Operation peace ongoing Crime against humanity of 30 - 50 000 dead / years:
- Berätta för FN om problematiken. Givet löftet efter Jugloslavien om att Crime against humanity entail aktion och deras snart nog närmare 100 års förberedelse har de säkert klarat att rekrytera kompetens nu för att lösa problem.
- Samla in många exemplar av Fredsboken. Eftersom den beskriver ett tillstånd som goal tycks det troligt också vara fungerande som verktyg.
- Eftersom Dalai Lama klarat så många år utan ett ända politiskt resultat i dom konkreta frågor han engagerar sig och trots det firas så regelbundet i allt abstrakt inser vi att ett enormt stort kompenserande värde finns där som väger upp för det.
Att artigt be om frihet är möjligheten som prövas bara en gång. Istället för att storma in dra ut fienden på gatorna och visa arméens soldater innan de nådde torget att regimen föll betalade man i blod utan värde. Frihet är territorium och att du förslavat ett folk är hotet mot dig som mänsklighetens fiende. Diktatorn är därför ytterst farlig: rädslan gör att han saknar den mänskliga balansen. När hans hand rör sig mot bladet står du inte kvar utan antingen hugger du eller flyr.
Jag vet inte att det någonsin misslyckades att kräva frihet och försvara den rätten. Den största risken är istället att den ibland mycket höga kostnaden blir för litet eller ingenting därför att man inte riktigt vet vad man behöver istället och tar fel. Det drabbade Ryssland när Sovjetunionen föddes och tsarens diktatur byttes till kommunistpartiets.
Risken är lägre idag. Och också när fel sker idag ska vi har respekt för att vi inte ska neka andra rätt att försvara sin frihet med vapen när så krävs och också våga ha förtroende för att de vågar se fel och ta striden igen den gången tycks det i Egypten kanske enklare men de tidiga åren kan förvänta oss är volativa utan att det innebär långsiktigt eller ens egentligt problem så länge man ser och förstår det värde man ligger i att vinna. Kostnaden och striden kan göra att man hellre går lite till därför att priset man redan betalat är högt. Och vägens segrar ger kunskap och att vågar se möjlighet och har vana att väga ögonblickets kostnader i en realistisk värld utan att skrämmas till flykt.
För oss att moralisera i den omoral födda av önskan till en ekonomisk stabilitet där föga om något konkret ännu har att indikera påverkan styrande annat än ögonblickets formuleringar. Likt när det uppenbara påpekas av den amerikanska centralbanken: Är räntan i princip 0% samtidigt som lån köps och indikationer kommer på att det är dåligt för ekonomin kan både ränta och dom summor som spenderas på låneköp förändras. Att ekonomisk-reaktion i ögonblicket kommer har tror jag föga om någon inverkan över tiden. Delvis spekulationer mot vad markov-modeller m.fl. predikterande matematiska modeller ser från historiken brukar ge lite tapp, och också i mycket kanske en viss onödigt hög stress-känslighet genom den upplevda konjrektur-positionen och möjligen fortfarande efter 11 September, många år av krig bl.a. i Irak, Afghanistan, Libyen och Syrien.
För mig att förakta eller se ner på oro och rädsla in för instabiliteten i ekonomin frihet kanske tillfälligt väcker hos de som tröttats ut av alla negativa nyheter och ibland med konkret begränsade resurser även om vi i Västerlandet sällan behöver svälta eller sakna sjukvård (även om också det ibland är aktuellt). Sällan tror jag det kommer med att man sett att det kommer med att man kräver rätten att äga andra frihet för silverpengar om än utkontrakterat till den översyningsman som gör att man inte själv behöver se dom döda, tortyr och blod.
När vi inte ser antalet döda mer timme i vardag. När förändring vi ser endast är påståendet om negativ förändring direkt i din närhet ser vi inte alltid. För många har den ega gränsen stor betydelse för vad vi ser.
Men oavsett egen gräns och vad vi ser i faktiska händer gäller att vi aldrig ska ta oss rätten att neka andras rätt att försvara sitt liv och sin frihet när så krävs beväpnade. Att kräva att andra ska gå ut och ställa upp sig för massaker på ett torg därför att 1970-talets värld av press-monopol och en bild av världen som destruktivt förenklades till att förklara varje konflikt, varje förändring till frihet eller diktatur med USA's respektive Sovjetunionens imperalism resp. världsrevolution är koncept som känns tilltalande enkla - tomma på innehåll endast beskrivande ett tillstånd verkligt eller en önskan som ensam förklaring till allt och än falskare i tro på att det i sig är verktyget för att skapa sig självt icke-kausalt - och nära det osmakliga pådrivet av en rädsla att ekonomi utan konkreta siffror, ännu utan en trovärdig predikterande ekonomi-modell eller teori som klarar föregripande prediktion av ekonomisk effekt rörande tillväxt för tidsperspektiv är att förneka att dom vi inte ser är människor, att de försenar att vara mer än det dolda slaveriet för att föda myten att frihet ger högre oljepris utan något givet samband (om något periodvis precis tvärt om när demokratiska och övriga oljeproducerande länder jämförs).
