Metropolis (anime, 2001, men lika gärna avseende äldre kreativa utgångspunkter) är tycker jag ett upplevelse intressant exempel på en återkommande problematisk "fixering" runt vad intelligens är men ej rationellt utan händelse-relaterat just för skapelse man vill läsa in gärna ska ha surface-likhet med människa i allt från kroppsform till för människor starka minnes-relaterade känslor (ex. romantiskt som i filmen).
Problematiken är tror jag besläktad med benägenhet rent allmänt att läsa in känslor eller mänsklig form i döda föremål såväl som det välkända försöket jag tror Hebb gjorde där ett stillastående artifiellt schimpans-huvud placerades i rummet med aporna som blev tydligt agiterade.
Praktiskt tror jag som man uttrycker kring dom här frågorna att endast problem förbereds inför framtid snarare än någon sund beredskap. Därför att för att vettigt skapa vissa former av modeller (bättre uttryckt i alla fall här än mer besmittade koncept som AI) av människor eller människa kommer en djupare och bredare ytlig likhet med människa som kanske upplevs förstärkt irrationellt relaterat att förväxla ett dött föremål med människa just genom allt uttryckt i området.
Det kanske kan visa sig störa tillväxt och möjligheter genom ex. onödig lagstiftning m.m. Konceptet jag tidigare kort refererade med ett mellan-steg i varelse (se Meningsfull kunskap scen: Ex. Atrocity) kan möjligen vara ett mellan-steg agerande en offer-anod för att hantera irrationell förväxling mellan levande och dött. Konceptet att avlivande av en instans om det är min egendom skulle vara reglerat tycks för mig oerhört problematiskt både om jag behöver bara kostnaden för den själv (d.v.s. tänkbart förskjuta eller utesluta en uppdaterad starkare instans eller om den behöver överlämnas till något annat för att hållas till liv mycket väl bära konkret data med värde för mig som del av vad som definierar dess kognition och mänsklighet).
Att något i yta - vad det tycks uppvisa i känslor, resonerande ytligt mänskligt, härmande mänskligt processande av nyheter eller forsknings-information, möjligen verbalisera m.m. - gör ingenting mänskligt. Det är som tycker jag mycket inom game theory ett feltänk att försöka ta enkla resonemang där längre än vad de är genom att de definieras typiskt få-dimensionellt utan det sannare mänskliga djupet där kreativitet bor med möjlighet att skapa reglerna via innovation, bättre definition av problemet, och inhämtande av ny vetskap ej uttryckt i spelet. Trivialiserade take-experiment ibland uttryckta för att söka definiera intelligens är här fullständigt meningslösa och lika irrationella (och om gjort på annas egendom kriminellt).
Det är knappast en aktuell fråga nu men när uttryck närmare dyker upp kan det mycket väl blir det om ett osunt över-intresse att söka kontakt eller spekulera runt mjuk- eller hårdvaru-instansieringar från en i all verklighet defekt världsbild skapad av i sig själv i övrigt inte sällan välgjorda konstnärliga skapelser finns. I sådant gäller dessbättre tillsvidare nödvärnslag där vägning mot värde i liv (d.v.s. mänskligt liv) resp. värde egendom finns där konceptet att mimick av mänskligt kan innebära att det uttrycket i sig skulle värderas mot det värde det har för mig när instans behöver avlivas för uppdatering är ytterst skadande för realisering möjligheter.
För en rent meditativ svårare - om än inte nödvändigtvis sundare - utmaning att tänk är att försöka rekursivt innåt reflektera vad som definierar den egna individen när i sig själva enskilda konvergenser (ex. jag arbetar här, jag ogillar specifikt detta) lämnas. En viss förståelse av den egna bilden där är ju grundförutsättning för att med praktisk mening ens försöka resonera om något annat är kognitivt mänskligt snarare än endast uppvisa beteende eller yta av vad vi skulle uppfatta mänskligt utan all information om objektet.
Osunda uttryck i lagstiftning skulle också hindra möjlighet att förstå, hantera genom att se nä det uppstår och hanterande via skattning av effekt åtgärder av många av människans mest problematiska uttryck som inte minst krigföring eller allmänt lösande konflikt väpnat utan att något reellt värde skapas från det.
Det stör mig särskilt att någon balanserad sund syn där "robot" som i filmen "gun down" inte därför att man störs av det liknar människa utan därför att en billigare i drift bättre modell finns samtidigt som skrotningspremie just höjts för att stimulera tillväxt med effektivare maskiner inte ännu i något jag minns mig läst eller sista månaderna när jag av och till sökt se ex. som refererad film funnits. Inga goda rationellt tänkande föredömen finns som uppmuntrar till att förstå det hela vettigt med gigantiskt troligare utgångspunkt om att mänskligt likartade instansieringar oavsett rörliga eller inte mycket sannolikt precis som tåg, båtar, hemdatorer, stordatorer m.m. skapar ett stort nettovärde tills de föråldrade med endast något enstaka objekt kvar att roas av i en utställning.
Jag kan där inte se något mer missriktat än råka ut för en här tillskillnad från där tills lagstiftning konvergerade en sund balans ytterst meningslös irrationalitet med engagerade personer motsvarande djurförsöks-aktivister som protester om något börjar serietillverkas eller säljas på annat sätt bredare mer märkbart. Det är ju dessutom vad som skulle medverka till en teknik- och möjlighets-divergens mellan diskreta större kunder för anpassning och enklare men meningsfullt problemlösande standard-produkter för ett större antal kunder.
