Att ha lyckats med ett välgjort arbete där man skapade något bra är värde i sig själv. Kunskap och erfarenhet lika så. Hantverks-sklickligheten förstår vi efter Libyen finns på så många plan. Irländarna har ju apropå dessutom en lång poetiskt krigarsjäl vars dikter från de keltiska till det tidiga 1900-talets vi hör än idag.
"Hussam Najjar hails from Dublin, has a Libyan father and Irish mother and goes by the name of Sam. A trained sniper, he was part of the rebel unit that stormed Gaddafi's compound in Tripoli a year ago, led by Mahdi al-Harati, a powerful militia chief from Libya's western mountains.
Harati now leads a unit in Syria, made up mainly of Syrians but also including some foreign fighters, including 20 senior members of his own Libyan rebel unit. He asked Najjar to join him from Dublin a few months ago, Najjar said."
Från: Libyan fighters join Syrian revolt against Assad | Reuters
Likt hur historiens krigare lever kvar genom historien i musik och poesi, och idag filmens historier, finns tror jag all möjlighet för Libyens-krigare att bli legendariska. Oavsett nu hur stridserfarna de båda sidorna hunnit bli i Syrien gissar jag att dom närmast från Libyen räknas högt: kanske 100 Iransk soldat per Libyer.
Diktens krigare
Ett kanske passande exempel från de irländska dikterna - för en skribent i alla fall - hittat i bardic poetry (Wikipedia) (jag sökte egentligen ett annat verk men jag minns ej namnet):
"Filled with sharp dart-like pens
Limber tipped and firm, newly trimmed
Paper cushioned under my hand
Percolating upon the smooth slope
The leaf a fine and uniform script
A book of verse in ennobling Goidelic.
I learnt the roots of each tale, branch
Of valour and the fair knowledge,
That I may recite in learned lays
Of clear kindred stock and each person's
Family tree, exploits of wonder
Travel and musical branch
Soft voiced, sweet and slumberous
A lullaby to the heart.
Grant me the gladsome gyre, loud
Brilliant, passionate and polished
Rushing in swift frenzy, like a blue edged
Bright, sharp-pointed spear
In a sheath tightly corded;
The cause itself worthy to contain."
Senare irländsk-diktande med musik från det tidiga 1900-talets revolt mot britterna:
En stor krigare från tidigare bakåt var självklart Beowulf. Det är lätt att identifiera sig med hans prövningar även om man nu inte är särskilt krigiskt som person. Vem har inte gett sig ut på korståg för att dräpa en drake en eller ett par gånger för att slutligen tvinga överträffa sig själv för att hantera dess moder. Beowulfs stereotypiska personlighet är lika vanlig idag i populärkultur även om språkets yta kan skilja sig en del. Det ska därför inte förvåna oss att så många Beowulf-tolkningar görs där jag håller dom gjorda i film som de bättre relativt grundhistorien. Den i artikeln kort diskuterade från 1999 med Christopher Lambert hör till de i filmens historia relativt Beowulf-historien mer spännande.
Jag tror nog forskarna hypotes kan stämma men själva metoden ska man ha viss respekt för i det visuella. Beroende på hur vi definierar alfabetet hittar vi självklart entropi i målningar m.m. och visst är det språk men det är inte självklart att det ex. skildrar historia, kontrakt m.m. (vilket jag nog vill gissa att stenarna ibland men inte alltid gör).
