Vi ska förövrigt med utgångspunkt från Allt ofog i Libyen orsakar endast mer bråk och det är dags för flera att växa upp och börja ta ansvar för samhället man bor i (2013-10-18) se att en bromsande styra en diktatur kan ha relativt förändrande dynamik är en över längre tid och större etablerat verksamhetssystem och inarbetat management i säkerhetsfrågor för deras flock mot folkets gemensamma flock ligger i att enklare klara perspektiv utanför ögonblicket.
D.v.s. det kan ha värde att rent direkt konkret försöka skapa skugg-organisationer och se långsiktiga frågor. Och självklart inte underskatta risken när föga redundans i linjer såväl som synkroniserade personer över och i dem för att fatta självskadande beslut p.g.a. ej genomtänkta beslut orsakade ex. av kraftig ilska i ögonblicket. Förståelse och accepterande av att människans natur är sådant att hat och ilska i ett begränsat kontext särskilt när pågående tid där gör individerna i samma kontext till lite som barn minskar risken av att förfalla till att realisera dom svagheterna. Det är ju verkligen inte för de flesta (även om mer problematisk impulskontroll av en eller flera andra orsakar kan svåra det) att när medveten lära sig eller bara från medvetenhet klara att hantera det såväl som i organisation etablera säkerhet för att enskilda irrationella beslut inte förstår värde och möjlighet.
Förutom mer volativa exempel vi säkert alla kan komma ihåg från alla möjliga destruerande konflikter ska dom själveldande munkarna heller inte glömmas. Det är ju dessutom ett utmärkt exempel på att när vi söker metoder i dom kognitiva domäner för att hantera problem gäller oavsett hur populärt ex. buddistiska idéer och säljer i konceptuella självhjälpsböcker istället metoder och vetskap kulturellt närmare eller etablerat i redovisade kontext av evidensbaserad forskning och gärna evidensbaserad i mening också av att värderats i evidens för tillämpning i samarbeten där kostnad relativt effektivt är kritiskt (det är ju vad det handlar om).
Att munkarna mindre effektivt klara att skapa nytta från dom organisationer de har etablerat (och övergripande symbol-gemenskap rent av verklig i uniform) gör resurs-förlusten en feg själveldare skapat mindre verklig. Snarare hade denne lämpligare om dennes nuvarande kontext ej ger möjlighet att konstruktivt i en verklig mening försöka avlägsna diktaturen sökt sig till något mer konkret och verklighetsförankrat. Jag ser i det heller inte att något relaterat munkarnas religiösa föreställningar bör vara hindrande. Bara grund-arbeten med all verklighet kvarstår ju normalt helt att göra som att försöka ta in och få på plats en modern infrastruktur. Mycket värde i att riktat delvis från refererad infrastruktur göra långsammare insatser ex. för att utnyttja den givna kanalen till ett större antal potentiella informations-spridnings-noder diktaturen skapat (d.v.s. vi vet ju att censur eller kontroll när det sker direkt av en människa just inkluderar att du skriver till denna människa och vi vet vidare att dessa tar in information från många källor över hela den större flockens uttrycksnät och föreställer jag mig ej hålls isolerade utan vid dagens slut går hem till familj eller lika troligt för en del arbetar från hemmet). Och på samma sätt delvis speglande samma spridningsnod koncept kommunistpartiet - gärna riktat yngre personer resp. familj. Att detta kan vara svårare för en tibetan givet kulturell distans jämfört med andra kinesiska folk är verkligen ingen ursäkt för sådant här strunt oavsett om själveldande eller göra meningslösa små-aktioner ingen människa mer än arresterande polis märker (ska sådant ske bör man åtminstone få det fotograferat såväl som inspelat i filmklipp och vara noga med "detaljer" så att folk bryr sig att titta på det).
Exakt samma omogna beteende vi har bland dom själveldande munkarna som dom här libyerna som skjuter på polisen. Ger inget värde för någon relaterat något. Meningslöst därför att man inte tänker efter och eftertänksamheten kan i sig vara divergerad p.g.a. sekteristiska små-flockar man är del av. Att libyerna förstör en demokrati som föds medan munkarna i alla fall försöker motverka en diktatur (även jag inte irekt är hundra på hur trovärdiga de alla egentligen är kring demokrati: det bär ju så mycket av historiens teokrati kvar i tänkande såväl som verksamhet både i Tibet och i Indien). Tråkigt nog gäller att när repeterade varumärken (ex. Dalami Lama) är ordentligt repeterade genom i historien i sig såväl som religion övergripande blir vi både i och utanför religionen i sig mindre benägna att ifrågasätta saker och ting: Sätter man ett barn att styra ett land och han visar sig vara på ungefär samma emotionella ålder som vuxen röstar man dit någon annan i demokratin. För Dalai Lama ännu inte trots vissa förändringar i ledningen. Om inte ser man heller inte konkreta resultat. Kommunistpartiet är inte enkla att knuffa framåt och tänker man som barn är det bara bortkastade resurser. Man behöver vara slugt-rationell och inte som ett barn tro att det ledr något till att reducera sig själv jfr själv-elda sig. Tänk mer som skrev:
Citatet diskuterar Malcolm Gladwell senaste bok inkluderande citat från den.
