Låt oss göra en tredje del av föregående The New York Times visar det värde media kan få från att förränta nyheter och kunskap (2013-04-02) och Från den inledande bildens inverkan till höjdskillnader mellan berg och dalar i Nordkorea (2013-04-04) för att både få en excellent illustration av paradigmet från ett annorlunda perspektiv - Walt Disney's tecknade kortfilmer innan figurerna började prata som folk mest - för meningens tolkning till humör från mer än orden känslan mellan dem (såväl som våra egna preferenser, kognitivt tillstånd för dagen och vem vi delar upplevelsen med m.m.) och åtminstone för de flesta av dom praktiska tillämpningar när vi vänder användningen från att analysera (som i ex. min Warrior-plattform nyhetsanalys för ex. prediktion, sökning m.m.) till att skapa ett innehåll oavsett om et handlar om nöjes-tv, propaganda, reklam, insändare eller debatt (där vi för det sista också refererar ett inlägg där jag uttryckte mig förvisso konkret korrekt men inte helt var tydlig med den för de flesta intressantare tillämpningen) genom att låtta känslan mellan och över orden förstärka vårt budskap aromatiska dofter av belöning.
Först ska verkligen sägas att de tidiga kortfilmerna från Disney är en både konstnärlig och i det praktiska för domänen vi här diskuterar mycket imponerande. Det är ju i en begränsning att lämna orden och även om självklart biotekniken bör ha varit styrande är drivkrafterna för att nå nivån mer förutsättning än förklaring. (Den fiktiva tecknade) skådespelaren Duck som i ex. I såväl som hunden Pluto och många fler av tidiga core-concept har när vi nått tiden som nedan av World War II nått en exceptionell förmåga att kompakt och potent uttrycka känsla och mening utan att behöva förklara särskilt mycket med orden.
Exemplet vi först glatt lär från (och någon minut bör utmärkt räcka för tråkigare personer endast intresserade av värde i penningen och maktens mer konkreta reward-dimensioner medan vi övriga både roas av Pluto och givet filmens ålder visar vårt djup och kulturella mångsidighet) är Anti-nazi-propaganda från World War II.
Kortfilmen hör inte till det för domänen konstnärligt mest eleganta genom att man här "fuskar" lite genom att dra nytta av kaffe, bacon, vitt-bröd, enformigt "slavarbete" på fabriken m.m. vi alla som upplevt motsvarigheter av i vardagen vet är mycket tydliga koncept. Åtminstone alla förutom den sista och andra relaterande till negativa vardagsupplevelser är ju dessutom inlärningsetablerande och på en nivå mycket nära denna för dom grundläggande kortsiktiga behoven av mat, status och för kaffet förutom dessa också inlärning relaterat "dygnsrytm" ("adenosin-systemet" kaffe inverkar på från antagligen inte en mekanism kan vi förenklat likna vid ett buffert-system som både regler upp och ner hur neuroner går till vila: avslappnad vila såväl som glad och hög intensitet är var för sig grundläggande belöning isomorfologiskt gaba och dopamin om än ej praktiskt korrekt då det involverar hela hjärnan såväl som kropp). Oavsett hur övertydligt det hela kan tyckas vara är det potent och särskilt i en tid när:
- Hemma-fronten såväl som soldater känner själva av begränsningarna.
- Samtidigt är den relativa skillnaden mot Nazi-Tyskland känd. De har mycket mindre.
- Värdet av den i sig viktiga prestationen att klara allt grundläggande i vardagens belönande mat och kaffe samtidigt som du får läsa din tidning i fred och tycka och tänka som du vill blir tydligare.
Och de negativa stereotyper inkorrekta i så många andra situationer uppfyller här en korrekt funktion genom att entiteten - här tyskar - redan tagit den motsatta positionen och reagerar befintligt aggressivt emedan samma sak under mellankrigstiden hade varit olämpligt och om förekommande ev. en bidragande orsak om än just för Andra världskriget troligt helt försumbar jämfört med faktorer ex. relaterat post-traumatisk-stress från Första världskriget.)
