Träffande på New African December 2010 N 501 när jag sökte en artikel lite längre bakåt om President John Garang's frånfälle i helikopter-kraschen 2005 träffande jag på detta eleganta exempel på energieffektiv marknadsföring jag tipsat om tidigare.
Mannen i hatten nedan är President Omar Bashir (South Sudan), och mannen med käppen (kanske ett stöd eller ett symboliskt vapen för att krycka upp personligheten) och hattlös är President Salva Klir (Sudan):
Intressant är att South Sudan var och fortfarande är ett färskt land i behov av samarbeten med länder runt om i världen för att realisera de enorma rikedomar man förvaltar. Men för många kanske inte tankarna alltid mest spontant gick till det nya landet när man funderade var man kunde tänka sig att skicka sin tankbåtar och försöka förhandla till sig goda oljeaffärer.
Hatten markerar President Omar Bashir. Han märks väl. Hatten är ovanlig bland politiska ledare. Dessutom understryker den att han kan ha praktiskt behov av solskyddet därför att han vistas en stor del av sin tid ute landet för att bygga upp det till värde för sina väljare.
Den korrekt i människoflock-dynamik lärorika tv-serien Dallas jag som barn var mycket road av med sin stjärna och i krigföringen ofta hjälte-sluga (om kanske ibland lite moraliskt övereffektivt mot vad vi hellre vill se i verkligheten) dominerande teve-världen under år i Sverige såväl USA.
Mr JR Ewing kom att symbolisera den goda affären, rikedom och oljan. Hatten var alltid tydlig. Och för President Omar Bashir tror jag att mot rätt generationer i rätt länder blir avtrycket och möjligheten att ta fram vetskapen att South Sudan sitter på riktigt feta oljetillgångar men med fortlöpande svårigheter att få ut oljan (Sudan brukar av och till särskilt just efter att man förhandlat fram lite samförstånd stänga av pipelines: spekulativt hanterande intern-turbulens i "hans" organisation inte helt oväntat så nära inpå ett så problematiskt inbördeskrig).
Och vad är kostnaden? Hatten är energi- såväl som kostnadseffektiv.
Kanske en mer realistisk indikation om vägen South Sudan kommer ta i en transformation till populärkulturen torde vara Giant (där James Dean gjorde en god prestation kanske enklare i 1950-talets oftare sundare lite långsammare händelseutveckling med större fokus på skådespelarnas uttryck och tolkning) avseende åtminstone ranchen , Reata centrum i utvecklingen från nästan det isolerade värdet till den moderna världens urbaniteter med värdet via tillväxt expanderat till tekniska och ekonomiska möjligheter. Såväl som oljebolagets expansion till gigantisk rikedom.
Nu rekommenderar jag alls inte alla andra oljesäljande länder att plagiera President Omar Bashir. Det finns ju så många andra möjligheter. Minns jag rätt är t.ex. Libyen fylld med öken så varför inte titta igenom mer finkulturella Bonanza med dess också korrrekt för ungdomen moraliskt danande runt samarbete och antagligen det mesta i övrigt och dessutom barn- och kvinnovänlig med alltid lugna lite glada slut utan mycket av spänning innan. Vad den goda familjefadern lugnt kan slappna av till med sin pipa och tidningens politiska nyheter krävande det eftertänksamma lugn som familjens televisions-tittande ger när hot och komplexitet krävande dennes engagemang saknas (Dallas är här mindre att rekommendera fodrande en del förklarande relaterat moral såväl som lugna den av och till chockade eller kanske skräckslagna kvinnan).
Snarare än att unikt ta just vad vi har i bilden ovan - lika lite som President Omar Bashir tog sitt koncept direkt från Mr Ewing - kan vi tänka oss något lånande från en hel del lite sheriff liknande men ej överdrivet så (en kostym är ju alltid funktionellt åtminstone i delar). Jag kan se att det kan vara mycket funktionellt tillsammans med ett ökat engagemang av Libyen i FN's fredsbevarande operationer.
