Mycket passande när jag nyligen kort nämnde något relaterat den större fallstudie jag aldrig gjorde - den kändes för stor, krävande viss budget rimligt krävande upplevde jag mycket mer än som oftast använda uteslutande webbens information antingen läst eller förändrad resp. i behovet att inte bara avbryta när annat tvingar bort mig utan ersättande resurs - aktuellt av att jag då som nu kan se vad den syftade åt uttrycker vad som saknas såg jag att den egenskap jag baserade värdet av koncepten på i konflikt-tyngda populationer ser ut att ha blivit ganska gediget bekråftad i studie mätande per individ precis publicerad i Plos one:
"We found that the PTSS group outperformed the control group, in terms of total points won as well as in percentage of participants reaching a performance criterion.
The PTSS group showed better performance on reward trials than the control group, with no difference on punishment trials."
[...]
"The current study observed facilitated learning in veterans with severe PTSD symptoms, in a task that used cognitively-based reward and punishment feedback. This facilitation was specifically attributable to better performance in the PTSS group than control group on reward-based trials."
[...]
"One interpretation of this finding is that those in the PTSS group interpreted the ambiguous no-feedback outcome as neutral (close to 0) while controls tended to weight it as more similar to reward (i.e., successful avoidance of punishment)."
Myers CE, Moustafa AA, Sheynin J, VanMeenen KM, Gilbertson MW, et al. (2013) Learning to Obtain Reward, but Not Avoid Punishment, Is Affected by Presence of PTSD Symptoms in Male Veterans: Empirical Data and Computational Model. PLoS ONE 8(8): e72508. doi:10.1371/journal.pone.0072508
I studien görs ett enkelt "spel" på dator där man kan lyckas och belönas i varje step eller misslyckas och förlora något resp. varken vinna värde eller förlora värde.
PTSS-gruppen presterar bättre än kontrollgrupp när belöning dominerar spelet. Här - ej berört i studien - väljer vi enkelt att förklara det med att mängden värde i belöningarna relativt tiden är större för dem. Reinforced learning drivs därför p.s.s. mer effektivt på den tid given.
Förlusten har istället sämre effekt på samma grupp. Och varför inte? När nu tillståndets natur såväl som spektrum av tillstånd med delvis liknande symtom gör att förlusten ej överraskar. Enklare jämför vi med depressiva tillstånd där negativa händelser såväl som ord förstärks onormalt. Ett sämre bastillstånd eller grundnivå återspeglande normalt är vad vi kan förenklat förklara det med. När negativt ska jämföras mot normalt där vi står just nu blir skillnaden väldigt stor därför att grundnivån av vårt upparbetade värde som kan balansera risk och kostnad är lägre.
Det kan få oss att tro att förlust skulle vara väldigt motiverande - och det kan det vara när vi lämnar det depressiva (vilket vi återkommer till) - men samtidigt gäller att förlusten är en fråga om att prediktera. Vad vi kan göra för att hindra d.v.s. bastillstånd resp. hur troligt det lyckas (och små strunt-saker egentligen som upplevs väldigt negativt är ju som strunt-saker vanliga och upplevelsen är här valutan vi räknar med). Så det är effektlöst oavsett hur korrekt prediktionen av att undvika att göra det är korrekt i att det blir plågsamt och oavsett vetskap om hur rationellt enkelt det kan vara.
Närmare PTSD-liknande tillstånd tycks en befintlig inlärning från extrema händelserymder p.s.s. drivna relativt tiden i värde och risk att det ger kraftfull inlärning i hårt gjorda optimeringar i hjärnan (förenklad förklaring här) för att möjligga göra väldigt effektiv kommunikation. Kanske också kombinerat med för situaionen andra mer fysiska skador på hjärnan.
Samtidigt kan nu prediktion av vår möjlighet att agera vara förändrad efter situationen. Våra hårt-inlärda prediktionen lär inte ändras lätt - och gör det heller inte generellt lätt hos någon långt nedanför vad som ska ses om ej-friskt - utan vi accepterar den värd vi lärt oss och som i inlärning från värde - kanske att vi överlevt - eller skapat i en befintlig värld med et smalt perspektiv i flocken vi växt upp i är given.
Vad vi predikterar som vi kan påverka går därför ut från den världen som kontext och tillstånd. Jämför med hur vi tolkar en politikers uttalande relaterat en fråga vi kan ngenting om eller vet ingenting om aktuellt föregående från vår upparbetade inlärning och syn på personen såväl somparti och/eller ideologi: i större eller mindre utsträckning.