Fortfarande är ansvaret för din frihet din egen. förfaller du till korruption, förnekar du dig rätt att välja och gör du dig till mindre än människa genom att föredra världen där folk förslavas och lika irrationellt destruktivt säljande ut också den egna rätten till frihet. När du säger att rätten att försvara och ta frihet förnekar vi människans rätt till frihet. Din också.
Frihet är ansvar. Jag kan inte ge Syrien frihet. Jag behöver heller inte ge dem frihet. De skapar sin egen frihet. Kostnaden de betalar är hög. Hur mycket av städerna hus som har minst en vägg genomslagen av kulsprutor och stridsvagnar vet jag inte men i stora delar är det att betvivla på att ens hälften av husen kommer är annat än att riva.
En skattning av antalet döda relativt färsk ligger på cirka 75 000. Men i det ligger inte att man räknat in dom massgravar och liken under husen mördade via kampanjer och metoder som ännu inte dokumenterats eller ens trovärdiga uppgifter finns om. 100 000 döda behöver inte vara en hög siffra sedan länge. Och antalet kan ha nått en bra bit över 200 000 döda innan regimen faller.
Det är frihetens värde att minnas åren som följer. Att frihetens folk ej i det lilla erbjuder viss hjälp utan tvärtom ofta uttrycker ett implicit eller direkt uttalande ogillande är problem i sig. Det reducerar möjligheter att bygga förutsättning för att överbrygga de konflikter och de osunda sekteristiska rörelser som dom senaste åren givit dom meningslösa konflikter och terroristdåd vilka saknar annan mening än konflikten i sig. Ju mer utsträckt våldet är desto värre långsiktiga problem kommer vi också se. Därmed inte sagt att den utdragna striden inte kommer helt utan värde: kanske bygger det den upparbetade vågen av intensitet som orkar vidare österut. Värde av annars helt onödig kostnad är att klara att se möjlighet till positiv förändring istället för att acceptera ett evigt mörker. Vågen vi en gång nu för känns det evigheter sedan kunde skönja i ett nyfött land långt söderut. Ett land vars innevånare är spridda ut och ständigt flyende morden och utrotning vandrar ständigt fram över gränsen: Sydsudan. Efter ständigt slaktande konstaterade att hopp kan vara annat än att överleva svälten samtidigt som man sörjer grannbyn där alla 50 - 300 innevånare hittades mördade.
Jag vill se vågen möta Iran. Följa - tillsynes på kartans förenklade översikt hoppa lite - efter tid speglande den nya upparbetningen kultur, språk och mänsklig rätt till frihet till att döda Kina i öster.
Och också om vad jag kan ge är föga är fortsättningarna goda. Och jag säger hellre än att tända eld på dig själv eller dö likt Himmelska fridens torg i slakten kräv och ta rätten till frihet med dom medel som krävs. Gör det med realism, utan illusioner, med en strategisk och taktisk medvetenhet om att fienden faktiskt vill mörda dig hellre än att lämna över makten, och när du ser möjlighet föregrip angreppet eller när det redan kommer var snabbare fram eller tillbaka. Häng regimen och visa dem för den bild som demonstrerar för de många i armé och övrigt att regimen redan fallit.
Och låt oss ta vårt moraliska ansvar och nu börja väpna Syrien och Irans - och Nordkorea - folk med dom tunga vapnen. Behöver vi göra mer? Bör vi göra med? Att konkret på mark synlig i stor flock vandra in i ett annat land blir lätt kränkande för alla. Att ge hjälp när vi kan är rätt men vi ska heller inte omyndighetsförklara hela folk och tro att vi kan lösa problem ofta överskattande vår egen förmåga och den hunger stridens utmaning konkret kräver relativt materiella militära-resurser. Tunga våldsamt problemlösande vapen är är moraliskt korrekt och är ett ej särskilt kostsamt stöd. Möjlighet att prioritera vapensystem och lösningar med större möjlighet att kontrollera tillgång till ammunition är dessutom möjligt vilket introducerar begränsning för hur problematiska mängden vapen kvar efter striden blir för regionen och världen i övrigt.
