Jag hoppades att lägga direkt språktolkning på indata förutom att möjliggöra effektivare lokal filtrering av resp. nyhet eller motsvarande och därmed också göra att man kan använda mer information även skulle indikera motsvarande mer generiska grundläggande övergångar mellan koncept. Ett antal sådana har jag förvisso noterat där och i språk under övergången till kodningen av parserns semantiska meaning tolkning (fortgår).
Koncept och idéer i abstrakta modeller har både styrkan och svagheten att de lättare tenderar att kännas korrekta - och mycket väl kan vara det också - utan att egentligen löst problemet. Relaterat språk är det tveklöst en allmän svaghet i menar jag allt relaterat formella språk, generativa meta-språk (ex. LCS) m.m. Vi har ett språk och ska vi parsa är det vad vi parsar och tolkar. Representationer i datatyper kan förvisso lösa praktiska problem (särskilt i domänen programmering) men man ska vara försiktig med att försöka ta sådant till abstrakt sanning.
Ett problem jag här sökte insåg jag aldrig konkret fokuserande på relationen var samma problem men underliggande övriga kanske därför att det i praktiskt eller teoretiskt arbete i lösningsgruppen här någonsin rörande vid varandra förrän det senare är klart. Problemet:
- Det enkla problemet...
- Vi resonerar här med en dimension istället för alla vilket inte förändrar grundfrågan. Låt denna dimension vara "sannolikheten" för något i betydelsen inlärt / uppfattat och/eller associerat (ex. påverkat av upplevelser, personlighet, genetik, kultur m.m. förutom begripligt konkret relaterat).
- Att representera P ( X ) är enkelt om vi kan beräkna det (och det kan jag) därför att även om vi förutsätter en gigantiskt allmänbildad intelligens hamnar vi svårligen för engelskan på mer än cirka 2 miljoner ngram systemet måste kunna tolka och uttrycka.
- Två miljoner symboler också med som realistiskt här med beroende av konfiguration ca 10 till 50 egen-dimension (ex. (positive,negative), (up,down), (cute,scary), (unknown,known)...) kostar ej särskilt mycket minne eller beräkningskraft. Jag i världen av den extremt begränsade budget:en kan ta det till och med på nivåer under first-lever financed datagrid planerad för cirka 55 till 200 kilo kronor.
- Det dyra problemet...
- Emellertid har nu varje koncept cirka 5 till 30 000 feature relations d.v.s. en representation av konceptets för en verklig instansiering maximala betydelse och mening uttryckt via övriga koncept där ju varje koncept jfr mötet symbol- "kontra" konnektiv-mening motsvarar konvergerad betydelse där för ett tänkt biologiskt neuronnät vi har hamnat i vad vi åtminstone som hypotes för ett ögonblick antar i kontext är entydigt vilket ju också är vad vi strävar efter att uttrycka i språk.
- Oavsett antal feature relations gäller givetvis att konkreta instanser av konceptet kan uttryckas tillsammans på sätt kritiskt för vad vi praktiskt önskar mäta ex. Land A bows to Land B, Land A stabs Land B in the back o.s.v.
- Även om mycket troligt att A och B delar en mängd feature relations (kanske 100 till 10 000 cirka för länder beroende på prioritet) gäller att dessa inte nödvändigtvis i någon mening är intressant när vi ställer land mot land i kontext av hur länder rör vid varandra.
- Därmed krävs ju förutom att representera dynamiken mellan ett koncept och dess feature relations (där vi oavsett kommande lokalt exakt förståelse av allt språk i nyheterna redan tillåter större integration mellan koncept i vad vi kallar do havande primacy effect som ex. title-headings med body text för enklaste tänkbara exempel men även t.ex. vad en bild konvergerar relativt bodytext även om jag inte gör visuell-parsning direkt av bilderna vilket för nyhetsanalys konkret krävs därför att andra indikationer om bild inte annat än undantagsvis är aktuellt för nyheter, pressmeddelanden o.s.v.) måste vi representera P ( koncept A && koncept B | båda i DO ).