"In public, Martin Luther King and his aides maintained a dignified facade, but behind the scenes, King's organiser in Birmingham, Wyatt Walker, used cunning to turn the movement's weaknesses into strengths. By delaying street protests until late afternoon, when Birmingham's black residents were walking home from work, he led authorities to believe that onlookers were actually protestors. ('They cannot distinguish even between Negro demonstrators and negro spectators,' Walker later recalled. 'All they know is negroes.') By luring police into arresting hundreds of children, they overwhelmed Birmingham's jails, turning police commissioner Bull Connor's eagerness to arrest black people against him. Perhaps it wasn't 'right', by some definition of that word, to send children for arrest, or to engineer confrontations between passers-by and police dogs – but Gladwell argues:
'We need to remember that our definitions of what is right are, as often as not, simply the way that people in positions of privilege close the door on those at the bottom of the pile." Underdogs have to use whatever they've got. And in the end, 'much of what is valuable in our world arises out of these kinds of lopsided conflicts … the act of facing overwhelming odds produces greatness and beauty.'"
Från: Malcolm Gladwell: 'If my books appear oversimplified, then you shouldn't read them' (2013-09-29) | The Guardian
Vidare 'Underdogs have to use whatever they've got' alla vet idag rimligen att det oftast inte är normalt att lyckas med t.ex. en gatu-protest. Att bibehålla struktur man kan använda flera gånger är därför viktigt. P.s.s. är det för fienden trevligt om fienden eldar upp sig, hänger sig eller dömer sig själv till livstidsfängelse i ett arbetsläger. Det gör arbete för dem samtidigt som det (rent av delvis korrekt) demonstroerar att aktuell population är mer av barn som antagligen inte skulle klara av att sköta om landet själva utan att röka elda upp det så fort det blir bråk kring något. Mr King och många andra i aktuell rörelse var tänkande personer som begrepp att tiden är en evig serie av ögonblick men vad du har för ögonblicket som kommer skapar du nu och förloras inte sällan enkelt nog om man är oförsiktig.
Någon form av vuxen intervention tycks väl om det där någonsin ska börja producera vara nödvändigt men är knappast särskilt troligt. Men visst vi ska heller inte glömma att vi står där vi faller. Just nu är det i verkligheten helt ointressant vad tibetanerna gjort eller inte gjort för att bekämpa diktaturen och hur effektivt det varit. Intressant är hur de förbättrar slagkraften för att leverera resultat åren som kommer. Når man högre adderande värde bredare tror jag dessutom att det blir enklare - enkelt rent av - att korrekt uttrycka Tibet som nation (jag har aldrig betraktat det som annat än en strunt fråga jämfört med det enorma problem och potentiella risk diktaturen i sig är kontinuerligt samtidigt som Tibet heller inte riktigt är en potent faktor i förändring av vad man kan se och därför just är enklare att bara glömma som del av en större bakgrund: Men samtidigt varför inte om det kan motivera tibetanerna att göra något vettigt - åtminstone jag är trygg i att jag kan "orda" det vid behov i argument givet indikerat om nu ingen annan vet hur man etablerad det som koncept man under transform ser som en av flera vettiga prioriteringar att titta på efter det första fria valet). Man ger värde i skapandet och etablerar något i infrastruktur och vuxen eftertanksamhet lika i sig värdefullt under och efter den större transformationen.
Slutligen förstå mig rätt här. Inget av detta reducerar det lika verkliga värdet av att när vi tar strid just nu utnyttja mänskligt för det optimerat. Där finns kraft. Men beslutet att det är rätt tid att gå ut behöver vara rationellt och gärna värderat med förståelse hur man där bäst tänker från lugnare år (jämför gärna hur små-pratande systematiskt mot nyckelgrupper kan förbereda fler av att följa rörelse till en i ögonblicket större locomotion av människor: och den rent statistiska givet det också större sannolikheten för att kanske rent av många döttrar och söner till lokala militära befäl vandrar med).