Den ger oss ett övertydligt exempel på hur bakgrunden i känslor kan forma belöning och hur vi förstärker den genom implicit ej direkt uttalad relativ skillnad genom att etablera dimension för jämförelse (en personlig egenskap troligt nyligen förändrad kanske från ett innan också mindre bra tillstånd med då mer accepterat som samma fungerar också bra: Väger du mer efter påskhelgen? Eller tränade du bort tre kilo?).
I ex. II har vi ett fullständigt och praktiskt mycket enklare att få effektiv för konkreta budskap utan att fodra exceptionell förmåga i känslornas färger.
Vad är nu egenskapen kanske så självklar att vi inte tänker på den? Inte ovanlig Disney's propagandafilmerna från Andra världskriget? En ledtråd är att Disney kom att fortsatt använda det. Och att konceptet har likväl med en av propaganda-affischens mest kritiska komponenter som ex. denna från Första Världskriget:
Vi har en visuell bakgrund som uttrycker djupare och bredare känsla mellan orden och med primacy effect d.v.s. upplevelsen av bilden föregår i början innan orden. Trots det gäller att det konkreta budskapet i ord styr den betydelse och mening vi konvergerar till. Vi har ett samspel mellan dem.
I Disney's humoristiska cartoon ges samma genom att vi har en "övernaturlig" röst. För tittarna och heller inte Pluto (vilket inte ska förvånas då han just när fakta och kunskap diskuteras kring alla möjliga områden ofta är förvånande intelligent och läraktig medan han i sina kontakter med andra hundar m.m. inte sällan verkar en aning dum: kanske en form av hund-variant av Aspergers syndrom eller en konsekvent av att nickat och skakat på huvudet till för mycket mänskligt tal) är rösten inte övernaturlig. Det är public safety rösten från en kortare tidsålder från det att kriget för hemma-hygien, rent vatten o.s.v. vunnits men innan det och den långsamt bredare tillgången på skrivna såväl som rörliga media-produkter var etablerat.
Känsla och budskap där möjlighet till en fungerande konvergens till "rätt tolkning" måste finnas för de tittare eller läsare vi är intresserade av.
Men hur hanterar vi om någon kan argumentera mot budskapet? Mängder av tekniker, metoder m.m. som genom tidsåldrarna blivit till lika mycket tradition likt den mer traditionella lingvistiken relativt ex. neurolingvistiken och den statistiska parsningen med motsvarande regler och idéer liksom inarbetade koncept etablerade motsvarande grammatiken finns inom "vältaligheten" medan vi i övrigt inte (åtminstone när tid och "beräkningskraft" inte är begränsat) behöver se någon anledning att särskilja analysmetoder mot ex. reklamaffischer. Utmaningen kommer dock när vi inte kan sitta och tänka eller analysera med dator hur länge som helst och diskussionen ska finnas genom att inte bara stoppa angreppet mot din idé utan helst förvirra fienden genom att flytta slagfältet till en domän som för tittarnas känns helt naturlig men är väsen-skild och långtifrån där han springer runt just nu.
Hur vi representerar och förstår diskussion eller vilken dynamik mellan koncept i samspel som helst kan vi skriva hur mycket som helst om och jag vet heller inte hur jag rimligt kortfattat kan förklara det ens på flera sidor. För det praktiska i begränsad beräkning och tid är det dock bara en sida och en sida vi kan säga att det mesta förberedande jag föreställer mig är vanligt approximerar bättre eller sämre.
Utanför det handlar det om ögonblicket och hantera att fienden överraskat dig. Övning från gärna en personlighet som har lättare att associera ger förutsättning. Övning handlar här om att etablera samband och relation mellan din test och de argument som övertygar. Ideologi kan visst höra det men är föga effektivt relativt mycket annat varande vad som är given underförstådd vetskap tittarna redan anser sig ha konvergerat till en förståelse av vad du står för mycket svårare att den vägen förändra. Abstrakta koncept och idéer ska inte motiveras bäst bara med att de är rätt därför att de är rätt (vilket bara fungerar för det egna partiet) utan i det konkreta värden.