- Eftersom ett grundläggande antagande i alla tre instanserna av modell - abstrakt, konkret och praktiskt (programmerad) - är att människan kan lära sig saker och det påverkar fortlöpande kan vi heller inte trivialt när det kommer till det mest intressanta nyhetsanalysen kan hitta (plötslig förändring eller kraftigt påverkande men gediget dolt) anta att vad världen uttrycker just nu endast från ett begränsat tidsfönster räcker för att tolka världen.
- Inte heller räcker Blue light d.v.s. alla koncepten med deras inlärda feature relation utan vi har ett tidsmässigt stort mellan-steg från uttryckt just nu till det att en relation med dess mening är så pass icke-volativ att den är etablerad i långsiktig inlärning.
- Storleken på representationen av detta tidsfönster är mycket stort. Senaste större löpande nyhetsimporten med analys opererade regelmässigt aldrig på mer än cirka fyra veckor och maximalt tre månader, och där känt sedan experiment bl.a. på mitt Wikinews-corpus (alla deras nyheter) resp. mitt New York Times corpus (utvalda) resp. också med tilläggs-kunskap Huffington post corpus, EurekAlert! corpus resp. Twitter-Libya pre-revolution att skillnaden mellan 1 och 3 månader är tämligen begränsad och ligger närmare tillstånd just nu. Med full historik 1 - 3 år börjar det likna något rörande mellan-steget.
- Den effektiva lösningen...
- Att en effektivare lösning än fullständig representation för mellan-steget finns vet jag därför människor har heller ingen sådan direkt exakt historik.
- Lösningen fascinerande nog tycks inkludera paradigm från generativ grammatik avseende mest grundläggande idéer, grundläggande koncept i hur Blue light feature relations redan utnyttjar dimensionsmängden egendimensioner, parsningsparadigm av formen från "vänster till höger" utnyttjande all information, relativa skillnader där vi kan se den kogntiva grammatikens idé om figure och ground som instans och motsvarande ett av de fem (inkluderande endast de viktigaste) informationsbegreppen bland egendimensionerna som jag brukar kalla Weber information inspirerat av Weber's grundläggande arbete inom perceptions-psykologin, samt direkt ge övergångar jag var säker på skulle finnas d.v.s. IN (vi går in i mängd feature relations under ett koncept vi hypotetiskt kan konvergera mot bäst illustrerat av att primacy effect och vetskap från givet fakta begränsar vad ett efterföljande koncept kan och ska aktivera i "statistisk-mängd-mening av dess feature relations), FOR (koncept agerar för och motsvarar i representativ mening explicit eller implicit ett annat koncept: ex My dream of battle I pictured myself as Lord Conan. It ended when I killed me. eller hur en del av ett företag kan bjuda över en annan del av ett företag för att ta upp huspriser eller p.g.a. av förräderi och/eller korruption för att ta ner värdet inför avstyckning), IS (givet kontext är det troligt att instansen kan konvergera till en abstrakt-representation som andra begriper vad vi menar när vi säger att instansen är detta: Ex. Det Hans skriver på är en / ett dator / tangentbord / vertyg för att skriva / blogginlägg / skryt över att ha löst det ingen annan klarat efter att ha försökt intensivt sedan 1950-talet o.s.v.).
- För att lösa problemet förutsätts (utan detta finns tror jag ingen lösning utan gigantisk beräkningskraft på EU- och USA government-central waste big money nivå :-D ) att vi har generiska relationer mellan övergångstyper vi gör. Detta ligger nära Chomskys grundläggande idé utan att inkludera det mindre praktiskt intressanta om den generativa grammatiken.
- Och att vi har likhet mellan vad denna förutsättning gör kognitivt resp. hur vi representerar resultatet av kogniterande i skrivet språk finns möjlig att ta en sida av det och givet vår inlärning och förståelse av världen representerat som ett just nu konvergerat tillstånd där vi från fortlöpande kontext kan aktivera upp ex. minnen översätta mellan dem. Utan det kan vi inte tolka nyheter till förändrat tillstånd och från förändrat tillstånd prediktera vad som är dolt resp. hör framtiden till.