Den låsta konflikten är icke-samtalande. Det är ett av dess mest karakteristiska drag. Därmed blir både positiv och negativ feedback reducerad. Konfliktpåverkan upparbetad ger att det ej på normalnivå kommer ses som att man lärt något av värde för att nå den punkten. Jämför med Tyskland före och under Andra världskriget med en stor andel av den vuxna befolkningen troligt kraftigt i PTSD efter Första världskriget: Du strider hela vägen. Förluster betyder aldrig jämförbart med vad värdet predikteras vinnande också väldigt begränsat jämfört med det ur ett normalt perspektiv.
Samtidigt är språk i positiv reward funktionell och kraftigare än normalt. Många välkända problem kommer med det och bl.a. väldigt vanliga bland krigsveterander (ex. missbruk- gambling n.n. som snabbare relativt tiden ger artifciella påslag på reward som blir än mer överdrivna). Fenomenet går förvisso att släcka ut via kraftiga belöningar men är när det prövats av självklara orsaker väldigt kontroversiellt och ej heller är det lätt att alltid bedöma om motiven ens varit sunda (en del mer uppmärksammade fall finns rörande peersoner frigivna från internering hos USA (eller på Kuba-basen) misstänkt för terrorismen eller ej accepterad motståndsrörelse användande eller organiserat illegalt där återvändande Saudiarabien hanterats ekonomiskt för att stabilisera vardag öveerdrivet enkel kanske).
Generellt kan man praktiskt utesluta allt som någonsin visat sig problematiskt om man söker utnyttja den förstärka inlärningen för att lära två stridande i låst konflikt att börja minska distanser och komma ifrån den långsamt över tiden. Vi kan också givet den mängd information vi idag har tillgång säga att vad som orsakar problem på nivåer att se som problem alltid är käda så länge vi undviker områden som mediciner, ovanliga örter, tekniker med också ytlig likhet propagana m.m. väldigt självklart och begränsar vår vertygsmängd till metoder motsvarande företeelser vanliga i populär-kultur i andra kulturer.
Också gäller här att den statistsika domänen är kritisk. Minns från tidigare förklaring att den relativa skillnaden är kritisk. Och faktiskt är det åtminstone när vi mäter och skattar populär-kultur i kontext reward-drivna tydligare under begränsad tid förändring av förändringen som just nu pågående.
Reward-värde går utmärkt att skatta via pris, efterfrågan, repeterat uttryck, affektivt språk när personer refererar till det m.m.
Därav att jag såg att det område i vårt kollektiva språk och våra symboler jag valde att kalla - efter de mest extrema uttrycken i förenklad rymd med mycket mer av andra komponenter adderande händelse-kontext och meningsfull kommunikation reducerad ch ofta nära nog med bara symbolen kvar - grceful cute.
Låt oss betrakta ett konstnärligt uttryck - ekonomiskt i den japanska kulturer såväl som internationellt ekonomiskt särskilt förr mycket värdefull - sådan stympning eller reduktion ner till nära nog endast symbol. Tarepanda i bilden kommer ej med teve-serie, id+e-värld runt om kring (mer än nära nog bara att han rullar och ligger ner och har en kamrat) - med vissa reservationer för att jag betraktade och gick igenom honom 2010 tror jag (troligen finns en mer gedigen dokumentation såväl som samling artifakter av honom i prylar-elektronik.blogspot.com (jag mycket nära nog helt haft för lösare anteckningar oftare närmare visuella eller i musik exempel på olika domäner - den som letar lär hitta om man går några år bakåt där förvrigt B. Obamas Hund Bo vi dsikuterat nyligen finns samlad 2009 tror jag med många fler foton) - mycket av de finare nyanserna i lösare ide-värld kommer når aldrig utanför Japan åtminstone när det handlar om just kraftigt reducerande symboler trots god business och jag avstår gärna just nu att behöva bästa fall hjälpligt tolkande japanskan med få-kunskaper även om Google Translate fungerar ganska bra till engelskan):
Egenskaper är trottöheten - den begränsade energin och ändå funktionell - en värld där saker ofta är ganska repeterat likartat inte alltid effektivt - inte alltid visande några tecken på någon positiv-förändring tröttande ut personen eller pandan. Att transformera vårt uttryck av det abstrakta koncept här som uttryckt av mig i text tydligare i känslor än andra abstraktioner ger oss vad det levererar en symbol och uttryck för vi kan till oss och få perspektiv till i en domän där artigt möjligt. I andra domäner mer konkret associerade orssak till trötthet behöver uttrycket eller perspektivet inte praktiskt eller socialt möjligt eller ens ha något anskte annat än dig själv.
Tarepanda kom ju när de över-konvergerade organisationerna samtidigt så spridda i konglomeratisk bredd började vackla under 1990-taket inledande den den trötta ekonomi fortfarande verklighet i Japan. Och under slutet av 1990-talet med kraftiga uppsägningar - ökande krav på medarbetarna att ställa om från livstidsanställning med samma hung man först anställdes inte sällan till pension. Med egenskaper hos honom från dom negativa sidorna både före (samma - samme) och under - utbrändhetens växande trötthet.
