Att på en liten marknad stora aktörer klarar att tillfäligt trycka upp kvalitetsparametrar på pappret resp. mer konkret i revenue är välkänt. Problemet för ägarna är att det är inte den lilla marknaden man måste jämföra sig på. Nya aktörer kommer från större marknaden och hur kunder passerar tenderar regelmässigt (för dom fall jag försökt titta på för dom tio år bakåt jag upplevt troligare relevanta) att uttrycka tröskelvärden. När dessa snabba förändringar väl kommer är det mycket vanligt att organisationer som bara något år tidigare setts som kompetenta i "ledande" företag snabbt hamnar efter: allt måste göras på en gång (jämför gärna med hur många av de "traditionella" telekom-företagen misshandlade sina kunder år efter år varav nu väldigt många är borta eller nästan borta: Ericsson hade tur som klarade sig igenom den enormt stora organisationsförändring "telekomkrisen" krävde av dem - antagligen den största någonsin gjord i Sverige - stor nog att Flextronic ett av världens största utkontrakteringsleverantörer gick från ett litet strunt företag på att ta över fabriker, avdelningar m.m. och få stabil revenue nog för att finansiera bl.a. företagsköp i Asien).
Tråkigt nog är Nordea fortfarande vad som uppvisar mycket av detta problem. Överoptimerar kvalitets- och värdeparametrar där man från början devalverat sig själv genom att sätta ribban nere vid knäna. Så fort man skrapar på ytan dyker dock problemet direkt fram.
Nästan vad som helst lite annorlunda från en överföring av pengar, eller hantera beställning av en ny tjänst, tar ofta organisationen in i förvirring, felaktiga beslut och som vi har exempel på här "misstänkt" desinformation mot kunden för att slippa hantera ett nära nog lika enkelt handgrepp.
Deras nedkladdade (varför gör dom inte rent dom: inte bara äckligt utan kostar i värsta fall samhällspengar i sjukskrivningar givet Nordeas storlek i Sverige) internet-terminal jag lånande någon dag innan för att betala in pengar till skatteverket (min dosa hade fått slut på batteriet) resulterar i att kortet blir låst.
Så fort bankmedarbetaren efter initiala börja, göra lite, och börja om för att väcka upp aktuella handgrepp kommit rätt börjar han prata om puk-koder, särskild beställning. Normalt brukar jag förklara att jag inte är intresserad utan är nöjd om man löser problemet medan jag läser tidningen eller om möjligt kommer tillbaka om ett par timmar oavsett vilken del av stads-basaren Uppsala man besökt. Här reagerade jag dock kämpande mot vad jag redan insåg att Nordea skulle misslyckas med.
Jag förklarar tydligt:
"Om puk-kod innebär en massa problem för mig i att ringa runt, springa runt med kortet igen, behöva komma in här igen eller något överhuvudtaget mer komplicerat än som vanligt när ett nytt kort eller kod kommer så ska du beställa ett nytt kort med kod till mig istället."
Jag vet från telekombranschen föregripande (kanske lite annorlunda bankernas chip) hur PUK-koder fungerar. Men kvinnan påstår annat (som jag inser nu ljuder för att manipulera mig till att acceptera en undermålig produkt så att hon slipper börja om med beställningen (och den dag vad jag minns med minst antal besökare och kö sedan de tog bort plus-kortet man gick före med).
Från viss erfarenhet av bankkkort av olika slag från när jag fortfarande arbetade inom IT- och informationssäkerhet relaterat bl.a. just hur affärsbankerna hanterar kort om än för det innan chip:sen infördes betvivlar och förklarar igen hur jag vill ha det (jag är den som betalar för mitt kort). Nya lögner kommer direkt och jag understryker att om det faktiskt handlar om en massa tid så byter jag hellre bank om det är enklare. Innebär ju trots allt endast ett besök till och jag kan välja en bank som inte har kontor i gamla övergivna Telia och Validation lokaler lika nedslitna som sista åren Telia hyrde dem innan de bytte upp sig.
Vad ser jag direkt när jag surfar in på hemsidan enligt brevets instruktioner (också vad jag inte skulle behöva). En sladd ska användas, och det ska kopplas datorer.
Lärde sig Nordea ingenting av deras alla år av ständiga kostnader, problem och tappade marknadsandelar när de fortfarande var i PKI-visionens i all verklighet opraktiska och dyra konkretisering utanför trivialiteter som server-certifikat för SSL?