Övningen för detta är samma jag gjorde med ett uttalat någon annorlunda motivation (modell-principiellt är det samma sak i båda tillämpningarna). Här byter man ut modell vi argumenterar mot d.v.s. i inlägget knyter han med konkreta argument eller om vi så vill formuleringar. Kritiskt är att det görs på tid. När jag gjorde det för New Scientist tog det mig cirka 6 - 8 min inkl. samtidigt tedrickande. Därefter har jag en mental-linje motsvarande den du bygger när fiende-propagandisten talar. När du börjar tala följer du den utan att behöva hålla hela i minnet och genom en god allmänbildning ofta gående djupare adderar du både färg och det konkreta som övertygar (varierat med vilken domän det handlar om men en faktor genomgående är ju vardag oavsett om referensernas vardag när forskarna läser artiklar eller publicerar, eller hemma-faderns strätande med att hitta kvalitativa matvaror till ett acceptabelt pris samtidigt som hemmet ska hållas rent).
Tiden ska alltid reduceras utan brist på kvalitet. Övningen tas till nästa och sista steget med att någon protesterar varje påstående. Snabb, snabbare men alltid expandera arean du kontrollerar: de argument-områden, väljargrupper, branscher eller vad aktuellt du har segrat i. I ockuperat land försvarar du domänen och folket ska naturligt se dig som kunniga i det snarare än att oroa folket när du förvirrat bort dig och de behöver visa dig rätt. Lika grundläggande måste du som flockdjur kunna försvara området och vara den som ger den kvalitet i värdeleverans, trovärdig säkerhet (d.v.s. fortgående leverans utan ex. bankkriser tvingande försäljning av folkets själ till Tysken - notera både bestämd och kollektivt: alla tyskar men vi vet alla vilken specifik tysk det handlar om - han eller hon på andra sidan bordet som med god spridd i geografi, ekonomi och politiska koncept sprider ut sitt enorma budget underskott för att inte utveckla långsiktiga problem givet divergens med resten av Europa). Der Tysk... (med viss varning för att mina tyska inte är helt stabil i det konkreta och kanske heller inte i det abstrakta i Tysklands Europa och Sveriges ännu välvilliga köpare av varor mindre än vår själ).
Egentligen ser jag föga fel med Tysklands agerande men ex. hade sina poänger: för att konkretisera ett sätt vi kan etablera relativ skillnad utan att lämna begrepp och ord vi förstår. Stereptypen får dock aldrig märkas särskilt och den är inte funktionell vettigt mot svagare grupper. D.v.s. du kan addera stereotyper mot Nazityskland, storkapitlets feta industralister som suger ut arbetarna, Der Tysk eller President Bush II (men i det offentliga språkets skämtteckningar ännu ett område där referenssystemen tycks balansera sig på sina håll och kanter för President obama).
Hastighet och avstånd du gick men med kravet att djupet håller. Utan djupet blir publiken skeptisk och tycker att det känns ytligt eller förvirrande. D.v.s. djup är både de konkreta övertyga orden såväl som färgen, meningen och givna förståelsen som är den bakgrund som gör att steget känns riktigt (glöm inte att större relativ skillnad förstärker samma "objektiva" mått" och skillnaden när vi rör oss mellan domäner med större avstånd varierade är ofta stor medan skillnaden tenderar att reduceras om samma område nöts med flera situationer, verktyg, verksamheter, mätbegrepp m.m.), meningsfullt och förmår att göra visuellt vad du menar med den informationseffektivitet bild och text ger tillsammans skrivet.
Illustrera och visa och motivera när du ockuperar eller för ut ett nytt koncept. När noden intagits även om möjligt kortvarigt ska denna förstärka och visa på noderna vi omedelbart kom ifrån. Men från dess vardag med dess konkreta utmaningar, möjligheter och lärdomar.