På samma sätt också bara via stympade symboler kan vi uttrycka mycket mer krigiska saker. Nordirland är en excellent domän för att få överblick av hur sådana kan ta sig uttryck. Effektiva exempel:
Ingenting är alltid för alla inte lägre än krigspropagandan i de affektiva och intensiva konflikterna där evigheter av hårt dragna linjer att vandra och fall ut från finns. Stor skönhet - kanske enklare att se i det fiktiva likt enormt framgångsrika Sagan om Ringen, Tolkien - i försvaret av Gondolin. Det är verklighet precis som hatet, smärtan och förändringarna av reward-inlärningens utgångspunkter som default.
Informationen - vårt kollektiva språk - representerar en del av denna inlärning. Ingen revolution blir fler och merän några enstaka i skogen innan du vunnit språket. På samma sätt kan felaktiga - gravt osunda, irrationella och självskadande vanföreställningar etableras i kultur genom att kollektivt språk övervintrande över generationer. Ett problem vi ser uttryck av i mord på familjemedlemmar därför att de önskar rätt att bestämma själva öveer det värde deras romantiska relationer kan innebära för dem såväö som andra. Eller religiös-fundamentalism. Eller irrationella iföreställningar att de ända verktyg fungerande för att bibehålla det lilla man har i en vardag oerhört trasig och problematiskt jämfört med vad vi ex. har här är att göra fortsatt just precis bara vad som i något litet fungerat i att avvärja en risk (vilket i sig inte behöver vara fel) eller om nu konflikten ytligt men i övrigt knappast verkligt vid sidan om symbolmeningen (oh därför heller inte i sig en enkel lösning) byggande lite hus för extra för att förstärka symbolens kontrast i den egna riktningen eller omvänt också välkänt föga rationellt av och till skjutande raketer på civila - två metoder som aldrig för med sig värde för någon i israel - Palestina konflikten.
Så varför kan vi inte delvis i derivatans derivata förändra kollektivt språk genom att introducera en större mängd symboler i gracefull cute? Kan det fungera? Som saker nu utvecklat sig sista åren vet jag nu säket att det tillför värde och gissningsvis här fullt mätbart också i domäner ej direkt mätande i det kollektiva språket med dess feedback. Jag trodde redan längre bak tidigt 2010 och 2009 i lugnare ej minns jag konkret skissat att det skulle vara så. Därav att jag numera av och till kan uppleva viss negativ valence associerat mig själv över att aldrig initierat den. Det är något konkret som sakns i regionen och det hade nog kunnat varit bra när förändringens vågrörelser började märkas lite varstans att addera in GC.
Det gäller ju särskilt just i kraftig förändring emergence - att måste vi ompröva våra befintliga hårda-föreställningar är det mycket lättare när vårt humör är sunt med den mesta inlärningen när ej relaterat risk och fara blir nedsatt ju sämre humöret är.
Och oavstt hur stor den upparbetade mängden pågående problem är gäller och mycket gediget användbart så i allt relaterat dessa förändringar i kollektivt språk: att i pågående är andra-derivatan kritisk för hur vi bedömer "dag två". Gör du 1000 otrevligheter dagligen i tio år betyder det mindre dagen efter den perioden i fortsatt sådan mängd mindre än en ny trevlighet (såväl som en mindre otrevlighet av någon annan främmande och väldigt ny).
"Language makes you see light in darkness. If you speak with someone new.
Listening to you speaking no matter though - even writing poems noone else reads - you make me see through fog.
Concrete indivudals never was the bigger value in mining language. The problem and risk of the moment always need to be handled but the value can never be bigger than reducing the problem on-going without the ever growing investment to handle instead a growing problem."
HH 2013
Vad mer här? Den verkligt intresserade i koncepten resp. domän education kan fundera på likheter mellan här diskuterat och behövet av att förstärka utbildning mer i intresse än pengar hps ungdom resp. förstärka de faktiska kreativa resultaten praktiskt användbara i return of investment. Skillnaden finns mycket mindre i abstrakt metoder och koncept. Och mer hur man realiserar det. Meed enklare koncept mindre seriöst reflekterade men ändå tror jag passande illustrerande den form av konkreta metoder man relativt lätt kan addera i stort antal utan större kostnad finns t.ex. Solution2VP: Vapenhandel finansierad med ad-hoc skapade konstverk (2013-08-09) diskuterande hur vi kan reducera mängden vapen i den i USA för att minska problem som olyckor, mord i vredesmod o.s.v.