mottagaren av information i bästa fall är empati görande känslo-situationen hos den som talar lite tydligare.
Jag vill verkligen inte föreslå att detta är besläktat med de två formerna av "sanning" i Riktad Information - Informationen och Rörelsen från språk till ibland "märkbar" social motion men viss likhet med hur något om den som talar adderas till meddelandet finns nog och kanske (jag vet inte alls för ryskan där jag inte ens som här kan föreställa mig folk talande med dessa koncept vilket jag brukar komma ganska rätt med från antar allt språk man hört genom livet) relativ intonation (oavsett riktning men avvikande från det vanligare normala).
