För att komplettera New Scientist e-postutskick var den och ett antal linjära-metoder vad som hade väldigt stort utrymme i marxistisk-era-ekonomisk-litteratur:
"The algorithm that runs the world
[Red. In u dreams u old hippis / Hans]
Few have heard of the simplex algorithm, but it may well have determined the food you eat, your schedule at work and the train that took you there. But is its time running out?"
Vad man kallar marxistisk ekonomisk-litteratur är långt ifrån glasklart. Marxistisk-era är ofta mer korrekt där inte sällan ett värde finns i de referensverk som ansågs värda också utanför Östblocket att publicera på engelska. Sedan producerades ju sanslösa mängder skräp också på engelska man regelbundet träffar på i antikvariaten.
Ett exempel just på det här är t.ex. The Theory of Decision-Making - An Introduction to Operations Research av Wieslaw Sadowski, Pergamon Press (copyright Panst Wydawnictwo Ekonomicze, Warszawa) (1965). Redan i kapitel tre är det dags för simplex.
Simplex algoritmen passade också det marxistiska ekonomiska konceptet. Man har en siffra man har på papper ska produceras här och då behöver vi så här mycket av det här och så löser vi några linjära-ekvationer och vet att vi ska beställa 77.3 arbetare på n-antal timmar vilket vi avrundar till 78 så vet vi att vi är säkra.
Systemet fungerade också bra i delar och var den ekonomiska-matematiska-kulturen som tidigt detekterade Sovjet Unionens ekonomiska problem. När siffror inte stämmer med verkligheten senare blir väldigt tydligt.
Metoden sig har självklart inget fel och fyller viktiga funktioner lite varstans. Men konceptet som gjorde den attraktiv i de marxistiska ekonomierna faller lätt på ekonomi är mer komplicerat än man vill tro. Pengar en form av väldigt komplex samtidigt enkel reward-approximation av vad individen upplever men speglar samtidigt det kollektivt och mycket annat.
Ska man konceptuellt förenkla marknadsekonomin lika brutalt är det vad som kommer närmast att man låter konceptet självorganisera sig.
Ett viktigt undantag från självorganisationen finns i alla sunda länder och det är att man väger människovärde mot den ekonomiska självorganisationen. Människovärde och många liknande faktorer är vad vi människor också värderar och som går att kvantisiera mätbart i "reward-upplevelse". Något fascinerande har vi ett par studier där aktivitet avbildats från förra året och i år (tror jag men antagligen länkade jag dom tidigare här annars vid intresse letar jag rätt på dem i artikelarkivet) som indikerar att vi kanske har något av två "reward-poler" som delvis går in i varandra och ganska mycket men inte till 100% tycks konvertibla. Det ena kan vi förenklat beskriva med pengar och det andra med människovärde. Den gigantiska begränsningen med fmri-studier och dylikt när vi vill generalisera vidare är att tidsperspektivet och indata är väldigt avgränsat.
En annan åtminstone tänkbar dimension som kanske spelar in är tiden. Ekonomi ligger i vad som är bra funktionellt självorganiserande medan andra mer tidlösa värden vi ofta konkret mätbart i studier har svårare att uttrycka i kronor kan kräva mer eftertänksamhet och är vad som hanteras via våra politiska system nationellt och internationellt.
PS
History of Modern Non-Marxiam Economics, Antal Matyas (1980) är trots "skildrande" västerlandets ekonomi en excellent översikt över det marxistiska ekonomiska tänket. Också typiskt hamnar den snabbt i diskussion om utility av olika slag.
En bok utan den som sagt inte ovanliga fascinationen för linjära ekvationssystem och med ett fåtal undantag utan matematik är Political Economy av A.H. Walker. Den är bitvis lätt underlig. I Appendix The Mathematical Foundations of Programming är vi dock i relativa förändringar och linjära ekvationssystem.
Den marxistiska ekonomens fascination för utility och linjära-ekvationssystem får man leta länge att hitta något jämförbart med men det finns:
- Volativitet? Är inte det varians?
- ( besläktad diskussion men konceptuellt väsentligt mer avancerad )
Om den linjära-programmeringen hade sin stora roll i Östblocket genom att upptäcka alla ekonomiska-problem när de redan var faktum torde förenklingen av volativitet ner till varians vara vad som konstant upptäcker problem och tror sig säga något om framtiden bland marknadsekonomiernas ekonomer. Det hör till det unika att något annat mått på volativitet används trots att varenda annat statistiskt område jag mött från mönsterigenkänning, neuronnät, lingvistik och språksyntes, genetiska modeller, smittspridning o.s.v. arbetar med ett flertal anpassat mot problemet man ska lösa.
