Argumentationen i Israeli bombing of Syria and moral relativism när vi filtrerar ut Israel-perspektivet är i dess översättning till praktisk politik upplever jag typisk för inbördeskriget i Syrien från dag ett fram till idag: Att Västerlandet avstått från att agera.
Invändningen mot argumentationen är att även om icke-agerande med våld och vapen är ett eftersträvansvärt tillstånd i Syrien gäller att:
- Det är inte det nuvarande tillståndet i Syrien oavsett vilka militära händelser som inträffar involverande ex. Israel riktat mot diktaturen i Syrien.
- Ej heller är händelsen alls märkbar även om till och med 100 personer skulle dött i angreppet. 100 personer ska ju ställas i relation till 75 000 döda redan (och tror jag kommer visa sig betydligt fler när tillgång till Syrien ej begränsas av nuvarande diktaturen).
- Inte heller är avsaknaden av militära operationer riktat mot diktaturen i Syrien av FN eller vilken som helst kompletterande det väpnade upproret resursstark aktör en lösning på problemen vi ser.
- Att inte agera trots många döda är ju också mer allmänt innan dess Rwanda, Kambodja eller tills omvärlden agerande men i mycket försent Nazityskland och Jugoslaviens sönderfall.
- Att agera kommer med sina utmaningar, kostnader och problem men övergången från att göra ingenting till agera är inte en binär övergång till ett fullständigt militärt ansvar. Specifikt för Syrien finns omfattande stöd möjligt att ge utan att kastrera folkets förmåga att fortsatt verka för att lösa problemet genom att ta eget ansvar för situationen.
Och i kontext av lokalt i Syrien gäller ju att landets vapen är riktade mot folket själv och dess infrastruktur. Det är därför svårt att se vem moraliskt balanserade personer vill se som ideal-representant för de som den Syriska staten bör verka för i frihet, hälsa och välgång som har förlorat något värt att behålla på vapen förstörts liksom militär-personal dödats.
Avseende följande specifikt Israel-perspektivet:
"No universally applied principle justifies the Israeli attack on Damascus. Only self-flattering tribalism does that."
Gäller nu att såväl som människans rätt att försvara sig själv och de flesta stater och ett otal mellan-statliga organisationer i en mängd varianter uttryckt rätten att begränsa och styra tillgång till vapen som visat sig skapa just problem med att personer kan komma i den situationen att de behöver försvara sitt liv. När det gäller tillgången till vapen för en icke-statlig aktör som också regelbundet är involverad i vapen-strid på olika sätt med och riktat mot Israel för vilken ingen statlig eller mellan-statlig organisation tar ett övergripande ansvar gäller att samma principer är fullt tillämpbart.
Emellertid vill jag inte att någon ska tolka detta som att jag menar att Israel när det gäller metod och möjlighet inte behöver se över hur man arbetar i den längre tiden. Ett stort antal möjligheter finns för att verka för att deras situation konstruktivt ska förbättras finns fordrande tror jag huvudsakligen en förändrad inställning. Det i sig innebär inte att Israel alls bör reducera åtgärder som dessa. Inte heller kan jag för allt i världen se vem eller vilka i regionen som kan ha ett positivt värde att hämta av aktörer som Hezbollah får tillgång till fler vapen oavsett typ.
Jag kan i det dock också se agerande i kontext av Syrien som ett exempel på ett område där möjligheter kan finnas. Israels relationer till den diktaturen i Syrien har ju varit problematiskt väldigt länge med föga om något i en varaktig lösning. Nu finns andra aktörer att tala med och försöka överbrygga ev. kulturella förutfattade meningar om varandra med.