- Betraktar vi nu den kognitiva grammatiken i Lakoff-tradition är ju figure-ground koncepten liksom många av de nära området associerade scheman allmänt tämligen intressanta. Problemet är dock att det inte är just mer än intressant. T.ex. schemat transferering från A till B är en bra tanke-stimulans men i allt annat är det trivialt och någon möjlighet att representera ner världen till alla normalt föreslagna scheman når aldrig längre än trivialitet (praktiskt i bästa fall på nivå tolka övervakningskameror automatiskt av vad folk gör o.s.v. men bär inte tyngd att ta ett samhälle i kollektivt språk och prediktera framtiden på vettig nivå i dom domäner där den vanliga statistisken över "få-dimensionella" mätvärden ej presterar annat än sällan).
- Samtidigt är det svårt att komma ifrån att något projiseras ner till för få dimensioner som dessa scheman uttrycker.
- Exakt samma känsla kan ex. Osgood's dimensioner rörande adjektiven sägas ge. Att kvantisera emotionell-betydelse på detta sätt är väldigt intressant men jag kan indikera diverse direkt praktiska tillämpningar där varierat med bl.a. tidsperspektiv och relativa förändringar de inte ligger i närheten att uttrycka vad som går att se som hela meningen också om vi antar att resp. adjektiv's relationer till andra koncept i bredare mening är givet.
- Nå lämnar vi Osgoods och Lakoff få-dimensionella värld och inte gör antaget att koncepten behöver vara konvergerade går det att lösa - och inte låter resp. domän begränsa den andra adderande så att de stödjer varandra.
- Vilket jag uttalar utan att ha språktolkningen in klart därför att se en lösning när domänen är så pass i varje större del abnormt komplex och samtidigt nu är så enormt utsträckt över stora delar gör sedan cirka 1 till 2 år att risken att tappa helhetssynen exakt rätt (d.v.s. reducerande diverse ej relevant och samtidigt se lösning som ej förutsätter ej inkluderat eller påverkar sådant) ibland ogörligt att hitta tillbaka till. Skriva hjälper här och det kritiska är inte just detaljerna i lösningen utan att vi ansluter den tillräckligt till vad vi skriver och det till nutiden där vi är och i sådana anslutningar gärna med tydlig reward - värde, risk, prestige o.s.v. - så av orsaker relaterat de senare uttalar jag också det som tankarna ibland känner men jag gärna skjuter bort därför att det båda kan verka negativt och positivt (det tidigare oftare för mig): Det grundläggande problemet är vad vi sökt lösa och i big budget sedan 1950-talet och det hör än idag trots få konkreta framsteg annat än mer sällan till ett av de största forskningsområdena.
- Tidigt visste jag att jag kunde lösa det därför att jag såg lösningen (denna faktiskt men utan alla detaljer) men det mindes jag egentligen inte på länge förrän nu därför allt är så komplext i delar (sista major modulen jag arbetar på nu med parsning - in-parsning språk är klar och lika stabil som någon annan lösning utan att förutsätta särskilt mycket alls - och semantisk tolkning av språk där arbetet fortgår är både sjukt trivialt i alla de givna välkända principerna som proto-agentive och proto-patient men samtidigt plågsamt komplicerat i mängden detaljer och samspelet när vi gör det i algoritmer och utan att ha gjort det bra kan man heller inte tänka sig en längre fram lösning efterföljande prediktion o.s.v. tillämpat redan idag som också kan lösa implementation av sådant effektivare: värsta i algoritmer hittills).
- Prestige begränsat till striden är mindre min drivkraft som när jag adderat det i potten konkret för mig själv i striden gör att den aldrig avslutas förrän vi antingen segrat eller om det är omöjligt där imaginär eller konkret motståndare heller inte kan vinna och striden är en fråga om en domän borta under överskådlig tid och i den mindre värde-rationell. Irrationell rent av kontra arbete m.m. Tecknet för seger tycks vara det väsentliga. Längre bakåt var uppvisande av tecknet viktigt belönande men det tycks mer eller mindre försvunnit relaterat drivkrafter senaste fem åren.
- Låter som här givet en intressant seger små-bra men det är verkligen irrationellt relativt upplevt värde som integral över tiden. Ögonblickets seger är som vi förstår också utan att ev. ha upplevt det från känt av vår inlärning är mycket tydlig inkluderande stora delar av de något så när aktiverande koncepten för att kunna vara så basalt påverkande. Kanske har vi något motsvarande hangar-hund i det också relaterat att jag kan ha etablerat inlärning att det ändå som faktiskt löser problemet är att seger eller ej förlust. Båda epiteten är de mest prototypiska extrempunkterna för inlärning i domän värde resp. risk. Konceptet är illustrerat i Appendix A med ett stycke filmhistoria.
