Därför är jag inte på något sätt förvånad över uppgifterna i del fyra av PBS dokumentärserie Money, Power and Wall Street (avsnittet finns inbäddat i slutet av inlägget) att Eurostat kände till att Grekland förfalskade hela landets bokföring för att klara kraven för att tillåtas gå med i EU.
Istället för att låna på "vanligt" sätt valde grekiska regeringen att låna abnormt dyrare för att göra det möjligt att dölja lånen och underskotten det bevisade. Detta skedde med hjälp av "låne-derivat" från amerikanska investment-banker. En misstanke jag inte vill utesluta även om ingenting konkret i dokumentärserien pekar på det är dessutom att Grekland tänkbart inte hade tillräcklig kompetens för att begripa hur dyra dessa lån i praktiken var och ev. likhet med flera i storlek liknande affärer (ett exempel ges i dokumentärserien) att olämpliga ersättningar kanske betalades ut till rådgivare eller rent av regeringstjänstemän. I TV-programmet uppges att Grekland för dessa lån betalade 16% i ränta.
Abnormt dyrt men potentiellt väldigt lönsamt om det hjälper Grekland in i EURO-zonen. Tråkigt nog för alla men givetvis helt väntat (mygel och fusk skadar alltid och det fortsätter tills någon först skär bort och sedan bränner upp de förruttnade och svampangripna delarna) klarade Grekland inte av att skapa värde av euron.
Liknande affärer uppges ha gjorts med många aktörer i Italien. Aktörer som av allt att döma åtminstone i flera fall dåligt begrep riskerna denna typ av handel medför. Och mycket pekar på att derivaten i många fall var definierade var att initialt ge en tilltalande ränta på lånen men snabbt stiga till mycket lönsamma nivåer.
Idéen att flera länder systematiskt försökt "lura" särskilt Tyskland på pengar är svår att argumentera mot när det visar sig att också EU:s övervakningsorgan kanske deltagit i enskilda länders förfalskade bokföring. Det innebär att krav ställs upp på den politiskt styrande abstrakta nivån enskilda aktörer ev. i inofficiellt samarbete kringgår i den konkreta implementationen. I svensk och de flesta andra moderna I-länders mening är det bedrägeri men sådan lagstiftning är ju ofullständig rörande samarbete mellan länder.
Ett tror jag excellent tips för vem som helst som blivit ansvar för entiteter med denna typ av värdepapper eller överväger dem som möjlighet är att börja med att läsa
Tools for Computational Finance av Seydel. När man gjort det och känner sig trygg i att man förstår modellerna för optioner och hur risk påverkar skattning och prediktion av värdering kan man gå vidare genom att inhandla lämplig referenslitteratur, fallstudier m.m. relaterat till derivat. Fastnar man på optionerna gör man bäst i att avstå från handel både i dem liksom självklart finansiering och lån via derivat vilka ska anses vanligen väsentligt mer problematiska att definiera fungerande modeller för. Modeller för optioner är att anse som en generell grund för modeller av värdering och risk egentligen oavsett värdepapper.
Sjukligt Slöseri: President Bush II & President Obama's ständiga felbeslut
En kommentar till dokumentärserien värd att göra är också diskussionen om dåvarande presidentkanditerna Obama och McCains deltagande på ett möte med President Bush II. Någon egentlig diskussion om de åtgärder Bush II inledde och President Obama fortsatte involverande gigantiska summor som fördes in i det finansiella systemet utan att man tog sig tid att etablera kontroll för att göra säkert att man förstod problemet, dess omfattning och viktigast att man inte gjorde det möjligt för att det faktiska destruktiva problemet att ligga kvar och göra större skala görs inte i programserien. Uppgifterna och värderingen på hörsägen om mötet är därför vad man inte kan värdera. Jag menar att vi nu med facit i hand kan säga att hanteringen var icke-funktionell med mindre än att någon kan göra de menar jag överdrivna idéerna om den moderna världens ekonomiska systems undergång troligt skadliga. Man kastade bort pengar som istället hade kunnat göra nytta för att inte bara hantera akuta problem utan med idéen om att verksamheten i sig var viktig och inte vettigt kunde ersättas av andra företag och system. Delar av den problematiken framgår dock i dokumentärserien vilket Greklands mygel är ett exempel på: Många av de finansieringslösningar man säkrade upp ett brett utbud för var del av de faktiska orsakerna till det akuta problemet och representerade inte något positivt för ekonomin. Kunderna tog skada och förstod inte vad finansiering via bl.a. "låne-derivat" innebär. Man kastade bra pengar efter förrädiskt dåliga pengar.
Tittar vi på case är det också svårt att hitta exempel när systemet faktiskt levererat något i andra länder. Däremot motsvarande den lösning Sverige prövade under vår bankkris fungerade bra här och är jämförbar med normala lösningar i företagskoncerner där ju erfarenhet ständigt byggs från en mängd företag. D.v.s. ta kontroll så att du förstå problemet, avlägsna personer som varit del av problemet, ta in ny kompetens med fokus på det "bokförings-pendantiska" och sortera noggrant verksamhet, tillgångar och skulder i verksamhets- och affärsområden. Man stoppar inte bara in en abnorm summa och avstår från åtgärder motiverat med feghet där man är rädd för att andra aktörer faktiskt ska begripa omfattningen på problemet. Det gör dom ändå och man spelar med hela förtroendekapitalet de samlade statliga aktörerna representerar.
Förutom att jag tvivlar på att pengarna användes kostnadseffektivt och tror att de kan ha gjort skadliga element kvarstående finns dessutom allvarliga politiska risker etablerade i helt andra områden (det är den enda orsaken till att jag började följa den ekonomiska turbulensen med start från att bostadslånen som paketerats samman för försäljning "exploderade"). Stora summor har lånats upp från Kina. Kina är en diktatur. Diktaturen om än inte kinesiska folkets intressen, åsikter och agenda avviker från större delen av övriga världen. USA har varit och är en viktig politiskt motpool. Lånen till Kina gör dem sårbara. Jag tror faktiskt att jag en gång skrev hur jag menar att man måste hantera dom riskerna men så länge USA fortfarande lånar och inte klarat av att städa upp sin ekonomi går det inte att göra den moraliska motivation den åtgärder skulle kräva. Åtgärden varande att binda finansiella sanktioner till människorätt där tvingande motivationer lån kan skapa elimineras genom att man inte behöver betala varken ränte eller något annat tills dess lånegivaren inte understiger godtagarbar människorätt och medborgarinflytande (d.v.s. fria val). Förhoppningsvis om statssystemet inte förändrats innan (vilket jag menar är troligt) kan man kanske vara där en sådan åtgärd är möjligt om cirka sex till tio år.
Pengar, Makt och Wall Street: Del fyra
Hittas alternativt direkt hos PBS: http://video.pbs.org/video/2229573868/.
Watch Money, Power and Wall Street: Part Four on PBS. See more from FRONTLINE.
