Intensiteten och den upplevda utlösta kraften när två - ej nödvändigtvis i "ontologisk-kultur-tradition" väldefinierade men vad ändå allt som känner sig involverade tros sig se mitten av den egna och den andra sedan - "motsatta" "värde-centraliteter" trycker mot varandra med växande friktion för att slutligen gå i konflikt som är självgående växande hör till det vackraste man i ögonblicket kan uppleva. I vår natur förstår såväl skönheten i konflikten för ögonblicket entydig. Det är "moraliskt-undervisande" föga elegant kanske också i direkt energiomsättning i rummet - den väpnande konflikten - ett funktionellt verktyg. Också är det det verktyg du inte självklart har andra valmöjligheter till att ta.
Likväl - trots skolboks-historiens fokus på "stora" konflikter - vet vi att samma möten mellan motsatta värde-centraliteter kan bekämpa varandra i information utan väpnad konflikt. Och troligen vore mycket i världen bättre om vi alla var mer medvetna om den berusning intensiteten i ögonblicket föder. Samtidigt som ett större antal monumentala - för vår kultur idag - avgörande förändringar kanske inte hade inträffat (jfr de idéer som gick big-waving i Frankrike under första halvan av 1700-talet med en välkänd topp 1749 och orkade över Atlanten där kärnvärlden behölls med adderat engagemang för det skattetekniska d.v.s. vad som kan ha utvecklats till den idag så grundläggande iden ekonomiska friheten via tillämpning i en praktiskt tillräckligt stor entitet tillsammans med individens övriga frihet),
Knappast finns en skala från en ren konflikt i information till den uteslutande väpnade. Utan ett praktiskt synsätt är nödvändigt. et hade kanske varit bättre om utvecklingen i Mellan Östern senaste åren prövats en annan väg men om så finns knappast någon särskild skuld eller att någon ensam entitet hade klarat att lösa det.
Oavsett det är vi idag kanske där mötet mellan centraliteterna för grupper av idéer som varje individ tycker sig se tydligt men nog så varierade är i hög och kanske växande intensitet också mätt i energiomsättning i rummet ej så avgränsat som det kanske hade varit önskvärt om det kvarstått.
Riskerna är givna: kostnaden är ju redan enorm i människoliv. Också möjliga värden finns. Jag fann mig lätt osmaklig när jag 2009 och 2010 såg dem givet den här vägen som möjlighet. Antagligen diskuterade jag det bättre längre bak i samband med det.
Vad jag egentligen önskade uttrycka ovan var att det finns en mening och reflekterad som möjlig sedan länge och förhoppningsvis vad jag kanske diskuterar bättre eller i alla fall letar fram vad skrivet tidigare här och på andra platser till varför jag nu förändrar åsikt rörande beväpning i Syrien. För mig är det inte ideologi rörande verktyg i och jag tror det i allmänhet är bra att undvika kategoriska givna idéer.
Frågan är inte avgränsad längre på sätt som gör det meningsfullt. Därmed inte sagt att jag inte menar att man ska beväpna grupper troligt verkande för demokrati men inte från de utgångspunkter och möjligheter indikerade. Och jag tror nuvarande avstånd från kultursfärer längre ifrån bibehålls. Åtminstone i den mening i vad jag säger här och nu från att jag vill begränsa vad jag säger och är mycket medveten om att jag inte tagit in färskt data till analys på länge nu.
På den kanske mer positiva sidan noterade jag att Iran och Nordkorea båda är intresserade att diskutera kärnvapen och kärnenergi med omvärlden. Jag tror ändå givet intensiteten nu växande kanske mer "självgående" att man bäst gör säkert att massförstörelsevapen är förstörda gärna "icke-kausalt" (d.v.s. ej existerande men potentiellt existerande eller med associerad risk förstört innan skapat).
Det ska också sägas nu när jag skar bort hela diskussion om möjligheten kort att regionen har varit låg-intensitet i förändring så länge men ständigt med problematisk intensitet i förtryck, infekterade konflikter m.m. Och där detta slutar om jag tolkat och ser klart så kommer det ha konvergerat den ena vägen eller den andra.
Jag är verkligen för att indikera att jag är medveten och gärna vill se att jag adderar något bättre kommande månaden att jag inte är nöjd med hur jag uttryckt. Den intresserade kanske kan söka bakåt själv här.
"Well, well, what's signed, is signed; and what's to be, will be; and then again, perhaps it wont be, after all. Any how, it's all fixed and arranged a'ready; and some sailors or other must go with him, I suppose; as well these as any other men, God pity 'em! Morning to ye, shipmates, morning; the ineffable heavens bless ye; I'm sorry I stopped ye."
Elijah, Moby-Dick
