Möjligheten att beväpna gerillan i Syrien måste givetvis vara beroende av problematik lik de diskuterade i UN Officials: War Crimes Now 'The Rule' in Syria (Voice of America).
Samtidigt är det en möjlighet för närvarande tämligen begränsad givet det ganska begränsade stödet. En normalisering - också som erkännande av den oerhörda skada alla väpnade konflikter innebär - mot normalt för likvärdiga situationer måste ju dessutom också beaktas.
Möjligheten att addera direkt närhet för möjlighet att följa upp agerande i utbyte mot vapen är dock åtminstone intressant. Det ger förutsättning att dessutom etablera kontaktnät tillsammans med väsentligt större upplösning än möjligt att få från de huvudsakliga aktörerna utanför i Syrien ger.
En intressant möjlighet är att mer än att etablera sådan närhet för uppföljning att också i det skapa en mer övergripande i Syrien infrastruktur för effektivare samarbete mellan olika mer lokaliserade stridande entiteter. I någon mening kan sådant uppföljas reducera nuvarande och kommande inflytande hos resp. sådan entitet men om det mer än den slagkraft bättre synkronisering och delad information om vad som sker på slagfältet också kommer med konkreta, potenta och mängd-potenta vapenleveranser är det kanske möjligt.
En mer politiskt-filosofisk fråga är vems ansvar Syrien i praktiken är - i den civiliserade världen utelämnande Putins Ryssland - och vad vi ser där bör indikera om nödvändiga förändringar i FN, EU's gemensamma utrikespolitik och för USA. Är det ingens ansvar är det bara fortgående kostnad vi måste acceptera utan möjlighet att effektivt förändra världen d.v.s. den politiska lösningens reträtt lämnande frågan till medborgargarden att efter enskild politisk, religiös eller ekonomisk idé hantera bäst de vill "representerande" världen, EU resp. USA.
