Återpublicerad från Hans Husman om prylar: Musik förstärker budskap men är mer sällan budskapet.
Tveklöst som vi vet från inte minst de kommersiella värdena finns stor potentiell potens i de varumärken kanske tydligare kända musiker (men nära nog jämförbart kända skådespelare). Långt ifrån alltid är det värde som enkelt tycks gå att omsätta i andra områden. Värdet ligger kanske en bit från mening konvergerat till symboler och det entydiga och vad vi är mer benägna och får större möjlighet att konvergera utifrån oss själva.
Dock gäller ju fascinerande nog att när en aktör med konvergerat värde i en fråga just i det konkreta artister, skådespelare m.m. kan sakna agerar i respons eller i locomotion med den samma att artistens värde i varumärke lättare realiseras. Aktörens handlande och motiv kan ju bedömas från det alt. är vad som har förtroende för frågan. Ex. är President Obamas användande av musiker generellt mycket vanligt i USA säkert relaterat det stora politiska området landet representerar inkl. många kända musiker båda partierna har att "välja bland" från ändå ett antal intresserade.
Ett till ex. har vi med China tightens concert rules after Elton John's 'disrespectful' Beijing show (The Guardian). För nära nog allt tror jag att det är ganska få agerande-vägar som egentligen är "gynnsamt" för diktaturen eller ens relevant påverkar hastigheten till demokrati i någon verklig mening relativt antal år den nu funnits. Upplevd dispergens jämförande den egna situationen med omvärlden kanske har värde. Mer tror jag dock det skulle realiseras från kändisar om man försökte tänka närmare idéen om den mer "kollektiva" kinesiska kulturen som fått ganska stort utrymme i publicerad forskning (men som jag i mycket lätt betvivlar utanför ett par saker bl.a. indikerat här) att vi i upplevt värde och reward gärna stryker under vad vi kan uppleva att vi diffust (eller för missbrukaren också akut-konkret som välkänt) och här finns oavsett idéen om det kollektiva en distans mellan individen och samhället där man ej i just något kan lita på det gemensamma (föga sociala skyddsnät om några för de flesta, ingen rättssäkerhet, statlig terrorism m.m.) och ett explicit och implicit inlärningsparadigm att uttrycka staten för att reducera egen risk. Mindre som Dr Lecture i fiktionens-värld menade när han föreslog att vi åtrar vad vi ser dagligen är vad vi saknar - inte ser eller känner - men lärt oss är möjligt från upplevelse eller jämförelse och information från kollektivt språk vi litar på (d.v.s. här inte staten).
Undantaget är naturligtvis bl.a. vad som kan verka utlösande och tar saker över tröskelvärden vilket ju kan få saker att röra sig snabbt givet att något upparbetat finns. En överraskande och från den uppmärksamheten illustrerande mekanism när diktaturens handlande upplevs av nyhetspubliken är en komponent i det. Det här gissar jag oavsett vad samlat över alla artister knappast varken lär utlösa något eller verkar systematiskt övertygande. Dock kan i ett värde mer i Västerlandet finns som jag känner inte är vad jag ska försöka bedöma utan att i så fall addera tid på att försöka mäta det. Det är mindre lätt att generalisera till enkla samband än man kan tro.
Ev. kanske en mer intensiv-artist närmare kanske Sir John under hans vildare ungdom eller som för något eller några år sedan Miss Spears. Mycket intensitet snabbt med snabba växlingar som lätt tar bred uppmärksamhet. Men också tycker jag är svårt att seriöst tro något om utan att försöka mäta reaktioner och förändringar från något konkret.
Vi kan också jämföra med hur lyriken lättare bär ett budskap även om det gärna går närmare musiken som adderar "emotionell" intensitet.
And nobody told us
'Cause nobody showed us
And now it's up to us, babe
Oh, I think we can make it
Se faktarutan i Människans språk ganska långt ner för ett bättre exempel på samspelet musik och lyrik.
