Att ta kultur och lära av är kraft när vi klarar det utan att självklart försöka förvändla oss utan se vad vi kan lära, eller påverka vår personlighet och vanor. En tillsynes småsak som att äta med pinnar är en mycket god vana som hjälper ill att hålla kognition och motorik i form.
Det kultur-imperialistiska Sverige som för oss en strunt-summa sätter sig på biografen för att se film producerade i främmande länder man av och till bedriver ren rovdrift på (Hollywood i öknens Kalifornien med få alternativ) eller när det kommer till nden strid där Qi är vad vi ser i flow som ger oss hastighet och kraft - i all sanning där evigheter rent av ett par år likväl när du känner din xi är du blixtsnabb i din qi gong - Hong Kong.
Jag är mer än en imperalist. Jag tackar nej till att suga ur trdje-världens Hong Kong på vad som en dag kan göra dem till mer än film-fabrik eller Kalifornia hippien fattig på deeras kultur. När jag i morgon tänker mig se The Grandmaster kulturbalanserar jag. Därmed förstärks båda över tiden genom att lära, se möjligheter och kunna hitta effektivare lösningar att hantera problem med man genom att själv sett mer kan jämföra. Handel i det värde film har: när uttryckt åtminstone något åta båda riktningarna: Minskad distans.
Vad helst i kulturellt artigt möte är värde. Vi föreslår som en möjlighet den trötta korsfararen på väg hem som slår följe med några gycklare medan han spelar schack med döden:
Och filmen har ännu idag så många år efter dess premiär 1957 påverkan in i populär-kulturen spväl som symbol-intressant på fleer sett:
- Ständigt uprepeterad refererad i en stereotypiskt uttryck i nya teve-serier, filmer, komiska uttryck m.m.
- Ett mycket välgjort uttryck av medeltiden med dess symboler, ideer m.m. som vi gärna vill uppfatta det från det av den tidens kultur som överlevt i enstaka kyrkmålningar, böcker och tros-paradign.
Det är kulturella uttryck som både säger oss något om vad vi är och tenderar att hålla sig kvar och opverka. Såväl filmens stereotyper som medeltidens. Här får vi den perfekta samlade komprimerade upplevelsen av mycket på samma gång.
Och en fin skildring av några drag i den svenska folksjälen inte alla delar men som heller inte är väldigt ovanliga. Vi har dessutom enstaka uttryck av människans välkända natur fylld av naturnära svagheter för dom ej närmare vår melankoliska riddares söjande historiens värde i framtiden. Symbolerna och deras långsamma konstanta uttryckt i skådespelarnas scen där kulturconcept får färg och kraft från dem både lär och stärker oss.
"Block: [laughs bitterly] I see. We must make an idol of our fear, and call it God.
Priest/Death: You are uneasy.
Block: Death visited me this morning. We are playing chess. This respite enables me to perform a vital errand.
Priest/Death: What errand?
Block: My whole life has been a meaningless search. I say it without bitterness or self-reproach. I know it is the same for all. But I want to use my respite for one significant action.
Priest/Death: So you play chess with Death?
Block: He is a skillful tactician, [smiling] but I have not yet lost one piece.
Priest/Death: How can you outwit Death?
Block: [smiling] By a combination of bishop and knight. I will break his flank.
[The "priest" turns to face Block through the screen.]
Priest/Death: I shall remember that."