Liksom X.500 och X.509 (ett otäckt jär-tecken om de abnorma kostnader och medeltida teknikbedömningar den tidiga mass-PKI-klient-kort-psykosen hann orsaka innan alla förutom staten slutat bry sig för att lägga pengarna på något som gav ökade intäkter): Hela mängden X.500 standard är lyx-standardiseringslösningar av den sort gamla tiders implicita monopol-aktörer inom telekom skapade för att stödja kompetensutveckling, ge medarbetarna utlandsresor skatteverket köpte och försöka göra det oerhört svårt för nya företag att klara att ta fram rimligt prissätta produkter utan att köpa över några av dom språkligt och pedagogiskt "utmanande" som gjorde vad som i just bland världens mest komplicerade inom information och IT). Att miljarder på miljarder ständigt gick åt flera år i jakt på en framtida guldgruva var givet som abnorm kostnad (om än inte lika enkelt rörande den kommande marknaden) för vem som helst som behövt programmera direkt protkoll-nära något i X.500, BER, DER o.s.v. Affärstänket utanför dom verkliga tekniska utmaningarna var dock i delar ibland sunt. Jag upplevde dom åren ex. att Maj-Lis Farnes hade bra idéer om möjligheter hon såg i nya affärer denna typ av infrastruktur kunde tänkas göra möjligt.
Vad som gör mig mest intresserad just nu är hur mycket medarbetarna i övrigt ljuger om. det tänker jag inte titta alls på utan nöjer mig att sprida skräck bland kanske rent av något oerhört problematiskt. Samtidigt som jag kommer infiltrera Nordeas kundgrupp för att få dem att locka hur medarbetarna små osanningar. Eller om jag hade mer drivkraft i min personlighet. En modern kostnadseffektiv man av idag nöjer jag mig med att associera Nordea's varumärke till negativa känslor i bloggpostningen för att därefter regelbundet av och till genom åren länka tillbaka med en kort referens i förhoppning att smärtan av inlägget växer genom åren (och det gör den om inte fler positiva postningar kommer).
Jämför med plus-och-minus-mössorna från 2002 (åren går fort). Skapar värde för läsarna, uppmuntrar svenska affärsaktörer till att stiga upp till den kvalitet som tar marknadsandelar i utlandet fodrar och fortsatt acceptabelt försvar vid gränsen inför de tyska rövarföretagens ständigt alltid i detaljer väldigt välhanterade produkter såväl som organisationer byggt från vana av att hantera ett folk stort i antal med tråkigt nog för alla en hel del svårare utmaningar.
Alla har vunnit något! Regeringen också om de visar dådkraft genom att sparka Nordeas CEO. Det gillar vi väljare... Dessutom motiverar det upp andra regeringskontrollerade organisationer. De förstår att koncept som värde leverans, accounting m.m. inte bara är buzz-words för att lura väljare utan vad man lever upp till enligt vad man kompetent skattat möjligt till regeringen, ansvarig myndighet eller aktuellt.
Och ta varning:
Håller man mig inte nöjd kanske jag går till Norge eller Finland för att rösta nästa år (eller när det nu är dags). I så fall kommer jag garanterat blogga Sverige till att följa mig i Norskt-röstande i Sverige-bojkott.
Jag ser värde i att rösta i många länder och i dagens globala värld kan jag kräva att man ger mig värde om min vita-röst ska stanna i Sverige fortsatt. Så ta varning Sverige-regering!
Dessutom ger det något till mig: en känsla av att göra något viktigt utan att det kostar mig just något och utesluter inte min sura lite elaka sida nu ett verktyg för internationellt kvalitetsvärde.
Även det fodrar moralisk ryggrad att erkänna fanns förutom en delvis trött vetskap om att Nordea nästan helt säkert - till 99% med 1% sparad för om min för affärsbankernas kortsystem större erfarenhet innan chip:sen infördes och att chip:sen mobiltelefoner antagligen teoretiskt kan skilja sig också här förutom relaterat säkerhetsprotokollen in och ut på kortet m.m. - en svag känsla av förväntan inför att få uppmuntra Nordea framåt till något bättre för världen. Utan att behöva trycka ner min cyniskt kirgiskt lite elaka sida som byt för bit styckar upp fiende-företaget i all relevant och diverse annan inkompetens identifierad i utökade insatser.
Ett gott värde för oss alla inför framtiden. Med tiden lär det säkert göra mig fruktad bland banker, elleverantörer, legosoldater, leverantörer av regeringar m.fl. ofta problematiska likt antingen dementa åldringar eller fulla tonåringar. Med kontroll över makt-bloggen nummer ett kan jag skära bort allt infekterat kött och forma ett nytt Sverige vi alla kommer gilla bättre. Hopp inte minst när enklare kunder kan se hur Första Kund Hans får korrekt kundbemötande - något man inbillats till att tro är omöjligt - och dessutom mer än att uppgiften genomförs symboliskt utan lögner och felaktiga handgrepp. En respekt kanske liknande den Massimo Fanucci möttes med i Gudfadern men här drivet av min kärlek till mänskligheten.
