I fortgående från dag till dag hanterande av konkreta problem finns antagligen kan vi spekulera en del problem från detta:
Samtidigt finns en realitet över en längre tid relaterat att en viss politisk-stabilitet såväl som motivation att agera är i förändring relaterat den amerikanska rollen. Vad vi bäst bör se som ett ökat behov av fler fortsatt att våga ta ansvar och bära kostnad.
Det understryker p.s.s. behovet att söka stabilt långsiktiga samarbetspartners. Betraktar vi hela Asien är ju utmaningar i "eko-militär-realitet" tydligare dom sista åren. Vi kan du där samtidigt se alla möjligheter i Asien (eller världen) för aktörer som Japan m.fl. att fortsatt dra nytta av den verksamhetskompetens såväl som gigantiska forskningsinsats i aktuell domän USA gjort med fortsatt samarbete ungefär som idag men samtidigt tagande ett praktiskt kanske större ansvar. Att se en ekonomi som relativt hela världen i tillväxt också av USA's storlek ta Asien, Arabvärlden och allt möjligt annat är kanske svårare åren som kommer (men kan möjligt också visa sig ungefär lika funktionellt som idag givet att det i mycket handlar om att önska göra och se en roll göra - men troligen finns en del värde att hämta också från viss spridd).
Från det perspektivet oavsett hur praktiskt tilltalande som inarbetad vän finns nog en viss trygghets-dimension i en ökad distans till Saudarabien. Det är ju i mycket en ganska problematisk samarbetspartner kommande med risker i volativ förändring inte särskilt mindre trolig där egentligen än i Iran åren som kommer och agerande inrikespolitiskt under allt accepterat i demokratier.
Sedan är fria och i människorätt korrektare aktörer få än så länge i hela regionen. Moraliskt i det mesta en efterbliven region också att om vi ser allt mer av den drivkraft som kan förändra det hos dom som kan göra det d.v.s. folk som bor och lever där.
.png)