- Likväl med den begränsningen tror jag det är done, done och att and done är givet för nästa version om än säkert inte praktiskt fungerande perfekt från start. Lösningen är dock fortfarande 90% visuell för mig vilket verkligen gjorde detta inlägg oerhört viktigt för att knyta fast bilden så jag kan vandra runt i den längre fram också.
Förvisso hade jag kunnat säga mer här men detta räcker bra för mig.
Appendix A
Illustration av fokus seger på nivå där värdet det uttrycker givet en integral över tiden måste ses som mer eller mindre irrationellt när det jämförs mot också inkluderande ganska stora värden om än inte i aktuell domän (för ex. nedan pack power och risk) lika monumental gigantiska.
Vi kan från historien relaterat inspirationen till den fiktiva bakgrunden till filmen minnas Jingis Khans son Kubla Khan. Dennes tillstånd etablerat sedan tidig ungdom var de ständiga segrarna och gigantiskt expanderad makt. För honom att göra annat än att ta striden och säkra upp den större delen och den mest värdefulla delen av riket: Kina var knappast ens vad han kognitivt hade klarat även om det i belöning antagligen varit över tiden mer tillfredsställande. Omvänt bör den misslyckade invasionen av Japan resulterat i en ganska banbrytande omräkning av alla möjliga vikter givet den gigantiska kraften investerad och ställd i relation till en hel nutidshistoria av ständig seger.
Och sådant är nu livet. När konkreta segrar (för mer abstrakta sådana ex. relaterat alla normala arbetsprestation har vi ju inte så entydiga dimensioner och vår jämförelse är mycket mer relativt oss själva: vi behöver inte jämföra oss med andra för att en ny seger måste vara mycket större för att vara lika trevlig som en föregående utan vi själva som referens räcker) växer krävs att nästa seger är större. När segrarna en period kommer snabbt är förhållande inte linjärt utan närmar sig det exponentiella. Ett undantag vet jag finnas och det är att definiera slutgiltig seger vara mängden av alla segrar i en domän vilket praktiskt är potentiellt funktionellt direkt så (om än inte självklart jfr ex. releasing the nukes to win men innebär att jorden försvinner) resp. praktiskt fungerande men teoretiskt ett avdrift från vår funktionella approximation att ta den entitet vi konvergerar mot varande den dominanta största motståndaren där vi kan se det som att vi ser världen i varje enskild komponent av ett beslut som att två vägar står mot varandra med en interferens-neuron emellan och där vi från två sådana par också kan sätta en tredje neuron som antingen givet världen utanför säger ja eller nej till resp. kombination som i varje diskret tidpunkt levereras upp. För en fanatiker på ex. världs-kommunismens-sida - konvergerar Kina - resp. ex. power-brooking-rovkapitalist - konvergerar USA - blir hela mängden resp. motsatt konvergens. Båda undantagen ger möjlighet att segra ej totalt växande tills det hela är slutgiltigt avklarat i vilket fall vi fortsatt kan gå till nu domän att därmed ej behöver i objektiv-mening växa i seger. Det första realiserade undantaget (pågående strid mot hela definierade mängden) är jag övertygad kommer från behovet av att i pågående strid på liv och död definiera världen som endast detta och ha fullt fokus på att undvika att dö. Det senare undantaget när vi går till ny domän måste rimligen vara relaterat - och ungefär det samma - som ger oss förutsättning att lära oss nya saker (jämför gärna med hur kognitiva funktionshinder d.v.s. tydligast autistiska spektrumstörningar men på nivå funktionella och normal-intelligenta så att frågan kan bedömas vettigt jämförande där denna förmåga kan vara lite sämre också tenderar att komma med överspill mellan sinnen och domäner d.v.s. konvergensen i "dopamin-mening" för jämförelse och värdering fungerar troligt inte med samma möjlighet att nå en lösning och stänga övriga vägar).
