Upp, ner eller stilla? Terrorism och Självmords-eldande

I Större eller Mindre? Tekniskt under eller legotillverkad lågpris-standard? Chihuahua eller Grand danois? kort uttryckande skillnad mellan en förstärkt symbol i sig understryckande eller indikerande en varaktig vetskap jämfört med när hastighet och riktning finns kan vi våga oss på två grupper av mer problematiska exempel.

Vi kan ha en i sig pågende intensitet med både hastighet och riktning lokalt - ex. en person som hällt bensin på sig och springer brinnande - men händelsen i sig gör ingenting annat än att understryka (i bästa fall tydligare men begränsningar finns vi återkommer till) den symbol protesten det sker i representerar. D.v.s. bär protesten betraktad som antingen symbol mer statisk eller symbol i en serie av symboler med meningsfull riktning finns heller ingenting den brinnande intensiteten kan verka på.

Om vi så vill behöver ptoesten i sig vara bra nog för att åstadkomma något större. Snarare en av flera samtidiga och med tyngd.

Också från diskuterat i Större eller Mindre? Tekniskt under eller legotillverkad lågpris-standard? Chihuahua eller Grand danois? och mer tidigare berört (bl.a. just rörande självmords-eldarna) gäller markov-antaganden.

Första gångerna detta sker är det "kraftfullt" och påverkar väldigt många som skriver om det, läser det eller för ett mindre antal upplever det direkt. Fortgår det - i värsta fall som vi vet att det blev utan att något vettigt kom från det - gäller att effekten i påverkan rduceras jämförande med föregående tillstånd och "normalt" för det. D.v.s. i någon mening närmade ma sig som värst en normalitet där brinnande människor var att förvänta för "normal" uppelvelse men utan att ökande uttrycka mer ej heller tolkat på samma nivå som första gången: Tillbaka där man startade innan subkulturen tog fart. Rent av när man korrekt slutar med det är viss reduktion mot normalt i påverkan att förvänta. Det är nu knappast något problem och passerar snart nog: genom att planera sunda mer genomtänkta åtgärder kan det dessutom mer än väl kompenseras.

Att jämföra detta med terrorism är tämligen problematiskt därför att det är praktiskt verkan på andra människor helt olika saker. Men i båda fallen handlar det typiskt om divergerad subkultur. För muslimska terrorister sekteristiskt tolkning av islam och för själveldande divergerade grupperingar bland klostren (som jag förstått uppgifter givna 2011 alt. 2012 om jag minns rätt). Världsbild styrs av ett likriktat språk med ökad distans till närhet verklighet. Utan att fördjupa den diskussionen mer jag har diskuterat här längre i samband med att subkulturen tog fart för några år sedan är vad intressant att:

Våra typiska terrorist-dåd är riktningslösa p.s.s. som självmords-eldarna.
Det skapar en intensivare situation i ett kontext.
Men når utanför vad som inträffar där under begränsad tid (ex: exploderar, brinner o.s.v.) sällan ut.

De kan av och till i geo-plats vid en tidpunkt utlösa större skeenden men när ej så tidigt vet jag inte om det någonsin därefter klarat att göra mer än att skapa ständigt nya små symboler förstörande samhälle utan att något värde någonsin skapas av det.

Och p.s.s. som dom tibetanska subkulturerna uttryckande likartat kontext föranledande vansinnigheterna eldande upp sig knappast var för sig pågående det eller tillsammans har mycket till taktiskt eller strategiskt tänkande relaterat att nå ett faktiskt öreställt mål ovanför elda upp sig gäller tror jag normalt att föga egentlig taktik eller plan för att uppnå vad man tänker sig och talar om finns.

Ett exempel på det är att när problematik allmänt i en geo-region är mycket hög där de destruktiva symbolerna och andra uttryck för kraftfullt symboliskt våld (ex. stenande någon) skapar förutsättning att komma närmare dessa koncept leder det aldrig till något annat än långsamt sönderfall alt. konflikt med samhällen och kultur man divergerade från.

Afganistan innan amerikanska invasionen är ett exempel. Syrien torde vara pågående risk. Somalia är ett till exempel.

Och vari ligger problemet? Om alla dina metoder etablerade sedan år - med eller utan alla dom över generationer ärvda problem våld meför - är symboler utan riktning och mening för att konkret lösa problem meningsfullt förbättrande något där vi står för att närma oss något annat saknar du andra verktyg än att understryka gång på gång enkla symbol-koncept (ex. budorden, ej äta gris på en söndag, om beordrad så eller upplevande kraftig relativ social-värde-reduktion långt utan flykt promenera till en lugn plats, skriva en dikt och vid solnedgången göra en elegant gärna legendariskt självmord m.m.)

Symbol-handling utan meningsfull riktning med hastighet fryser i bästa fall etablerade "sanningar" (Grand danois mycket större än Chihuahua eller att bordercollie alltid har bollen om nu riktning hade saknats också i dom bilderna jfr. kvinno-förtryckande ideal) och när uttryckande våld utan acceptans för symbolhandlingar helt säkert mer allmänt sönderfall om de fortgår eller rent av är i tillväxt.

Meningslöst om det inte direkt utlöste något större skapande idealet föreställt. Orkar det inte där kan metoden bara göra mer med samma eller sämre effekt medan samhället skadas.

Ett par av de senare diskussionerna mer utvecklat rörande självmords-eldarna:

Vid sidan av att föda nationalism, relativt maktförtryck kompenserande kommunistpartiets övergrepp, att avleda med händelser i Tibet från de egna brotten m.m. är orsaken till att kinesiska kommunistpartiet är lätt oroade av munkarna inte att några av dem tänder eld på sig utan därför att de är uniformerade som standard och uppfattas av många som en logiskt sambandspunkt ute på fältet. Vilket om något indikerar faktiskt resursslöseri relativt vad man istället hade kunnat göra av sig själv.

Från samma pågående tema vi relaterat att rikta information med kraft till att röra sig mot en förändring hellre än att bra understryka en ide.